Gud, hur många gånger har jag skrivit början på det här inlägget nu? I vilken ände börjar en ens? Hur mycket jag saknar Victor? Hur bra mitt jobb är? Hur fantastiskt livstempot är här? Hur ensamt det ibland känns? Hur trött jag är på att allt är nytt? Hur mycket jag älskar träden och utomhuslukten här?  Hur glad jag är över att ha hittat metoder för att få ett distansförhållande att överleva? Hur glad jag är över att ha åtminstone en så jävla bra vän här, och flera kompisar? Hur jobbigt det är? Hur fantastiskt det är?

Jag vet inte. Om fem dagar har jag varit här i prick en månad. Längre än jag någonsin varit utomlands någonsin förut. Fastän det här inte ens är utomlands längre, utan hemma. Jag säger att jag ska åka hem när jag ska åka till Victor i slutet på augusti. Jag säger att jag ska åka hem när jag ska åka tillbaka till Irland en vecka senare. Vissa saker hatade jag i början, men jag börjar nästan känna en ömhet inför att bussarna här aldrig följer tidtabellen, att huset jag bor i luktar starkt av söt och tung parfym. Att hundarna ute på gatan skäller jämt, att katterna har nattslagsmål på bakgårdarna, att ungarna har dagslagsmål på ängen en bit bort. Att alla röker överallt hela tiden. Att alla ber om ursäkt för allt hela tiden. Men jag är också så trött på att ingenting är välbekant, och att jag inte känner folk här.

Allt är lugnare här. Prestationsnivåerna låga. Kakelplattorna sneda, hemsidorna fula, bussarna sena. Alla är vänliga, hjälper till, svarar på frågor, flyttar på sig när de är i vägen. Stannar inte mitt i gatan när en har bråttom. Eller vadfan, ingen här har bråttom ens. De kör i 80 km/h på 100-vägar. Tutar inte, kör knappt om. Det är som att allas personliga motto är "Good enough", vilket är precis vad jag behöver vid den här tidpunkten i livet.

Innan jag kom hit hade jag inte jobbat mer än typ 60% på ett och ett halvt år. Inte mer än 40% det senaste året. Jag satte mig på det där jäkla flygplanet med ont i magen för att jag inte visste om jag alls skulle klara av mitt jobb. Om jag ens skulle ta mig igenom en vecka utan utmattning. Men jag har tagit mig igenom tre. Jag har till och med blivit godkänd efter utbildningen. Jag har tagit mina första samtal. Jag sov 12 timmar natten till idag och har mest läst och tittat på tv-serier under dagen, men jag är inte däckad.

Jag har en bästa vän här. Som aldrig ifrågasätter vad jag tänker, utan har räknat ut varför innan jag ens sagt något. Som vet vad jag vill innan jag vet vad jag vill. Som är generös och som skiter i mina dåliga sidor. Jag är inte ens rädd för att säga jobbiga saker till honom. Vi ses varje dag på jobbet och hittills varje helg. Jag saknar mina vänner i Stockholm så himla mycket, men det är lättare när jag har en allierad här. En självklar kompanjon att sitta ihop med. Någon som kan säga att andra personer är idioter (har träffat några sådana här också, men inte så många. Försöker ignorera) och att jag inte ska acceptera när de beter sig som assholes mot mig. Det är bra. Är innerligt tacksam över att vi hittat varandra.

Aaaah, det här blir så långt och jag har inte ens pratat om det viktigaste: Victor. Vi facetime:ar, och ikväll har vi tittat på nya It tillsammans. Vi skickar bilder till varandra flera gånger om dagen. Ibland filmer på vägen hem från jobbet, hur det ser ut hemma eller Katniss som försöker äta upp Victors hörlurssladd. Det är jobbigt, men vi kan ta oss igenom det här. Jag saknar att somna och vakna bredvid honom, hans lukt, att laga mat tillsammans, att tramsa med honom. Men även om det är jobbigt för mig är jag full med nya intryck, medan han är hemma med samma lunk fast utan mig.

Jag saknar Katniss. Jag saknar min gitarr, mitt piano, mina växter, min mamma, mina systrar, Victors föräldrar, vår lägenhet, smågodis, turkisk peppar, bra kaffe, att ha nära till skogen (de har knappt någon skog här, bara en massa gröna fält), mina kompisar och tusen andra saker. Men jag HAR det bra här. Det har jag faktiskt. Och om mindre än två veckor kommer Victor hit.

