Det är 1950-tal, och ett tjejgäng härjar på gatorna i New York. Förutom hur mycket jag tyckte om den här boken är det allt jag faktiskt kommer ihåg om handlingen. Jag har alltid haft en lite speciell relation till ungdomsbibliotekarien på biblioteket i Tumba centrum. Eller ja, i alla fall så pass att hon alltid kände igen mig och uppskattade när jag kom dit, och passade på att fråga hur det gick för mig att ta mig igenom Joyce Carol Oates hela bibliografi. Det är nog lite tack vare henne jag lärde mig uppskatta även Joyces vuxenböcker. Tidigare hade jag läst hennes ungdomsböcker - ja, alla de som är översatta till svenska, Stor i Käften, Vilda gröna ögon, Snygg, Efter kraschen... - men i den åldern läste jag redan en hel del vuxenböcker. Hon tyckte därför att det var dags att jag prövade mig på en av hennes. Foxfire. Åh, Foxfire, Foxfire. En bok jag aldrig ville lägga ner, och aldrig ville glömma bort den. Nu har jag ju uppenbarligen glömt av den i alla fall, men tänkte att det kanske är på sin plats att läsa om den. SNART.