Ok, jag märker att jag tydligen är helt värdelös på att recensera serier. Hoppar alltid över dem i listan när jag ska kolla igenom. Här kommer därför ett litet samlingsinlägg med alla serier jag läst hittills i år (förutom ett undantag som jag vill ska få ett eget inlägg) + megasnabba omdömen. Ok, lite fusk för två stycken läste jag förra året. Men skitsamma. Hänger ni med? BRA DÅ KÖR VI!!!!!

Astrid vol 1: Vulkanmånens kult

Clean Room vol 1: Immaculate Conception & vol 2: Exile

Harrow County vol 3: Snake Doctor & vol 4: Family Tree

Lady Killer vol 1

Deadly Class vol 1: Reagan Youth

I början på juli blir Matilda dumpad. Hennes kompis Miron bestämmer de ska ta juli till att flippa ur totalt – göra allt som är förbjudet utan att någon ska döma eller komma med pekpinnar. Vad Matilda än säger att de ska göra måste Miron säga ja. När juli i slut ska Matilda under inga omständigheter vara ledsen med. Allt ska vara bra. Men Matilda upplever att Miron inte finns där på det sättet hon velat. Så samtidigt som hon famlar runt på Stockholms gator efter den där välbekanta kroppen som var hennes ex, känner hon sig stundvis också ensam och övergiven av Miron.

Som bekant föll jag som en fura för Beijers första bok, Det handlar om dig. Förutom Beijers språk har dock Allt som blir kvar väldigt få likheter med debuten. Här har vi en betydligt mörkare och högre – kanske mer litterär – berättelse som förlorar sig i helt känslor. Så pass mycket att jag ibland tappar bort vad boken handlar om. Tyvärr tycker jag – trots att detta alltså är Beijers andra bok – att det hela ibland blir lite amatörmässigt. Det känns inte som att det finns någon tanke kring hur berättelsen är uppbyggd – ingen stegring, ingen ordentligt fattbar tidslinje och rätt så osammanhängande.

Jag får heller ingen känsla för vem karaktären Matilda är, och ärligt talat skiter jag i vad som händer med henne. Kanske är det för att hon liksom inte blir något annat än ledsenhet. Att vara trasig är hennes enda karaktärsdrag, och utanför den blir hon liksom ingenting. Det blir så himla ointressant på något vis.

Dessutom: Fattade nada och ingenting av deras vänskap. Tyckte verkligen det var skitkonstigt. Och så mycket droger. Så galet mycket droger. Och en annan sak som inte made sense: Slutet. Förstod ingenting av slutet. Det här att (spoiler, markera för att läsa) [Miron explicit säger att han sabbat Matildas och Olivers förhållande och att hon ba "Sure whatevs" när hon kräkts upp allt hon ätit i typ en månad för att hon varit så ledsen.]. Och så blev jag så jävla arg när de sprang över tågspåret med taxen. Skiter väl i hur det går för Matilda och Miron, men varför riskerar de livet på en liten tax? Och stör mig på att ingenting någonsin får konsekvenser, förutom att hon blir av med jobbet.

Okej, såhär: Jag tyckte inte den här boken var SKITdålig. Kanske inte ens dålig. Den var mest ett stort "MJEH" *rycker på axlarna*. Om jag skulle läsa den med det jag visste om den nu? Nä. Om jag fick välja om skulle jag välja en annan bok.

Allt som blir kvar
Sandra Beijer
206 s.
Natur & Kultur
2016
Goodreads

Första gången jag läste den här boken var jag 12 år och inne i den där perioden då allt gjorde ont i hela tiden och känslorna överväldigade mig så jag inte kunde andas. Jag trodde aldrig för ett ögonblick att jag var som Nancy Spungen, men det var ändå på ett sätt skönt att läsa berättelsen om henne. Och att liksom inse att alla inte var så himla behärskade hela tiden.

Med min tonårssmärta i minne klickade jag hem den här boken. Det är Deborah Spungen som berättar om sin dotter Nancy - ena halvan av rockvärldens mesta kända kärlekspar - Sid & Nancy. Det började redan när hon var liten. Nancy bara grät och grät och grät, och alla runtomkring gick från att säga att det var normalt till att Deborah och hennes man gjorde fel saker. Istället för att det blev bättre förvärrades allt när Nancy blev äldre. Hon fick utbrott - ibland helt oprovocerat - och blev farlig både för sig själv och sin omgivning.

