Den här gången handlar tematrion om pappor. Eftersom Lyrans noblesser redan skrivit om Mig äger ingen (en bok som fick en tvåa när jag precis läst den, men som växt lite i efterhand) känner jag mig tvungen att utelämna den, trots att jag tänkte på den redan när jag såg rubriken! (Eller tja, nu har ju den fått sin uppmärksamhet utan att vara en av de tre)

1. Människohamn - John Ajvide Lindqvist
   Boken handlar om Anders som förlorat sin dotter Maja. Maja försvann spårlöst på ett ställe där ingen kunde försvinna. Snart inser han att Maja inte är borta för alltid, det går att få tillbaka henne, men han kan inte se henne.
2. Slam - Nick Hornby
   16-årige Sam är tillsammans med underbara Alicia, när an plötsligt gör henne gravid. Trots deras ålder bestämmer de sig ändå för att ha kvar barnet.
3. Jävla John - Eva Dozzi
   Det här är en påhittad historia om hur det kunde ha gått till när the Beatles kom till Sverige. Katja jobbar på ett hotell och blir tvungen att ta hand om en dyngrak John Lennon. De inleder ett passionerat förhållande, och Katja blir gravid.

Det här med romantik, var det ja. Jag är dålig på att läsa romantiska böcker, trots att jag i grund och botten själv kan bli löjligt romantisk (en sida som jag inte riktigt vet om jag gillar eller tycker illa om). På film klarar jag inte av romantik. Romantik a la Harlequin går också fetbort. Därför har jag lite svårt för att kora den bästa romantiska boken. För antingen är den inte tillräckligt bra, eller så är den inte tillräckligt romantisk.

Men jag kanske får säga En dag? Den gillade jag ju. Och den var väl allt lite romantisk?

Förra veckan blev det inte av att jag publicerade något sammandrag, tyvärr, eftersom jag blev magsjuk. Eftersom jag varit sjuk den här veckan har det inte heller blivit mycket läsning av (inte när jag måste kräkas var 20e minut och mår kasst däremellan), men jag har ändå hunnit läsa ut två stycken böcker. Du vet var jag finns och Cathys bok, som jag inte var överförtjust i någon utav dom. Nu har jag börjat läsa Den unge Werthers lidanden - alltså gått från två ungdomsböcker till en väldigt allvarlig 1700-talsroman.


Antal lästa sidor:
Mån: 18 s
Tis: 77 s
Ons: 20 s
Tors: 114 s
Fre: 29 s
Lör: 49 s
Sön: 0 s

Totalt: 307 s
Genomsnitt per dag: 44 s

Veckans fråga: Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna? 

Låt oss börja med de karaktärer jag tycker har passat mest till min bild! Här passar Severus Snape i Harry Potter väldigt bra in. Dock hade jag nog tänkt mig honom något smalare, men Alan Rickman gör en faaaaantastisk insats. Även Harry Potter själv (förutom de i filmerna uteblivna gröna ögonen, MORR) stämmer väldigt väl överens med min bild.

Bland de sämre måste jag säga Johnny Depp som Willy Wonka. Absolut inte för att mr Depp gör ett dåligt jobb - utan bara för att jag inte har den bilden av Wonka. Wonka för mig är en förvirrad farbror som har barnasinnet och glimten i ögat kvar. Men såklart gör ju Tim Burton saker på sitt sätt, och trots att Charlie and the Chocolate Factory inte alls är vad jag föreställer mig när jag läser boken är det på alla sätt en fruktansvärt bra film.
Någon annan hade också nämnt Edward Cullen i Twilight. Robert Pattinson är INTE snygg, och framförallt är han inte speciellt vacker (ärligt talat så tycker jag att han är riktigt ful), och jag tycker inte alls att han passar i den rollen.
En film där jag tycker att alla roller är helt fel är Liftarens guide till galaxen. Älskar boken, men filmen känns... B (förutom att jag älskar Zooey Deschanel. Fast hon är inte Trillian)

Angående de två senaste filmatiseringar jag såg - En dag och Niceville - är jag ganska nöjd med skådespelarvalet i båda. Celia Foote och Skeeter Phelan i Niceville var inte vad jag hade föreställt, men det fungerade väldigt bra ändå. Inte heller Anne Hathaway som Emma Morley i En dag stämde riktigt överens med min bild (dels är hon lite för snygg, och dels lite för... vuxen kanske). Däremot några som jag är ytterst nöjd med är Minny och Aibileen i Niceville och Dexter Mayhew i En dag (men så är jag hemligt förälskad i Tim Sturgess också).
 

