Kan det här ha varit förra årets mest efterlängtade bok? Kanske. Eventuellt faktiskt. Det är Sara Bergmark Elfgrens första ungdomsbok efter Engelsfors, och hypen har ju typ varit skyhög. Men allt det här vet ni ju redan förstås.

I alla fall, boken växlar mellan Tamar och Clea – vilka kommer från totalt olika bakgrunder. Tamar flyttar till Stockholm från Östersund för att gå på Norra Latins teaterlinje. Hon drömmer om att bli skådespelare, men känner sig ensam och vilsen i storstan. Att gå på Norra Latin är kanske inte helt vad hon tänkt sig, och hon som brukar vara social och ha lätt för att få vänner paras automatiskt ihop med den andra personen i klassen som inte direkt har någon att hänga med.

Clea är andra generationens skådespelare. Hon har redan spelat i en hel del produktioner och följer direkt i sin mammas fotspår. Att gå på Norra Latin är ett helt naturligt val för henne, och hon befinner sig i klassen mitt – ingår i klicken som alla andra cirkulerar kring. Men allt är inte automatiskt bra för det. Hon blir ihop med Tim, men allt står inte rätt till. Tim försvinner på nätterna, han beter sig nyckfullt, finns inte alltid där men förväntar sig att Clea alltid ska finnas för honom.

Och sen lite fantasy- och skräckinslag på det då. Bland teatereleverna cirkulerar en legend om en hemsk tragedi. En tragedi som krävt flera personers liv, inte bara då utan även efter huvudpersonens försvinnande.

Jag gillade verkligen den här boken så jäkla mycket. Den är inte bara en fantasy/skräckbok (det verkar råda lite delade meningar om genren på den här boken, återkommer till det senare), utan också en så himla fin tonårsskildring. Hur det är att börja gymnasiet, att känna sig utanför, när ens gamla klasskompisar skaffar sig egna liv på helt andra skolor, när det är svårt att förstå att relationer inte är sunda (eller wth, det är svårt till och med när en är nästan 25 att veta om relationer är sunda eller inte, men jag tror att det är ännu lättare när en är tonåring att tänka att "det är såhär det ska vara" bara för att en inte har något att jämföra med. Och OBS att jag jämför med mina kompisrelationer här, är fortfarande mycket lyckligt gift, så ni behöver ej spekulera kring det hehe). Spökerierna på skolan får nästan fungera som ett utlopp för Tamar. All frustration över att det går dåligt i skolan och att hon inte riktigt har några kompisar gör att hon istället lägger all tid på att researcha Norra Latins historia. Hennes tvivel på sig själv förstärks med Ehrlings spöke  – tänk om det till och med är så att hon inte kom in i skolan på egna meriter, utan Ehrling är fullt ansvarig för hennes prestation?

Jag tänker på den här boken som Fatomen på operan på en svensk gymnasieskola. Som en perfekt blandning av fantasy och skräck, men ändå i första hand skräck. Min tanke är att skräckinslagen är det som läser möter först i boken, och som ändå ligger som ett täcke över hela – medan fantasyn mer dyker upp i slutet. Den innehåller flera typiska skräckinslag – som spöken, anrika byggnader, hemliga sällskap, något som är nästan-demoniskt osv – vilket jag också anser gör att Bergmark Elfgren skriver in sig i en skräcktradition, snarare än en fantasytradition. Men jag inser också att det finns risk för att den inte hittar till rätt läsare om en kategoriserar den som skräck istället för fantasy.

Oavsett är boken extremt läsvärd – både med en sjukt väl sammanflätad berättelse som knappt går att sluta läsa, vettiga värderingar, klassperspektiv och bredare representation än gemene ungdomsbok.

     Norra Latin
     Sara Bergmark Elfgren
     577 s.
     Rabén & Sjögren
     2017
     Goodreads

Visheten vaknar var en av de böcker jag såg fram emot mest den här hösten. I En väktares bekännelser får vi stifta bekantskap med Tilda som är väktare. Hon har till uppdrag att hålla koll på Stockholms alla rådare – det vill säga typ tomtar och troll och andra övernaturliga väsen. Och de har MYCKET DUMT för sig. Eller ok, det är typ en underdrift. Om de inte hade haft Tilda och hennes mormor hade det seriöst varit total mayhem. I Visheten vaknar börjar trollen upphetsat förbereda sig för något, men eftersom de inte är så himla smarta är det inte riktigt någon som vet vad det är som komma skall. Tilda lyckas i alla fall luska fram att en jungfru ska offras. Och sen är det en vittra som försvunnit. Och vänskapen med Imane blir lidande. Och Hakim – det är trevligt att vara kompis med honom, men vill Tilda verkligen att de ska vara ihop? Och Natta bestämmer sig för att flytta till Frankrike. Allt på en gång, med andra ord. Eller kanske: Tilda försöker vara en normal tonåring, samtidigt som några himla troll ska offra en himla jungfru.

