Jag hakar på Lyrans Nobelessers Tematrio. Idag handlar tematrion om halloween, och jag ska lista tre stycken läskiga böcker. Skräck är nog något av min favoritgenre, så den här blir inte allt för svår. Ska dock försöka att inte bara lista John Ajvide Lindqvist, som som sagt är en utav mina favoritförfattare. När jag var yngre läste jag mycket mer skräck, och det här fick mig att bli lite sugen på att läsa mer ungdomsskräck, dels för nostalgins skulle, dels för att det finns så himla mycket bra!

Nåja, här kommer min skräcktrio:

• Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist
  Den här boken läste jag tyvärr innan bloggens tid, så en finns inte listad här. Man får följa flera olika personer när alla lik i Stockholm - även de begravda och halvt ruttnade - vaknar upp och börjar röra på sig. Sjukt bra! Ajvide Lindqvist skriver så himla bra "dagsljus-skräckisar", alltså böcker som är läskiga fastän de utspelar sig på dagen.  

• Mörkrädd - Andreas Roman
  Boken handlar om David som är sjukligt mörkrädd, och inte kan vistas i mörker alls. Han försöker ta itu med problemet genom att gå i terapi. Sista steget innebär dock att han måste möta rädslan ansikte mot ansikte - helt själv i en stuga i skogen.

• Någon i din säng - Andreas Roman
  Sofia är en etablerad författare, har en fin etagelägenhet med havsutsikt, men saknar någon att dela allt det fina med. Därför hittar hon på en låtsasvän - någon hon kan skriva lappar till när hon går ut, hålla upp ett glas vin till eller duka åt vid matbordet. När hon tillslut faktiskt lyckas skaffa sig en riktig vän blir låtsasvännen svartsjuk och försöker skada både Sofia och hennes vän

Antal lästa sidor:
Mån: 25 s
Tis: 26 s
Ons: 40 s
Tors: 103 s
Fre: 88 s
Lör: 35 s
Sön: 83 s

Totalt: 400 s
Genomsnitt per dag: 57 s

Antal nya böcker som tagit plats i min bokhylla: 10
Utlästa böcker: 0

Veckans fråga: Jag vet att alla som är med i jerkan älskar att läsa böcker men jag är nyfiken på om ni även skriver själva?

Åh, lite nu och då skriver jag en del. Ingen BOK direkt, men en novell här, en novell där. Några lösa ord som stockas i mitt huvud och hindrar mig från att tänka på sånt jag borde. Jag kan gå och tänka på en formulering i flera dagar, och sen skriver jag ner den i min bok. Jag har en speciell skrivbok från Pocket Shop som jag gör anteckningar i lite nu och då. Ibland som en dagbok, ibland bara... formuleringar jag gillar.

Och som sagt, ibland spottar jag ur mig en novell. Eller en halv sida av en novell. Något prosa-aktigt, som bara är halvt begripligt och alla har väldigt melankoliska toner. Jag minns speciellt en novell jag skrev i våras. En novell som fick min engelsklärare att ta mig undan efter lektionen och fråga hur det är med mig. Att tonen i min novell - som vi hade i uppgift att skriva - var så himla ledsen. Och tja, det är väl så jag skriver. Ledset. Och väldigt mycket som lämnas åt läsaren.

Men jag tycker att det är kul, och hoppas på att jag ska kunna skriva något ordentligt en dag. För jag tycker ju att det är kul.

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

Mitt i allt jobb, övningskörning och högskoleprovsskrivande håller jag fortfarande på att ta mig igenom En dag, och har fortfarande lite tight om tid. Nästa vecka blir nog mycket bättre! När jag hursom loggade in på bloggkontot på datorn såg jag att jag hade fått en sån här:

Just den här veckan behövde jag verkligen lite bekräftelse (som om inte mina stigande besökssiffror är bekräftelse nog), och den fick jag utav Monika. Tack så jättejättemycket för det!

Ihop med awarden hör också ett gäng regler:

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Nu är det ju så att jag inte läser speciellt mycket bokbloggar. Dels för att jag vill skapa mitt eget sätt att blogga, och inte inspireras/härma/influeras av någon annan. Dock har jag under de senaste veckorna ändå tittat in på några bloggar då och då, och det är dom jag länkar här. Tyvärr blir det bara fyra stycken, vilket känns otroligt otacksamt, men 4 är trots allt bättre än 0, right?Och det här med motiveringar är jag så himla dålig på, så ni får själva gå in och se varför just DESSA bloggar är så himla bra!

1. Bokfrossa
2. Bokmagi
3. Bokclara
4. Book Cover Girl

De senaste dagarna har jag haft så fullt upp med jobb och körlektioner att jag inte haft tid att blogga. Jag har inte ens suttit vid datorn sen i måndags (inlägget i tisdags var schemalagt). Inte ens nu har jag tid, utan skriver från telefonen.

Hursomhelst så läser jag på i En dag, som är riktigt bra! I onsdags var jag och såg Niceville på som också var väldans bra.

