Sagan om Sagorna: ungdomar/YA

Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå, Jack Werner

20:23

Jag började skriva en recension på Goodreads för att jag verkligen kände att jag ville skriva om den här boken – så insåg jag att herregud det här är nog egentligen ett blogginlägg??? För första gången på mer än två månader. Hurra! Kul!

Jag har i rätt så snabb takt de senaste dagarna kört igenom Jack Werners nya bok Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå. En väldigt bra och viktig bok om vikten av källkritik på internet, vandringssägner och om hur rasistmaffian (och ej rasistmaffia) använder nyheter för att understryka sina egna intressen.

En av Jack Werners stora styrkor tycker jag är att han inte är sen med att peka ut sina egna brister, vilket gör honom både mer sympatisk och lättare att lyssna på. Det går omöjligt att känna sig anklagad av en person som är så pass snabb med att hänga ut sig själv. Dessutom märks det att he knows his shit och att han gärna ändrar sig när han blir motbevisad. Vilket jag tycker är typiskt bra egenskaper. Boken är dessutom inte bara intressant och informativ, utan också underhållande. Alltså, han är ju rätt kul, Jack Werner, och exemplen han tar upp är ibland skrattretande.

Dock finns ett par grejer som drar ner mitt betyg: Den är rätt dåligt korrläst och hade definitivt behövt en lite hårdare redaktör. Werner har ett språk där han gärna snurrar in sig i meningar istället för att skriva dem rakt. Det gör att vissa meningar i boken blir totalt obegripliga, eller åtminstone onödigt krångliga. Vissa grejer var jag tvungen att läsa högt för min man och prova att lägga betoningar på olika ord för att försöka fatta vad de betydde. Ändå var vi ibland tvungna att tillsammans försöka resonera oss till vad som menades. Båda grejerna gör läsningen lite irriterande, även om det inte påverkar resonemang och slutsatser. Jag vet att jag också kan kasta om meningar lite ibland, något som märkts extra mycket när jag haft en bra redaktör som städat upp det lite.

Det är nog bara på ett ställe som jag inte till 100% kan hålla med om vad han skriver, och det är i kapitlet kring att hänga ut privatpersoner. Jag förstår vad han menar och kan se hans ståndpunkt i det hela, men jag tänker också att han inte är den som lider mest av ett samhällsklimat där det är okej att prata om kvinnliga fotbollsspelare som flator eller horor utan att det får konsekvenser. Visst är det vanskligt att hänga ut en person med namn och bild när hen tror att hen skriver till sina 88 följare – men också: kan folk lära sig lite internetvett??? Inga forum på internet är slutna. Och kan folk sluta tycka att det är okej att kalla kvinnliga fotbollsspelare för horor för att de inte vunnit en match?

Dessutom undrar jag vem som kom på att omslaget skulle se ut som en väldigt intetsägande faktabok från 90-talet?

Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå
Jack Werner
347 s.
Albert Bonniers Förlag
2018
Goodreads

fantasy/sf

Norra Latin, Sara Bergmark Elfgren

20:36

Kan det här ha varit förra årets mest efterlängtade bok? Kanske. Eventuellt faktiskt. Det är Sara Bergmark Elfgrens första ungdomsbok efter Engelsfors, och hypen har ju typ varit skyhög. Men allt det här vet ni ju redan förstås.

I alla fall, boken växlar mellan Tamar och Clea – vilka kommer från totalt olika bakgrunder. Tamar flyttar till Stockholm från Östersund för att gå på Norra Latins teaterlinje. Hon drömmer om att bli skådespelare, men känner sig ensam och vilsen i storstan. Att gå på Norra Latin är kanske inte helt vad hon tänkt sig, och hon som brukar vara social och ha lätt för att få vänner paras automatiskt ihop med den andra personen i klassen som inte direkt har någon att hänga med.

Clea är andra generationens skådespelare. Hon har redan spelat i en hel del produktioner och följer direkt i sin mammas fotspår. Att gå på Norra Latin är ett helt naturligt val för henne, och hon befinner sig i klassen mitt – ingår i klicken som alla andra cirkulerar kring. Men allt är inte automatiskt bra för det. Hon blir ihop med Tim, men allt står inte rätt till. Tim försvinner på nätterna, han beter sig nyckfullt, finns inte alltid där men förväntar sig att Clea alltid ska finnas för honom.

Och sen lite fantasy- och skräckinslag på det då. Bland teatereleverna cirkulerar en legend om en hemsk tragedi. En tragedi som krävt flera personers liv, inte bara då utan även efter huvudpersonens försvinnande.

Jag gillade verkligen den här boken så jäkla mycket. Den är inte bara en fantasy/skräckbok (det verkar råda lite delade meningar om genren på den här boken, återkommer till det senare), utan också en så himla fin tonårsskildring. Hur det är att börja gymnasiet, att känna sig utanför, när ens gamla klasskompisar skaffar sig egna liv på helt andra skolor, när det är svårt att förstå att relationer inte är sunda (eller wth, det är svårt till och med när en är nästan 25 att veta om relationer är sunda eller inte, men jag tror att det är ännu lättare när en är tonåring att tänka att "det är såhär det ska vara" bara för att en inte har något att jämföra med. Och OBS att jag jämför med mina kompisrelationer här, är fortfarande mycket lyckligt gift, så ni behöver ej spekulera kring det hehe). Spökerierna på skolan får nästan fungera som ett utlopp för Tamar. All frustration över att det går dåligt i skolan och att hon inte riktigt har några kompisar gör att hon istället lägger all tid på att researcha Norra Latins historia. Hennes tvivel på sig själv förstärks med Ehrlings spöke – tänk om det till och med är så att hon inte kom in i skolan på egna meriter, utan Ehrling är fullt ansvarig för hennes prestation?

Jag tänker på den här boken som Fatomen på operan på en svensk gymnasieskola. Som en perfekt blandning av fantasy och skräck, men ändå i första hand skräck. Min tanke är att skräckinslagen är det som läser möter först i boken, och som ändå ligger som ett täcke över hela – medan fantasyn mer dyker upp i slutet. Den innehåller flera typiska skräckinslag – som spöken, anrika byggnader, hemliga sällskap, något som är nästan-demoniskt osv – vilket jag också anser gör att Bergmark Elfgren skriver in sig i en skräcktradition, snarare än en fantasytradition. Men jag inser också att det finns risk för att den inte hittar till rätt läsare om en kategoriserar den som skräck istället för fantasy.

Oavsett är boken extremt läsvärd – både med en sjukt väl sammanflätad berättelse som knappt går att sluta läsa, vettiga värderingar, klassperspektiv och bredare representation än gemene ungdomsbok.

Norra Latin
Sara Bergmark Elfgren
577 s.
Rabén & Sjögren
2017
Goodreads

att växa upp

Visheten vaknar, Elin Säfström

08:30

Visheten vaknar var en av de böcker jag såg fram emot mest den här hösten. I En väktares bekännelser får vi stifta bekantskap med Tilda som är väktare. Hon har till uppdrag att hålla koll på Stockholms alla rådare – det vill säga typ tomtar och troll och andra övernaturliga väsen. Och de har MYCKET DUMT för sig. Eller ok, det är typ en underdrift. Om de inte hade haft Tilda och hennes mormor hade det seriöst varit total mayhem. I Visheten vaknar börjar trollen upphetsat förbereda sig för något, men eftersom de inte är så himla smarta är det inte riktigt någon som vet vad det är som komma skall. Tilda lyckas i alla fall luska fram att en jungfru ska offras. Och sen är det en vittra som försvunnit. Och vänskapen med Imane blir lidande. Och Hakim – det är trevligt att vara kompis med honom, men vill Tilda verkligen att de ska vara ihop? Och Natta bestämmer sig för att flytta till Frankrike. Allt på en gång, med andra ord. Eller kanske: Tilda försöker vara en normal tonåring, samtidigt som några himla troll ska offra en himla jungfru.

