Hejdå 2017

19:56

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?
Ja, gick i KBT mot utmattningsdepression, åkte till land utanför Europa (New York!), var gift ett helt år (hehe), var på ölgäristräff, började meditera, provade (och föll för) yoga, lånade en french bulldog för skogspromenader.

Vilka platser besökte du?
New York och Malmö. Dåligt res-år det här.

Vad var din största framgång 2017?
Att ta tag i mig själv tror jag. Att ägna ett helt halvår åt att bara ta hand om mig själv.

Bästa köpet?
Oj, jag vet inte. Sådant har faktiskt inte spelat så himla stor roll det här året. Eller okejdå, jo! Vinterskor som inte är snorhala Martens.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min man. Min katt. Min familj. Mina kompisar. Att få klicka med nya och nygamla personer. Att få känna väldigt mycket tillgivenhet och kärlek till mina bästa personer.

Och ledsen?
När kroppen inte samarbetade, när jobbet gick dåligt och när jag trodde att det var mitt fel att jag var sjuk.

Årets låtar?
Kika här!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Hm, mest ledsnare men kanske också i omgångar lite gladare. Eller att det kändes lite mer att få vara glad, om ni fattar?

Favoritserie?
Ehm, Stranger Things????? Fick en Stranger Things-tröja av min man i julklapp!

Bästa filmen?
Hur ska jag INTE kunna säga The Last Jedi????

Bästa boken du läste i år?
Hm, så svårt. Tänkte faktiskt vi ska prata om det ordentligt lite senare!

Bästa matupplevelsen?
Pizzor på GG's i New York. Bästa pizzor jag ätit. Dör.

En mobilanteckning:
"Ibland tänker jag att jag ska lägga mig ner på fläcken där jag står och aldrig mer resa mig upp. För att det vore lättare att låta allt pågå utan att bry mig själv. Eller låtsas som att det inte angår mig. Att jag bara kan ligga där och halvslumra tills allt tar slut. Det är sånt som inte går att säga till någon, utan bara skriva till okända människor på internet. Folk har en tendens att bli rädda och besvikna om en säger att en inte orkar göra något längre. Att en bara vill stänga av sig själv. Ibland vet jag inte hur jag ska orkar lyfta armarna ens.

Orkar inte svara att jag har ångest när någon frågar vad som är fel. Orkar inte förklara längre. Det är liksom allmäntillstånd nu. Om jag säger att det inte är något har jag ångest. För det är inget. Inget utöver det vanliga, normala grundtillståndet. Vilket alltså allra minst är ett naggande i magen och en sten över bröstet."

Från i slutet på juli när jag först blev sjukskriven och höjde dosen på min medicin och hade sån grov ångest att jag stundvis ville ta livet av mig. Känns så sjukt främmande och avlägset nu, för jag mår så himla mycket bättre.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Käkade middag med Victor ute. Kan faktiskt skryta med att jag firade min födelsedag hela fem gånger. En gång med Victor, en gång med mina kompisar, en gång med mamma + familj, en gång med pappa + farmor och en gång med Victors föräldrar.

Är det något du saknar år 2017 som du vill ha år 2018?
Ja, trygghet och ett tydligt mål att sträva efter. Och ork.

Nyårslöfte?
Att ta hand om mig. Det viktigaste av allt.

Högsta önskan just nu?
Att jag får bli frisk, landar ett jobb med bra framtidsutsikter och att Victor och jag är tillsammans för alltid.

Ett så himla sämstigt år som ändå gett mig väldigt mycket. Och en fin grej: På nyår i år lyckades jag för första gången på ett decennium hålla mig borta från kaos och ångest. Det var bara fint och roligt hela tiden. Jag gick och la mig lagom onykter efter att ha fylleskrivit fina grejer till några kompisar (haha, alltså är så jävla sentimental) – typ att de är så fina i glasögon och så trevliga och sånt. Gud alltså. Jag hoppas att det är sant att efterföljande år blir prick som ens nyårsafton året innan, för vill att det ska vara precis så.

Du kanske också gillar

2 kommentarer

  1. Önskar dig ett riktigt, riktigt fint år med god hälsa, bra musik, massvis med kärlek och en hel hög med kattkramar. För enligt mig är kattkramar den bästa medicinen :') fint att höra av dig också :)

    SvaraRadera

Instagram

Populära inlägg