Jag tänker börja i slutet: Jag kände stor tomhet när den här boken tog slut. Att vistas i den här boken är – även det är sjukt kaosigt – så sammankopplat med värme för mig. Tilda blir som en vän en ogärna vill skiljas från. Elin Säfström lyckas liksom inte bara skriva väldigt vettig urban fantasy, utan dessutom göra det med en stor dos humor och samtidigt göra en riktigt bra tonårsskildring. Och jag får liksom en känsla av att författaren verkligen gillar sig huvudkaraktär och känner för henne?

Om ni hakat upp er på ordet "kaosigt" här uppe som negativt tolkar ni mig fel. Det är just kaoset jag uppskattar och som jag upplever gör den så otroligt annorlunda jämfört med många andra ungdomsböcker. Det är mycket hela tiden, allting händer vid fel tillfällen och tempot är megahögt genom hela boken. Och jag gillar verkligen att fantasy OCKSÅ får vara såhär! Inte bara seriöst och allvarligt och ett relativt stadigt händelseförlopp där saker faktiskt går åt rätt håll ibland. Här kastas läsaren fram och tillbaka – jag gillar verkligen att den är mer oförutsägbar än förra boken. Här känns det som att Säfström verkligen har steppat upp sitt game, och planteringar och sådant sker inte riktigt lika tydligt som i En väktares bekännelser.

Med andra ord: En uppföljare som är ännu bättre än den första boken, vilket jag tycker en ser himla sällan alltså. Jag säger bara: way to go Elin Säfström, om du fortsätter åt det här hållet kommer jag personligen söka upp dig och be dig på mina bara knän om att aldrig sluta skriva den här serien.

     Visheten vaknar
     Elin Säfström
     288 s.
     Gilla Böcker
     2017
     Goodreads

Det här blir en lite recensionstung vecka – både torsdag och fredag blir recensionsdagar. Men så blir det ibland. Nästa vecka har jag bokat in i alla fall ett lättsammare inlägg på fredagen. Plus ligger så sjuuuuuukt mycket efter med recensionerna pga bloggpaus. Känns också som att jag borde skriva något mer personligt snart? Jaja, det kommer! Jag har lite planer, men för få dagar för alla mina planerade inlägg!

Idag blir det i alla fall kortrecensioner av en hel hög med serier jag läst. Det är fyra stycken första-volymer/en fristående. Spoiler alert: Alla är väldigt läsvärda.

Animosity vol 1

In Real Life

In Real Life är en extremt gulligt tecknad serie om hur en får bete sig på internet – men också visar på möjligheterna i att spela med folk från hela världen. Anda börjar spela ett onlinespel och får veta av en äldre tjej det finns så kallade "gold farmers" som olagligt samlar in saker i spelet och sen säljer dem till andra spelare. Anda följer med den andra spelaren på raids för att försöka döda så många som möjligt av dessa. När hon spelar själv en dag blir hon vän med en – och inser att han tjänar hela sitt uppehälle på detta, och att han inte har några andra försörjningsmöjligheter. Anda inser att hon kanske måste omvärdera synen på vad som är rätt och fel – att gränserna kanske är mer luddiga och hela tiden måste omförhandlas. Jag tyckte den här var fin, men kanske något ytlig. Känns som att den skulle passa bättre för en betydligt yngre läsare, men för en >16 skulle den säkert fungera utmärkt!

Giant Days vol 1

Motor Crush vol 1

The Vision vol 1: Little Worse Than a Man

Den här läste jag mest för att den var Hugo-nominerad, men jag är ändå glad att jag läste den och tycker att den är väl värd nomineringen. Vision försöker med familj flytta in i en amerikansk villaförort, och allt hans fru vill är att leva ett normalt familjeliv. Det är dock lite svårt när en android och dessutom har en make som är superhjältar och folk DESSUTOM är fett snarstuckna. En väldigt aktuell serie om främlingsfientlighet och att sticka ut i ett i övrigt homogent samhälle.