Jag tänker börja i slutet: Jag kände stor tomhet när den här boken tog slut. Att vistas i den här boken är – även det är sjukt kaosigt – så sammankopplat med värme för mig. Tilda blir som en vän en ogärna vill skiljas från. Elin Säfström lyckas liksom inte bara skriva väldigt vettig urban fantasy, utan dessutom göra det med en stor dos humor och samtidigt göra en riktigt bra tonårsskildring. Och jag får liksom en känsla av att författaren verkligen gillar sig huvudkaraktär och känner för henne?

Om ni hakat upp er på ordet "kaosigt" här uppe som negativt tolkar ni mig fel. Det är just kaoset jag uppskattar och som jag upplever gör den så otroligt annorlunda jämfört med många andra ungdomsböcker. Det är mycket hela tiden, allting händer vid fel tillfällen och tempot är megahögt genom hela boken. Och jag gillar verkligen att fantasy OCKSÅ får vara såhär! Inte bara seriöst och allvarligt och ett relativt stadigt händelseförlopp där saker faktiskt går åt rätt håll ibland. Här kastas läsaren fram och tillbaka – jag gillar verkligen att den är mer oförutsägbar än förra boken. Här känns det som att Säfström verkligen har steppat upp sitt game, och planteringar och sådant sker inte riktigt lika tydligt som i En väktares bekännelser.

Med andra ord: En uppföljare som är ännu bättre än den första boken, vilket jag tycker en ser himla sällan alltså. Jag säger bara: way to go Elin Säfström, om du fortsätter åt det här hållet kommer jag personligen söka upp dig och be dig på mina bara knän om att aldrig sluta skriva den här serien.

Visheten vaknar
Elin Säfström
288 s.
Gilla Böcker
2017
Goodreads

flytta hemifrån

Allt jag inte sa, Yrsa Walldén

08:30

Okej, så du flyttar 60 mil hemifrån bara för att göra dig fri från barndomen. Du bor i studentkorridor, träffar nya kompisar och ditt livs kärlek. Hen verkar gilla dig, men inget liksom händer. Sen får du veta att inget var som du trodde och hjärtat går sönder. Prick det händer huvudpersonen i Allt jag inte sa.

Hon flyttar från Malmö till Falun för att läsa manusskrivande. Där träffar hon Dena och inget blir som vanligt igen. De börjar umgås mest hela tiden. Hånglar på en fest och sover tillsammans, men efter det händer inget mer. De är bara vänner. Fram tills Dena släpper en bomb som innebär att huvudpersonen inte kommer bli ihop med Dena. Och allt krossas och huvudpersonen säger och gör saker som är oåterkalleliga, och om inte Dena redan förstört alls så har definitivt huvudpersonen gjort det.

Jag veeet jag vet att jag skrivit tidigare att böcker skrivna i andra person är det mest pretentiösa jag vet, MEN det får jag tydligen äta upp nu. Pga att det faktiskt är riktigt snyggt gjort här. Vi får aldrig veta vad huvudpersonen heter, men hon skriver till Dena. Dena som är det bästa hon vet, och som hon bara vill vara nära, men aldrig kan få.

Nu har ju jag aldrig flyttat 60 mil hemifrån, men jag kan ändå känna så otroligt mycket igenkänning i den här. För även om det i första hand är en kärlekshistoria är det också en berättelse om att flytta hemifrån, att börja på en ny skola i en ny stad där en inte känner någon. Och det blir en himla fin berättelse, där hemstaden liksom börjar blekna och bara för att huvudpersonen inte träffar sin pappa och sin bästa vän Maria så liksom... glömmer hon bort dem. Glömmer hur bra de är och hur mycket hon tycker om dem. Och jag trodde liksom att det var fel på mig för att jag så lätt också blir sån när jag inte träffar/pratar med folk på ett tag.

Det handlar också om att stå på egna ben även när det är svårt, och att vilja stå på egna ben så mycket att en inte ens vill ta hjälp när det börjar gå åt helvete. Det är en så himla fin bok, och dessutom väldigt snabbläst tack vare korta kapitel. Jag gillade den jättemycket, även om jag tycker att huvudpersonen kan bli lite blank trots att vi vistas i hennes huvud prick hela boken. Det känns liksom inte som att hon har speciellt mycket karaktärsdrag. Har för mig att det på något ställe nämns att något hon gör är olikt henne, men som läsare känner jag att jag har för lite kött på benen för att avgöra.

I alla fall tycker jag att det är en otroligt stark debut, och hoppas på att se ännu mer av Walldén i framtiden! Jag vill dessutom lägga till att om den här och Papperssjälar är tongivande för hur det nya imprintet Vox kommer se ut i framtiden kan det lätt segla upp och bli ett av mina favoritförlag. Jag har inte varit såld på Opals utgivning tidigare, men här är två böcker som jag faktiskt tycker tävlar med det allra bästa inom svensk ungdomsutgivning.

Allt jag inte sa
Yrsa Walldén
224 s.
Vox by Opal
2017
Goodreads

kärlek

Papperssjälar, Emma Johansson

08:30

Emilia tycker att livet är ganska jobbigt. Speciellt jobbigt blir det när hon hamnar i samma grupp i skolan som Viktor. Viktor vars syster dog förra våren. Klart alla skulle tycka att det vore lite obekvämt, men för Emilia är det extra obekvämt. Hon har nämligen en hemlighet. En hemlighet som rör Victors systers död. Men ju mer Emilia lär känna Viktor, desto mer tycker hon om honom och desto svårare blir det att hålla inne med det hemska. Det som skulle göra att Victor aldrig skulle vilja prata med henne igen.

Jag fick hemskickat ett förhandsex av denna (TACK VOX!) och märker i skrivande stund att jag knappt kommer ihåg vad den handlar om (kan dock vara mitt minne just nu, har svårt att hålla i vad någon sa ens i föregående mening...). Dock: Direkt när jag uppdaterar mig får jag tillbaka samma varma känsla/ångestklump/hjärtesorg/minns hur mycket jag gillade den. För det gjorde jag verkligen när jag läste.

Trots att jag genom boken anar vad Emilias hemlighet går ut på (inte jättesvårt att förstå, men det gör den inte mindre intressant) gillar jag verkligen hur läsaren rent explicit undanhålls den ända fram till slutet på boken. Det är också en fin skildring av hur en vänskap växer fram mellan Emilia och Viktor, trots Emilias motsträvighet och trots att Viktor är tyst och inte har ett mående som ligger på topp.

Jag tänker på den här lite som en blandning av kanske Som stjärnor i natten och Himlen börjar här – två böcker jag gillade jättemycket. Med andra ord ett jättefint betyg. Det handlar om sorg och att bli kvar efter någon annans död, psykisk ohälsa och att känna skuld för något en inte gjort.

Papperssjälar
Emma Johansson

336 s.