Sist jag gjorde en önskelista såg den ut såhär. Några böcker på listan kan jag faktiskt bocka av nu: Låt de gamla drömmarna dö, My life as a white trash zombie och Dödsdriften. En bok har jag lagt till, men sen fått, nämligen Clash av Clash. Sen är det såklart ett gäng som har tillkommit som fortfarande är kvar på listan:

1. Melancholy Death of Oyster Boy - Tim Burton
   Tja, vad ska jag säga? Jag älskar Tim Burton. ÄLSKAR. Så en bok av Tim Burton hade inte varit helt fel. Den här ska jag nog skriva upp på min önskelista inför julen!
2. Style Me Vintage Hair - Belinda Hay
   Åh, jag älskar vintage, och det hade helt klart varit lite roligare att fixa med håret om jag hade en sån här bok!
3. Style Me Vintage Make Up - Katie Reynolds
   Tja, se 2:an.
4. Click - Nick Hornby
   Som jag tidigare skrivit är Nick Hornby en av mina favoritförfattare. Tyvärr är det en del av hans böcker som inte blivit översatta till svenska, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Så antingen så väntar jag på att den ska komma på svenska, eller så väntar jag på att jag ska få ork att läsa den på engelska.
5. Ingen reklam tack
   Verkar vara en sjukt kul bok!
6. På vinst och förlust - David Nicholls
   Jag har precis börjat läsa En dag, så jag vet inte så himla mycket om vad jag tycker om den, men det känns som att det är en bok helt i min smak. Många har jämfört Nicholls med Hornby, och därför tror jag att jag skulle gilla hans andra böcker också. 
7. Talking to Girls about Duran Duran: One Young Man's Quest for True Love and a Cooler Haircut - Rob Sheffield
   Jag älskar verkligen Kärlek är ett blandband, som jag läser ett kapitel i varje kväll innan jag ska sova (samtidigt som jag lyssnar på kapitlets blandband), så jag bara väntar på att någon ska översätta den här boken, eller att jag ska ta orken till mig och läsa den på engelska.

Antal lästa sidor:
Mån: 85 s
Tis: 35 s
Ons: 85 s
Tors: 63 s
Fre: 198 s
Lör: 94 s
Sön:  0 s

Totalt: 560 s
Genomsnitt per dag: 80 s

Antal nya böcker som tagit plats i min bokhylla: 4
Utlästa böcker: Dödssynden, Nick & Norahs oändliga låtlista

Veckans fråga: Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?
Den här fick jag klura på en liten stund, och kan såklart inte, som vanligt, bara välja en. Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson och Svindlande höjder av Emelie Brontë gillar jag. Sen måste jag som flera andra ta upp Jag är tyvärr död idag och kan inte komma till skolan av Sara Ohlsson. Eftersom förlaget GIlla Böcker verkar vara bra på det här med titlar så har de flera bra: Här ligger jag och blöder och Hål i huvudet, båda av Jenny Jägerfeld och  Jag har faktiskt inte läst någon utav dem, men jag har de två första, så det blir väl till att göra det snart!

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

Jag tror att ni - precis som jag - någon gång öppnat en begagnad bok och hittat ett bokmärke, ett litet foto eller ett meddelande i boken. När det handlar om böcker i andra hand är det inte direkt någon ovanlighet, men titta vad jag hittade i en bok som jag inte köpt second hand:

Boken är köpt på Willys rea, och har inte alls redan lästs av någon, så någon måste ju ha lagt in kortet där. Lustigt, men jag tyckte det var så himla fint att hitta Kärlek (som är ett tarot-kort från Amelia) i min bok. Betyder det att jag kommer hitta MER kärlek i boken, eller att kärleken kommer gå bra? Nåja, vi får väl se!

Titel: Dödssynden (To kill a mockingbird)
Författare: Harper Lee
Antal Sidor: 300
Läs också: Niceville

Scout växer upp i den lilla staden Maycomb i den amerikanska södern på 30-talet. När hon är 8 år gammal blir hennes far, advokaten Atticus Finch, tilldelad ett ytterst svårt fall. Tom Robinson, en ung, mörkhyad man, sägs ha våldtagit en vit kvinna, och trots att lögnen är uppenbar finns det en ytterst liten chans att han ska få en rättvis rättegång. Atticus gör allt han kan för att hjälpa honom, vilka många ser som en skam, och både han och hans barn blir kallade för "negerälskare". Scout, som har ett väldigt hett temperament och som inte alls vill bli en dam råkar ständigt i bråk, medan Atticus och fastern Alexandra försöker styra in henne på rätt bana.

I början av den här boken tyckte jag att den var fruktansvärt seg och tråkig (kanske för att jag ofta ger mig på klassiker med den attityden/fördomen: Att klassiker är tråkiga och sega), och eftersom jag när jag läste Undersökningen bestämde mig för att livet är för kort för att läsa dåliga böcker, hann jag tänkte flera gånger att jag kanske skulle strunta i den. Så jäkla viktigt är det inte. Men jag tänkte ändå "lite till, bara lite till", och helt plötsligt hade jag svalt hela betet med hull och allt och var så fast att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Jag vet inte riktigt när i boken detta hände, men ganska tidigt ändå.