Inlägget jag hade planerat att skriva till igår ville liksom inte alls komma ut genom fingrarna. Jag hade en så klar idé med anteckningar och allt, men när inspirationsstunden var förbi gick det bara inte att plita ned det hela. Någon som känner igen sig?

I alla fall, jag tänkte vi skulle snacka något lättsamt idag istället, nämligen saker jag lyssnat på i Storytel de senaste veckorna. Är (tyvärr) ej sponsrad, så ni vet, men ändå!

Min tanke när jag började lyssna var att eftersom alla mina bästa poddar har sommaruppehåll alternativt är sega på att uppdatera (ja, Creepypodden, jag tittar på dig), och många poddar jag lyssnar på ändå är liksom fiktiva berättelser kanske ljudböcker skulle gå ändå. När det kommer till den typen av dramatiserade poddar gillar jag mest skräck och mysterier, så det letade jag efter i Storytel också. Efter ett tag insåg jag att även deckare skulle fungera (????? vem är jag ens?). Meeeeen i alla fall.


Först började jag lyssna på Sofia Tholls kabinett som helt enkelt var G-R-Y-M. Det är en ljudboksserie som är specialskriven av Elisabet Östnäs för just Storytel. Inläst av Johan Ehn. Den är som en 9-12-sommarlovsrysare FAST FÖR VUXNA!!!!! Berättelsens huvudperson ska sommarjobba med att städa ur Zoologiska museet i Lund. Sofia Tholl, som inrättade museet, är hela tiden närvarande i utrensningen – kanske lite för bokstavligt närvarande. Stör mig dock på ett problem i Storytels app: När jag lyssnar på en serie vill jag ju liksom gärna att den automatiskt ska spela upp nästa del i serien när jag lyssnat klart på en. Inte att jag ska behöva gå ut ur spelaren, gå in i biblioteket (eller om jag inte hunnit spara den än: leta reda på seriens sida) och trycka play på nästa (när jag dessutom kanske glömt vilket avsnitt jag är på). Hade velat ha mer Netflix-varianten att den har bättre koll på vad jag lyssnat på och att det räcker med att lägga till serien i sitt bibliotek, och inte måste lägga till varje avsnitt för sig.

Efter det började jag lyssna på Ready Player One. Jag tyckte uppläsaren här var ok, men det blir så himla påtagligt att det inte går att hoppa över stycken eller så i den här boken. Hur kvinnor enbart beskrivs som objekt och all himla namedropping i början blir så sjukt mycket mer irriterande när det inte bara går att gå vidare till nästa stycke. Till slut skippade jag faktiskt helt ljudboken och läste klart boken som e-bok istället (fast inte i Storytel dock, OBS, för där finns den inte). Passade mig väldigt mycket bättre med just denna. Och därför kommer det komma en mer fullständig rec av den senare!

Sen kom visst bilderna i fel ordning, för Lägret var egentligen den som stod näst på tur efter Ready Player One. Lägret tyckte jag var sååååå himla märklig. Alltså, vad är det här för himla religionspropaganda? Som ateist blev jag helt chockad över hur gudspositiv den var konstant. Alltså jag fattar att det handlar om sådant när huvudpersonen är på ett konfaläger, men ändå. Någon måtta får det väl vara. Äsch, jag tyckte mest den här boken var märklig, hade svårt att uppskatta den ordentligt. Tyckte den hade bra slut ändå!

Den senaste jag lyssnat klart på var En av oss ljuger. Har sett boken poppa upp på flertalet bloggar och blev nyfiken av titeln. Fem high school-kids blir kallade till kvarsittning. Fyra överlever. Den femte blir dödad av någon av de som befann sig i rummet. Kul deckare i high school-miljö, med ändå rätt nya och nyanserade stereotyper. Jag gillade verkligen den här, mest för att den var väldigt spännande och lagom lättsam för att lyssna på.

Sådär, det där var mina snabbrecensioner av fyra ljudberättelser jag lyssnat på! Just nu lyssnar jag på en annan superkonstig en, men den berättar jag nog mer om en annan gång!

Trevlig helg!

Okej, lite har jag redan skrivit om den här väldigt märkliga boken, men jag vill få till något mer ordentligt också. För den ÄR mer än cringey sex, promise.