I år kommer inte bli året då vi lägger trätrall på balkongen. Inte det året då jag sitter och läser böcker eller löser korsord i den för oss nya rottingsoffan. Inte året då vi styr upp arbetsrummet. Inte året då vi har semester tillsammans hemma utan att jag är sjuk. Inte året då jag dricker ljummet boxvin med mina kompisar i Stockholms parker. Jag kommer lämna nya relationer som kunde ha blivit mer. Jag kommer lämna halvnya relationer jag inte fått tillräckligt med tid med. Jag kommer lämna gamla relationer jag kommer sakna som fan.

Jag har gråtit mig till sömns rygg mot rygg med Victor. I bilen när jag tänker på alla roadtrips som inte kommer bli av. Vi har gråtit i soffan efter ett skämt för att vi vet att den där spontaniteten i vardagen kommer utebli. FaceTime och att ses några gånger i månaden är inte samma sak.

Ibland kommer vi ses i Stockholm, ibland i Dublin. För nu ska Dublin bli min stad, min helt egna. Jag ska lära mig nya gator, skaffa en ny puls, skapa ett eget liv på ett nytt ställe. Jag ska kräva att han postar mig alla lördagskryss och skickar kattbilder varje dag, att mina vänner tar med sig svenskt kaffe. Jag ska bygga en ny växtsamling, skaffa ett telefonnummer med landskod +353, dricka färskare Guinness, upptäcka nya microbryggerier. Jag ska se Eels och Ariel Pink, förhoppningsvis dricka ljummet boxvin med nya kompisar i nya parker.

Jag kommer gråta mig till sömns fler nätter, många av dem ensam – inte rygg mot rygg med livets bästa person. Jag kommer se honom åka, jag kommer åka från honom. Jag kommer gå sönder, men jag kommer bli ny.

Mamma, gråt inte för mig. Victor, gråt inte för mig. Jag kommer tillbaka. Tanken är ett år. Det blir kanske mer, kanske mindre. Jag kanske stannar en vecka och inser att det var livets sämsta beslut. Men jag klarar mig alltid. Jag gör det. Och vad fan är ett år när vi har en livstid? Jag kanske kommer ångra att jag åkte i ett år, men om jag inte åker kommer jag ångra resten av livet att jag inte gjorde det.

Den 26 juni flyttar jag till Dublin för att jobba på Hewlett-Packard som teknisk support. Snälla, snälla Dublin, bli ett bra hem åt mig.

2. Kul ölsläpp på Bolaget!

Häromdagen passade jag på att göra en liten Adlibrisbeställning eftersom det är sån här ni vet... bokrea. Ska vi ta en titt på vad jag beställde? Okej, let's do it!

Vet ni vad jag sa till min man efteråt? Jo, jag gick ut i biblioteket, tittade på mina bokhyllor och sa "Jag gjorde en reabeställning på Adlibris ändå. Så jäkla skönt att slippa behöva få hem allt också". VEM ÄR JAG ENS???? För om ni inte noterade det själva vill jag bara påpeka det lilla "e-bok" eller "e-singel" som står innan varje ISBN-nummer.

Så vi kan konstatera två olika saker:
1. Jag köper hellre e-böcker än vanliga böcker numer.
2. Jag har börjat läsa noveller.

Vem vill gå in i en seriös analys av mina läsvanor? Ok, jag vill! Så jag gör det! Det finns nog flera anledningar till att det blivit såhär. Men när började jag egentligen föredra e-böcker framför fysiska? Jag är lite osäker själv, men jag började känna det litegrann redan i början när jag blev sjuk. Kanske för att själva föremålet "bok" är så laddat för mig? Men nu känner att ju mer jag läser på läsplatta, desto färre anledningar ser jag att läsa fysiska böcker. Det här är bara några av fördelarna: Jag behöver inte hålla i den när jag läser samtidigt som jag äter. Jag kan bära all världens böcker med mig. Det går att torka av den när en spiller på den (och hörni, jag spiller OFTA). Om jag börjar läsa en bok som jag inte riktigt gillar kan jag alltid byta till en annan utan att behöva bära med mig olika böcker. Jag behöver aldrig oroa mig för att papperskvaliteten är obehaglig, att typsnittet ska vara obekvämt, att boken ska vara för tung, sladdrig eller på annat sätt jobbig att hålla i. Den kommer aldrig bli ful i väskan. Jag behöver inte oroa mig för att bryta ryggen. Jag kan anteckna och markera i boken. Jag kan söka och slå upp ord direkt i plattan. Jag kan läsa i mörker. Och något som på senare tid blivit väldigt viktigt för mig: Jag behöver inte oroa mig för stök eller platsbrist. I min läsplatta kan jag sortera allt i olika listor och kategorier (OMG SO SATISFYING!!!!) och det är ORDNING.

