Det var ett tag sen jag hann skriva, plus att jag ville vänta tills jag läst ut två stycken böcker, eftersom den andra äu uppföljaren på den första jag läste...

Författare till båda böckerna: Maria Gripe

Bok nr. 1!
Titel: Skuggan över stenbänken
Antal sidor: 221
Bokens huvudperson är 14-åriga Berta som berättar historien om är hennes familj under 1910-talet fick en ny jungfru. Den nya jungfrun heter Carolin och är en mycket egendomlig person. Det är också något konstigt med Carolin, varför är hon ute så mycket på nätterna?
Carolin förändrar tillvaron för hela familjen, inte minst för Berta, som utvecklar en väldigt nära relation med Carolin.
Det är också så att det är en skugga på ett kort som Carolin undrar mycket över. Vem var skuggan på bilden?

Bok nr 2!
Titel: ...och de vita skuggorna i skogen
Antal sidor: 422
Det här är alltså andra boken i Maria Gripes skugg-serie. I den här boken åker Berta tillsammans med Carolin till slottet Rosengåva för att vara sällskap åt tvillingarna Arild och Rosilda. Carolin påstår sig vara Bertas halvsyster, men på tågstationen berättar Carolin att hon på slottet ska spela Bertas bror, Carl. Förrvirringen är ett faktum, och att inte vara säker på om Carolin talar sanning eller inte om att de är halvsyster gör Berta galen.
Hon får annat att tänka på när hon börjar se vita skuggor i skogen, och är fast besluten att ta reda på var de kommer ifrån. Nystandet börjar, och hon upptäcker en hemlighet så stor att hon inte kan stanna kvar på slottet...

Jag har alltid varit lite skeptisk till Maria Gripe och trott att det är mossiga, tråkiga böcker. Men tji fick jag! Jag har båda böckerna hemma, så jag tänkte att "Jaha, man kanske ska ta och läsa Skuggan över stenbänken i alla fall, det är ju en klassiker". Visserligen har jag tidigare läst, älskat och läst igen Tordyveln flyger i skymningen, men den hade inte riktigt övertygat mig.
Jag behövde inte läsa långt innan jag inte kunde slita blicken från texten. Tur att jag ofta äter middag själv, för annars hade jag inte varit ett speciellt trevligt och roligt sällskap! I samma stund som jag läst sista meningen i Skuggan över Stenbänken rusade jag ner till mitt rum, och letade ivrigt fram ...och de vita skuggorna i skogen. Så snart jag kommer tillbaka till skolan ska jag leta fram resterande två böcker i serien, och plöja igenom dom! Jag lovar en till recension så snart jag läst ut dom!

Kolla också in: Tordyveln flyger i skymningen! Så bra!

Titel: Populärmusik från Vittula
Författare: Mikael Niemi
Antal sidor: 236
Handling: Boken handlar om Matti och hans kompis Niila som vi får följa med när de växer upp i byn Pajala. Boken utspelar sig under 60-talet, då rockmusiken var ny. I Pajala är rockmusiken en synd, men Matti och Niila börjar ändå spela rockmusik tillsammans när de får en ny musiklärare på skolan. De har redan långt innan dess lyssnat på rock och spelat på en låtsasgitarr i Mattis källare.
Det berättas om vänskapen mellan de två grabbarna, musiken, alkohol och om hur det är att växa upp i byn Pajala.
Bra: Stundvis är den här vanvettigt rolig och galen. Ibland händer totalt oväntade saker, och ibland är det så övertydligt vad som kommer hända att det blir löjligt (fast på ett bra sätt). Den är också väldigt "trevligt" skriven. Jag har läst en bok av Niemi tidigare, så jag antar att det är hans skrivsätt. I sånna fall gillar jag det.
Dåligt: Ibland händer det ingenting och på vissa ställen är det riktigt segt och rörigt.
Räkna med: Ibland händer saker som är så äckliga att jag sitter med munnen vidöppen. Uh.
Slutsats: Jag tycker att den här boken både är bättre och roligare än jPod, som jag skrev om för ett tag sen. Men jag måste dock säga att de är roliga på helt olika sätt. Jag älskade den här boken också, men på ett annat sätt liksom. Den här boken är mycket mysigare än vad jPod är, och om jag skulle välja en utav de här böckerna väljer jag utan att tveka Populärmusik från Vittula.
Kolla också in: Kyrkdjävulen, som också är skriven av Niemi. Populärmusik från Vittula finns också på film, och jag tycker att filmen är ännu bättre än boken.

