Titel: Woodstock: Tre dagar som förändrade världen - och mitt liv
Författare: Elliot Tiber
Antal sidor: 326
Från Adlibris: "Den 15-18 augusti 2009 är det 40 år sedan Woodstockfestivalen förändrade världen med sitt budskap om fred, musik - och droger. 200 000 personer förväntades komma, en halv miljon dök upp ... Alla som var någon uppträdde: Janis Joplin; Santana; The Who; Jimi Hendrix; The Band; Crosby, Stills, Nash & Young ... Det var kort sagt århundradets musikfest.

I slutet av 60-talet är Elliot Tiber en ung man som lägger sina egna författarambitioner på hyllan för att hjälpa sina åldrade föräldrar att sköta deras nergångna motell i White Lake, djupt inne i Catskillsbergen. Det är en konservativ, bortglömd liten stad där invånarna främst består av pensionärer. Eftersom affärerna på det fallfärdiga motellet går så dåligt försöker Elliot desperat hjälpa upp ekonomin genom att sätta upp lokala förmågors pjäser och musikframträdanden. Av bara farten blir han ordförande i den lokala företagarföreningen och skaffar sig rätten att hålla en årlig musikfestival. När en påtänkt festival, som var tänkt att hållas i grannstaden Woodstock, inte får tillstånd, övertalar Elliot sin vän, mjölkbonden Max Yasgur, att upplåta sin farm i stället. Resten är - som man brukar säga - historia.

Detta är Elliot Tibers egen otroligt dråpliga berättelse om hur han hamnar mitt i rockhistorien, men också hur han lever ett dubbelliv, dels som den skötsamme sonen som hjälper sina föräldrar, dels som utlevande homosexuell på New Yorks bögklubbar och biografer."

Jag har tidigare läst flera negativa recensioner om den här boken, eftersom många tycker att det handlar för mycket om Elliots eget liv, istället för att handla om Woodstock. Jo, visst är det en hel del om hans liv, men jag tycker att det är relevant för fortsättningen, eftersom man får en bättre bild av varför det var så viktigt för honom. Det berättasen hel del om hans liv som gay också, vilket också är viktigt för att skapa en bild av hur det såg ut. Äldre som läser den här kanske tycker att det är helt onödigt - de var ju med, de vet hur homofobin såg ut på 60-talet. Jag tyckte att det gav mig en väldigt bra bild av hur tiden såg ut.

Det man också ska tänka på är att det här är en bok skriven ur en av anordnarnas perspektiv. Han bodde inte på festivalområdet och han gick inte på själva festivalen - men han hade en tydligare bild av hur det såg ut runtomkring.

Jag gillade upplägget i alla fall. Jag tycker att berättelsen om Elliot utgör en bra grund för festivalen, och det hade varit alltför stora frågetecken om man inte hade fått bakgrundsberättelsen. Och sen står det faktiskt inte att den handlar om bara Woodstock. "Detta är Elliot Tibers egen otroligt dråpliga berättelse om hur han hamnar mitt i rockhistorien, men också hur han lever ett dubbelliv, dels som den skötsamme sonen som hjälper sina föräldrar, dels som utlevande homosexuell på New Yorks bögklubbar och biografer."

Informationen om Woodstock tycker jag också är högst tillfredsställande. Om man vill ha mer fakta om Woodstock - tja, läs en faktabok istället.

Titel: Lilla stjärna
Författare: John  Ajvide Lindqvist
Antal sidor: 445
Från Adlibris: "Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor.
   Under en svamputflykt hittar svensktoppsartisten Lennart ett spädbarn nedgrävt i en plastpåse. Han räddar flickan till livet och hennes första skrik gör honom stum. Ur den lilla kroppen stiger en serie perfekt träffade toner. Han tar med flickan hem och gömmer henne i källaren. Hennes obefläckade musikalitet ska ge hans liv mening.
   Hon är Flickan med den gyllene håret.
   Vid samma tid föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hennes liv rymmer inte många glädjeämnen. Hon upplever sig själv som grå och alldaglig med få begåvningar och ännu färre vänner. Hon tröstar sig med elaka hyss och trollande på olika nätforum.
    Hon är Den andra flickan.
   Så småningom korsas de två flickornas vägar. En brinnande vänskap växer fram, med förödande konsekvenser för alla som kommer i dess närhet.
   Lilla Stjärna är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Hur långt är du villig att gå för den du beundrar över allt annat?"