Även om jag verkligen vill tro att saker är annorlunda idag, så tycker jag att den här boken är fruktansvärt tänkvärd. Till att börja med tycker jag att det är intressant att det är en bok skriven ur en närståendes perspektiv. Den berättar hur det egentligen är att leva med någon som är psykiskt sjuk, även om jag vill tro och hoppas att Nancy är ett extremfall och att de flesta får bättre hjälp idag.

Något som jag reflekterade över när jag läste den här boken var att den verkligen ger förståelse för hur de familjer som utsätts för den här typen av mediebevakning. Jag vet själv att det är så lätt att dras med av sensationsnyheter, men hur ofta tänker en EGENTLIGEN på de som utsätts?

Jag har alltid känt ett oförklarligt band till Nancy. Jag tror att det har väldigt mycket med min tonår att göra, även om jag aldrig hade det ens i närheten av lika jobbigt som hon. Jag är dessutom mycket väl medveten om att jag lägger mer och mer av Nancy bakom mig hela tiden. Det kändes extra mycket när jag fyllde år i år. Den födelsedagen var min tjugoförsta - en födelsedag som Nancy aldrig fick uppleva.


__________________________________________________________________________________

Jag var livrädd inför att läsa den här boken. Självklart tror jag inte att hon ens kan skriva en ny Harry Potter, det är liksom en once in a lifetime-grej. Men jag var ändå rädd för att den inte skulle vara bra.

När boken kom ut var jag först totalt ointresserad. Jag tyckte inte att det lät som en bok i min smak, utan accepterade att Rowling gått vidare och att jag också måste göra det. Harry Potter är ett avslutat kapitel. Under bokrean talade den dock till mig, trots allt, och fick följa med mig hem. Sen dess har den blivit stående, av rädsla för att jag ska behöva plocka bort J.K. Rowling från listan över favoritförfattare.

Barry Fairbrother är en omtyckt man i den lilla staden Pagford. Han har alltid kämpat för de sjuka, svaga och fattiga. När han så dör knall och fall utan förvarning utbryter kaos. Han lämnar nämligen efter sig en stol i kommunnämnden, och kriget som pågått mellan två sidor i nämnden trappas upp.

Så här i efterhand funderar jag lite över varför jag egentligen oroade mig, istället för att lita på att författaren av världens bästa böcker faktiskt skulle göra ett bra jobb. Jag är både förvånad och inte förvånad över att jag gillade den här boken så mycket som jag faktiskt gör. Å ena sidan vet jag inte om det är min typ av bok. Eller det ÄR inte min typ av bok. Jag hittar inga som helst anledningar till varför jag skulle gilla den här boken. Men å andra sidan är det ju ändå J.K. Rowling vi pratar om.

Den tomma stolen är en perfekt semesterbok. Den är inte smockfylld med action, utan handlingen går mer ut på hur relationerna mellan personerna i Pagford utvecklas.

Något som jag tänkte flera gånger under bokens gång är hur otroligt skickligt växlandet mellan karaktärer är gjort, och hur mycket det påminner mig och Under kupolen. Dessvärre har jag inte läst tillräckligt mycket av Stephen King för att veta om det är typiskt för hans berättarteknik. Typiskt eller inte - jag älskar det. Jag älskar det breda spektrat av karaktärer. Rowling visade redan i Harry Potter att hon hade en speciell känsla för det här med karaktärernas eget språk, och här visar hon också prov på samma talang.

Och trots att det inte händer så himla mycket var jag så gott som fast under nästan hela boken, och hade helt klart svårt att lägga den ifrån mig. Att jämföra den här boken med Harry Potter är himla synd, för 1. De är ojämförbara. De spelar helt olika sporter. Det är som att Hammarbys fotbollslag skulle möta HV71. Det fungerar inte. 2. Om en jämför dessa två kommer en helt klart missa en jävligt bra, och fruktansvärt skickligt skriven bok. Rowling visar faktiskt här vilken fruktansvärt bra författare hon är - vilket inte alls kommer till samma rätt (eller är lika utvecklat) i Harry Potter.

