- Gängkrig 145 - Jens Lapidus och Per Bergting
En serie som jag tyckte kändes som en trailer, men som jag ändå på något sätt gillade. - Zelda - Lina Neidestam
Åh, Zelda, Zelda! Mitt första möte med Zelda var nog i Nemi (som för övrigt är en utav mina andra favoritserier), och ända sen dess har vi varit väldigt tighta (även om jag har svårt för att uppskatta serier mer än som stripp i morgontidningen, och där finns ju bara Rocky och Nemi som jag gillar (jag läser DN). Så då blir det inte så ofta). Igenkänningshumorn i denna är fantastisk. - Jag är din flickvän nu - Nina Hemmingsson
Hemmingsson, liksom Neidestam, är grym på det här med igenkänningshumor. Hela boken är vekrligen så himla klockren.
Nu känner jag mig mycket bättre och har till och med lyckats få i mig en riktig måltid (fisk med kokt potatis och kokta grönsaker, vilket är ganska bra mat för magen).
Nu känner jag mig dessutom pigg nog att visa upp de nya böckerna!
Jag som inte gillar att lyssna på ljudböcker slog till när Pojken i randig pyjamas fanns till rea på bokhandeln i centrum. Jag har tidigare sett filmen och tänkt flera gånger att jag ska läsa boken. Dandy och Den amerikanska natten fick också följa med hem. Totalt fick jag betala 148:-, heeeeeeelt okej tycker jag!
Anledningen till att jag inte visade upp mina nya inköp igår var att jag så fort jag kom hem insjuknade i någon sorts magsjuka. Var dålig hela kvällen igår, men har fått sova nästan hela natten i alla fall. När jag vaknade vid tolv var jag vrålhungrig (inte konstigt med tanke på att jag inte ätit på 24 h), och nu äter jag sakta, sakta vit rostbröd och blåbärssoppa.
Även om jag inte mår speciellt illa längre (peppar peppar) så känner jag mig fortfarande hängig (det klart, har ju inte ätit eller druckit något) och kommer inte orka göra några ordentliga inlägg här mer idag.
Istället tycker jag att ni ska gå och läsa den här artikeln och säga vad ni tycker. Jag tycker att det är upprörande - världen såg inte likadan ut idag som dn gjorde när Pippi skrevs. Syftet var inte att boken skulle vara rasistisk, och det är ju inte hennes fel att världen har förändrats så pass. Om man tycker att den är olämplig för sitt barn så får man väl låta bli att läsa den för sina barn.
Liten sneakpeak! Visar ordentligt när jag kommer hem!
När jag läste Bländverk var jag så fruktansvärt sugen på att läsa en ungdomsbok att jag skyndade igenom den. Nu när jag väl börjat läsa Du vet var jag finns så är jag inte alls sugen på det längre, utan vill hellre läsa något spännande, kanske skräck. Eftersom jag inte kommit så långt i Du vet... än så kanske jag ska ta och byta den mot något annat? Får ta mig en titt i bokhyllan när jag kommer hem, helt enkelt.
Idag ska jag förhoppningsvis iväg med min farmor på museum, och tänkte inte uppdatera här så mycket. Istället tycker jag att ni ska gå in här och läsa Elis väldigt intressanta och underhållande (gamla, men fortfarande lika bra) inlägg om översättningar!
Veckans fråga: För någon vecka sedan skrev jag om Morgonpasset där de pratade om ”skämslitteratur”. Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?
Tja, kort sagt: Nej. Jag skäms sällan för att jag läser böcker, och om det skulle vara en bok jag känner mig obekväm med att läsa på bussen så läser jag den hemma. Sen finns det väl en del böcker som jag inte skriver om här, för att jag inte riktigt vet hur jag ska göra det utan att det blir för personligt och intimt. Jag gillar att vara personlig när jag skriver om böcker, men det finns en gräns för hur mycket jag vill lämna ut här.
