Antingen så är det så att ni gillar min blogg och har varit sjukt utsvultna på inlägg och därför klickar på allt jag postar eller så har ni faktiskt typ gillat mina inlägg om bra grejer? Så här kommer i alla fall ett urval av alla fina grejer som hände i december!

1. Köpte nya vinterskor.
2. Orkade sminka mig och klä mig fint, kände mig så snygg.
3. Lånade en Pixie [kompis hund] för promenad och hon var så sjuuuuukt duktig!!!
4. Tror vi har fått upp alla julsaker nu! Mysigt!
5. Spotifystatsen har kommit!
6. Hade ensamkväll.
7. Var på Ölgäristräff, så bra!
8. Hade tid att vara hemma och vila.
9. Var hos Sofia och käkade och drack vin ★
10. Victor gjorde frukost till mig imorse ♥
11. Har haft en så bra balans idag mellan måsten, roligt och vila.
12. Aaah, Star Wars-peppen!!! Imorgon!
13. Star Wars!!!
14. Bondi Ink, så mycket drama, älskar't.
15. Var hos Victors mamma och planerade julmat, det var trevligt.
16. Hade så trevligt på julbordet trots fett med ångest innan.
17. Upptäckte att en kollega skickat meddelande till mig typ en kvart efter att vi sagt hejdå på natten.
18. Att jag är medveten om mina brister och inte agerar på dem.
19. Hade lite jobbigare yoga idag, det var skönt.
20. Att prata med Victor. Vi har alltid saker att säga till varandra.
21. Katniss har varit så gullig idag med sin boll.
26. Vi är hemma igen och lediga i flera dagar!
27. Upptäckte att min poddapp slutat prenumerera på En mörk historia och att jag hade en hel hög med avsnitt att lyssna på!
28. Yogade bort oro och rastlöshet!
30. Blev frågad om jag ville dricka öl. Orkade inte, men blev så himla glad ändå pga så himla sällan det händer.

Över lag har jag verkligen känt under december att det liksom börjat vända. Eller det har det väl gjort redan tidigare, men verkligen VERKLIGEN. När det här inlägget postas gör jag mig redo för att åka på min första jobbdag på flera månader. Och jag är pepp. På riktigt. Så himla pepp. På att träffa mina kollegor, lunchdiskussioner, att träffa kunder, att sätta upp böcker, att ha någonstans att gå. Och det är stort efter att ha fått ångest bara av att tänka på att gå till jobbet i flera månader. Har äntligen kommit till punkten där jag saknar mitt jobb, även om det såklart också är rätt hårt och har sina brister. Det är nog mitt allra finaste med december. Och att fortfarande få vara ny-kompis-hög.

Vilka är era finaste december-grejer?

Är inte det ändå den bäst typen av humor? När en inte riktigt vet om en ska skratta eller gråta, och skrattet letar sig ut men samtidigt sätter sig som en bitter eftersmak i munnen. Jag har läst ut årets första bok, och det är precis en sådan.

När jag hittade till Depressiva Döden på Facebook kände jag den där klyschiga hem-känslan. Akut kärlek och tillgivenhet ihop med en sur uppstötning. Typ så.


För samtidigt som det är sjukt kul (jag skrattar ofta högt när Depressiva Döden dyker upp i mitt flöde) är det också så jävla sorgligt och sant. Det är lite för nära. Lite för mycket på riktigt. Typ som Emanuel Kent ni vet.


Det blir en blandning av lycka av att "shit någon känner som jag" och "herregud, någon gör humor av det svartaste i mitt liv, är det verkligen kul, jo men det är nog kul". För det finns något så himla förlösande i att någon annan hanterat det hela genom att göra om det till ett skämt. Till något som kan verka så överdrivet att det är komiskt, fastän det varken är komiskt eller överdrivet.


Och det är lite som att få en kram och ett slag i magen samtidigt. Men mest en kram tror jag.

Boken med samlade Depressiva Döden-bilder kom alltså i september, och jag beställde den i julklapp till mig själv. Egentligen finns väl de allra flesta bilderna på Facebook-sidan tror jag, men det känns lite extra fint att få ha ett fysiskt ex. Som att vi är allierade och kan ta hand om varandra. Jag och Depressiva Döden. Om ni också vill ta hand om Depressiva Döden tycker jag ni ska klicka hem Fan vad trist, finns på Adlibris för 184 pix!
SparaSpara
SparaSpara

Okej, innan vi lämnar 2017 till 100% tänker jag köra en liten wrap up, mycket för att jag recenserat böcker så himla dåligt under åtminstone andra halvan av året. Kanske att jag kör lite kortare recensioner på en del böcker senare – vi får se!