Okej, här måste vi komma in på ett område som jag – tillsammans med många andra bokälskare har: Mina bokhyllor är fulla. Och stökiga. Böcker ligger på varandra. Något som fungerar dåligt för mig är att jag är väldigt känslig för stök, men tycker att det är väldigt trökigt att städa. Det här har gjort att jag över huvud taget knappt går in i rummet som är mitt bibliotek. Det har ju ofc blivit ännu värre nu när jag är utmattad, för städning har ju om vi säger så inte direkt varit prio 1. Det känns inte roligt för mig att vare sig välja en bok eller knöa in en färdigläst bok. Istället för att städa lägger jag böckerna i travar på golvet, pallar, systolen, fönsterbrädan... eller till och med skänker bort. Jag blir SÅ TRÖTT PÅ ALLA JÄKLA BÖCKER att jag slutar bry mig om dem. Och ärligt talat känns det som en rätt skön inställning att ba "fine, jag vill bara läsa, jag pallar inte bry mig om själva prylen bok". Det känns faktiskt rätt sunt ändå. Och betydligt mer miljövänligt.

Och angående novellerna: Jag har insett att jag behöver vara rätt petig med min sovrutin. Så istället för att pilla på mobilen när jag försöker landa i sängen är det skärmförbud (alltså som i allt förutom min läsplatta dårå obviously) efter kl 21 som gäller. Men det fungerar ju heller inte att läsa något fett spännande som jag inte vill sluta läsa, för då kan jag ju inte heller läsa. Därför: Varför inte läsa något som jag faktiskt inte KAN fortsätta läsa eftersom det tar slut? Kan nog vara mitt mest genialiska ever faktiskt. Så nu läser jag noveller. Plus för att det är rätt billigt också. Har inte riktigt gillat Novellixer tidigare för jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra av alla dessa småböcker som bara blir liggande överallt. De passar inte i någon bokhylla.

Så: Vi kan ju konstatera att jag gillar ORDNING REDA och oändlig tillgång till böcker. Och att inte behöva känna sug efter att fortsätta läsa när jag måste sova. Därför älskar jag min läsplatta, och är mycket glad att jag faktiskt uppdaterat mig till en nyare variant. Åh, älskar dig lilla läsplatta, may we never part.

Ja jag vet att det redan är lönedag i februari, men kan ju inte missa en hel månad bara för att jag varit en segis?

1. Victor har satt första ölbatchen. Ska på bröllop i sommar! Hade ett så fint och bra nyår! 2017 är slut!
2. Jag börjar jobba på måndag.
3. Kompiscrush!
7. När kollegor saknar en!
8. Jobbat första dagen och jag dog inte!
9. Så. Jävla. Bra. Lunchsällis.
11. Åt födelsedagstårta en dag tidigt.
12. Hade en så bra födelsedag!
13. Åt på Gro.
14. Vågade skicka vänförfrågan på facebook till en person jag precis lärt känna.
15. Personen accepterade min vänförfrågan.
16. Katniss har gosat för första gången på länge idag.
19. Åt middag med mamma, Elin och Marie.
20. Bryggde öl!
21. Yogade med Victor, det var skönt!
22. Nytt avsnitt av Creepypodden.
25. Har pratat så mycket med Victor om allt möjligt de senaste dagarna.
27. Ölmässa!
28. Berättade för S om min födelsedag. Kändes skönt ändå.
29. Världens bästa man. Världens gosigaste katt.
30. Gjort gulliga etiketter till förra ölen!

Hallå vilka fina grejer har hänt er senaste tiden?

Alltså det här att jag mer och mer börjar sakna att skriva? Och att jag mer och mer börjar bli mig själv. Mer mig själv än jag varit på flera år! Jag har börjat lyssna på musik när jag lagar mat igen. Jag och min man måste ibland pausa Dirk Gently för att vi har så mycket att prata om. Vi måste prata igen det här halvåret vi missat. Jag hänger med mina kompisar på kvällarna. Jag irriterar inte ihjäl mig själv på kunder. Jag gör saker långsamt. Jag tittar på en youtube-video istället för att sminka mig innan jag ska ut – för ingen annan än jag bryr mig ändå. Jag har börjat måla naglarna då och då. Jag har en massa planer framöver – med mina kompisar!!!!! Har knappt haft ett befintligt socialt liv på flera år, och det är så skönt att ha så många personer att dricka öl med. Jag ska på häng på en jobbarkompis landställe. Vi ska ha ölprovning. Jag ska på Ölgärishäng på internationella kvinnodagen. (Ok vill bara säga att allt i mitt liv inte cirkulerar kring öl, även om jag nog tänker och obsessar mer kring det än böcker these days).