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

Exakt just nu har jag sånt himla sug efter att läsa riktigt bokbloggar. Vilka bokbloggar jag läser listade jag här. Sen dess har Lyrans Noblesser och Eli läser och skriver tillkommit.

Sååå, vilka är DINA favoritbloggar?

Titel: Cathys bok
Författare: Cathy Brigg, Jordan Weisman & Sean Stewart
Antal Sidor: 143

Cathy blir dumpad av sin pojkvän Victor, men vägrar acceptera att han gjort slut utan anledning. Dessutom tror hon att han drogat henne, och för att få svar på sina frågor åker hon hem till honom - trots kompisen Emmas protester. Väl där bryter hon sig in i hans hus och upptäcker att hon inte är den enda som bestämt sig för att göra det just den här kvällen. 

Cathys bok är egentligen mer än bara en bok. Om du prövar att ringa numret på sidan kommer du mötas av ett meddelande från Zack, där du uppmanas att tala in ett meddelande efter pipet om du hittade hans kompis Cathys bok. Både Zack och Cathy har egna sidor på myspace. Cathys bok är alltså ett helt mysterium där du själv kan vara delaktig. 

När jag plockade med mig den här boken hem från biblioteket hade jag inte läst baksidan på boken. Det enda jag gått på var fickan på insidan av främre pärmen. Däri ligger nämligen bland annat en servett med ett meddelande om att vi ses på tisdag, ett foto av en man, en kvinna och ett barn, några tidningsurklipp, ett brev plus lite teckningar och annat tjafs. Denna lilla ficka med roliga grejer i var alltså det som charmade mig. 

Alltså har det här konceptet full potential att bli något fantastiskt. Och det ser ju ut att vara fantastiskt fram tills man börjar läsa boken. Eftersom jag i förväg inte hade en aning om vad boken handlade om hade jag väntat mig en vanliga tonårsdagbok om kärlek, skolan och kompisar. Istället fick jag en rörig mysteriebok som jag bara fattar hälften av. 

Att den är så pass rörig och konstig är väldigt synd, för själva grundberättelsen är inte dålig. Om den inte hade berättats i dagboksform av en förvirrad tonårstjej hade den kunnat vara långt mer begriplig. Dock hade konceptet runt boken då dött, vilket hade varit ännu mer synd. Om man skippat de skruvade och osammanhängande händelserna hade boken kanske till och med känts trovärdig (så trovärdig som en bok av detta slag kan bli.Men jag tycker att även fantasy och scifi kan berättas på trovärdiga och icke trovärdiga sätt. När det absurda blir logik och när berättaren är skicklig kan det gå att tro på vilken berättelse som helst. På samma sätt kan den enklaste, mest realistiska kärlekshistoria kännas icke trovärdig för att den berättas fel). 

Nä, jag kan nog inte rekommendera andra att läsa denna bok. Den fallerar på för många punkter. Jag VILL verkligen gilla den, pga det fantastiska konceptet, men kan inte. Ändå valde jag att läsa klart boken, och ändå överväger jag att läsa del två. Det är något med den här boken som får mig att inte kunna låta bli att läsa den. Men tack och lov så är det en bok på lite drygt 100 sidor, samtidigt som den är lättläst, så det går fort. Jag behövde bara lägga ner en dag på den här boken, och mer hade jag nog inte velat lägga heller.

 

Är det någon som minns filmen Tjenare Kungen?


Tja, jag gör det i varje fall, eftersom det var en utav mina favoritfilmer när jag var yngre.

Om ni minns filmen: Är det någon som vet att boken är baserad på boken Lucia i svart av Britta Svensson? En till bok som jag inte minns omständigheterna runt, men jag kommer ihåg att jag tyckte att den var så bra att jag läste den två gånger.

Dock överensstämmer knappt någonting i filmen med boken. Det känns som att det enda som är taget från boken är namnen och att det finns ett band med. Resten är heeeelt annorlunda. Men bra film, bra bok, men inte samma.

