När jag har ångest ligger jag bredvid honom i sängen, och bara att känna hans inneboende lugn gör att det blir bättre. När det brinner i min mage och jag vänder mig bort tvingar han mig att titta på honom, att göra plats för honom, lirkar med mig, drar ur mig allt det jobbiga. När det känns bättre säger han "Du kan ligga kvar här medan jag lagar mat". När jag sitter på ett Wayne's vid Odenplan och gråter över att jag råkat åka en timme för tidigt till vår date säger han "Jag kommer på en gång" och går direkt från jobbet.
När vi diskuterar politiska frågor övergår jag alltid i trams och överdriver mina ståndpunkter, raljerar över idioter när jag får slut på argument, medan han sakligt fortsätter att diskutera saken väldigt seriöst. Han förstår att jag ibland blir kär i andra också, men unnar mig det. Säger att han ser att jag blir glad.
På mornarna går han upp först och spelar tv-spel. När han är hungrig väcker han mig och frågar "Ska vi göra frukost?", men det är alltid han som gör frukost själv medan jag ligger kvar i sängen och vaknar till. När han jobbar och jag är ledig lägger han sig bredvid mig i sängen och pussar mig hejdå innan han går. Han somnar alltid först på kvällarna, och i sömnen letar han sig alltid närmare så att han ligger på mig och ger mig ont i ryggen.
Han vet vilken sked jag föredrar, och tar aldrig glas till mig när vi dricker burkcola (eftersom det är godast att dricka direkt ur burken). Han har världens mjukaste hud på armarna. Han tycker att det är gulligt att jag älskar mina plantor, att jag går runt och klappar på dem varje kväll och att jag byter sticklingar över internet. Han älskar att pussa mig i nacken, och det är typ det bästa jag vet. Hans lukt är den bästa i världen.
Det här är min man. Idag har vi varit gifta i ett år. Snälla låt det bli många fler.
Fotot är taget av Sofia på Fint foto.