Men egentligen hade jag inte alls tänkt skriva det, utan en liten recap med det bästa jag läst hittills i år! Om jag orkar och kommer ihåg ska jag se om det blir recensioner av det hela, men det är definitivt inte ett löfte. En sak jag för övrigt inte trodde skulle hända: Jag föredrar att läsa på läsplatta framför att läsa en fysisk bok. Någonstans de senaste månaderna har jag börjat släppa mer och mer på den känslomässiga kopplingen till fysiska böcker, och det känns ärligt talat enormt befriande. Undantaget är väl riktigt fina böcker och seriealbum, men en helt vanlig textbok läser jag faktiskt hellre på läsplatta. Det är helt enkelt lättare så. Jag drar mig för att välja böcker där jag inte kan slå upp orden direkt i, där jag måste oroa mig för bokens skick efter att den legat i väskan, om den är för sladdrig/tung/tjock/hård att hålla skönt i. Om jag kan läsa i mörkret. Det finns helt enkelt så många fler fördelar med att läsa på läsplatta en den enda jag kan komma på med böcker: De är fina i bokhyllan.

Meh hallå, jag är tydligen skitdålig på att hålla mig till topic!!!! (För övrigt: känns det inte som att jag hittat tillbaka till mitt språk igen?) Alltså gudars, det här inlägget blev så långt att jag nog kommer döpa om det till "Allmän uppdatering" och göra ett helt nytt inlägg om årets bästa böcker hittills. Ok, så gör jag.

Dear readers – ni som fortfarande faktiskt tittar in här då och då – stay tuned. Jag tror faktiskt ni kommer få utdelning den här gången. Pusshej!

Antingen så är det så att ni gillar min blogg och har varit sjukt utsvultna på inlägg och därför klickar på allt jag postar eller så har ni faktiskt typ gillat mina inlägg om bra grejer? Så här kommer i alla fall ett urval av alla fina grejer som hände i december!

1. Köpte nya vinterskor.
2. Orkade sminka mig och klä mig fint, kände mig så snygg.
3. Lånade en Pixie [kompis hund] för promenad och hon var så sjuuuuukt duktig!!!
4. Tror vi har fått upp alla julsaker nu! Mysigt!
5. Spotifystatsen har kommit!
6. Hade ensamkväll.
7. Var på Ölgäristräff, så bra!
8. Hade tid att vara hemma och vila.
9. Var hos Sofia och käkade och drack vin ★
10. Victor gjorde frukost till mig imorse ♥
11. Har haft en så bra balans idag mellan måsten, roligt och vila.
12. Aaah, Star Wars-peppen!!! Imorgon!
13. Star Wars!!!
14. Bondi Ink, så mycket drama, älskar't.
15. Var hos Victors mamma och planerade julmat, det var trevligt.
16. Hade så trevligt på julbordet trots fett med ångest innan.
17. Upptäckte att en kollega skickat meddelande till mig typ en kvart efter att vi sagt hejdå på natten.
18. Att jag är medveten om mina brister och inte agerar på dem.
19. Hade lite jobbigare yoga idag, det var skönt.
20. Att prata med Victor. Vi har alltid saker att säga till varandra.
21. Katniss har varit så gullig idag med sin boll.
26. Vi är hemma igen och lediga i flera dagar!
27. Upptäckte att min poddapp slutat prenumerera på En mörk historia och att jag hade en hel hög med avsnitt att lyssna på!
28. Yogade bort oro och rastlöshet!
30. Blev frågad om jag ville dricka öl. Orkade inte, men blev så himla glad ändå pga så himla sällan det händer.

Över lag har jag verkligen känt under december att det liksom börjat vända. Eller det har det väl gjort redan tidigare, men verkligen VERKLIGEN. När det här inlägget postas gör jag mig redo för att åka på min första jobbdag på flera månader. Och jag är pepp. På riktigt. Så himla pepp. På att träffa mina kollegor, lunchdiskussioner, att träffa kunder, att sätta upp böcker, att ha någonstans att gå. Och det är stort efter att ha fått ångest bara av att tänka på att gå till jobbet i flera månader. Har äntligen kommit till punkten där jag saknar mitt jobb, även om det såklart också är rätt hårt och har sina brister. Det är nog mitt allra finaste med december. Och att fortfarande få vara ny-kompis-hög.

Vilka är era finaste december-grejer?

