Titel: Äcklig
Författare: Constance Briscoe
Antal sidor: 304

Läs istället: Snälla pappa, nej

Constance växte upp med en mamma som inte älskade henne. Hon fick hela tiden höra vilken äcklig liten hora hon var. Hon vande sig snart vid att vara utan mat och att bli slagen, men det var den känslomässiga tortyren som gjorde mest ont av allt.
När hon var tretton år gammal flyttade hennes mamma ut - lämnade henne i ett tomt, kallt hus utan el, mat eller varmvatten. Ändå överlevde hon, läste på universitet och blev Storbrittaniens första svarta domare.

Berättelsen om Constance är hjärtskärande ond. Man sitter där och hoppas, hoppas, hoppas att allt ska vara lögn och båg. Att vartenda ord ska vara påhittat. Hon har haft ett förfärligt hemskt liv, men det behöver dock inte betyda att det blir en bra bok av det. Det mesta utav boken är upprepningar eller uppradningar av allt som hennes mamma gjorde mot henne, och ofta står berättelsen stilla och stampar.
Tyvärr så tycker jag självbiografier ofta gör det, vilket nog är ganska logiskt. Jag menar, hur många liv är faktiskt på riktigt så händelserika som i påhittade böcker? Samtidigt kan de bitar där det inte händer mycket vara relevanta för resten av berättelsen fastän det inte händer något jättespeciellt. Eller så hjälper det till att ge en bild av hur personen i fråga är eller handlar i vissa typer av situationer.
Nåja, den här boken tyckte i alla fall jag var lite seg. Om man vill läsa om barn som inte blir älskade av sina föräldrar finns det intressantare exemplar.