Connie är en kvinnlig matematiker som hela tiden stöter på fördomar och misogynitet – eftersom hon som kvinna valt att slå sig in i en extremt mansdominerad bransch. Men eftersom hon ändå är en av de bästa blir hon rekryterad till ett topphemligt uppdrag som varken hon eller någon av de andra anställda vet något om. En av de andra som jobbar på samma uppdrag är Luke – en excentrisk man som har åsikter om allt från möten till skelett. Connie tycker att han är speciell, men hon kan inte ana HUR speciell.

Alltså allt jag hade sett av den här boken var omslaget. Jag hade ingen aning om vem Colgan var, eller vad boken handlade om. Men hallå rött hår + fint omslag liksom. I can read that. Meneeeeh. Tydligen så skrivet Colgan i vanliga fall böcker som Welcome to Rosie Hopkins' Sweet Shop of Dreams och Meet Me at the Cupcake Café. Jag tror ni känner mig tillräckligt väl för att inse att det inte är min... cupcake of choice. Om jag hade vetat det hade jag nog inte plockat upp den här boken heller (och hade inte varit speciellt ledsen över att ha missat läsupplevelsen för den delen).

Okej, here goes, det här är mitt problem med den här boken:


Allt med aliens blir. så. jävla. töntigt. Och ännu mer töntigt och weird blir det när någon blir kär i en jävla alien och de ska ha fucking SEX????? WHYYYYY?????? Och varför måste de ha så stela och larviga dialoger????? Som om det inte räcker med att jag vill plocka fram skämskudden när de har sex, jag måste göra det i typ varannan dialog också för det är så sjuuuuuuukt onaturligt. Inte en enda scen i den här boken känns naturlig, utan allt är så konstlat och weird. Tydligen så är det meningen att den ska vara lite pinsam, men jag tycker bara den är så konstig. Den är inte ens rolig/härlig/igenkännande pinsam som Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Den är bara konstig pinsam.

Utöver det då? Well, den här boken är mest... högst märklig. Insta-love där huvudpersonen inte är kär ena sekunden och är beredd att dö för sitt kärleksobjekt nästa sekund. Alla karaktärer är utmejslade stereotyper och de överraskar mig inte en enda gång. Satt typ genom hela den här boken med ett skeptiskt ansiktsuttryck som skulle få Katniss att blekna av avund (bc cats are the queens of skepticism, as alla kattägare vet).

Meeeeen, grejen är ju att när en är inne i det är en inne i det. Det är ändå en effektiv och ganska snabb berättelse, och om jag skulle säga att jag inte blev underhållen under berättelsens gång skulle jag definitivt ljuga. När den inte är sjukt konstig eller pinsam är den faktiskt ändå lite spännande. Jag hade kunnat avsluta och börja med Saker ingen ser på en gång när jag fick hem den, men jag kände ändå att jag ville läsa klart den (även om det var... bittersweet).

Sååå, bör en läsa den här? Alltså om du inte har den och inte har börjat kan du stryka den från din lista. Om du redan har den hemma eller har börjat läsa den kan du lika gärna läsa den, speciellt om du är väldigt into romans eller aliens.

     Resistance is Futile
     Jenny T. Colgan
     336 s.
     Orbit
     2015
     Goodreads

Såååå, skolan börjar tydligen??? Hehe, det här när en inte pluggar längre och kan ta semester när en vill typ. Veckans Top Ten Tuesday-tema är i alla fall valfritt kring skola, så jag plockade helt enkelt ihop tio stycken skoliga böcker ni skulle kunna läsa! Gjorde för övrigt en sån här lista i januari 2016 också, men prickade bara in EN ENDA dublett. Så om ni är sugna på fler än tio borde ni definitivt checka den också.

1. Shiverton Hall, Emerald Fennel Det här är en lite mysläskig bok som utspelar sig på ett engelskt internat. Rätt creepy "monster" och huvudpersonen bär på en hemlighet! Också väldigt höstig, så passar lätt för den som längtar dit. 2. Forgive me, Leonard Peacock, Matthew Quick Tyckte den här var så bra! Om en kille som bestämmer sig för att ta livet av sig själv och sin fd vän på sin egen födelsedag. 3. I ljusets makt, Leigh Bardugo Eh, kanske lite långsökt skola, men det ääääär ju ändå typ en skola. Meneh, fantasy i ryskinspirerad miljö.