Och i efterhand är jag så glad att jag inte gav upp, att jag läste bara lite, lite till. Nu skulle jag nog säga att det här är en utav de bästa böcker jag läst, vilket känns lika klyschigt att säga varje gång det handlar om en klassiker. Faktum är ju i och för sig att nästan alla mina favoritböcker är mer eller mindre klassiker.

När man kommit in i språket är det lätt och flyter på. I början tragglade jag lite, men när jag väl kommit in i handling gjorde språket detsamma. Och lilla Scout! Det är omöjligt att inte älska hennes vredesutbrott, trots att jag inte hade velat vara Atticus och hålla koll på henne.

Förutom att den var seg att komma in i är det enda jag stör mig på titeln. När jag berättade för en vän att jag läser Dödssynden förstod han inte. Jag svarade "To kill a mockingbird", varpå han utbrast "JAHA!". Ingen förstår att det är den om man inte säger den engelska titeln, så jag förstår inte varför den inte bara kan heta "Att döda en härmtrast". Men trots den dåliga svenska titeln (men det kan ju inte direkt Harper Lee hjälpa) och den sega början är den här boken utan tvekan värd en 5:a. Och så måste jag säga att det är ytterst synd att Harper Lee aldrig skrev några fler böcker. YTTERST synd.




(insåg förresten nu att ordet "ytterst" finns med tre stycken gånger i det här inlägget (eller fyra nu då). Tja, det var ju lite lustigt faktiskt. Tror att jag använder det en hel del när jag pratar också, bara för att det är ett så himla bra ord!)

Titel: Nick & Norahs oändliga låtlista
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Antal Sidor: 198

Boken utspelar sig från midnatt fram till tidigt en söndagmorgon. Nick är ett med musiken när han står på scen, men när han får syn på sitt ex Tris går hans sinnesstånd från upprymdhet till uppgivenhet. Han hade ju sagt åt henne att inte komma. När han efter spelningen ser henne bana sig väg mot honom vänder han sig till tjejen bredvid som han inte ens känner och säger: "Jag fattar att det här kommer låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?" 

När Norah hör frågan vill hon först skrika "ALDRIG I LIVET!", men tänker sen om:

"Pojkvän till undsättning! Jag besvarar icke-bögens fråga genom att lägga handen om hans nacke och trycka hans ansikte mot mitt. Herregud, jag gör vad som helst för att Tris inte ska känna igen mig och börja prata med mig."

Det som var tänkt att bli ett femminutersförhållande för att slippa deras gemensamma bekanta Tris gör snart hela kvällen väldigt komplicerad. Norah kan nämligen inte sluta tänka på att hennes mun behöver Nicks kyssar mer än syre.

Något av det allra viktigaste med bra böcker - tycker jag - är att man känner igen sig. Det är nästan viktigare än ett bra bildspråk. Inte att hela berättelsen eller ens en hel karaktär är precis som jag, utan det räcker med ett drag hos en karaktär. Att till exempel en karaktär en dag bär en rutig flanellskjorta (som råkar vara mitt favoritplagg). Om det kommer tidigt i boken kan det vara en sån grej som får mig att fortsätta läsa. Den här boken tog mig med igenkänningen redan från början. En kille som spelar i band, skriver låtar och älskar musik - en tjej som inte är jättesnygg, har flanellskjorta fastän det inte är modernt och älskar musik precis lika mycket som han. Jag blev fångad redan på första sidan, och tre saker har idag fått mig att sluta läsa: 1. En lektion i svenska, 2. Ett möte med min mentor och 3. Uthämtningen av ett paket jag beställt. Annars har jag gått, stått, suttit, legat, lagat mat, ätit mat, klätt av mig ytterkläder läsande den här boken.

Språkligt är den långt ifrån ett mästerverk. Eller tja, orden är bara ett sätt att få fram berättelsen, och ingenting annat. Bildspråket är rakt på sak, och varken metaforer eller liknelser är speciellt förekommande. Men nog får jag åtminstone bilder i huvudet åtminstone. Jag kan se skyskraporna mot den rosa morgonhimlen, jag kan se Times Square, regnet, den koreanska lilla butiken. När jag blundar kan jag se Norahs smårufsiga hår.

Grunden är enkel - tjej möter kille som inte har kommit över sitt monster till ex, och allt blir komplicerat för att han ville tycka om henne, men har fortfarande ont - men den får mig att känna massor.

