Nu har jag med formeln =SLUMP.MELLAN(1;26) i Excel slumpat fram vinnaren av Bländverk. Datorn valde nummer 8 som var Niklas. Grattis Niklas, jag har skickat ett mejl till dig för att få din adress!
Ni som inte vann något behöver inte vara ledsna, utan kan hålla lite utkik på bloggen i veckan. Det kommer nämligen dyka upp en till tävling inom kort, och den kommer vara skräckrelaterad. Så kasta ett öga på bloggen då och då!
Veckans fråga: Hur får du tag på dina böcker? Köper du eller lånar du dem? Finns det någon internetbokhandel som du anlitar oftare än andra? Kort sagt: beskriv hur du får tag på dina böcker som trängs i bokhyllan och som gör allt för att fånga ditt intresse.
För det mesta handlar jag mina böcker på Adlibris eller får dem som recensionsexemplar. En del handlar jag på rea också, men annars är det sällan jag köper böcker i butik.
Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!
Författare: Renate Nedregård
Antal Sidor: 302
Bokförlag: Gilla Böcker
Köp den här: Adlibris | Bokus
Rakel blir headhuntad till norska Idol när hon sjunger i kyrkans ungdomskör. Hon funderar på om hon ens vill vara med i Idol, men de coacher hon får hjälp av övertygar henne om att hon är värd det här.
5 år senare är Rakel inte längre bara Rakel, utan Miracle, världskänd popstjärna. Boken handlar om tiden innan och efter Idol och visar upp de dåliga sidorna av kändisskap. Rakel har till synes nämligen allt, men ändå känner hon sig så himla ensam.
Det här hade kunnat bli så himla bra, men det är det inte. Likt Kort kjol tycker jag att den blir alldeles för övertydlig och undervisningsaktig i sin kortfattade rakt-på-sak-stil. Det fungerar tyvärr inte för mig, men som flera andra bloggare skrivit tror jag den skulle fungera bra som diskussionsmaterial i skolan.
Berättelsen har inte heller något riktigt mål, en punkt som man vill komma till. Nej, tyvärr så fungerar inte den här boken alls för mig.
Det bästa med min lillasyster är när hon börjar sjunga "I saw you at the police station..." och jag fortsätter: "...and it breaks my heart to say".
När hon säger att hon inte har något att läsa, jag ger henne Nick & Norahs oändliga låtlista och hon sen tjatar i flera dagar om jag inte är klar med Dash & Lilys utmaningsbok än.
För övrigt misstänkte jag lite att Bokclara hade brutit sig in hos oss och tagit kort på min lillasysters bokhylla. Men så är såklart inte fallet.
Några har skickat mejl till mig och sagt att det inte fungerat att kommentera. Nu har jag fixat det! Det var en inställning som var fel, så att man inte kunde kommentera anonymt, men nu går det!
Åh, måste bara avreagera mig lite, och varna er. Tre utav mina kompisar var med och tävlade i LG:s Drömstipendium - en tävling där man hade chansen att få sin dröm uppfylld. Man behövde bara skriva om den, och sen se till att bli uppröstad på tio i topp, så hade man chansen. För från de tio i toppen skulle en jury bedöma vem av dessa tio som skulle få det här drömstipendiet. Två av mina tre vänner låg alltså på tio i topp när röstningen avslutades, och idag presenterades vinnaren.
Tamtaraaaam: Ingen av mina vänner vann. Tjejen som vann låg inte ens på top tio.
LG har alltså fuskat och inte ens följt sina egna tävlingsregler. Vad var då poängen med att belasta alla sina relationer under flera månaders tid för att få dem att rösta, rösta, rösta? Tja, det fanns ju ingen poäng med röstningen alls, eftersom LG ändå gjorde som de ville.
Inget ont mot tjejen som vann. Jag har inte läst hennes dröm, den var säkert jättefin. Men LG ha fasen ingen rätt att fuska för det.