4. Archie vol 1: The New Riverdale, Mark Waid, Fiona Staples, Annie Wu & Veronica Fish Ju mer jag läst av den här nya Archie, desto mer gillar jag den. Kanske inte lika mycket som tv-serien, men den tar upp så himla mycket typiska tonårsproblem. Och mest i skolan såklart. 5. Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, E. Lockhart Nu var det väl ändå rätt länge sedan jag pratade om den här? Men så bra. 6. Den här sommaren kan bli min död, Malin Stehn Alltså okej, nu ljög jag för här är det ju faktiskt inte med någon skolan. Fast den är ständigt närvarande ändå, eftersom det är det som Fanny konstant tänker på. Eller alltså att hon ska börja högstadiet i höst, och att en ju faktiskt måste klara en himla massa grejer då. 7. Undret, R.J. Palacio Så himla fin bok om en liten kille som älskar Star Wars men som kanske inte ser ut prick som alla andra.

8. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn Om att vara fett awkward och göra allt fel. Sen läser ni Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick också. 9. An Ember in the Ashes, Sabaa Tahir Kanske också en lite långsökt skola, men en av karaktärerna ligger ju i någon typ av militärträning ändå. 10. Gotham Academy vol 1: Welcome to Gotham Academy, Becky Cloonan, Karl Kerschl & Brenden Fletcher Så himla mysgotisk skola alltså. Tydligen är Brenden Fletcher en ny favorit hos mig pga läst 6 volymer i år där han varit inblandad. Såatteh. Läs. So cute.

Någon du är sugen på?

Direkt när jag hade läst ut Vattnet drar var jag inte helt såld på den, men under månaderna som gick mellan den och att den här släpptes ökade tydligen peppen en del. Trots lite ljumna recensioner av kollegor ville jag faktiskt veta hur sjutton det skulle gå med den här berättelsen. (och, hehe, det är ju alltid a delight att läsa såhär snygga böcker)

I den här boken trappas spänningen naturligtvis upp en del. I slutet av första boken tror Gunhild att de lyckats binda det som vaknat i skogen. Tyvärr visar det sig att det inte alls fungerat. Beata tar sig hem till Celia – som hon tror är borta för alltid – och finner hennes lägenhet övertagen av... någonting levande. Oklart vad. Men det blöder. Och det försöker hålla kvar henne i lägenheten. Tillsammans med Gunhild och Krister måste Beata återigen försöker binda de urgamla krafterna.

En grej som jag verkligen tycker är till den här bokens nackdel är att den är så jäkla abstrakt. I och för sig speglar väl det vissa av karaktärernas kunskaper, men det är himla frustrerande. Ändå djupnar ens kunskaper tillräckligt mycket i den här boken för att det ska bli intressant. Ärligt talat läste jag ut den här ganska fort, eftersom jag hade problem med att sluta läsa.

Ett annat problem är fortfarande det här att karaktärerna är så. Trista. De har varken djup eller personlighet. Jag kan inte förutse en karaktärs reaktioner och handlingar – och det är inte för att de är oförutsägbara för att de är irrationella, utan snarare för att jag inte har tillräckligt mycket av dem att basera mina gissningar på. Vilket är ett dåligt sätt att skapa oförutsägbarhet på.

Nu har jag ju mest nämnt negativa saker, men som sagt. Egentligen gillar jag berättelsen. Jag har bara lite problem med vissa berättartekniska aspekter. Något som jag GILLADE är att Bäck inte drar sig för att döda centrala karaktärer. Det är positivt även i bemärkelsen att det frambringar reaktioner hos de andra karaktärerna och ger dem... karaktär. Hehe. Vilket ju då är en bristvara i övrigt i boken.

Och återkoppling till det jag skrev om Vattnet drar: Jag kommenterade bland annat att jag ville ha tydligare nivåer och att jag hade svårt att hålla uppe intresset under hela boken. Jag tycker att Bäck har förbättrat sig på båda punkter! Det märks verkligen hur hon har utvecklats som författare tycker jag. Även om jag fortfarande önskar lite mer.

Så, sammanfattning: Lite platta karaktärer, väldigt abstrakt, men rätt så spännande!