När jag läser det jag skrivit låter den här boken som en solklar femma. Tyvärr så är den inte riktigt där. Jag vet ännu inte vad som definierar en femma, men jag när jag stöter på en bok som är det känner jag det direkt. Eller tja, man skulle väl kunna säga att femmorna är de böcker som aldrig kommer lämna mig. Och jag vet inte, men det är något - jag vet inte vad - med den här boken som gör att jag bara vet att det INTE är en femma, trots att den är fenomenalt bra. Nåja, en fyra är väl ändå inte så pjåkigt.

Albert Bonniers förlag har ju en serie med klassiker med nya omslag. Jag är lite sugen på att skaffa nästan allihop. Det skulle vara roligt att ha ett helt plan i bokhyllan med bara klassiker! Än så länge har jag 3 böcker i serien:

Processen och Svindlande höjder är nog två utav mina favoritomslag i serien. Dödssynden kommer den en recension på imorgon, eftersom jag läste ut den igår! (Kan dock avslöja en sak: igår när jag skulle gå och lägga mig kändes det lite tomt att inte läsa om lilla Scout)

Några till favoriter har jag faktiskt:



Jag har alltså inte läst någon av de fyra sista,eller knappt ens hört talas om dom, men bara omslagen gör mig sugen! Vilka är dina favoriter?

(Om du klickar på bilderna kommer du till bokens sida på Adlibris)

Tja, för att nämna några böcker som jag gillade som blev film: Kalle och chokladfabriken, Norwegian Wood (inte sett), Woodstock (inte sett), Niceville (ska se snart!).

Men favorit... Inser ni inte vad svaret MÅSTE bli? Tja, Harry Potter såklart.

Hösten (eller sommaren? någonstans där i alla fall) innan jag startade den här bloggen läste jag Sommarbarn - mitt första försök att bekanta mig med Katerina Janouch. Jag blev omedelbart förälskad, men trots förälskelsen har jag inte läst något mer av henne. Dock står Systerskap i hyllan och väntar på mig. Den ska jag nog ge mig in på. Snart så.

Sommarbarn är historien om en liten flicka, Katia, som föds i Prag 1964. När hon är fyra år gammal ockuperar Sovjetmakten hennes hemland. Pappan i familjen kämpar mot den nya regimen. Han blir snart kommunismens fiende. Familjen förföljs och 1973 tvingas de lämna landet. Det blir ett smärtsamt uppbrott. Från den älskade farmodern, från släkten, från en tillvaro Katia känner sig hemma i. Flykten går genom ett snötäckt Tjeckoslovakien. Så småningom kommer de till Sverige. Hon vet att de aldrig får återvända. Men det tar tid innan insikten sjunker in.

Mötet med det nya landet blir allt annat än lätt. Familjen kommer till ett Sverige i 70-talsskrud, generöst från socialtjänstens sida, mindre gästvänligt i mellanstadieskolan där Katia börjar. Det blir en kamp för att skapa sig en ny identitet. De vuxna kan vara skrämmande. Men hårdast är det bland barnen. När Katia så erbjuds en plats hos en svensk familj som "sommarbarn" ar hennes föräldrar tacksamt emot erbjudandet. Katia ska få en chans att bli svensk på riktigt. Här finns en möjlighet att lära känna det nya landet inifrån. Att anpassa sig är dock inte alltid enkelt.

En utav mina största besvikelser i bokväg är Twilight-serien. När de hypats så förväntade jag mig att de skulle vara svinigt jäkla cpstört apbra. Det var de inte. De var, tja, under medelbra till och med.

Min senaste besvikelse är Undersökningen. Jag förväntade mig bra, men fick mindre bra.

En tredje besvikelse: Baby Jane. Efter Stalins kossor älskade jag Sofi Oksanen, men i Baby Jane levererar hon inte. Det har gjort att jag inte vågat mig på Utrensning än, trots att jag har den stående hemma i bokhyllan.

Vad säger ni, är Utrensning bättre/sämre än Baby Jane/Stalins kossor? Ska jag våga mig på den i alla fall?

Antal lästa sidor:
Mån: 114 s
Tis: 35 s
Ons: 73 s
Tors: 153 s
Fre: 213 s
Lör: 12 s
Sön: 32 s

Totalt: 632 s
Genomsnitt per dag: 90 s

Antal nya böcker som tagit plats i min bokhylla: 3
Antal utlästa böcker: 1

Igår skrev jag om Niceville. Den hade legat hemma hos mig ett tag, men jag fick en hemskt bra anledning till att läsa den nu. Känner ni till enbokcirkelföralla? Det har inte jag gjort speciellt länge heller (eftersom jag tidigare inte varit intresserad av att läsa bokbloggar, bara skriva en), men när jag stötte på sidan för ett tag sedan såg jag att de har något som heter Bok&bio. Så den 26 oktober ska jag på bio med ett gäng människor jag aldrig träffat eller pratat med någonsin tidigare och vi ska se just Niceville. Den som vill får följa med, så om någon tycker att det verkar roligt så tycker jag att den ska anmäla sig! Sen den 3 november är det dags för facebookcirkel!

Med andra ord: Två bra anledningar att läsa klart den innan den 26:e!