Vox by Opal

2017

Goodreads

att växa upp

5 serier jag läst på sistone

08:30

Det här blir en lite recensionstung vecka – både torsdag och fredag blir recensionsdagar. Men så blir det ibland. Nästa vecka har jag bokat in i alla fall ett lättsammare inlägg på fredagen. Plus ligger så sjuuuuuukt mycket efter med recensionerna pga bloggpaus. Känns också som att jag borde skriva något mer personligt snart? Jaja, det kommer! Jag har lite planer, men för få dagar för alla mina planerade inlägg!

Idag blir det i alla fall kortrecensioner av en hel hög med serier jag läst. Det är fyra stycken första-volymer/en fristående. Spoiler alert: Alla är väldigt läsvärda.

Animosity vol 1

Vad skulle hända om alla djur helt plötsligt skulle kunna börja prata och tänka som människor – och dessutom kunna se nyktert på hur människor behandlat dem in the past? Den tanken leks det med i Animosity – det är nämligen prick det som händer. Dessa författare förutspår revolution. Själva berättelsen utspelar sig några år efter uppvaknande och ständiga strider pågår mellan människor och djur. Men en flicka lyckas faktiskt hålla sig vän med djuren. Jesse är nämligen bästa vän med hunden Sandor, och tillsammans försöker de hitta hennes familj.

Jag tycker att den här serien är så cool eftersom kultur som kritiserar djurhållning sällan blir speciellt stort. Eller tja, den här kanske inte heller är megastor än, men åtminstone så pass att vi tagit in den på bokhandeln. Både idé och utförande är riktigt snygga, med både ifrågasättningar kring hur vi tar hand om djur, men det handlar också om vänskap och skildrar en frihetskamp. Också stort plus för en icke-binär karaktär!

In Real Life

In Real Life är en extremt gulligt tecknad serie om hur en får bete sig på internet – men också visar på möjligheterna i att spela med folk från hela världen. Anda börjar spela ett onlinespel och får veta av en äldre tjej det finns så kallade "gold farmers" som olagligt samlar in saker i spelet och sen säljer dem till andra spelare. Anda följer med den andra spelaren på raids för att försöka döda så många som möjligt av dessa. När hon spelar själv en dag blir hon vän med en – och inser att han tjänar hela sitt uppehälle på detta, och att han inte har några andra försörjningsmöjligheter. Anda inser att hon kanske måste omvärdera synen på vad som är rätt och fel – att gränserna kanske är mer luddiga och hela tiden måste omförhandlas. Jag tyckte den här var fin, men kanske något ytlig. Känns som att den skulle passa bättre för en betydligt yngre läsare, men för en >16 skulle den säkert fungera utmärkt!

Giant Days vol 1

Alltså den här gillade jag sååååå himla mycket! Det handlar om tre tjejer som precis börjat på universitetet och hittat varandra. Alla som någon gång bytt skola/kommit till ny arbetsplats/annat socialt sammanhang/osv vet ju att en kan hitta på vem en är på nytt varje gång – och det gör dem! Samtidigt som de är fett gulliga och roliga och bra kompisar och och och... Läs!

Motor Crush vol 1

När jag såg den här i hyllan på bokhandeln pep jag nästan högt av glädje! Jag gillar Stewarts, Fletchers och Tarrs Batgirl så himla himla mycket, och här har de skrivit en helt ny serie för image. Så himla nice! Eeeeh, och själva serien då? Hm, jag gillar den, men inte attackgillar. Alltså teckningarna är ju gorgeous. Själva berättelsen – tja. Det handlar om Domino som kör motorcykelrace. Samtidigt har hon en hemlighet hon inte kan berätta för någon – speciellt eftersom hon inte ens rett ut allt kring den själv. Var kommer hon ifrån? Och framför allt: Vad är hon? Plus för tydligt klassperspektiv + ej straight huvudkaraktär.

The Vision vol 1: Little Worse Than a Man

Den här läste jag mest för att den var Hugo-nominerad, men jag är ändå glad att jag läste den och tycker att den är väl värd nomineringen. Vision försöker med familj flytta in i en amerikansk villaförort, och allt hans fru vill är att leva ett normalt familjeliv. Det är dock lite svårt när en android och dessutom har en make som är superhjältar och folk DESSUTOM är fett snarstuckna. En väldigt aktuell serie om främlingsfientlighet och att sticka ut i ett i övrigt homogent samhälle.

att växa upp

Saker ingen ser, Anna Ahlund

08:30

Hur i hela friden toppar en egentligen en bok som Du, bara? Alltså den är ju ett himla mästerverk, så sjukt svårt. Även om jag inte tycker att Anna Ahlund TOPPAR Du, bara med Saker ingen ser är den helt klart en värdig efterföljare.

I Saker ingen ser får vi under ett år följa sex stycken ungdomar som ingår i samma gäng. Det handlar om Fride som är kär i Miriam som inte gillar Fride lika mycket som hen gillar Miriam. Det är Yodit som är nyast in i gänget och försöker förstå sin plats i det. Det är Jonathan vars syster dött, och vars minne han hela tiden måste förhålla sig till. Sebastian som bestämmer sig för att kyssa en ny person i månaden under ett år – mest för att det ska hända något – men som kommer på att det kanske mer skapar problem och fel sorts äventyr. Linn har mer talang än hon klarar av, och Aron måste hela tiden leva i skuggan av sin syster.

Något som jag reflekterade över hela tiden medan jag läste boken var att jag inte EN ENDA GÅNG funderade på vad som hade hänt vem. Jag har fasen läst kortare böcker med fler karaktärer att hoppa mellan och ändå blandat ihop vad som hände vem. Gillar också jättemycket bredden på karaktärerna utan att etiketter sätts <- grej som jag uppskattar jättemycket. Alltså det är ingen som SÄGER att Sebastian är bi, men det behövs inte. Det är liksom ur-show-don't-tell, något som ändå många författare missar. Älskar't. Älskar också hur just det utmanar mina egna fördomar om folk också. Hur jag hajar till och ba "WAIT!!!!" när han först kysser en tjej och sen en kille (och då är jag ändå själv pan...). Uppenbarligen är jag också hjärntvättad av samhället, trots att jag och mycket annat vänsterpack gärna vill tro att vi kan se bortom det. Och därför är väl den här typen av böcker så himla bra och viktiga.

Och inte bara representationsmässigt är karaktärerna bra, utan alla är liksom kids jag vill hänga med och verkligen genuint gillar och vill veta hur det går för. När jag läser känns det som att vi är kompisar på riktigt, och när det tar slut blir jag ledsen för att jag fattar att inget var på riktigt. Jag tror att det kommer sig av att en får hänga så himla mycket i deras vardag – jag fattar inte riktigt hur prick alla scener passar in i själva berättelsen, utan de verkar vara mer för att skapa en relation och sätta en stämning än att föra själva berättelsen framåt. Vilket är helt okej med mig i den här boken. Det betyder bara att jag får mer tid med karaktärerna och får lära känna dem ännu bättre.

Precis som i Du, bara är Saker ingen ser smockad med sexscener. Explicita sexscener. Om en trodde att en bok för ungdomar inte kunde bli hetare så har en fel, för Ahlund verkar faktiskt ha steppat upp sitt sexgame ytterligare ett par steg här.

Personligen måste jag ändå säga att Du, bara är min favorit, kanske för att det är en mer koncentrerad, storslagen kärleksberättelse – där den här är mer spretig och gosigt häng eller vad en ska säga. Jag hoppas i alla fall att den blir läst av många och att alla älskar den!