     Jorden vaknar
     Madeleine Bäck
     359 s.
     Natur och Kultur
     2017
     Goodreads

Lumberjanes vol 2: Friendship to the Max, vol 3: A Terrible Plan & vol 4: Out of Time

Gotham Academy vol 1: Welcome to Gotham Academy

Throwaways vol 1

Förra veckan fick jag en ganska spännande fråga i bokhandeln – nämligen: Väldigt mycket skräck och fantasy har mer höst- eller vinterkänsla, men vad sjutton ska en läsa för skräck/fantasy om en vill komma i rätt sommarmode? Det passar superbra ihop med veckans Top Ten Tuesday-tema, som nämligen är all about sommar. Jag har alltså valt att rikta in mig på fantasy/skräck/thrillers som passar bra som sommarläsning!

1. Ringar på svart vatten, Gull Åkerblom Det här är en spökhistoria som jag i alla fall har för mig utspelar sig under sommaren? Den kom väl i alla fall lagom till sommaren för två år sedan? 2. Vattnet drar, Madeleine Bäck Svensk fantasy med skräckinslag, med seriös hetta! 3. Asylum, Madeleine Roux Åh en till Madeleine! Det var inte meningen. Men i alla fall, här går de i sommarskola på ett gammalt asylum där det såklart händer en massa konstiga grejer. 4. I skuggen av Blå Jungfrun, Anna-Karin Andersson Låt er icke avskräckas av det fula omslaget, det här är faktiskt en rätt så trevliga spökhistoria på insidan!

5. My Best Friend's Exorcism, Grady Hendrix Det här var en av dem jag tipsade kunden om, men kom på att jag liksom inte har en aning om ifall den utspelar sig under sommaren eller inte? När jag tänker på den tänker jag dock på nedvevade rutor och hög musik på bilstereon. Demonberättelse dårå! 6. Innan helgen är över, Kerstin L Hahn Det här är väl kanske en thriller/spökhistoria. Den utspelar sig i alla fall precis i slutet av sommaren och har some serious sommarkänsla! 7. Panic, Lauren Oliver Det här är en av mina all time favoriter alltså. Thriller som utspelar sig under ett sommarlov. Huvudpersonerna är med i en tävling där de ska göra en hel hög med livsfarliga grejer. 8. An Ember in the Ashes, Sabaa Tahir Det här är fantasy utspelar sig på ett väldigt varmt ställe med öken och shitz!

Hallå idag tänkte jag att vi skulle kolla in lite superhjälteserier jag läst på senaste tiden (eh, om vi med superhjältar menar det i en vidare bemärkelse. Jag har plockat fram en antihjälte, en som kanske inte riktigt är en superhjälte (men har superkrafter) och en som desperat försöker vara superhjälte men inte lyckas så bra)!

En grej som jag förvånats över är att jag faktiskt hittat ett gäng DC-serier jag gillar. Har i och för sig bara läst Batman och Suicide Squad innan, och fastnade ju för Suicide Squad men inte jättemycket för Batman (alltså sorry men dark & gritty är inte riktigt min grej. Jag gillar färgglatt och lättsamt och roligt). Känns för övrigt kul att jag också hittat tillbaka till att läsa serier, känns som att jag kom av mig lite när jag började läsa riktiga böcker igen. Men well, här kommer sex stycken serievolymer jag tagit mig igenom på senaste tiden:

Deadpool vol 2: Soul Hunter

Precis som förra volymen känner jag att volym två faller lite platt. Jag vet inte om jag förväntar mig för mycket, fyndigare skämt och kanske att den ska ta... ett steg till. Men min känsla när jag läst klart är liksom bara att jag inte är tillfredsställd. Jag vill liksom ha lite mer av allt. Jag tror att jag ändå kommer fortsätta läsa den här rebooten av Deadpool bara för att jag hela tiden känner att det är på gränsen till något jag gillar och KAN bli något av det. Meneh ja. Den har ju definitivt sina stunder, även om jag vill att den lägger i ytterligare en växel till nästa gång. Uppskattar dock att han är så jävla dum, vilket är det bästa med hela serien! Eller okej, bäst är affärsmannen Gump här ovan.

Ms Marvel vol 2: Generation Why

Kamala får en hundkompis, teamar upp med Wolverine och slåss mot vuxna. I den här volymen får Kamalas personliga problem mindre plats, samtidigt som det ständiga kriget mellan vuxna och ungdomar får mer utrymme. Det vill säga lite mindre rasism och typiska tonårsproblem och lite mer ageism. Vilken en ju måste uppskatta. Min man kan intyga att det här är något jag rageat lite mer över senaste tiden, är rätt trött på att bli ihopklumpad som "de lata nittiotalisterna". Kan se att det här är ett ämne som tilltalar många ungdomar. Samtidigt försöker Kamala fortfarande lista ut hur hennes krafter fungerar och allt sånt. Gillade den inte riktigt lika mycket som första volymen, men vill verkligen fortsätta läsa den här serien!