Titel: Mirakel
Författare: Renate Nedregård
Antal Sidor: 302
Bokförlag: Gilla Böcker 
Köp den här: Adlibris | Bokus

Rakel blir headhuntad till norska Idol när hon sjunger i kyrkans ungdomskör. Hon funderar på om hon ens vill vara med i Idol, men de coacher hon får hjälp av övertygar henne om att hon är värd det här.

5 år senare är Rakel inte längre bara Rakel, utan Miracle, världskänd popstjärna. Boken handlar om tiden innan och efter Idol och visar upp de dåliga sidorna av kändisskap. Rakel har till synes nämligen allt, men ändå känner hon sig så himla ensam.

Det här hade kunnat bli så himla bra, men det är det inte. Likt Kort kjol tycker jag att den blir alldeles för övertydlig och undervisningsaktig i sin kortfattade rakt-på-sak-stil. Det fungerar tyvärr inte för mig, men som flera andra bloggare skrivit tror jag den skulle fungera bra som diskussionsmaterial i skolan.

Berättelsen har inte heller något riktigt mål, en punkt som man vill komma till. Nej, tyvärr så fungerar inte den här boken alls för mig.

Titel: Du vet var jag finns
Författare: Rachel Cohn
Antal Sidor: 170

Laura och Miles är biologiska kusiner men har växt upp som systrar. När de var små lekte de tillsammans jämt, och var bästa vänner, men ju äldre de blev, desto mer olika blev de. Laura är ljus och omtyckt av alla, medan Miles jämt är svartklädd, och använder sin egen kropp som sopptunna. Laura verkade ha allt.

  "Allt Jamal sa där i bokhandeln var: "Laura..." Och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande paniken i bröstet. Jag visste, för Laura gjorde alltid det jag önskade jag vågade göra. Mamma måste ha skickat Jamal för att berätta det budskap hon fått för andra gången, hon själv orkade inte med det ännu en gång.
  Karaktärer i en bok kan ändra skepnad, vara illojala, vrida tillbaka tiden och uppstå från de döda under författarens regi. Jag kunde inte göra något av det där för Laura.
  Det var en gång en Törnrosa som bestämde sig för att ta en tupplur som hon aldrig skulle vakna ifrån"

Den här boken borde vara fruktansvärd att läsa. Berättelsen om när den redan deprimerande Miles måste ta sig tillbaka efter att det fruktansvärda - hennes systers självmord - har skett. Tyvärr så är den inte det. Tyvärr så berör inte den här boken mig över huvud taget. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, för jag hade förväntat mig rätt mycket av den här boken (eftersom jag gillade Nick & Norahs oändliga låtlista så mycket). Det är inget som helst fel på språket - snarare tvärtom så känns språket verkligen personligt, och jag gillar verkligen hur Rachel Cohn skriver. MEN. Det är något som saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men istället för att vara berörande sorglig är den här boken mest tråkig.

Något som jag faktiskt KAN sätta fingret på som är dåligt är utsvävningarna om DC's politik. Det intresserar mig faktiskt inte alls, utan blir bara transportsträckor, eller sidutfyllning i boken. TROTS att jag känner igen mig mycket i Miles så går berättelsen inte alls hem hos mig.

Titel: Gängkrig 145
Författare: Jens Lapidus & Per Bergting
Antal Sidor: 203
Läs också: Fiender

Startskottet är när Mahmud Al-Askoris syster blir våldtagen. Trots att hon anmäler händelsen till polisen tar Mahmud saken i egna händer. När hans vänner är på väg att sätta dit jävlarna som gjorde det stormar polisen in, men Mahmud och hans vänner lyckas fly. Händelsen mynnar ut i ett krig mellan Mahmud och hans gäng - Alby Boys - och de båda våldtagsmännens gäng. De gör det bästa för att gömma sig samtidigt som de försöker döda de andra. Ingen går säker - inte ens de som inte har något att göra med kriget.

Min första tanke med den här boken är att den känns som en sammanfattning på en riktig bok. Jag läste ut hela "boken", eller vad man ska säga, på en knapp timme.  När jag hade läst klart den ville jag läsa den riktiga boken, utan snabbglimtar i varje scen. Det känns ofärdigt, ungefär som en trailer för en film. Scenerna är snabba och den är väldigt hoppig. Jag tror att den här storyn skulle kunna bli grym som en RIKTIG bok. 