Saker ingen ser
Anna Ahlund
412 s.
Rabén & Sjögren
2017
Goodreads

barn

I mina lurar

08:30

Inlägget jag hade planerat att skriva till igår ville liksom inte alls komma ut genom fingrarna. Jag hade en så klar idé med anteckningar och allt, men när inspirationsstunden var förbi gick det bara inte att plita ned det hela. Någon som känner igen sig?

I alla fall, jag tänkte vi skulle snacka något lättsamt idag istället, nämligen saker jag lyssnat på i Storytel de senaste veckorna. Är (tyvärr) ej sponsrad, så ni vet, men ändå!

Min tanke när jag började lyssna var att eftersom alla mina bästa poddar har sommaruppehåll alternativt är sega på att uppdatera (ja, Creepypodden, jag tittar på dig), och många poddar jag lyssnar på ändå är liksom fiktiva berättelser kanske ljudböcker skulle gå ändå. När det kommer till den typen av dramatiserade poddar gillar jag mest skräck och mysterier, så det letade jag efter i Storytel också. Efter ett tag insåg jag att även deckare skulle fungera (????? vem är jag ens?). Meeeeen i alla fall.

Först började jag lyssna på Sofia Tholls kabinett som helt enkelt var G-R-Y-M. Det är en ljudboksserie som är specialskriven av Elisabet Östnäs för just Storytel. Inläst av Johan Ehn. Den är som en 9-12-sommarlovsrysare FAST FÖR VUXNA!!!!! Berättelsens huvudperson ska sommarjobba med att städa ur Zoologiska museet i Lund. Sofia Tholl, som inrättade museet, är hela tiden närvarande i utrensningen – kanske lite för bokstavligt närvarande. Stör mig dock på ett problem i Storytels app: När jag lyssnar på en serie vill jag ju liksom gärna att den automatiskt ska spela upp nästa del i serien när jag lyssnat klart på en. Inte att jag ska behöva gå ut ur spelaren, gå in i biblioteket (eller om jag inte hunnit spara den än: leta reda på seriens sida) och trycka play på nästa (när jag dessutom kanske glömt vilket avsnitt jag är på). Hade velat ha mer Netflix-varianten att den har bättre koll på vad jag lyssnat på och att det räcker med att lägga till serien i sitt bibliotek, och inte måste lägga till varje avsnitt för sig.

Efter det började jag lyssna på Ready Player One. Jag tyckte uppläsaren här var ok, men det blir så himla påtagligt att det inte går att hoppa över stycken eller så i den här boken. Hur kvinnor enbart beskrivs som objekt och all himla namedropping i början blir så sjukt mycket mer irriterande när det inte bara går att gå vidare till nästa stycke. Till slut skippade jag faktiskt helt ljudboken och läste klart boken som e-bok istället (fast inte i Storytel dock, OBS, för där finns den inte). Passade mig väldigt mycket bättre med just denna. Och därför kommer det komma en mer fullständig rec av den senare!

Sen kom visst bilderna i fel ordning, för Lägret var egentligen den som stod näst på tur efter Ready Player One. Lägret tyckte jag var sååååå himla märklig. Alltså, vad är det här för himla religionspropaganda? Som ateist blev jag helt chockad över hur gudspositiv den var konstant. Alltså jag fattar att det handlar om sådant när huvudpersonen är på ett konfaläger, men ändå. Någon måtta får det väl vara. Äsch, jag tyckte mest den här boken var märklig, hade svårt att uppskatta den ordentligt. Tyckte den hade bra slut ändå!

Den senaste jag lyssnat klart på var En av oss ljuger. Har sett boken poppa upp på flertalet bloggar och blev nyfiken av titeln. Fem high school-kids blir kallade till kvarsittning. Fyra överlever. Den femte blir dödad av någon av de som befann sig i rummet. Kul deckare i high school-miljö, med ändå rätt nya och nyanserade stereotyper. Jag gillade verkligen den här, mest för att den var väldigt spännande och lagom lättsam för att lyssna på.

Sådär, det där var mina snabbrecensioner av fyra ljudberättelser jag lyssnat på! Just nu lyssnar jag på en annan superkonstig en, men den berättar jag nog mer om en annan gång!

Trevlig helg!

feminism

Hata Gustavsberg, Agnes Lindström

10:41

Mirre bor i Gustavsberg och där händer inget alls. Tycker hon. Det är samma sak varje dag. Hon möter sin bästa kompis Liv samma tid varje dag för att gå till skolan. Efter skolan går de hem till någon av dem och dricker te och pratar om Belle and Sebastian. När Mirre kommer ut som lesbisk inför sin familj är hon inte ens säker på om hon gör det för att hon är det eller om hon bara vill att något ska hända. Grejen är bara att det börjar hända så mycket saker att Mirre nästan längtar tillbaka till när det hände ingenting alls. Hon blir kär i Sanna, vilket gör att hon och Liv glider ifrån varandra. När allt går åt helvete vet hon inte alls vem hon ska vända sig till – då står hon helt plötsligt utan alla sina närmaste vänner.

För det första: Sån megaigenkänning för mig. Mirre är typ jag när jag gick i högstadiet. Allt från Ebba Grön & Thåström till att vara en duktig tjej med tovigt hår som vill att något mer händer. När jag kom ut som bisexuell var det inte bara att komma ut, utan också att befästa en image som avvikande (även om det var sant).

I alla fall, tillbaka till boken. Till skillnad från alla andra porträtt av mig (typ Eleanor, heh) så bondar jag faktiskt riktigt bra med Mirre. Jag tycker att hon är så bra som huvudkaraktär, tänker att hon är relaterbar för många duktiga tjejer. Dessutom är det så skönt att inga av hennes tankar censureras. Att en får vara med på att hon tänker att hennes kompisar är tråkiga, att hon har fördomar om folk som inte är som hon osv. Hon är en så himla fin oslipad diamant som i alla fall jag har svårt för att inte ta till mig till 100%.

Älskar också Mirres relation till hennes bror William och till hennes mamma. Även om det uppstår en del familjeproblem när Mirre hittar droger i sin andra brorsas rum, och hennes släkt är idioter, så får det i första hand vara utanför familjen som de stora relationsproblemen ligger. Även om Mirre glömmer bort att hon har en trygg hamn i sin familj får de ändå finnas där i bakgrunden och komma in när de behövs. Det tycker jag är fint ändå. Trots problem så gillar jag den här familjen himla mycket.

Sååå, gillar tydligen allt himla mycket? Hehe, men alltså. Jag tycker att den här boken är fin och bra, de pratar om klassförakt och feminism och sånt, berättelsen är bra osv. MEN av någon anledning når den inte riktigt ända fram. Och jag vet inte riktigt varför, för jag kan inte komma på en enda grej jag INTE gillade med den här? Det är bara någonting som gör att jag inte blir speciellt berörd eller känner att det är tråkigt när boken tar slut. Något som gör att jag inte vill sätta en femma, eller ens en fyra för den delen.

But still: Riktigt bra ungdomsbok. Läs!

Hata Gustavsberg
Agnes Lindström
240 s.
Bonnier Carlsen
2017
Goodreads

feminism

Geekerella & Queens of Geek

08:30

Idag blir det en dubbelrecension! Jag läste Geekerella och Queens of Geek precis efter varandra och tyckte de var så himla lika och skrivna för prick samma person, så tänkte att vi lika gärna kan slå två flugor i en smäll. Redo?