Citerat från deras sida:
"De tio ansökningar som fått flest röster kommer automatiskt med till juryöverläggningen, där ansökningarna bedöms och årets drömstipendiat utses. Du får rösta på hur många bidrag du vill, men bara en gång per bidrag. LG äger rätten att villkorslöst radera röster alternativt diskvalificera bidrag där fusk kan misstänkas."
Jag vill återigen påminna er om att du kan tävla om boken Bländverk hos mig, och att tävlingen tar slut på söndag!
För er som känner att just Bländverk inte passar er kommer jag starta en annan tävling när den här är slut. Vänta bara och se!
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Antal Sidor: 305
Bokförlag: X-publishing
Köp den här: Adlibris | Bokus
Dash går som vanligt in på sin favoritbokhandel Strand. Bland de välbekanta bokryggarna i hyllan med hans favoritförfattare finns en inte fullt så välbekant bokrygg. En röd anteckningsbok. Han öppnar den och läser:
"Jag har några ledtrådar åt dig.
Vänd blad om du vill se dem.
Var snäll och ställ tillbaka boken i hyllan om du inte vill se dem."
Dash och Lily skickar nya utmaningar till varandra - till exempel som att gå och klappa på tomten på Macy's mitt i värsta julruschen och gå på barnvagnsbio. Men när ska de egentligen träffa varandra?
Den här boken har jag väntat på sååååå länge. Om ni minns, så älskade jag Nick & Norahs oändliga låtlista, och därför tänkte jag att den här nog också skulle vara väldigt bra. Jag hade rätt, den här är nog till och med bättre - om än något längre.
Jag tycker att man får en väldigt bra bild av Lily, men desto sämre av Dash. Lily har en väldigt tydlig personlighet, men får veta en del om hennes bakgrund, hennes klädstil. Jag får en ganska tydlig bild av henne i huvudet, men när jag försöker föreställa mig Dash är det... tomt. Jag vill nog minnas att jag tyckte det i Nick & Norah också, men att jag inte skrev något om det då (alltså att jag kan se Norah, men inte Nick).
En rolig detalj som jag la märke till, som jag tror att ni andra som läste Nick & Norah också tänkte på, var skriften på väggen inne på toaletten på klubben:
"The Cure. Botemedlet mot våra ex? Jag är ledsen, Nick. Du fattar. Kommer du att kyssa mig igen?"Det är alltså den text som Norah skriver på väggen i Nick & Norah. Jag älskar när böcker hänger ihop, fastän de inte har något med varandra att göra egentligen. Det gör att båda böckerna känns mer levande. Och levande känns det. Och trovärdigt. Det känns väldigt trovärdigt. Trots att jag redan är förlovad och allt har jag god lust att lämna en anteckningsbok med ledtrådar i en bokhandel. Fast kanske för att eftersöka en vän då.
Språket är som i Nick & Norah, ganska rakt på sak, och igenkänningen är också densamma. Det är lustigt att Rachel Cohns alla karaktärer verkar vara nästan precis som jag. Jag har beställt Ibland bara måste man, boken som David Levithan skrivit själv, och Naomi och Elys kyssförbudslista också - för en sak är säker: Jag kan inte få nog av Rachel Cohn och David Levithan. I alla fall inte tillsammans. Låt de aldrig sluta skriva böcker tillsammans.
Förresten var det kul att läsa en julbok. Jag kände verkligen att jag kom i lite julstämning fastän det inte är någon snö än!
Läs också: Nick & Norahs oändliga låtlista
I november läste jag totalt 1973 sidor, vilket är en del mindre än i oktober. Nåja, de böcker jag läst är dessa:
Så var det ju utmaningen också. Jag har svårt att komma ihåg böcker från när jag var riktigt liten, men från låg-/mellanstadiet kommer jag ju ihåg. Min favoritserie var ju Miranda, som jag redan nämnt tidigare, en annan Sanne gatubarn av Mecka Lind (som jag funderar på att läsa om snart, faktiskt). Godnatt mister Tom gillade jag också, och Tordyveln flyger i skymningen.