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?

Ni har väl koll på vid det här laget att jag är ETT STORT FAN av Spotifys årsstats och dessutom blev genuint besviken förra året när Spotify definitivt inte levererade som de skulle. Men i år! I ÅR! I år fick en ju till och med rätt spännande övriga grejer, som typ att jag hoppar över färre låtar än genomsnittslyssnaren, är yngre än vad folk som gillar indie garage och folk rock generellt är (26 för indie garage och 40 för folk rock). Ahmen klart vi ska ha en genomgång också.

Jag vet att jag hoppat över en månad, och jag vet att det här kommer bli superlångt om jag skriver ALLA bra saker som hänt mig i november. Så därför kommer här ett inlägg med ett urval av alla fina saker som hänt mig i november.

Grejen är alltså att jag har en bok som jag skriver tre bra saker om dagen i, dels för att lära mig uppskatta små saker och dels för att bättre kunna sa att bra saker faktiskt händer mig! Om du vill läsa om allt jag skrev i september kan du kolla här!

1. Utsatte mig för risk för konflikt, hamnade i konflikt, DOG INTE!
2. Fick en supergod limpa av lillasyster. Med massa torkad frukt i. Nom.
5. Katniss har gosat 2 gånger + sovit på min mage.
6. Har läst! <3
7. Hade ensamkväll med sushi, godis och öl.
8. Har sytt ett fodral till min läsplatta!
9. Fick negativt besked om en utbildning jag sökt och jag är ändå liiiiiite lättad.
10. En granne sa till mig att jag spelar piano väldigt fint.
12. Vi har storhandlat på internet. Soft!
13. Orkade gå en promenad!
14. Ett litet barn i centrum som gillade min Batman-tröja.
15. Kändes mysigt på vägen hem när jag hellre ville läsa bok än lyssna på podd. <3
21. Var hemma hela dagen och gjorde typ ingenting.
22. Att ha individuellt samtal med min psykolog och se hur sjukt långt jag faktiskt kommit.
23. Drack öl med jobbarkompisar och det var så. himla. bra.
24. Åt god äppelpaj!
25. Vågade ställa in mina planer för att vara hemma och vila.
26. Har läst lite!
27. Har läst idag igen! Woop!
28. Att komma hem sent och inte behöva laga mat eftersom jag gjorde paj värma igår. MVH genius.
29. Börjar bli rastlös av att göra ingenting. Tar det som ett friskhetstecken.
30. Har läst ut Bonfire! Så bra!

Sååå, vilka fina saker har hänt er i november? Min topp som jag fortfarande får ett lyckorus när jag tänker på är från den 23e. Hade en så himla himla fin kväll med mina jobbarkompisar och bondade med en ny. Blir varm i hela magen när jag tänker på det.

Igår när jag satt vid köksbordet och åt min kvällsgröt kände jag att fan, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att skriva ett blogginlägg. Till den här tysta, bortglömda bloggen. Men eftersom jag infört skärmförbud efter klockan 21 fick jag helt enkelt lägga undan planerna till idag (att jag nästan två timmar senare kom på att det var sista ansökningsdag för ett jobb jag tänkt söka och fick plocka fram datorn och panikskriva och jobbade upp mig i sympatiska nervsystemet och inte sov en enda blund på hela natten behöver vi icke prata om).

Tänkte i alla fall göra det enkelt för mig. Börja med något jag inte behöver fundera över så mycket. Nämligen en liten kulturupdate.

Vad jag läser 
Jag har lyckats ta mig igenom två stycken tjocka hypar! Heja mig! Bra var de dessutom. Nämligen Norra Latin och La Belle Sauvage (som alltså är en prequel till His Dark Materials). Hoppas att jag kan samla tankarna tillräckligt mycket för att skriva recensioner snart. Just nu läser jag Krysten Ritters Bonfire och jag gillar den så så så mycket!

Vad jag lyssnar på
Har fått två nya favoritpoddar. Den ena är Dirty John, som följer ett enda true crime-fall i en säsong. Den andra (som är min nya absoluta favorit) är The Bright Sessions. Alltså ni måste lyssna på denna. Det är sådär låtsas-riktigt. Varje avsnitt är en psykologisession med en psykolog och hennes patienter, som alla är "atypicals". Det är magiska krafter, myndighetskonspirationer, high school-kärlek och sånt. Så himla bra! Lyssna på den tycker jag! För övrigt – är det någon som vill prata om avslutning på The Black Tapes? Är så jäkla besviken och arg på att de som skriver manus tydligen tröttnat på serien och skiter i att göra något för sina fans och bara skiter i att ge någon lösning på allt. Arghhhhh.