Veckans fråga: Vilken är den sämsta bok som du faktiskt har läst ut och varför var den så dålig? 
Gud, den här frågan var svååååår! Jag brukar sällan läsa ut böcker jag finner dåliga (livet är för kort för att läsa dåliga böcker). Tja, jag tog mig en snabb titt i mina betygskategorier. Inga utav de böcker som har fått en nolla har jag faktiskt läst ut. Så då fick övergå till de böcker som har fått en etta. Böcker som inte var uttalat dåliga, men helt klart ganska tråkiga. Värst av dem måste jag nog säga att Barfota Änglar var. Eller Kort kjol. Om seriealbum får räknas är det Spegelsken. Den var faktiskt riktigt tråkig.

Okej, varför? Tja, i fallet med Spegelsken så är det bristen på... händelse. Det händer ingenting. I Barfota Änglar och Kort kjol händer det en hel del, men ingen utav författarna får fram det på ett bra sätt. Kort kjol känns barnsligt skriven, medan Linnéa Willén, som skrivit Barfota Änglar, vill alldeles för mycket på för få sidor. Boken är rörig, och ofantligt tråkig.

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här! 

Titel: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
Antal Sidor: 479

Skeeter återvänder till den lilla staden Jackson efter sina universitetsstudier, men någonting är annorlunda jämfört med när hon åkte. Nu ser hon orättvisorna som finns mellan svarta och vita. Hennes stora dröm är att bli författare, och hennes debutbok ska bli Niceville - en bok med samlade berättelse utifrån de svartas perspektiv om hur det är att jobba för vita arbetsgivare. I 60-talets södern är rasismen utbredd, och hon och de hembiträden som väljer att hjälpa till måste skriva boken i största hemlighet.

Jag tycker att man tidigt kommer in i boken. Man lär känna karaktärerna väldigt fort, och man förstår efter få sidor vad som är det egentliga problemet, den egentliga berättelsen i boken. Jag har faktiskt valt ut en liten bit i början av boken som smakprov. Innan det här kommer finns det liksom inget konstigt med berättelsen. Aibileen är hembiträde i ett lagom rikt hushåll, och hon tar hand om deras barn. Mamman bryr sig inte så mycket om henne. Aibileens ända son är död och sonens pappa ute ur leken för länge sen. Aibileen skulle kunna vara vem som helst. Sen kommer detta, på sidan 13:

   Miss Hilly är tillbaka på sin stol, alldeles upphetsad över nåt annat nu.
   "Å, Hilly, jag önskar att du hade använt gästtoaletten", säger miss Leefolt och flyttar om sina kort. "Aibileen städar inte baksidan av huset förrän efter lunch."
   Hilly lyfter hakan. Sen ger hon ifrån sig ett av sina "ark-hum". Hon har ett sätt att harkla sig så fint att hon får allas uppmärksamhet utan att dom förstår varför.
   "Men gästtoaletten används ju av hemhjälpen" säger miss Hilly.
   Ingen säger nåt på en stund. Sen nicka miss Walter, som för att förklara allting. "Hon är upprörd för att niggerhjälpen använder toaletten inne i huset, och över att vi ska använda samma toalett."
   Gode Gud, inte det där tjafset igen. Alla ser på mig som plockar in silvret i besticklådan i sideboardet och jag förstår att jag förväntas gå ut härifrån. Innan jag har hunnit lägga ner den sista skeden ger miss Leefolt mig en ilsken blick och säger: "Gå och hämta lite mer te, Aibileen."
   Jag gör som hon säger, fast deras koppar är fyllda upp till bredden.

Här får man för första gången i boken veta att det är en "niggerhjälp", och inte vem som helst. Man får också för första gången syn på Hillys översittarfasoner, som också är en del av berättelsen i boken.

Berättelsen växlar mellan tre personer: Aibileen, Minny, som också är en svart hemhjälp, och Skeeter. Alla tre har sitt eget speciella språk, och sin egna speciella historia. Jag gillar verkligen att det är flera olika personer som berättar samma berättelse, och efter ett tag korsas deras vägar. Det här är en bok jag känner mig inspirerad av, för lika mycket som den säger om 60-talets amerikanska söder, säger den om oss, här och nu. För sånna här grejer hänger fortfarande kvar, trots att vi alla är samma. Jag blev så inspirerad att jag faktiskt gav mig på Dödssynden så fort jag läst sista ordet på sidan 479.

Den här dagen har varit lättast att svara på av alla. Eftersom: I don't do favoritcitat. Jag har aldrig valt ett favoritcitat i hela mitt liv, eftersom jag inte... är intresserad? Nej, men allvarligt talat har jag inget intresse i att välja ut snabba citat och spara dom. Om jag någon gång skulle få det kommer jag meddela er.

Förra veckan berättade jag om när jag träffade Susanna Alakoski på biblioteket i Tumba. Den här veckan tänkte jag berätta om boken hon tipsade mig om. Jag har nämnt det lite kort tidigare i recensionen av Baby Jane. Boken Alakoski tipsade mig om var Stalins kossor, en bok som länge var en utav mina absoluta favoriter.

"Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung.I nuet tar Annas ätstörningar allt mer kontrollen över hennes liv, skolan, kärleken och vännerna. När hon träffar Hukka, hennes stora kärlek, vågar hon inte blotta sina känslor för honom. Hon är besatt av sitt matschema och kämpar samtidigt med sin kluvna identitet. Redan tidigt förstod Anna att hon inte duger som hon är. Nu förnekar hon sin kropp och sitt estniska påbrå som hon aldrig har avslöjat för någon. Finns det ingen man kan lita på?"

Det här var alltså den bok som Susanna själv följde med mig till hyllan för att se till att jag fick med den hem. Jag minns att Sofi Oksanen var ny, att ungdomsbibliotekarien precis hade läst klart den, och att de båda tyckte att hon var mycket lovande. Jag vet inte vad i Stalins kossor som får mig att älska den, men det gör jag, fortfarande.

Jag måste nog säga att en kvinnlig favoritkaraktär var långt mycket svårare att dra till med än en manlig. En karaktär som jag är väldigt fest vid är Katja i Jävla John, men även fast jag inte för tillfället kan dra mig till minnes en karaktär jag gillar bättre (förutom Hermione i Harry Potter, men jag har ju redan sagt att jag inte ska dra upp Harry Potter igen här) så känns hon inte som en FAVORITkaraktär. Jag gillar också Pamela i Jag är med bandet, men hon är ju ingen karaktär, utan en riktigt person. Naoko i Norwegian Wood är också en karaktär jag gillar, men inte heller hon känns som en favoritkaraktär.

Åh, men efter en stunds tänkande dök ju det självklara valet upp i mitt huvud. Än har jag bara läst två kapitel i boken, men Alice naivitet och barnsliga logik får mig att mjukna på ett sätt som ingen annan karaktär får.

Den här veckan har det blivit väldigt lite läsa, eftersom jag var på kryssning till Talinn. Jag åkte på onsdagen och kom hem fredag, så då hann jag knappt läsa något alls. På tisdagen var jag en sväng till biblioteket faktiskt (har inte varit där på hur länge som helst. Läsinspiration får jag i bokhandlar och i nyhetsbrev från Adlibris, Bokus m fl.), och lånade mig 4 seriealbum. 1 har jag ännu inte läst, men de andra 3 tog jag mig igenom redan samma dag.

Antal lästa sidor:
Mån: 53 s
Tis: 517 s
Ons: 0 s
Tors: 0 s
Fre: 0 s
Lör: 190 s
Sön: 52 s
Totalt: 812 s
Genomsnitt per dag: 116 s

Antal nya böcker som tagit plats i min bokhylla: 9
Antal utlästa böcker: 4

Titel: Undersökningen
Förttare: Kristina Hultman
Antal sidor: 593
En natt i en taxi på väg hem från krogen inser Clara att hon är förälskad i Sofia. Bit för bit pusslas en ny identitet ihop, i nya sammanhang och bland nya sorters människor. Problemet är bara att Clara inte får den hon vill ha. I stället blir skånska Fredag lesbisk sedan barnsben, en riktig överlevare Claras ciceron i det hon kallar Undersökningen.

Nu ger jag upp. Jag har tragglat med den här boken länge, och jag kommer inte igenom den. Jag har läst halva boken, men har fortfarande inte kommit in i den, utan tycker fortfarande att den bara är rörig. Det känns inte som att det finns en berättelse, utan det är bara löst prat och lösa tankar. Författar svävar ut i saker som inte hör till.

Det enda plus jag kan ge är att språket är väldigt trevligt, men det här är ändå inte en bok som jag vill slösa min tid på.

 

Titel: Så jävla normal
Förttare: Nina Hemmingsson
Antal sidor: 126
"Så jävla normal" innehåller bilder som Nina Hemmingsson skapat i gränslandet mellan vakenhet och sömn. De är sprungna ur ett tillstånd där hjärnan inte alltid vet vad handen gör och resultatet har blivit en absurd samling tankar och infall. Boken består av impulser som först ser ut som lösa fristående bilder, men som när de läses i en följd bildar en ganska fantastisk historia. Resultatet blir som en ny och ovanlig form av tecknad serie.

Jag älskar Jag är din flickvän nu, och tycker inte att den här kan mäta sig med den på långa vägar. Det som är roligt i den andra - igenkänningshumorn - finns inte i den här alls. Den här känns dessutom väldigt rörig. Jag gillade den inte, utan tycker bara att det är en massa blaj.

Veckans fråga: Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?

