Kräsen vs kvalitetssäkrad
06:06Okej, den här reflektionen dök upp i mitt huvud när jag skrev förra veckans Throwback Thursday och yttrade (eller knappade på tangenterna förstås) följande:
"[J]ag hade mycket bättre smak som barn än som tonåring"Sen skrev jag ett långt stycke om det där som jag var tvungen att ta bort - för seriously, det är väldigt dumt att avhandla två olika ämnen i samma inlägg för att 1. INGEN ORKAR LÄSA. och 2. Det finns fler dagar i veckan än torsdagar som behöver fyllas med inlägg. Därav blir det ett helt eget inlägg.
Saken är den att jag inte kan minnas att jag läste dåliga böcker när jag var liten. Inga. Nada. Inte ens några som jag tycker är dåliga i efterhand. Så började fundera kring det och mina teorier är två:
1. Barn är kräsna. Det vill säga: Barn läser inte böcker som inte är bra, eftersom en inte tänker långsiktigt när en är liten (det vill säga tänker att boken kanske BLIR bra). Det är instant fix som gäller. Jag kommer ihåg till exempel när jag läste Lilla Sparvel. Jag tyckte den var värdelös och droppade den efter TOPS tio sidor. Det skulle ju förklara varför jag inte kan komma ihåg att jag läste tråkiga böcker när jag var liten, men inte varför jag inte i efterhand tycker att någon jag gillade när jag var liten är dåligt nu. Vilket för oss vidare till teori nr:
2. Alternativt (eller också) handlar det om att en sällan väljer själv vad en ska läsa som barn, utan det är liksom kvalitetssäkrat först av föräldrar, bibliotekarier, lärare eller (som ofta i mitt fall) far/morföräldrar. När det kastats ett vuxet öga på innan blir det kanske en mer... "hållbar" upplevelse. Eller tidlös. Alltså jag menar som håller även när en senare tittar med vuxna ögon på det. Denna "kvalitetssäkring" görs ju sällan när det gäller tonåringar.
OBS på att jag inte menar att tonåringar har SÄMRE smak. Alla har ju den smak de har, utan att jag för den skull vill se det som antingen bra eller dåligt. Jag bara menar att det en tonåring gillar inte behöver vara det en vuxen gillar, och att en person ändrar smak när hen mognar. Därför förändras också hur en ser på en bok. På samma sätt är det ju inte alltid så att barn väljer samma saker som vuxna väljer åt dem om de får chansen att välja själva.
Jag vill jättegärna höra vad ni tänker! Lämna en liten reflektion i kommentarsfältet så vi kan fortsätta diskussionen!
10 kommentarer
Jag tror det är en kombination av båda men främst för att barn är kräsna. Läser jag något för mina barn slutar de lyssna om sagan inte är intressant direkt. Man ser det på dem, hur tankarna flyger iväg och de helt plötsligt är på något helt annat ställe än med mig i boken. Är den bra däremot lyssnas det och frågas och funderas. Som tonåring hade jag riktigt kass smak. Kan förvisso vara så att utbudet var mindre, men känner jag mitt tonåriga jag rätt hade jag dyrkat 50 shades. Kass smak alltså.
SvaraRaderaHm, när jag var tonåring var ju utbudet ändå ganska stort, och de realistiska böcker jag gillade tycker jag håller fortfarande (det var ju Johanna Thydell, Cannie Möller och Katarina von Bredow och alla dem). Tror min värsta period var någon gång i gymnasiet, och allt det finns ju dokumenterat i bloggform...
RaderaJag tänker ofta att anledningen till varför jag tyckte om nästan allt jag läste när jag var liten också berodde på att jag inte var särskilt kritisk. För några år sedan hade jag inte läst lika mycket böcker som jag har gjort idag, så jag hade inte lika mycket att jämföra med. Dessutom blev det en stor skillnad i mitt liv när jag började bokblogga. Helt plötsligt skulle man faktiskt FUNDERA över vad man tyckte om karaktärerna och så vidare.
SvaraRaderaJag tror att jag gillade allt jag läste när jag var yngre för att jag sällan reflekterade över det jag läste, och inte hade lika höga krav som nu. Det är både på gott och ont förstås :)
Det är ju helt klart en relevant poäng. Jag brukar kalla det inflation på böcker - när en kan läsa vad som helst blir kraven på vad en bra bok är högre.
RaderaJag tror absolut att det kan vara både punkt 1 och/eller 2 som är svaret - eller jag tror nog på en kombination! (; (: Sedan tänker jag att vi kommer ha olika smak i olika punkter i livet och det bara är så och det måste man acceptera. Man måste nog också acceptera att man ibland kommer bli lite "blown away" av något "nytt" även om man i efterhand kommer kunna skratta åt det då man har mer att jämföra med och man är mer erfaren! (; Does it make any sense?
SvaraRaderaHaha, ja, klart det gör :) Men ja, precis, det är väl det jag tänker också.
RaderaTänker också att barn är kräsna, är det inte intressant så drar tankarna iväg direkt. Men också att som barn kanske man inte lägger dåliga böcker på minnet, för det finns ingen anledning till att göra det? Det är först när man blir lite äldre och kanske börjar fundera lite mer över vad man läser och lägger sin tid på som det blir viktigt att veta vilka de dåliga böckerna var? Och det är därför man inte kommer ihåg dåliga böcker, därför att man som barn helt enkelt lät bli att komma ihåg dem?
SvaraRaderaJa, du har helt klart en poäng. Men en borde ju ändå komma ihåg NÅGON bok en ogillade? Eller? Jag kan inte minnas någon.
RaderaIntressant inlägg! Visst är det så att barn är kräsna, det har jag läst om. En måste fånga dem direkt, annars finns det ju en massa andra grejer de kan göra istället. Barn är väl inte på samma sätt medvetna om att de gör val. Tonåringar och äldre tänker väl mer "nu läser jag en bok istället för att sitta vid datorn" och, som du skriver, tänker att "den kanske blir bättre sen".
SvaraRaderaJa, men precis!
Radera