Jag läste totalt 104 böcker eller 26 162 sidor. Av dessa var 40 seriealbum (jäklar, det här trodde jag faktiskt inte!).

Det här är 2017 års snyggaste omslag (av de jag läste alltså, inte av vilka som gavs ut):

Och jag hade förstås som vanligt en liten hög med böcker jag tyckte var extra bra:
Epidemin, Åsa Ericsdotter
Glaskupan, Sylvia Plath Harrow County vol 6: Hedge Magic, Cullen Bunn & Tyler Crook
Saga vol 7, Brian K. Vaughan & Fiona Staples

Kan det här ha varit förra årets mest efterlängtade bok? Kanske. Eventuellt faktiskt. Det är Sara Bergmark Elfgrens första ungdomsbok efter Engelsfors, och hypen har ju typ varit skyhög. Men allt det här vet ni ju redan förstås.

I alla fall, boken växlar mellan Tamar och Clea – vilka kommer från totalt olika bakgrunder. Tamar flyttar till Stockholm från Östersund för att gå på Norra Latins teaterlinje. Hon drömmer om att bli skådespelare, men känner sig ensam och vilsen i storstan. Att gå på Norra Latin är kanske inte helt vad hon tänkt sig, och hon som brukar vara social och ha lätt för att få vänner paras automatiskt ihop med den andra personen i klassen som inte direkt har någon att hänga med.

Clea är andra generationens skådespelare. Hon har redan spelat i en hel del produktioner och följer direkt i sin mammas fotspår. Att gå på Norra Latin är ett helt naturligt val för henne, och hon befinner sig i klassen mitt – ingår i klicken som alla andra cirkulerar kring. Men allt är inte automatiskt bra för det. Hon blir ihop med Tim, men allt står inte rätt till. Tim försvinner på nätterna, han beter sig nyckfullt, finns inte alltid där men förväntar sig att Clea alltid ska finnas för honom.

Och sen lite fantasy- och skräckinslag på det då. Bland teatereleverna cirkulerar en legend om en hemsk tragedi. En tragedi som krävt flera personers liv, inte bara då utan även efter huvudpersonens försvinnande.

Jag gillade verkligen den här boken så jäkla mycket. Den är inte bara en fantasy/skräckbok (det verkar råda lite delade meningar om genren på den här boken, återkommer till det senare), utan också en så himla fin tonårsskildring. Hur det är att börja gymnasiet, att känna sig utanför, när ens gamla klasskompisar skaffar sig egna liv på helt andra skolor, när det är svårt att förstå att relationer inte är sunda (eller wth, det är svårt till och med när en är nästan 25 att veta om relationer är sunda eller inte, men jag tror att det är ännu lättare när en är tonåring att tänka att "det är såhär det ska vara" bara för att en inte har något att jämföra med. Och OBS att jag jämför med mina kompisrelationer här, är fortfarande mycket lyckligt gift, så ni behöver ej spekulera kring det hehe). Spökerierna på skolan får nästan fungera som ett utlopp för Tamar. All frustration över att det går dåligt i skolan och att hon inte riktigt har några kompisar gör att hon istället lägger all tid på att researcha Norra Latins historia. Hennes tvivel på sig själv förstärks med Ehrlings spöke  – tänk om det till och med är så att hon inte kom in i skolan på egna meriter, utan Ehrling är fullt ansvarig för hennes prestation?

Jag tänker på den här boken som Fatomen på operan på en svensk gymnasieskola. Som en perfekt blandning av fantasy och skräck, men ändå i första hand skräck. Min tanke är att skräckinslagen är det som läser möter först i boken, och som ändå ligger som ett täcke över hela – medan fantasyn mer dyker upp i slutet. Den innehåller flera typiska skräckinslag – som spöken, anrika byggnader, hemliga sällskap, något som är nästan-demoniskt osv – vilket jag också anser gör att Bergmark Elfgren skriver in sig i en skräcktradition, snarare än en fantasytradition. Men jag inser också att det finns risk för att den inte hittar till rätt läsare om en kategoriserar den som skräck istället för fantasy.

Oavsett är boken extremt läsvärd – både med en sjukt väl sammanflätad berättelse som knappt går att sluta läsa, vettiga värderingar, klassperspektiv och bredare representation än gemene ungdomsbok.

     Norra Latin
     Sara Bergmark Elfgren
     577 s.
     Rabén & Sjögren
     2017
     Goodreads

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?