Jag är mixaren! Jag läser väl mest fristående böcker, men jag gillar serier också. Fast i så fall gillar jag att sprida ut böckerna. Alltså att jag inte läser alla i en serie samtidigt. Om jag läser första delen, och sen några böcker mellan så har jag något att komma tillbaka till. Dock har jag nog lite högre krav på en serie än på en fristående bok. En fristående bok kan vara något jag gillar, men som jag ändå känner mig klar med och inte vill fortsätta med. En serie ska ha karaktärer jag älskar och en handling som fungerar under ett mycket högre sidantal, samtidigt som handlingen förändras.

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

Titel: Bree Tanners andra liv 
Förttare: Stephenie Meyer
Antal sidor: 166

Bree Tanner är den nyfödda vampyren vars liv Cullen-klanen vill skona från Volturis vrede i bok nummer 3, Ljudet av ditt hjärta. I den här boken (novellen?) får man se förberedelserna inför kriget ur hennes synvinkel. Hur Riley omöjligt kan ha kontroll över alla nyfödda, kärleken till den andra vampyren Diego och om att göra allt för att överleva.

Som jag tidigare skrivit om hela Twilight-serien var jag inte alltför imponerad. Såhär i efterhand känner jag till och med att jag kan ha gett böckerna för höga betyg. Jag förstår inte alls hypen kring Twilight. För mig är det bara ännu en helt okej serie. Alltså, helt okej. Inte exceptionell. Därför överraskades jag djupt av den här novellen (antar jag? Få karaktärer, utspelar sig under kortare tid, och inte så lång. Jag vill kalla det för en novell), eftersom den är bra. Fortfarande inte exceptionellt bra. Men en bok som jag verkligen gillar att läsa. Jag blir mer insatt i Bree på 166 sidor, än vad jag bli i Bella på nästan 2000 sidor.

Fastän jag genom hela boken vet den exakta utgången önskade jag flera gånger att jag skulle ha glömt, för nu när jag känner Bree gör det ont i mig.

Jag tycker att man både kan läsa den här som ett komplement till Ljudet av ditt hjärta eller, om man hellre vill det, som en fristående bok. I så fall har man inte hela berättelsen upplagd från början (när jag läser boken vet jag hur den kommer sluta, vem hon är, och vad som händer med Bree och Riley), men det löser sig i slutet.

Igår meddelade Svenska Akademien vem som får Nobelpriset i litteratur i år. Årets pris tilldelades Tomas Tranströmer, vilket jag tror att de flesta bokintresserade vet vid det här laget (i och med att det varit ganska stort om det i tidningarna och på nyheterna). Jag tänkte att jag kanske bör... kommentera det hela, på något sätt. (har inte hunnit tidigare. Var en vända till Talinn och kom hem idag)

Det enda jag har att säga är att jag har ingen aning om vem det här är ens. Men så brukar det ju vara, jag brukar inte känna till Nobelpristagarna i litteratur, och förväntade mig inte göra det i år heller. Jag bara sitter och väntar på att Joyce Carol Oates ska få sitt pris någon gång, för jag tycker att hon är värd det.

Och nej, jag kommer nog inte läsa något av Tranströmer bara för att han fått Nobelpriset.

Titel: Spegelsken
Författare: Cecilia Hansson
Antal sidor: 176
Snart är nian slut. Bland fejkade Lacostekrokodiler och pasteller skapas egna lagar. Spegelsken utspelas i ett drömlikt åttiotal i en småstad som kunde vara din.


Jag har bara ett enda ord för den här: Urtråkig. För mycket bilder till den lilla texten. Det hade kunnat bli något riktigt bra. Men det blev det inte.

Svinalängorna handlar om Leena. Hennes föräldrar är periodare. Det vill säga, medan de har fest och dricker alldeles för mycket, får Leena ta hand om sig (och lillebror om jag inte minns heltokigt) helt själv.

Den här boken läste jag nog för första gången när jag gick i åttan. Sen blev vi tvungna att läsa den i skolan, så jag fick glatt läsa om den. Den stora höjdpunkten med att läsa den här boken i skolan var ett författarbesök på biblioteket. Susanna Alakoski dök i egen hög person upp på biblioteket här i Tumba. Vi gick på led i klassen ner för backen och in i biblioteket. Bänkade oss i det lilla rummet längst in. Susanna läste en liten bit ur sin bok, och berättade sen lite om den. Det är inte en självbiografi, men den har självbiografiska inslag. Hon valde att inte skriva den som en självbiografi, eftersom att i en självbiografi måste allting vara riktigt, och precis som det var i verkligheten.

Efter att hon berättat klart och författarbesöket var slut tog jag mod till mig - den lilla boknörden som jag var - smög fram till henne och frågade vilka böcker hon gillade. Hon skrev glatt upp fyra titlar på en liten lapp jag hade i väskan. En utav böckerna lånade jag direkt. Efter att jag använt lappen med de fyra titlarna på som bokmärke lyckades jag tappa bort den, och jag har alltid sörjt att jag inte kunde minnas hennes tre andra boktips.

Jag har nämnt lite snabbt tidigare vilken bok det var jag läste, men jag tänkte skriva om den om några veckor, så jag tänker inte avslöja mig. Den som kommer ihåg vilken bok det var får gulstjärna i kanten!