Vad jag tittar på
Jag har hamnat i reality-träsket för att det är så skönt att slippa hänga med i en plot på flera avsnitt. Har varken hunnit kolla Defenders eller Punisher än, men åtminstone Stranger Things s2! Och just nu håller vi på med Daredevil s2, så tar nog ett tag innan Defenders och Punisher står på tur tyvärr. På reality-fronten har jag kollat på Zumbo's Just Desserts (alltså älskar!!!!) ochtvå säsonger Skin Wars. Och för några veckor sedan bingeade jag Det okända (vilket känns som ett nytt bottennapp för mig med tanke på att jag är skeptiker och himlar med ögonen konstant medan jag tittar, fast samtidigt uppskattar det...). Ehm, annars kollar jag typ 99% av min tid på Youtube. Har fått en ny internetcrush (min tidigare internetcrush, som jag i och för sig fortfarande har en crush på, är Simone Giertz) – Safiya Nygaard. Önskar att vi var bästa kompisar.

Det var allt för idag, pusshej hoppas vi ses snart igen! <3

Vilket announcement på en bokblogg, right? (det här att jag av misstag råkade skriva bokbluff istället för bokblogg...) De förvarnade oss innan om att när en börjar den här rehabiliteringen jag går blir en oftast lite sämre i början, och ändå så hade jag liksom avfärdat det. Jag hade fett med bloggplaner och läsplaner och så ba "nah". Återgick ett tag till att bli superdupertrött när jag läste och inte kunna koncentrera mig alls, men idag har jag läst! Jag har liksom provat att byta böcker för att lura igång hjärnan – ett seriealbum kanske? En jag älskade som yngre? Kanske om jag koncentrerar mig bara på skräck (ja, skräcksuget har kickat in hårdare än någonsin i år. Jag försöker tillfredsställa det med poddar och tv) – men istället för att komma igång med läsningen har jag bara slutat upp med tre halvlästa böcker.

Betyder det här att jag börjar läsa ordentligt igen? Eller att jag kommer tillbaka och börjar blogga som vanligt? Nja, jag vet inte. Vi får se. Ärligt talat behöver jag min tankeverksamhet till annat just nu när jag tydligen inte har så mycket. Men kanske snart igen. Vi borde ju prata mer skräck i år också – right?

Att tillfriskna från en utmattningsdepression är lite som att pussla ihop mig själv igen. Och att kasta bort de bitar som aldrig riktigt passade innan, utan som jag pressade in i alla fall. Och sen såga till nya som fungerar bättre. På vissa ställen är det hål, för några pusselbitar verkar ha försvunnit och jag minns knappt ens vad de föreställde. Allt de lämnat efter sig är ett tomrum. I lördags hittade jag en av dessa pusselbitar. På en liten biograf på Östermalm.

I ett halvår har jag när någon frågat mig vad jag helst vill göra svarat "Plugga klart. Doktorera. Forska". Men inombords (och hemma, med Victor) har jag funderat på vad jag verkligen vill göra med livet. Funderat på att sadla om till programmerare. Eller utbilda mig så jag kan jobba i handelsträdgård. Yrken som behövs, där jag inte behöver slåss om jobb, där jag kan känna mig trygg. Men med andra har jag svarat per automatik, det jag brukade vilja – trots att jag glömt varför jag en gång velat det.

I lördags var vi på biografen Zita, där skräckfilmsfestivalen Monsters of Film håller till. Morgonens program var en frukost tillsammans med Jack Werner. När jag hörde honom prata om vandringssägner och skräckhistorier på internet, den nästan livslånga fascinationen och hur de fungerar som tidsdokument – då mindes jag. Jag brukade prata precis likadant om litteraturvetenskap. Det är det här jag har saknat. Det är det som lämnat ett gapande tomrum som gjort mig så förvirrad de senaste två åren. Jag brukade känna precis så där.

Jag vet inte om jag är redo att lägga den här biten i mitt pussel än. Förmodligen inte. Jag är för trött. Måste kanske lägga ramarna klart först. Måste hitta en inställning till livet som fungerar, en rutin som gör att allt känns värt det igen. Men nu vet jag vad den föreställer, och jag vet var den finns. När det är dags kan jag plocka fram den igen. Och vem vet – när tiden är inne kanske jag har fyllt det där hålet med en annan pusselbit. Men jag tror inte det. För det är en av de pusselbitar som alltid passat bäst in – och hur ska jag kunna överge det?