I Geekerella cirkulerar berättelsen kring Elle och Darien. Elles pappa är död och hon bor med sin styvmor + två styvsystrar. Eller alltså, ni kan ju den här berättelsen, det är i princip Askungen. Fast balen är en cosplay-tävling. Darien däremot är en såpaskådis som älskas av alla tjejer. Problemet är att han liksom vill vara mer än en såpaskådis, egentligen är han en nörd som älskar tv-serien Starfield mest av allt. När han sin drömroll som Federation Prince Carmindor i rebooten av Starfield blir de "äkta" fansen upprörda – en usel såpaskådis ska inte få förstöra deras reboot! När han försöker avboka ett konvent kommer han fel och börjar istället smsa med en annan Starfield-nörd, och kan inte slut. Vem är hon?

Alltså gillade ni Online Girl? Jag var ju inte såld, och Geekerella påminner verkligen extremt mycket om den. Fast på ett bra sätt (DET TRODDE NI INTE VA!!!!). Eller det är liksom en sjukt gullig kärlekshistoria, MEN karaktärerna har djup! Nyanser! Båda huvudkaraktärerna är intressanta! Plus kul med nördighet och referenser. Är det här det bästa jag läst i år. Nä, sjukt långt ifrån, men läsvärd ändå. Snabb, lätt och så himla soft. Tänker att den är perfekt mellan all tung studentlitteratur nu när skolan börjar.

Queens of Geek cirkulerar också kring ett konvent. Charlie, Taylor och Jamie har åkt hela vägen från Australien för att delta i SupaCon. Charlie efter att ha varit med i sin första film och vloggat länge, Taylor och Jamie som besökare. Vad Charlie inte räknat med är att hennes ex Ryan också kommer vara där. Eller att hon skulle falla pladask för vloggaren Alyssa. Taylor lider av ångest och hypersensitivitet och vet inte riktigt hur hon ska lyckas hantera alla intryck under konventet, samtidigt som hon och Jamie may or may not bli ihop.

Den här gillade jag lite mindre är Queens of Geek. Alltså... författaren har liksom haft så mycket ambitioner om representation och att lyfta viktiga ämnen att storyn blivit lidande. Charlie är bi utan att det blir en komma ut-berättelse – vilket ju är trevligt att det tas upp. Taylor får panikångestattacker och är aspie – vilket ju är trevligt att det tas upp. Men den är så beskrivande och förklarande hela tiden. Gulliga kärlekshistorier? Well ja. Men det blir liksom aldrig någon ordentlig berättelse. Vi vet prick hela tiden hur det kommer sluta och dramaturgi är inte direkt något som Wilde satsat på. Folk bara... blir ihop. Med Taylor handlar det främst om de möten hon gör där någon förklarar för henne hur hon fungerar. Det är inte karaktärsutveckling för mig. Det är att Taylor som karaktär tar på sig vad någon annan säger om hur de fungerar. Det blir mest märkligt och rätt så platt.

Dock, fortfarande: Om en vill ha något lättläst där en inte behöver tänka ett skvatt så är Queens of Geek perfekt. Men jag skulle nog säga att en hellre ska satsa på Geekerella ändå. Men kan se en hel handfull folk som läser den här bloggen som skulle kunna gilla även Queens of Geek. Speciellt om en gillar populärkulturella referenser. Plus för sjukt snyggt omslag.

Geekerella / Queens of Geek

Ashley Poston / Jen Wilde
320 s. / 288 s.
Quirk Books / Swoon Reads
2017 / 2017
Goodreads / Goodreads

barn

Tio skolor

08:30

Såååå, skolan börjar tydligen??? Hehe, det här när en inte pluggar längre och kan ta semester när en vill typ. Veckans Top Ten Tuesday-tema är i alla fall valfritt kring skola, så jag plockade helt enkelt ihop tio stycken skoliga böcker ni skulle kunna läsa! Gjorde för övrigt en sån här lista i januari 2016 också, men prickade bara in EN ENDA dublett. Så om ni är sugna på fler än tio borde ni definitivt checka den också.

1. Shiverton Hall, Emerald Fennel Det här är en lite mysläskig bok som utspelar sig på ett engelskt internat. Rätt creepy "monster" och huvudpersonen bär på en hemlighet! Också väldigt höstig, så passar lätt för den som längtar dit. 2. Forgive me, Leonard Peacock, Matthew Quick Tyckte den här var så bra! Om en kille som bestämmer sig för att ta livet av sig själv och sin fd vän på sin egen födelsedag. 3. I ljusets makt, Leigh Bardugo Eh, kanske lite långsökt skola, men det ääääär ju ändå typ en skola. Meneh, fantasy i ryskinspirerad miljö.

4. Archie vol 1: The New Riverdale, Mark Waid, Fiona Staples, Annie Wu & Veronica Fish Ju mer jag läst av den här nya Archie, desto mer gillar jag den. Kanske inte lika mycket som tv-serien, men den tar upp så himla mycket typiska tonårsproblem. Och mest i skolan såklart. 5. Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, E. Lockhart Nu var det väl ändå rätt länge sedan jag pratade om den här? Men så bra. 6. Den här sommaren kan bli min död, Malin Stehn Alltså okej, nu ljög jag för här är det ju faktiskt inte med någon skolan. Fast den är ständigt närvarande ändå, eftersom det är det som Fanny konstant tänker på. Eller alltså att hon ska börja högstadiet i höst, och att en ju faktiskt måste klara en himla massa grejer då. 7. Undret, R.J. Palacio Så himla fin bok om en liten kille som älskar Star Wars men som kanske inte ser ut prick som alla andra.

8. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn Om att vara fett awkward och göra allt fel. Sen läser ni Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick också. 9. An Ember in the Ashes, Sabaa Tahir Kanske också en lite långsökt skola, men en av karaktärerna ligger ju i någon typ av militärträning ändå. 10. Gotham Academy vol 1: Welcome to Gotham Academy, Becky Cloonan, Karl Kerschl & Brenden Fletcher Så himla mysgotisk skola alltså. Tydligen är Brenden Fletcher en ny favorit hos mig pga läst 6 volymer i år där han varit inblandad. Såatteh. Läs. So cute.

Någon du är sugen på?

att växa upp

Tappa greppet, Katarina von Bredow

08:30

En av mina favoritförfattare när jag var yngre var Katarina von Bredow. Hon har alltid haft ett mästerligt sätt att fånga ungdomars känslor på. Syskonkärlek, Hur kär får man bli? och Expert på att rodna måste ju ändå ses som kanon om en snackar om svensk ungdomslitteratur. Därför hade jag extremt höga förväntningar på den här boken.

Jag vågade aldrig riktigt läsa Släppa taget när den kom, och har fortfarande inte gjort det. Tappa greppet spinner vidare på en situation från Släppa taget, där det kommer fram att Hampus är kär i sin bästa kompis Victoria. Vilket såklart skapar en massa problem. Förutom att Hampus fortfarande har kvar hjärtknipskänslan över att Victoria inte är kär i honom så är han helt plötsligt helt ensam. För det går liksom inte att ta tillbaka en sån sak bara. Det är försent att säga "Skoja ba".

Den här boken har verkligen sina toppar och dalar. von Bredows styrka ligger som vanligt i porträtterandet av ungdomars känslor, det är on point. Det tror jag inte ens vi behöver prata om. Mina problem ligger framför allt i detaljerna. Hampus spelar en hel det datorspel, vilket von Bredow trots research varken får inte naturligt eller helt korrekt. Det känns istället ärligt talat mest krystat.