1. Ordvitsarna
   På engelska blir Harry Potter faktiskt stundvis en riktigt humoristisk bok, medans den på svenska inte är humoristisk för fem öre. Till exempel i sjätte boken, när Weasley-bröderna lanserar sin nya skämtgrej, på svenska: "Du ska inte vara rädd för Du-vet-vem, utan för skit--kläm". Visst okej, lite lika kanske, men det får en helt annan effekt på engelska: "You-know who" - "You-no-poo".
   
2. Namnen
   Vissa namn i böckerna har blivit ändrade - Gud vet varför, eftersom ingen ändå fattat vitsen med "Tom Dolder", förrän man hörde "Tom Riddle" på engelska. Gildenroy Lockhart, eller Gyllenroy Lockman, som han heter "på svenska", har också blivit ändrat, precis som Horace Snaghorn (sv. Horace Snigelhorn).
   
3. Vissa saker förstår man bättre
   Är egentligen lite samma sak som den första. Men vissa grejer hänger faktiskt ihop mer på engelska. Det finns saker som jag inte har kopplat över huvudtaget innan, men som jag kopplade på engelska, för att det liksom... "hör ihop" på ett helt annat sätt, än när man översätter allt till svenska.

Jag tänkte bara säga att nu är det iiiiinte långt kvar av boken, så snart kommer ni få ett långt utlåtande om varför ni bör läsa den på engelska, istället för på svenska.

Boktitel: Hemlös - Med egna ord
Författare: Olika hemlösa som skrivit i Situation Stockholm

För lite mer än två veckor sen nu, gick jag förbi en Situation Stockholm-försäljare, och stannade, i syfte att köpa en tidning. När försäljaren frågade om jag ville ha tidningen, eller boken Hemlös - Med egna ord, sa jag, av ren impuls, att jag ville ha båda.
Jag måste säga att det är ett utav dom bästa impulsköp jag någonsin gjort! Boken är så otroligt bra, så otroligt hemsk och så otroligt sorglig.
Dödsfallen det står om i boken är många. Politikerna borde skämmas över att folk behöver dö på gatan, bara för att dom inte kan få någon hjälp att ordna upp sitt liv igen! Det är inte rätt! Räkna då också med att en väldigt stor del av dom dödsfallen det stått om i tidningen kan ju förmodligen inte ha kommit med i boken. Och räkna då också med att dom allra flesta dödsfall blir det förmodligen aldrig ens skrivet om.
I boken finns i alla fall samlade texter, skrivna av hemlösa, publicerade i tidningen Situation Stockholm. Berättelserna behandlar om splittrade familjer, tragiska barndomar, knarkavvänjning, om att hitta boende, och många fler ämnen än så. Jag får dåligt samvete bara av att läsa.
Min favorit är såklart Raines dagböcker, som handlar om en vardag som är totalt olik min egen. Den är i alla fall hemskt, hemskt, HEMSKT bra! Och alla MÅSTE läsa den. Köp den, och gör en god gärning på samma gång!

Här är jag, jag heter Anna, eller Svartlava i vissa fall, och tycker väldigt mycket om att läsa, så därför bestämde jag mig för att blogga om allt jag läser. Dels för att jag ska komma ihåg själv, och dels för att jag ska kunna tipsa om bra böcker, och "varna" om dåliga böcker.

Hoppas att det blir uppskattat!