Alltså jag tänkte att jag skulle börja med en ny typ av sammanfattningsinlägg. Skriver ju inte längre om vad jag läst pga tycker att sådana inlägg är rätt trista. Men! Har börjat skriva tre bra saker varje dag i en liten skrivbok, och tänkte att jag skulle dela med mig av det jag skrivit under september månad. Inga saker är för små eller förstora, det här är som en del i min terapi för att jag ska försöka tänka mer positivt/lära mig att uppskatta saker i livet. Med tips från Headspace. Siffran innan är alltså datum!

Okej, här kommer en lägesuppdatering. Jag har inte riktigt vågat skriva såhär personliga inlägg på ett tag, eftersom jag använder min blogg i jobbsökande och sånt. Men nu kommer jag nog inte söka speciellt mycket jobb på några månader, så då kan jag lika gärna skriva av mig lite.

Såhär är det: Jag har fått en ny diagnos. Jag var på bedömningssamtal hos en KBT-mottagning för några veckor sedan, och har nu fått diagnosen utmattningssyndrom (äntligen). Anledningen till varför det blev så tyst här förra veckan var för att jag helt enkelt glömde bort under veckan innan att jag liksom typ är UTMATTAD OCH SÅNT och därför tog ut mig helt. Det är nämligen skitsvårt att komma ihåg att jag inte orkar gå två dagar på festival. Eller förstå att det är jobbigt att jobba ens bara två timmar efter att ha varit sjukskriven i sju veckor. För det har jag varit. Sjukskriven i sju veckor. Och nu är jag fortsatt sjukskriven på 75%, jobbar ingen tid alls i butik (thank god!!!!) och kommer vara det resten av den här terminen.

Ok, jag vill försöka förklara hur det känns i min kropp: När jag gjort för mycket blir den så tung att jag ibland inte orkar lyfta armen för att dra åt mig filten ens. Jag orkar inte ens vara i soffan utan måste gå och lägga mig i sängen och inte göra någonting. När jag är som tröttast börjar jag nästan gråta av att lyssna på en podd eller musik till och med, bara för att intryck tröttar ut mig så himla mycket. Att åka tunnelbana eller sitta i ett väntrum på vårdcentralen är fucking exhausting. Det är jobbigt när det är för mycket ljus, för mycket människor, för mycket prat och ljud. Jag kan inte över huvud taget minnas senast jag var pigg. Förra söndagen försökte jag skriva ett arbetsprov och det BRANN i mitt huvud. Tankarna ville inte alls samla sig. Det känns som att försöka fiska upp äggskal när en knäckt ägg i en bunke. Så fort en petar på dem så glider de undan. Jag får träningsvärk i hjärnan. Jag blir frustrerad och vill ha tillbaka min hjärna. Jag vill kunna tänka och analysera, minnas saker ordentligt.

Och det här känns som ett så stort nederlag. Ni vet för ett år sedan, då blev jag ju utskriven från psyk. Så glad över att få klara mig själv. Och nu är jag helt plötsligt sjukare än jag liksom någonsin varit? Det är så himla weird. Så dumt. Och så jävla orättvist. Att jag som har en sån livlig himla hjärna med högt IQ inte ska få ha kapaciteten att använda den jäveln. Så frustrerande att det helt enkelt bara inte fungerar. Det känns som att jag liksom pajat mitt liv, att inget kommer lösa sig igen. Att det jag vill allra allra mest (dvs att plugga klart och doktorera) inte kommer gå för att det just nu känns som att min hjärna aldrig aldrig kommer återhämta sig.

MEN. Jag ska alltså få börja i KBT. Och statistiken säger att jag kommer bli frisk. Att jag kommer vara sjukskriven lång tid, men att jag kommer bli frisk. Tills dess jobbar jag fyra timmar i veckan, går hem och sover och vilar vilar vilar och försöker författa blogginlägg i varierande frekvens. Det är liksom så det är just nu. Jag försöker acceptera det och att inte ta ut mig. Som jag gjorde förrförra veckan och fick sota för förra veckan. Det kommer gå. Men just nu känns det så jävla jävla hopplöst.

Rubrikreferens: Belle & Sebastian - Ever Had A Little Faith.

Du kanske också vill läsa:
En grej som suger när en är utmattad
Allt du velat veta om utbrändhet

Hallå ni vet väl att jag typ älskar mat nästan lika mycket som böcker? Plus kändes som länge sedan jag skrev något mer personligt, så här kommer det. Det här ha tyvärr legat bland mina utkast så länge att jag inte minns var jag hittat den :(

Tre ord som beskriver mig i köket.
Följer. Aldrig. Recept. (Min man får psykbryt på mig)

Vad äter jag helst till frukost.
Jag har börjat ÄLSKA frukost sen jag började med havregrynsgröt med äppelmos, kardemumma, kanel, rostade mandlar och mandelmjölk samt kaffe med skummad Oatly iKaffe. Om jag får välja alltså. Men det viktigaste: I am not alive without my coffee.