Ett annat problem jag har med den här berättelsen är den EXTREMA KLYSCHAN SOM JAG ÄR SÅ OBESKRIVLIGT JÄKLA TRÖTT PÅ. FYI Katarina von Bredow: Det finns andra saker att skriva om än könsöverskridande vänskaper där de måste prova den romantiska biten ihop. Det här är en pet peeve som jag alltid hakar upp mig på, vilket är skitjobbigt eftersom det är så himla vanligt. Men jag vill ändå ge den plus för att det handlar om kärlek från en killes perspektiv, det gillar jag.

Stundvis blir boken alltså något stel och huvudproblemet är en tröttsam klyscha. MEN von Bredow gör allt det andra så himla bra – känslorna, problemet i skolan, strulet hemma – att jag ändå skulle rekommendera den. Inte en femma eller ens en fyra, men en väldigt stark trea.

Tappa greppet
Katarina von Bredow
220 s.
Rabén & Sjögren
2017
Goodreads

feminism

Om att vara ambitiös och Duktiga flickors revansch

08:30

Jag är barnet som tog mig hem själv från sena träningar och rep. Om någon frågade om jag hade läxor svarade jag "jag har redan gjort dem". När vi började med multiplikation kunde jag redan alla tabeller utantill. Jag var den som hoppade upp en klass för att jag var understimulerad. Jag fortsatte vara understimulerad. Jag hjälpte mina klasskamrater när jag var klar, men blev ofta anklagad för att "skryta" och vara mallig. I sexan tävlade jag och två klasskompisar om vem som kunde räkna ut matteboken först. Vi var alla klara till höstlovet. I samråd med våra föräldrar beslutade vår mattelärare att låta oss börja med sjuans mattebok. I sjuan läste vi åttans. I åttan bytte vi mattelärare. Hon tyckte inte att vi skulle läsa nians matte. Satte stopp, och gav oss "extra-matte". Bara för att det skulle vara "kul". Det var inte kul. Det var inte stimulerande. Det var totalt meningslöst. Jag ägnade åttans alla mattelektionerna till att räkna ut hur många iPod nano jag skulle kunna stapla i olika rum i byggnaden. Mätte med en 30-cm-linjal för att fylla ut så mycket av tiden som möjligt.

Jag har alltid blivit anklagad för att anstränga mig för mycket. "Varför pratar du som en vuxen?" frågade en i klassen under mig i högstadiet. Fick alltid höra att det var fel att vara ambitiös. I åttan fick jag en bok av mamma som handlade om hur duktiga tjejer jobbar sig in i väggen. Men jag har alltid varit ganska säker på att det inte varit mina höga ambitioner som varit problemet, utan att det jag gjort alltid avgjort värdet jag satt på mig själv. Och jag har nog känt mig ganska vilsen i det här.

Därför kände jag mig... befriad av att läsa Birgitta Ohlssons bok Duktiga flickors revansch. Även om jag knappast håller med henne om allt. Snabb recap: Boken cirkulerar kring duktiga flickors plats i samhället – hur vi konstant blir svikna av folk som istället borde uppmuntra vår duktighet. Hur lärare och andra drar i bromsen när de egentligen borde frikoppla och låta bilen rulla. Jag tycker att problemformuleringen är vettig. Folk måste sluta stoppa upp oss som vill allt, och hjälpa oss dit vi vill. Jag och flera av mina vänner har upplevt det här, och det är förjäkla sorgligt.

Meeeeeen. Hon är ju jävligt liberal asså (jag är ju då stadigt vänsterpack om någon missat det). Det är som att hon inte ser skogen för alla träd. Hon pratar om att alla ska ha samma möjligheter, men ser inte att vi inte kan lösa det här på individnivå. Duktiga tjejer kan inte hjälpas en och en. Och alla har inte samma förutsättningar. Jag var och lyssnade på henne i torsdags, och hon påpekade hur viktigt det är som liberal att alltid ha ett klassperspektiv och se att alla INTE har samma förutsättning. Och visst, ibland får hon till ett klassperspektiv – men lika ofta är det sorgligt klasslöst. Visst att medel/överklasskvinnor tjänar på RUT-avdraget för att de inte behöver tillbringa lika mycket tid i hemmet. Och visst att det är bra för kvinnor att slippa hämta tidigt på förskolan. Men jag anser det här snarare vara ett strukturellt/kulturellt problem. Lösningen är knappast att barnen ska behöva tillbringa MER tid på förskolan (FYI Ohlsson: "egentid" med pedagogerna är knappast eftersträvansvärt, speciellt inte om det innebär att barnen måste gå 10h+ på förskolan. Skulle du orka en sådan arbetsdag med ett gäng andra ungar skrikande runt dig? Nä, så utsätt inte dina barn för det då), eller att vi ska spendera skattepengar på något som bara höginkomsttagare har råd att utnyttja. Handlar det inte snarare om att vi måste ändra folks tankevanor och få dem att förstå att det inte i första hand är kvinnors jävla uppgifter att ta hand om hemmet eller att hämta barnen på dagis.

Ett annat problem jag har är när Ohlsson skriver om att basera det personliga värdet på prestationer. Visst nämner hon ibland att utan en stadig självkänsla går det åt skogen med att vara en duktig flicka – då sliter en lätt ut sig – men samtidigt skriver hon om hur individers värde bör baseras på meriter. Självklart är det bra om vi snackar hur vi bör inom en hel del områden – men vad händer i ett samhälle där en individs värde baseras på vad de kan prestera? Om vi ser utanför genusordningen och antar ett mer intersektionellt perspektiv för ett slag. Vad händer med folk med funktionsvariationer eller personer som av olika anledningar inte kan arbeta – eller för den delen med de duktiga flickor som redan bränt ut sig? Sure babe, när vi snackar arbete och ledning av landet är det självklart att det ska anställas efter den som har bäst meriter – nepotism och inkvotering av män (som alltså sker nu – att män väljs in i styrelser med massor av män pga att de är män) är inget vi vill ha. Men det jag tänker på är just hur Ohlsson använder ordet "värde". Vad händer med de som inte kan prestera?

Såååå, många av de politiska förslagen i den här boken har jag ärligt talat inte mycket till övers för, men jag tycker ändå att det är en vettig bok i ämnet. Det ÄR en fråga som behöver lyftas, och vissa saker har Ohlsson ändå rätt i. Jag har väldigt mycket mer respekt för henne efter att ha läst boken/hört henne prata.

Duktiga flickors revansch
Birgitta Ohlsson
222 s.
Forum
2017
Goodreads

fantasy/sf

Jorden vaknar, Madeleine Bäck

08:30

Direkt när jag hade läst ut Vattnet drar var jag inte helt såld på den, men under månaderna som gick mellan den och att den här släpptes ökade tydligen peppen en del. Trots lite ljumna recensioner av kollegor ville jag faktiskt veta hur sjutton det skulle gå med den här berättelsen. (och, hehe, det är ju alltid a delight att läsa såhär snygga böcker)

I den här boken trappas spänningen naturligtvis upp en del. I slutet av första boken tror Gunhild att de lyckats binda det som vaknat i skogen. Tyvärr visar det sig att det inte alls fungerat. Beata tar sig hem till Celia – som hon tror är borta för alltid – och finner hennes lägenhet övertagen av... någonting levande. Oklart vad. Men det blöder. Och det försöker hålla kvar henne i lägenheten. Tillsammans med Gunhild och Krister måste Beata återigen försöker binda de urgamla krafterna.

En grej som jag verkligen tycker är till den här bokens nackdel är att den är så jäkla abstrakt. I och för sig speglar väl det vissa av karaktärernas kunskaper, men det är himla frustrerande. Ändå djupnar ens kunskaper tillräckligt mycket i den här boken för att det ska bli intressant. Ärligt talat läste jag ut den här ganska fort, eftersom jag hade problem med att sluta läsa.