Annars tycker jag att porträtten av Hasse Aaro och Leif GW Persson var klockrena!

Egentligen skulle jag nog vilja ge den här boken 2,5 i betyg, men eftersom jag inte har några halvpoäng får det bli en 3:a!

Titel: I det tysta
Författare: Vicky Jaggers
Antal sidor: 319
Från Adlibris: "I 18 år var Vicky Jaggers i sin brors våld. En sann och ovanlig berättelse om syskonincest.
  När Vicky Jaggers var liten avgudade hon sin storebror David och han var också deras mors ögonsten. För modern var David ljuset i familjelyckan det perfektabarnet som inte kunde göra något fel. Men Vickys egen familjelycka och hennes barndom förbyttes mot mardröm när hennes bror brutalt våldtog henne upprepade gånger. Hon var tolv, han var sjutton.
  Därefter förblev hon i hans våld. Hans viskade hot vid middagsbordet förlamade henne av skräck och höll henne tyst. Inte ens när hon upptäckte att hon var gravid och födde ett barn vågade hon säga något. Hon var övertygad om att ingen någonsin skulle tro henne.
  I det tysta är en skakande sann berättelse om syskonincest och om att vara skrämd till tystnad, av sin egen bror. Idag är Vicky Jaggers 34 år och bor i Storbritannien med sin man och sina fyra barn."

Titel: Woodstock: Tre dagar som förändrade världen - och mitt liv
Författare: Elliot Tiber
Antal sidor: 326
Från Adlibris: "Den 15-18 augusti 2009 är det 40 år sedan Woodstockfestivalen förändrade världen med sitt budskap om fred, musik - och droger. 200 000 personer förväntades komma, en halv miljon dök upp ... Alla som var någon uppträdde: Janis Joplin; Santana; The Who; Jimi Hendrix; The Band; Crosby, Stills, Nash & Young ... Det var kort sagt århundradets musikfest.

I slutet av 60-talet är Elliot Tiber en ung man som lägger sina egna författarambitioner på hyllan för att hjälpa sina åldrade föräldrar att sköta deras nergångna motell i White Lake, djupt inne i Catskillsbergen. Det är en konservativ, bortglömd liten stad där invånarna främst består av pensionärer. Eftersom affärerna på det fallfärdiga motellet går så dåligt försöker Elliot desperat hjälpa upp ekonomin genom att sätta upp lokala förmågors pjäser och musikframträdanden. Av bara farten blir han ordförande i den lokala företagarföreningen och skaffar sig rätten att hålla en årlig musikfestival. När en påtänkt festival, som var tänkt att hållas i grannstaden Woodstock, inte får tillstånd, övertalar Elliot sin vän, mjölkbonden Max Yasgur, att upplåta sin farm i stället. Resten är - som man brukar säga - historia.

Detta är Elliot Tibers egen otroligt dråpliga berättelse om hur han hamnar mitt i rockhistorien, men också hur han lever ett dubbelliv, dels som den skötsamme sonen som hjälper sina föräldrar, dels som utlevande homosexuell på New Yorks bögklubbar och biografer."

Jag har tidigare läst flera negativa recensioner om den här boken, eftersom många tycker att det handlar för mycket om Elliots eget liv, istället för att handla om Woodstock. Jo, visst är det en hel del om hans liv, men jag tycker att det är relevant för fortsättningen, eftersom man får en bättre bild av varför det var så viktigt för honom. Det berättasen hel del om hans liv som gay också, vilket också är viktigt för att skapa en bild av hur det såg ut. Äldre som läser den här kanske tycker att det är helt onödigt - de var ju med, de vet hur homofobin såg ut på 60-talet. Jag tyckte att det gav mig en väldigt bra bild av hur tiden såg ut.

Det man också ska tänka på är att det här är en bok skriven ur en av anordnarnas perspektiv. Han bodde inte på festivalområdet och han gick inte på själva festivalen - men han hade en tydligare bild av hur det såg ut runtomkring.

Jag gillade upplägget i alla fall. Jag tycker att berättelsen om Elliot utgör en bra grund för festivalen, och det hade varit alltför stora frågetecken om man inte hade fått bakgrundsberättelsen. Och sen står det faktiskt inte att den handlar om bara Woodstock. "Detta är Elliot Tibers egen otroligt dråpliga berättelse om hur han hamnar mitt i rockhistorien, men också hur han lever ett dubbelliv, dels som den skötsamme sonen som hjälper sina föräldrar, dels som utlevande homosexuell på New Yorks bögklubbar och biografer."