Tre köksredskap jag inte klarar mig utan. 

En till mjukstart: Sofie postade den här enkäten, och eftersom jag inte gör några månadssammanfattnignar längre och inte heller bloggat på ett tag tänkte jag att jag kan berätta vad jag läst om (hej världens längsta mening).

Hur blev din lässommar?

Eh, hej! Jag tog semester, typ. Men vill gärna komma igång att blogga igen. Ingen läser ju speciellt mycket bloggar under sommaren ändå – right? Men har lite ord som jag liksom behöver släppa ut, så let's get to it. Gör en liten mjukstart med att uppdatera läget sen senast:

Det här är min man.

När jag har ångest ligger jag bredvid honom i sängen, och bara att känna hans inneboende lugn gör att det blir bättre. När det brinner i min mage och jag vänder mig bort tvingar han mig att titta på honom, att göra plats för honom, lirkar med mig, drar ur mig allt det jobbiga. När det känns bättre säger han "Du kan ligga kvar här medan jag lagar mat". När jag sitter på ett Wayne's vid Odenplan och gråter över att jag råkat åka en timme för tidigt till vår date säger han "Jag kommer på en gång" och går direkt från jobbet.

När vi diskuterar politiska frågor övergår jag alltid i trams och överdriver mina ståndpunkter, raljerar över idioter när jag får slut på argument, medan han sakligt fortsätter att diskutera saken väldigt seriöst. Han förstår att jag ibland blir kär i andra också, men unnar mig det. Säger att han ser att jag blir glad.

På mornarna går han upp först och spelar tv-spel. När han är hungrig väcker han mig och frågar "Ska vi göra frukost?", men det är alltid han som gör frukost själv medan jag ligger kvar i sängen och vaknar till. När han jobbar och jag är ledig lägger han sig bredvid mig i sängen och pussar mig hejdå innan han går. Han somnar alltid först på kvällarna, och i sömnen letar han sig alltid närmare så att han ligger på mig och ger mig ont i ryggen.

Han vet vilken sked jag föredrar, och tar aldrig glas till mig när vi dricker burkcola (eftersom det är godast att dricka direkt ur burken). Han har världens mjukaste hud på armarna. Han tycker att det är gulligt att jag älskar mina plantor, att jag går runt och klappar på dem varje kväll och att jag byter sticklingar över internet. Han älskar att pussa mig i nacken, och det är typ det bästa jag vet. Hans lukt är den bästa i världen.

Det här är min man. Idag har vi varit gifta i ett år. Snälla låt det bli många fler.

Fotot är taget av Sofia på Fint foto.

Den här veckan har varit jävligt tuff rent måendemässigt, men jag märker att jag (precis som förra våren) återkommer till enkla saker som ger mig tröst. Så påminner mig om att saker egentligen kan vara väldigt enkla. Och det går att samla alla i en kategori: Naturen.

Hur solens strålar värmer mot huden. Igår när jag var på väg till Rabén & Sjögren njöt jag av att vinden slet i håret. Skapade vita gäss på vattnet. Jag planterar om mina blommor och sticker ner fingrarna i jordpåsen och kramar jorden länge. Klappar på elefantörats alla nya blad. Känner genuin lycka över att min gullranka och min paraplyaralia skjuter nya skott på flera ställen efter att ha blivit toppade för några veckor sedan. Lägger handen mot Katniss supermjuka sommarpäls så fort hon är inom räckhåll. Tänker att om zamiakallan helt plötsligt kan få nya stänglar efter år av att se halvskruttig ut kan jag också. Kör bil en halvtimme bort fastän jag är gråtfärdig av trötthet, får några sticklingar och tänker att det är värt det. Det är fucking värt det. Och vad som mer gör allt värt det: Att det är grönt ute.

Förra våren gick jag en skogspromenad om dagen bara för att ladda batterierna. Som om jag gick på klorofyll och skogslukt. Jag tror jag gör det. För det mesta.

Och så har jag en hel hög med saker jag vill blogga om. Men det får vänta till en annan vecka. Samma med läsningen. Har så mycket böcker jag vill läsa (en hel hög nya!), men en annan vecka. En bättre vecka. Då ska jag läsa!

Puss, ha en trevlig helg!