Ett annat problem är fortfarande det här att karaktärerna är så. Trista. De har varken djup eller personlighet. Jag kan inte förutse en karaktärs reaktioner och handlingar – och det är inte för att de är oförutsägbara för att de är irrationella, utan snarare för att jag inte har tillräckligt mycket av dem att basera mina gissningar på. Vilket är ett dåligt sätt att skapa oförutsägbarhet på.

Nu har jag ju mest nämnt negativa saker, men som sagt. Egentligen gillar jag berättelsen. Jag har bara lite problem med vissa berättartekniska aspekter. Något som jag GILLADE är att Bäck inte drar sig för att döda centrala karaktärer. Det är positivt även i bemärkelsen att det frambringar reaktioner hos de andra karaktärerna och ger dem... karaktär. Hehe. Vilket ju då är en bristvara i övrigt i boken.

Och återkoppling till det jag skrev om Vattnet drar: Jag kommenterade bland annat att jag ville ha tydligare nivåer och att jag hade svårt att hålla uppe intresset under hela boken. Jag tycker att Bäck har förbättrat sig på båda punkter! Det märks verkligen hur hon har utvecklats som författare tycker jag. Även om jag fortfarande önskar lite mer.

Så, sammanfattning: Lite platta karaktärer, väldigt abstrakt, men rätt så spännande!

Jorden vaknar
Madeleine Bäck
359 s.
Natur och Kultur
2017
Goodreads

feminism

Varför jag älskade Girlboss

08:30

Sååå, det här med osympatiska tjejer, kan vi prata lite om det? Jag skrev lite om det i april, men kom att tänka på det igen när jag och min man satt vid frukostbordet en helgmorgon. Vi pratade lite om Netflix-serien Girlboss – eftersom jag hade kollat igenom hela serien ett par dagar tidigare – och framför allt om hur den recenseras.

Jag gillade serien så pass mycket att jag kollade på hela i kanske två eller max tre sittningar. Jag var totalt fast för den från redan första avsnittet. Självklart ser jag problem med den, men jag gillar den ändå.

Samtliga recensioner jag läst av serien har varit negativa eller på sin höjd neutrala (men det är också för att det är sådana recensioner jag letat upp), och samtliga nämner samma grej som anledningen till varför de inte gillat serien; Det faktum att seriens huvudperson Sophia är så jäkla unlikeable. Hon är självisk, tänker verkligen bara på sig själv, klumpig i relationer, dryg och bryr sig inte ett dugg om vad andra vill utan gör som hon själv vill.

Och visst, hon är allt det. Men det är en del av vad jag gillar med den här serien, och varför jag gillar Sofia som karaktär. För jag ser också en jävligt tuff brud som inte tänker någon annan trycka ner henne, som gör det hon vill, listar ut på egen hand hur hon ska kunna göra det hon vill. Hon kan be om ursäkt när hon handlat fel, hennes handlingar får konsekvenser och hon ser till att göra om och göra rätt. Hon lär sig av sina misstag och utvecklas under seriens gång. Hon är dynamisk och oförutsägbar och mänsklig. Och den här typen av kvinnor får vi se alldeles för lite av (och när vi får se dem har de en tendens att... inte gillas). Plus att jag älskar Britt Robertson som är grym i rollen som Sophia. Och så citatvänlig. Och så bad ass. Och:

Har ni sett? Vad tycker ni?

barn

Lumberjanes, Gotham Academy och Throwaways

08:30

Lumberjanes vol 2: Friendship to the Max, vol 3: A Terrible Plan & vol 4: Out of Time

Alltså den här serien blir nästan bättre och bättre för varje volym tycker jag. Eller okejdå, volym två och fyra har varit mina favoriter hittills. Trean kändes liiiite som en mellanvolym som mest var "nu jobbar vi på nästa riktiga berättelse och stoppar in den här sålänge". Kan också ha att göra med att ett issue i volymen inte hör ihop med de andra, plus att det inte är rätt tecknare. Men älskade fyran.

Tänker på hela tiden medan jag läser Lumberjanes att det är så fint och ovanligt att läsa om så många tjejer på samma gång och där ingen rivalitet dem emellan existerar alls. Kvinnlig vänskap ftw! Och att alla är nyanserade karaktärer och och och... Och så rolig! Och fin! Och bra! Älskar't.

Gotham Academy vol 1: Welcome to Gotham Academy

Hm, jag tycker lite för ofta att första-volymer av serier mest är startsträcka som en liksom måste ta sig igenom, men upplevde inte alls Gotham Academy på det sättet. En blir liksom ganska snabbt introducerad och det händer grejer, samtidigt som vi ändå får lära känna Olive ganska långsamt. Jag tycker den har otroligt bra och rimligt tempo. Plus att det är den här typen av liksom... mysgotiska stämningen som jag verkligen gillar. Får samma känsla som av ett barnprogram som gick när jag var liten som handlade om en läskig skola. Minns inte alls vad det hette. Fast Gotham Academy är väl ändå lite vuxnare än så.

Throwaways vol 1

Alltså jag är verkligen inte såld på Throwaways. Mest för att jag fattar typ nada. Seriously. Blir bara irriterad på att jag inte får veta vadfan som pågår och jag blir förvirrad och totalt ointresserad. Sådär blir jag när jag liksom får för lite information. Jag blir ointresserad. Dessutom har den trista karaktärer, är ganska fult tecknad och inte speciellt rolig. Såatteh. Ser inte riktigt poängen med den här. Kommer definitivt inte fortsätta läsa.

fantasy/sf

8 sommarböcker

08:30

Förra veckan fick jag en ganska spännande fråga i bokhandeln – nämligen: Väldigt mycket skräck och fantasy har mer höst- eller vinterkänsla, men vad sjutton ska en läsa för skräck/fantasy om en vill komma i rätt sommarmode? Det passar superbra ihop med veckans Top Ten Tuesday-tema, som nämligen är all about sommar. Jag har alltså valt att rikta in mig på fantasy/skräck/thrillers som passar bra som sommarläsning!

1. Ringar på svart vatten, Gull Åkerblom Det här är en spökhistoria som jag i alla fall har för mig utspelar sig under sommaren? Den kom väl i alla fall lagom till sommaren för två år sedan? 2. Vattnet drar, Madeleine Bäck Svensk fantasy med skräckinslag, med seriös hetta! 3. Asylum, Madeleine Roux Åh en till Madeleine! Det var inte meningen. Men i alla fall, här går de i sommarskola på ett gammalt asylum där det såklart händer en massa konstiga grejer. 4. I skuggen av Blå Jungfrun, Anna-Karin Andersson Låt er icke avskräckas av det fula omslaget, det här är faktiskt en rätt så trevliga spökhistoria på insidan!

5. My Best Friend's Exorcism, Grady Hendrix Det här var en av dem jag tipsade kunden om, men kom på att jag liksom inte har en aning om ifall den utspelar sig under sommaren eller inte? När jag tänker på den tänker jag dock på nedvevade rutor och hög musik på bilstereon. Demonberättelse dårå! 6. Innan helgen är över, Kerstin L Hahn Det här är väl kanske en thriller/spökhistoria. Den utspelar sig i alla fall precis i slutet av sommaren och har some serious sommarkänsla! 7. Panic, Lauren Oliver Det här är en av mina all time favoriter alltså. Thriller som utspelar sig under ett sommarlov. Huvudpersonerna är med i en tävling där de ska göra en hel hög med livsfarliga grejer. 8. An Ember in the Ashes, Sabaa Tahir Det här är fantasy utspelar sig på ett väldigt varmt ställe med öken och shitz!

recension

Snotgirl vol 1: Green Hair Don't care

08:30

Alltså omslaget till den här. HERREJÄVLA GUD. Det är ca det snyggaste jag sett i livet (OBS överdrift, jag har sett snyggare saker, just sayin'). Och teckningarna är genomgående lika snygga. Synd bara att själva berättelsen inte kunde hålla samma kvalitet...