Boktok skrev om att få press på sig att läsa speciella böcker när man läser bokbloggar. Det är en väldigt stor anledning till varför jag tidigare inte läste bokbloggar alls. Jag vill inte bli influerad eller inspirerad av andra bloggar, men mest av allt vill jag inte känns någon press på mig. Prestationsångest har förstört så många andra fina saker i mitt liv, men läsningen ska den aldrig få ta. Jag har känt på senaste tiden, nu när jag faktiskt läser andra bloggar, att jag får skuldkänslor för att jag inte har läst vissa böcker, men försöker tänka att jag fortfarande inte är speciellt gammal och har mycket tid kvar att läsa på.
Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!
Författare: Thomas Erikson
Antal Sidor: 460
Beteendevetaren Alex King blir kallad som vittne till ett mord på en känd affärsman. Bara dagarna senare sker ett till mord - detta på trappan till polishuset. Snart är han indragen i utredningen.
Dessutom är brodern till kriminalkommissarien som har hand om fallet försvunnen, efter att ha jobbat med en bok för en gangsterboss. Sakta men säkert vävs de båda fallen samman.
Beteendevetenskap är något som jag själv gärna hade läst på gymnasiet. Dock föll valet på att gå en musikerlinje istället, något jag kanske ångrar lite idag. Jag tycker att människors psyken är så jäkla intressanta, och därför är den här thrillern som klippt och skuren för mig. Jag föredrar böcker av det här slaget framför vanliga kriminalromaner, och Bländverk är inget undantag.
Något som lätt kan bli hoppigt och osammanhängande i en bok är när det pågår många olika historier samtidigt - precis som i Bländverk. Thomas Erikson har dock fått till det ypperligt bra, och berättelsen känns som en.
Den har också ett språk som är väldigt lättläst. När jag satt och läste kunde jag ibland titta tillbaka och tänkte "Men oj, har jag läst SÅHÄR många sidor?!". Den KÄNNS minst 100 sidor kortare än den egentligen är, så om man blir skrämd av allt på över 300 sidor så tycker jag ändå att man ska våga sig på den här. Inte en enda gång upplevde jag att den kändes lång, tradig, tråkig eller jobbig att läsa.
Nej, jag är nöjd och kan nu med gott samvete gå på bloggbokcirkelträff (blev det rätt nu?) på Damm tillsammans med Enbokcirkelföralla och Thomas Erikson själv. Det hade ju känts mycket värre om jag faktiskt inte gillade boken. Men eftersom jag gör det behöver jag ju inte oroa mig!
Om du gillar den här boken kan det här kanske passa dig: Kråkflickan
Principen går helt enkelt ut på att svara på frågorna med titlar ur din bokhylla. Let's go!
Hej! Hey Princess
Vem är du? Rut-Emma
Hur önskar du att du kunde vara? Baby Jane
Vad gör du helst en ledig dag? 100 sätt att rädda världen
Beskriv ditt favoritdjur. Eldfödd
Hur ser du ut? Porträtt av crackmissbrukaren som ung
Beskriv ditt humör idag. Kärlek genom ett fönster
Vad är det viktigaste i ditt liv? Systerskap
Vad är helt oviktigt för dig? Mordet på Harriet Krohn
Beskriv en plats du trivs på. Springsteenland
Beskriv något du tycker är vackert. Livet
Vad längtar du efter mest just nu? Mitt livs roll
Vad längtar du inte alls efter? Svindlande höjder
Nåja, det här är en bok som jag önskar var fiktiv, men som såklart inte är det (som alla de hemskaste böckerna). Inte för att jag kommer ihåg den som speciellt hemsk eller jobbig att läsa, utan mer för att den är så satans bra att jag vill läsa fler böcker av Debbie Spungen.
Boken Inte som andra döttrar handlar alltså om Nancy Spungen - som var tillsammans med och blev dödad (eller?) av Sid Vicious (basist i Sex Pistols) - utifrån hennes mamma, Deborahs, perspektiv. Hon berättar om när Nancy blev hippie, flyttade till England, träffade Sid, hennes kärlek till musikalen Cats (om jag inte minns fel) och såklart alla hennes pyskiska åkommor. Grymt bra bok helt enkelt. Väldigt läsvärd för alla som tycker att rockstjärneliv är intressant.




