Titel: Dash & Lilys utmaningsbok
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Antal Sidor: 305
Bokförlag: X-publishing
Köp den här: Adlibris | Bokus
Dash går som vanligt in på sin favoritbokhandel Strand. Bland de välbekanta bokryggarna i hyllan med hans favoritförfattare finns en inte fullt så välbekant bokrygg. En röd anteckningsbok. Han öppnar den och läser:
 Och eftersom båda hans föräldrar är bortresta över jul, och han inte har något bättre för sig, så följer han instruktionerna till punkt och pricka. Förutom den sista. För när han har klurat ut ledtråden vill han visa att han också kan spela spelet.

Dash och Lily skickar nya utmaningar till varandra - till exempel som att gå och klappa på tomten på Macy's mitt i värsta julruschen och gå på barnvagnsbio. Men när ska de egentligen träffa varandra?

Den här boken har jag väntat på sååååå länge. Om ni minns, så älskade jag Nick & Norahs oändliga låtlista, och därför tänkte jag att den här nog också skulle vara väldigt bra. Jag hade rätt, den här är nog till och med bättre - om än något längre.

Jag tycker att man får en väldigt bra bild av Lily, men desto sämre av Dash. Lily har en väldigt tydlig personlighet, men får veta en del om hennes bakgrund, hennes klädstil. Jag får en ganska tydlig bild av henne i huvudet, men när jag försöker föreställa mig Dash är det... tomt. Jag vill nog minnas att jag tyckte det i Nick & Norah också, men att jag inte skrev något om det då (alltså att jag kan se Norah, men inte Nick).

En rolig detalj som jag la märke till, som jag tror att ni andra som läste Nick & Norah också tänkte på, var skriften på väggen inne på toaletten på klubben:

"The Cure. Botemedlet mot våra ex? Jag är ledsen, Nick. Du fattar. Kommer du att kyssa mig igen?"

Det är alltså den text som Norah skriver på väggen i Nick & Norah. Jag älskar när böcker hänger ihop, fastän de inte har något med varandra att göra egentligen. Det gör att båda böckerna känns mer levande. Och levande känns det. Och trovärdigt. Det känns väldigt trovärdigt. Trots att jag redan är förlovad och allt har jag god lust att lämna en anteckningsbok med ledtrådar i en bokhandel. Fast kanske för att eftersöka en vän då.

Språket är som i Nick & Norah, ganska rakt på sak, och igenkänningen är också densamma. Det är lustigt att Rachel Cohns alla karaktärer verkar vara nästan precis som jag. Jag har beställt Ibland bara måste man, boken som David Levithan skrivit själv, och Naomi och Elys kyssförbudslista också - för en sak är säker: Jag kan inte få nog av Rachel Cohn och David Levithan. I alla fall inte tillsammans. Låt de aldrig sluta skriva böcker tillsammans.

Förresten var det kul att läsa en julbok. Jag kände verkligen att jag kom i lite julstämning fastän det inte är någon snö än!




Läs också: Nick & Norahs oändliga låtlista