Titel: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Författare: Ann Heberlein
Antal sidor: 205

Ann lider sen 20-årsåldern av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2, som tidigare kallades manodepressivitet. I boken berättar hon om hur det är att leva med sjukdomen, och även om sina tankar om andra saker. I boken får man en ganska bra inblick i Anns tankar som cirkulerar runt sin sjukdom, att ta farväl, självmord, ondska och Gud. Ångesten såklart väldigt central i den här boken, eftersom det är det hela handlingen snurrar runt, samt huruvida livet faktiskt är värt att leva eller inte. Hon diskuterar också mycket vem det egentligen är som har rätt att bestämma huruvida livet är värt att leva eller inte. Om någon bestämt sig för att ta självmord för att den upptäckt att livet inte är värt att leva, är den verkligen störd då?

Jag tycker att Ann väcker viktiga tankar och frågor, och man börjar fundera själv. Vad är det egentligen som gör livet värt att leva? Jag tycker att de frågor hon tar upp är väldigt intressanta, och det är en perfekt diskussionsbok.
Tidigare har jag hört att den här boken ska beröra, att den är så fin, och så sorglig. Jag känner mig faktiskt inte alls berörd. Den var intressant, hon har intressanta tankar, men fin och sorglig... Nä, det tycker inte jag! Men helt klart ändå läsvärd!