Sen jag läste Hanteringen av odöda har jag varit fast för John Ajvide Lindqvist. Låt den rätte komma in imponerade mig inte alls speciellt mycket, men woah, Hanteringen av odöda! Vilken bok! Nu när jag tycker att jag läst igen mig så har han hunnit skriva två böcker till. Det ser ut som att jag aldrig kommer ha läst ALLA Johns böcker... Nåja, av de böcker jag läst i alla fall, så tycker jag att Låt den rätte komma in är den sämsta. Helt klart. De andra har jag svårt för att rangordna, men jag skulle nog inte säga att Lilla Stjärna är min favorit. Eller? Kanske? Jag vet inte. Alla är så jäkla bra att det är svååååårt att rangordna dem. 

Hursomhelst så blev jag inte besviken när jag läste den här. Den håller absolut samma klass som hans andra böcker. Ibland kände jag att jag ville kräkas av äckel för att den är så... detaljerad. Fruktansvärt äcklig bok, men väldigt, väldigt bra.
 

Nyligen läste jag John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna (som ligger sparad som utkast i väntan på att jag ska skriva klart om den), och idag började jag läsa I det tysta av Vicky Jagger. Och titta på omslagen! Är det bara jag som tycker att ungarna är sjukt lika?

Titta på vecken under ögonen liksom. De är nästan exakt samma. Ljuset kommer från olika håll, de har olika ögonfärg, och är olika redigerade. Men fortfarande typ samma form på ögonen, och på ögonbrynen.

Här är en bild där jag lagt ögonen ovanpå varandra.
Enda stället det blir dubbellinje är runt själva irisen. Galet.

Kom på sen att eftersom skuggorna kommer från olika håll måste jag pröva att spegelvända ena bilden. Tadaaaa:
Det är ju... samma bild, fast åt olika håll?

Titel: Baby Jane
Författare: Sofi Oksanen
Antal sidor: 223
Från Adlibris: "Vad hände med Piki? Hur kom det sig att stans coolaste tjej blev en fånge i sitt eget hem? Sofi Oksanen är tillbaka med sin andra roman Baby Jane som får marken att rämna under läsarens fötter. I Baby Jane står berättarjagets älskade Piki i centrum. En gång fräck och oblyg, nu ett offer för panikångest. Piki har isolerat sig i sin bostad och kan inte ta sig an ens de allra enklaste praktiska göromål. Flickvännernas tröstande ord når inte fram och sorgen är svår att bära. Men mitt i lidandet växer det fram en kantig kärlekshistoria som bär sina inslag av hopp och skratt.."

Den första bok jag läste av Sofi Oksanen var Stalins kossor - som det faktiskt var självaste Susanna Alakoski (Svinalängorna) som tipsade mig om under ett författarsamtal på biblioteket. Jag älskade Stalins kossor när jag läste den i nionde klass. Men framför allt älskade jag framsidan.
Det är ingen hemlighet att jag är en sucker för snygga böcker. När jag går till ett bibliotek väljer jag en bok med en snygg design, och struntar för det mesta att läsa baksidetexten.
Nåja, Baby Jane är minst lika snygg, men innehållet är inte alls lika bra. Egentligen så HÄNDER det ingenting, vilket gör mig otroligt rastlös. Nah, det här var nog inget för mig.
//Svartlava

Jag älskade Haruki Murakamis första bok, Kafka på stranden. Jag har tidigare pratat om min hylla i hjärtat som är till endast för världens bästa böcker. Kafka på stranden platsar absolut på den hyllan.
Därför är det egentligen konstigt att jag inte tidigare läst Norwegian Wood, eller någon annan utav författarens böcker. Å andra sidan har jag inte gett mig in på t ex Djurfarmen av George Orwell, som också skrivit 1984 som finns med på hyllan.