Batgirl vol 1: The Batgirl of Burnside & vol 2: Family Business

Black Canary vol 1: Kicking and Screaming

Spider-Gwen vol 0: Most Wanted?

Sådär, sex volymer superhjältar avhandlade!

 Den här boken är ett bevis på att jag måste slut välja böcker efter omslag. Men alltså, DEN LYSER I MÖRKRET. OK. Ibland är det allt en behöver för att falla liksom. Och att jag skummade lite och det stod om böcker och bibliotek. Hur kan det ens bli dåligt?!

Euphemia – eller Effie som hon kallas – har alltid undrat över magi. Hennes morfar kommer med flytande svar. Hennes pappa hävdar nästan aggressivt att magi absolut inte finns. Men Effies mamma är försvunnen, och Effie skulle nästan kunna svara på att magi är inblandat på ett eller annat sätt. När Effies morfar dör lämnar han efter sig ett stort bibliotek – 500 böcker totalt. Effies pappa – som aldrig gillat morfadern – säljer alla böckerna. Alla förutom en. När Effie öppnar den sista boken – Dragon's Green – dras hon in i berättelsen. På riktigt.

Alltså, det är inte så att boken är dålig. Men det känns som att Thomas velat lite för mycket, vilket gjort boken väldigt spretig och ibland lite osammanhängande. Vissa passager får ta så mycket längre tid än de behöver, speciellt då de egentligen inte tillför speciellt mycket till huvudstoryn. Jag har inte läst någon av Thomas vuxenböcker, men jag kan tänka mig att hon är en mycket bättre vuxenförfattare än barnförfattare.

Ändå finns det grejer som är högst intressanta med den här. Berättelsen utspelar sig ett antal år efter en händelse som de refererar till som "the Worldquake" – det vill säga någon typ av jordbävning som skakat hela jorden. Den har slagit ut internet och mobiltelefoner och förstört en himla massa grejer. Så någon ändå relativt modern postapokalyptisk värld. Plus magi.

Men tja, att det är en cool värld hjälper inte riktigt berättelsen. Den blir lite för förvirrande, och lyfter liksom aldrig riktigt. Vilket är synd, för det finns bitar som jag verkligen gillar. Det här ska bli en serie, så jag tänker att jag nog vill läsa andra delen också innan jag bestämmer mig för om den är något att ha eller inte. Meneh, just nu känns den som en typisk "mjeh".

     Dragon's Green
     Scarlett Thomas
     354 s.
     Canongate Books
     2017
     Goodreads

I mars gjorde jag ett inlägg med serierna jag läst dittills i år. Jag tänkte inte beta av lika många på en gång den här gången, men jag har hunnit igenom en hel del sen dess och tänkte köra tre stycken på en gång i alla fall!

Archie vol 1: The New Riverdale

Det här är alltså den rebootade versionen av Archie. Jag köpte den här på en gång efter att ha kollat på Riverdale-tv-serien. Om en förväntar sig att få det i serieformat blir en dock rätt så besviken. Jag gillade ändå den här serien, men karaktärerna är mer stereotypa – dessutom inte speciellt uppdaterade om en jämför med tv-serien. Plus dock för att Fiona Staples har tecknat några issues. Är dock ledsen för att hon inte fortsätter med det, pga GRYM.

Moon Girl & Devil Dinosaur vol 1: BFF & vol 2: Cosmic Cooties

Jag var inte riktigt såld på den här efter första volymen (men känns som att jag aldrig är det? Svårt att komma in i en serie ordentligt på bara en enda volym...), men gillade andra volymen skarpt! Gillade i och för sig den ploten mycket mer, tyckte den första var lite tramsig. Något jag gillar jättemycket är att hon liksom har sin superkraft innan hon får sin superkraft – att hennes extrema smarthet liksom är det som gör henne coolast. Älskar Lunella nu, känner igen barn-mig i henne och kan se att typ alla läsande kids gör det. Plus heja Marvel för diversity osv.

Saga vol 7