I Snotgirl får vi möta modebloggaren Lottie. På internet är hon stor, men irl har hon egentligen inga riktiga vänner. Mest bara folk hon omger sig med för att det ser snyggt ut. Hennes snubbe har övergett henne för någon yngre och snyggare brud. Och hon är allergisk mot ca ALLT.

Mitt största problem med den här serien är egentligen själva karaktären Lottie. Jag har skrivit lite om det här, men tänker skriva lite mer om det. Det jag stör mig på med Lottie är att hon är precis så som vuxna tror att 90-talister är. När jag läste O'Malleys Seconds kände jag att den var så himla spot on, men med den här känner jag det som väldigt ofta gör att jag rageare på äldre personer: Det blir helt enkelt för mycket medelålders man som försöker skriva en ung tjej. Jag fattar inte – är det här ironi? Ett skämt? Är det att föraktfullt driva med 90-talister? Jag förstår inte riktigt grejen. Jag kan bli så trött när äldre personer (oftast män) ska försöka beskriva vår generation men verkligen bara skrapar på ytan hela tiden. Tröttsamt.

Mitt andra problem med den här serien är att den vill vara för mycket. Samtidigt som den försöker vara någon sorts... contemporary YA coming of age eller vadfan ni kallar det, försöker den vara någon slags thriller – utan att göra något av det riktigt bra. Allt blir liksom halvdant. MEN ÄNDÅ ser jag utvecklingspotential. Och är lite fundersam över vad som verkligen hänt med hennes kompis. Så jag kan nog tänka mig att läsa en volym till. EN. Om inte den är bra får det vara.

Snotgirl vol 1: Green Hair Don't Care
Brian Lee O'Malley, Leslie Hung & Mickey Quinn
144 s.
Image Comics
2017
Goodreads

fantasy/sf

Superhjälteonsdag: Batgirl, Miss Marvel, Black Canary m.fl.

08:30

Hallå idag tänkte jag att vi skulle kolla in lite superhjälteserier jag läst på senaste tiden (eh, om vi med superhjältar menar det i en vidare bemärkelse. Jag har plockat fram en antihjälte, en som kanske inte riktigt är en superhjälte (men har superkrafter) och en som desperat försöker vara superhjälte men inte lyckas så bra)!

En grej som jag förvånats över är att jag faktiskt hittat ett gäng DC-serier jag gillar. Har i och för sig bara läst Batman och Suicide Squad innan, och fastnade ju för Suicide Squad men inte jättemycket för Batman (alltså sorry men dark & gritty är inte riktigt min grej. Jag gillar färgglatt och lättsamt och roligt). Känns för övrigt kul att jag också hittat tillbaka till att läsa serier, känns som att jag kom av mig lite när jag började läsa riktiga böcker igen. Men well, här kommer sex stycken serievolymer jag tagit mig igenom på senaste tiden:

Deadpool vol 2: Soul Hunter

Precis som förra volymen känner jag att volym två faller lite platt. Jag vet inte om jag förväntar mig för mycket, fyndigare skämt och kanske att den ska ta... ett steg till. Men min känsla när jag läst klart är liksom bara att jag inte är tillfredsställd. Jag vill liksom ha lite mer av allt. Jag tror att jag ändå kommer fortsätta läsa den här rebooten av Deadpool bara för att jag hela tiden känner att det är på gränsen till något jag gillar och KAN bli något av det. Meneh ja. Den har ju definitivt sina stunder, även om jag vill att den lägger i ytterligare en växel till nästa gång. Uppskattar dock att han är så jävla dum, vilket är det bästa med hela serien! Eller okej, bäst är affärsmannen Gump här ovan.

Ms Marvel vol 2: Generation Why

Kamala får en hundkompis, teamar upp med Wolverine och slåss mot vuxna. I den här volymen får Kamalas personliga problem mindre plats, samtidigt som det ständiga kriget mellan vuxna och ungdomar får mer utrymme. Det vill säga lite mindre rasism och typiska tonårsproblem och lite mer ageism. Vilken en ju måste uppskatta. Min man kan intyga att det här är något jag rageat lite mer över senaste tiden, är rätt trött på att bli ihopklumpad som "de lata nittiotalisterna". Kan se att det här är ett ämne som tilltalar många ungdomar. Samtidigt försöker Kamala fortfarande lista ut hur hennes krafter fungerar och allt sånt. Gillade den inte riktigt lika mycket som första volymen, men vill verkligen fortsätta läsa den här serien!

Batgirl vol 1: The Batgirl of Burnside & vol 2: Family Business

Okej, det här är min nya seriekärlek! Gillade den så mycket att jag nog i princip bara läste Black Canary mellan och sen läste volym två också! Den är snygg, rolig, har nästan bara tjejer i huvudrollerna (dessutom är det bara tjejer som får vara bad ass, oftast får de rädda killarna! I approve very much)... Barbara Gordon har dessutom lagom lättsamma personliga problem, utan att det blir gnälligt och bortskämt. Orkar inte ens komma på några negativa grejer för jag gillar den så mycket!

Black Canary vol 1: Kicking and Screaming

Den här plockade jag fram bara för att jag blev intresserad av Dinah efter att ha läst Batgirl (när seriehänvisningar fungerar på rätt sätt). Känner mig dock inte helt tillfredsställd. Tycker att den stundvis är skitsnygg, men rätt ofta också trist tecknad. Storyn är sådär, jag är inget fan av aliens (vilka alltså är fienderna i den här) och tycker att berättelsen är lite för vag lite för långt in. Vill nog ändå inte bestämma mig förrän jag läst en till volym, eftersom Dinah ändå är fett cool.

Spider-Gwen vol 0: Most Wanted?

Här är en till jag är kluven till, men läste att de flesta verkar tycka att den här är sämre än följande volymer. Det här gjorde ju då att jag var tvungen att läsa in mig på hur fan Marvel fungerar, vilket ju är jävligt störigt om en liksom bara vill läsa några volymer helt casual och förstå utan comittments och utan att behöva läsa 14 wikipediasidor för att första var när hur en är egentligen. Och det är väl överlag det som Marvel fått en hel del kritik för på senaste tiden. Tydligen i alla fall så är inte Peter Parker Spider-Man i den här versionen, utan han har dött när han försökte bli lika cool som Spider-Gwen. Och Matt Murdock är Wilson Fisks advokat. Men nu har jag lärt mig att acceptera att ingenting är som det ska i den här världen, så då kanske jag kan ta och fortsätta läsa. Vi får se.

Sådär, sex volymer superhjältar avhandlade!

Pages

Lumberjanes vol 2: Friendship to the Max, vol 3: A Terrible Plan & vol 4: Out of Time

Batgirl vol 1: The Batgirl of Burnside & vol 2: Family Business

Hej!

Kontakta mig

Följ mig

Just nu läser jag

Sidor

Arkiv

Etiketter

Instagram

Populära inlägg