Det här testet snodde jag från Bokberoende!

"Här följer ett litet test för att se hur bokberoende du är.

1. Har du någon gång köpt en bok du egentligen inte har råd med?

2. Har du någonsin ljugit om hur mycket du har läst?

3. Händer det att du tänker på den bok du läser när du är på jobbet, i skolan eller liknande?

4. Efter att du läst klart en bok känner att du snabbt måste hitta nästa bok att läsa?

5. Hade du efter att ha läst klart ett kapitel en längtan att återvända och läsa mer?

6. Läser du ofta långt in på nätterna?

7. Läser du någonsin längre än planerat?

8. Har du någonsin läst för att fly från oro eller problem?

9. Får gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja gå och läsa?

10. Har du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars läsande?

Har du fler en 8 st JA så är du mycket bokberoende och bör söka hjälp- gå med i min planerade bokcirkel och gör ditt beroende till något mer. "

Såhär ser mina svar ut:

1. Ja
2. Nej
3. Ja
4. Ja
5. Ja
6. Ja
7. Ja
8. Ja
9. Ja
10. Ja

Hej, jag är bokberoende. Hur ser era svar ut?

Hur har min bokvecka sett ut egentligen?
Såhär!

Antal lästa sidor:
Mån: 77 s
Tis: 72 s
Ons: 156 s
Tors: 51 s
Fre: 30 s
Lör: 40 s
Sön: 34 s
Totalt: 460 s
Genomsnitt per dag: 65 s

Antal nya böcker som tagit plats i min bokhylla: 9
Antal utlästa böcker: 1

Titel: Zelda
Författare: Lina Neidestam
Antal sidor: 150
Hjältinnan Zelda är en idealistisk, bloggande åttiotalistsnärta som med dubbelmoral och ihåliga argument slåss mot de patriarkala väderkvarnarna. Till vardags pluggar hon på Komvux och drömmer om att komma in på journalisthögskolan, som bara tar in "urblåsta modebloggare som är bra på matte". Hon snyltar på sin kompis Tova och bråkar med sin av och på- pojkvän Sigge, som egentligen är alldeles för heteronormativ för hennes smak. Zelda reser till Frankrike och Mexiko för att skriva den stora generationsromanen, men väl där hemfaller hon istället åt starka drycker och den lokala manliga fägringen. Zelda drar till skogs för att leva ekovänligt, stillsamt och finna primalkvinnan inom sig själv, men spelar istället in youtube-klipp om hur man tillverkar kaveldunstamponger.

Första gången jag läste Zelda måste nog ha varit i Nemi, och jag föll pladask. På något sätt så är det så himla lätt identifiera sig med Zelda, och det är igenkänningsfaktorn som gör det här seriealbumet så himla bra (i alla fall för min del). Det är roligt och lättläst.

Egentligen skulle jag nog vilja säga Harry Potter, men eftersom ni redan VET att jag gillar Harry så mycket så har jag klurat fram en annan.

Ända sen jag såg filmen Stolthet och fördom har jag varit lite hemligt kär i mr Darcy (vilket såklart späs på av att Matthew Macfadyen är så galet snygg i den!). När jag läste boken Stolthet och förodm och zombier i veckan var det såklart kört. Nu är jag helt dödligt kär i honom, och han blir därmed en utav mina manliga favoritkaraktärer någonsin.

Veckans fråga: Vilken är den längsta bok du har läst?

Den längsta bok jag läst är Harry Potter och Fenixorden på sina 1000 sidor.


Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

I fredags låg det två stora paket i min brevlåda, båda innehållande recensionsexemplar av böcker.

Den ena heter Brott i Sverige, är skriven av Dag Öhrlund och går att köpa här.

Den andra heter Hey Princess och är ett seriealbum av Mats Jonsson. Boken går att köpa här.

Håller ju på att läsa Undersökningen nu, men det går himla segt. Den är jättefint skriven, beskrivningarna är rent av fantastiska. MEN den är så himla rörig och hoppig. Jag har fortfarande inte (efter nästan 150 sidor) inte kommit in i boken. Men den kommer väl snart...

Här kommer nu mina favoritböcker av mina favoritförfattare!

Joyce Carol Oates
Ända sen Vilda gröna ögon har hon legat mig varmt om hjärtat. Trots att det var ett tag sen jag läste något annat av henne än hennes dagbok måste hon nog ändå fortfarande ses som en av mina favoritförfattare.
Första bok jag läste av författaren: Vilda gröna ögon
Favoritböcker: Foxfire och Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg

Celia Rees
Första bok jag läste av författaren: Häxa
Favoritböcker: Pirater! och Blodssystrar

John Ajvide Lindqvist
Första bok jag läste av författaren: Låt den rätte komma in
Favoritböcker: Hanteringen av odöda och Människohamn

Nick Hornby
Första bok jag läste av författaren: Om en pojke 
Favoritböcker: Fallhöjd