Abra Lucia Colletti är 18 år, förortsunge, fabriksarbetare, svartskalle.
Dickan (kompisen från förorten), Per och katten Ojama är Abras familj i lägenheten på Linnégatan.
Abras andra "familj" är bandet: Lucia.
Millan på trummor är bästisen som surnar när Abra lär känna Gloria.
Gloria skriver låtar, och hon är snygg, svartklädd och ouppnåelig.
Bill är rikemansbarn som spelar piano som en gud och som har turnerat med ett band i England och har ett rätt trassligt förhållande med Freddie.
Och Staffan på bas. En strulig kille med drogproblem.
Så är det Jonny som jobbar på Rockstället. Allas bästis. Och Abras ankare.
I bilden finns även Ida Jansson, skolkurator som hjälper Abra läsa in nian på Komvux och sen samhällsvetenskaplig linje, Lennart, gårdsfarsan i förorten och så tanterna på korvfabriken.

Detta är Abras värld. En rätt vanlig tjej i storstan som lever för musiken.

En rakt-på-sak-berättelse om hur det är att vara ung och kär och vilsen, i starkt behov av självständighet och närhet. Om tiden mellan barn och vuxen.

Min svensklärare. Jag vet ingen som får mig att bli lika sugen på att plöja igenom gamla klassiker som Den unge Werthers lidande, Frankensteins monster och Don Quijote. Hon får mig att tänka att Byron, Shelley (alltså inte bara Mary, utan även hennes man), Dante, Chaucer och Boccacio kanske inte ligger utanför min karta. Och framför allt har hon fått mig att för hundrade gången den här hösten skälla på mig själv för att jag läser så lite Edgar Allan Poe. Och Lovecraft! Lovecraft är också en sån där som jag faktiskt skulle kunna gilla. (även om han kanske inte riktigt passar in i sammanhanget... Hans böcker är ju i alla fall skrivna på 1900-talet)

Idag har vi pratat om gotik och skräckromantik på lektionen, och det jag allra helst vill göra är att åka hem för att skriva en gotisk roman, och bara vältra mig i mörk surrealism hela vintern.

Vem eller vad får dig att vilja läsa och upptäcka nya författare och genrer?

Har precis ätit min sämsta Max-hamburgare någonsin, och sitter och läser Cathys bok i väntan på att det ska bli tid att bege sig upp till Sergel. Idag ska vi se En dag!

Titel: Du vet var jag finns
Författare: Rachel Cohn
Antal Sidor: 170

Laura och Miles är biologiska kusiner men har växt upp som systrar. När de var små lekte de tillsammans jämt, och var bästa vänner, men ju äldre de blev, desto mer olika blev de. Laura är ljus och omtyckt av alla, medan Miles jämt är svartklädd, och använder sin egen kropp som sopptunna. Laura verkade ha allt.

  "Allt Jamal sa där i bokhandeln var: "Laura..." Och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande paniken i bröstet. Jag visste, för Laura gjorde alltid det jag önskade jag vågade göra. Mamma måste ha skickat Jamal för att berätta det budskap hon fått för andra gången, hon själv orkade inte med det ännu en gång.
  Karaktärer i en bok kan ändra skepnad, vara illojala, vrida tillbaka tiden och uppstå från de döda under författarens regi. Jag kunde inte göra något av det där för Laura.
  Det var en gång en Törnrosa som bestämde sig för att ta en tupplur som hon aldrig skulle vakna ifrån"

Den här boken borde vara fruktansvärd att läsa. Berättelsen om när den redan deprimerande Miles måste ta sig tillbaka efter att det fruktansvärda - hennes systers självmord - har skett. Tyvärr så är den inte det. Tyvärr så berör inte den här boken mig över huvud taget. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, för jag hade förväntat mig rätt mycket av den här boken (eftersom jag gillade Nick & Norahs oändliga låtlista så mycket). Det är inget som helst fel på språket - snarare tvärtom så känns språket verkligen personligt, och jag gillar verkligen hur Rachel Cohn skriver. MEN. Det är något som saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men istället för att vara berörande sorglig är den här boken mest tråkig.

Något som jag faktiskt KAN sätta fingret på som är dåligt är utsvävningarna om DC's politik. Det intresserar mig faktiskt inte alls, utan blir bara transportsträckor, eller sidutfyllning i boken. TROTS att jag känner igen mig mycket i Miles så går berättelsen inte alls hem hos mig.