Informationen om Woodstock tycker jag också är högst tillfredsställande. Om man vill ha mer fakta om Woodstock - tja, läs en faktabok istället.

Titel: Snälla pappa, nej
Författare: Stuart Howarth
Antal sidor: 224
Läs också: Pojken som kallades Det

Det enda Stuart ville var att hans pappa skulle älska honom, men hur mycket han än ansträngde sig fick han veta att han var en stygg pojke. Och ingen kunde älska en stygg pojke. När Stuarts pappa döms för att ha sexuellt utnyttjat Stuarts systrar är det ingen som anar att även han blivit sexuellt utnyttjad. Det kommer fram flera år senare, men då är det redan för sent, och Stuart har själv gjort upp med sin pappa på ett sätt som får oändliga konsekvenser.

Jag har läst ett flertal böcker av den här typen, men jag måste nog säga att det här är den värsta. Jag tycker att det är intressant också att själva tiden med utnyttjandena bara är en liten del utav boken, utan det handlar också mycket om hur hans liv såg ut efter osv.Jag fick verkligen ont i magen när jag läste den här. Ingen borde behöva leva såhär, INGEN.

Titel: Handel med döden Författare: Simon Kernick
Antal Sidor: 366

"Det finns en sann historia som går såhär. För några år sedan rövade en trettiotvååring man bort en tioårig flicka på gatan i närheten av huset där hon bodde. Han tog med henne hem till sin sjaskiga etta och utsatte henne för plågsamma sexuella övergrepp i en timme.Det knde ha blivit mycket värre, men väggarna var papperstunna och en av grannarna hörde skriken. Hon ringde polisen och de kom och slog in dörren. Flickan blev räddad, men ärron har hon uppenbarligen kvar, och förövaren greps. Sju månader senare står han inför rätta och hans advokat får honom friad genoma tt påvisa en formell miss /.../ De går förmodligen till och med ut på krogen föra att fira med ett glas eller två. Samtidigt som varenda förälder inom en halvmil från mannen ifråga lever i skräck. /.../ Tre månader senare ertappas flickans pappa med att hälla in bensin genom mannens brevlåda. /.../ Han grips, anhålls för mordband och mordförsök och får stanna i häktet. Lokaltidningen drar igång en kampanj som försöker få honom friad och startar en namninsamling som runt tjugotusen personer skriver på. Som väntat ignoreras den av överhetenm intresset falnar och sedan, innan hans fall kmmer upp i sätten hänger sig pappan i sin cell"

Så börjar berättelsen om Dennis Milne, polisen som extraknäcker som yrkesmördare. Sen han var litet barn har han velat spärra in brottslingar, men som historien ovan visar, så går lagen oftast emot en när man jobbar som polis. Istället tar Dennis saken i egna händer. Den här gången blir det dock helt fel, och Dennis råkar mörda tre oskyldiga personer istället för de tre knarklangare han trott att dom var. Helt plötsligt kliver ett vittne fram och ger ett signalement. Bilden på Dennis är ute i hela London, och kalabaliken är ett faktum.

Otorligt spännande bok, som man knappt vill sluta läsa! Jag satt som klistrad hela tiden. Författaren snålar absolut inte på detaljerna och personporträtten är underbara!

Titel: Rytmen i blodet
Författare: Jeff Noon
Antal sidor: 279

Elliot är basist i ett band. Det är sångerskan Donna som sett honom spela, och som tar dit honom. Han blir kär i Donna, men hon är tillsammans med trummisen, som ingen vet vad han heter på riktigt. Och vad händer egentligen om man inte bara är ett med musiken, utan faktiskt knarkar musiken?

Den här boken fick jag faktiskt för att jag var snäll och donerade pengar till Hairdrobe. Frida, som valde ut och skickade boken till mig kunde inte ha valt en bättre bok! Boken r skriven på musik, och allting snurrar runt musik. Hela boken är skriven som en låt,vilket hade kunnat bli jobbigt, men istället gör att texten får ett speciellt flyt, och blir väldigt lättläst.

Den här boken är så jag att den inte kan få annat än 5 tummar upp!