barn

Tio skolor

08:30

Såååå, skolan börjar tydligen??? Hehe, det här när en inte pluggar längre och kan ta semester när en vill typ. Veckans Top Ten Tuesday-tema är i alla fall valfritt kring skola, så jag plockade helt enkelt ihop tio stycken skoliga böcker ni skulle kunna läsa! Gjorde för övrigt en sån här lista i januari 2016 också, men prickade bara in EN ENDA dublett. Så om ni är sugna på fler än tio borde ni definitivt checka den också.

1. Shiverton Hall, Emerald Fennel Det här är en lite mysläskig bok som utspelar sig på ett engelskt internat. Rätt creepy "monster" och huvudpersonen bär på en hemlighet! Också väldigt höstig, så passar lätt för den som längtar dit. 2. Forgive me, Leonard Peacock, Matthew Quick Tyckte den här var så bra! Om en kille som bestämmer sig för att ta livet av sig själv och sin fd vän på sin egen födelsedag. 3. I ljusets makt, Leigh Bardugo Eh, kanske lite långsökt skola, men det ääääär ju ändå typ en skola. Meneh, fantasy i ryskinspirerad miljö.
4. Archie vol 1: The New Riverdale, Mark Waid, Fiona Staples, Annie Wu & Veronica Fish Ju mer jag läst av den här nya Archie, desto mer gillar jag den. Kanske inte lika mycket som tv-serien, men den tar upp så himla mycket typiska tonårsproblem. Och mest i skolan såklart. 5. Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, E. Lockhart Nu var det väl ändå rätt länge sedan jag pratade om den här? Men så bra. 6. Den här sommaren kan bli min död, Malin Stehn Alltså okej, nu ljög jag för här är det ju faktiskt inte med någon skolan. Fast den är ständigt närvarande ändå, eftersom det är det som Fanny konstant tänker på. Eller alltså att hon ska börja högstadiet i höst, och att en ju faktiskt måste klara en himla massa grejer då. 7. Undret, R.J. Palacio Så himla fin bok om en liten kille som älskar Star Wars men som kanske inte ser ut prick som alla andra.
8. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn Om att vara fett awkward och göra allt fel. Sen läser ni Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick också. 9. An Ember in the Ashes, Sabaa Tahir Kanske också en lite långsökt skola, men en av karaktärerna ligger ju i någon typ av militärträning ändå. 10. Gotham Academy vol 1: Welcome to Gotham Academy, Becky Cloonan, Karl Kerschl & Brenden Fletcher Så himla mysgotisk skola alltså. Tydligen är Brenden Fletcher en ny favorit hos mig pga läst 6 volymer i år där han varit inblandad. Såatteh. Läs. So cute.
Någon du är sugen på?

intervju

Tre intervjuer

10:12

Den här veckans Top Ten Tuesday tycker jag är rätt ointressant. Temat är författare en skulle vilja träffa eller författare en inte kan tro att en faktiskt har träffat. Jag vet inte, jag är inte så intresserad av sånt. Tycker självklart det är askul när jag får chansen att intervjua författare till bloggen (jag skulle kanske vilja göra det här mer. Har tänkt på det. Men det hänger liksom på att vi kan få till irl-intervjuer i så fall. Mejl-intervjuer är jag inte så intresserad av).

Jag tänkte i alla fall istället använda den här tisdagen till att puffa lite för några intervjuer jag gjort tidigare! 2012 hängde jag en stund med Ransom Riggs i Norstedtshuset. Vi pratade om hur han började samla på fotografier och varifrån han får inspiration. 2014 träffade jag en snöig dag en lyrisk Marie Lu (eftersom hon i vanliga fall bor i Los Angeles och inte får chansen att se snö speciellt ofta). Vi pratade om klass och genus i Legendtrilogin. Och till sist: 2015 hade jag ett möte med Leigh Bardugo och diskuterade klassamhället, kärlekstrianglar och mat!

Jag tycker att det är kul att det märks att jag lärt mig mer och mer och att det också är så tydligt hur mycket säkrare jag är i intervjun med Bardugo. Alla tre var superkul att göra, men Bardugo-intervjun är ändå min personliga favorit.

Vilken författare skulle ni vilja intervjua?

fantasy/sf

Stormens öga - Leigh Bardugo

07:06


Okej, nu börjar det bli alldeles för lång tid sen jag läste den här, så det är väl bäst att jag tar och skriver om den. Det är alltså del två i Grishatrilogin vi snackar om. Alina återvänder till Ravka och får ta över Grishaskolan. Men frågan är om inte makten stiger henne lite åt huvudet - blir det inte lite väl svårt att hålla sig ifrån den? Givetvis har vi en ny kärlekstriangel också. En prins kommer in och vill ha ett businessäktenskap med Alina, vilket Mal inte gillar. Och uppepå allt det andra har Skuggmästaren tagit sig levande ur skuggsänkan med ännu större krafter än tidigare och jagar dem.

Ni borde veta vid det här laget att jag gillar skurkar. Ni borde därför även förstå att jag är ganska såld på när till och med hjältarna får skurktendenser. Som Adelina i The Young Elites (eller hon var väl aldrig en hjälte från början i och för sig) eller som Alina här. Jag säger inte att hon blir OND. Jag bara säger att hon har lite problem med att avgöra vad som är ont och gott. Och jag köper det så himla mycket, för det ger en mer nyanserad bild av karaktären - samtidigt som det gör henne mer äkta. Alltså jag menar - om en vanlig person skulle ställas inför den typen av extremsituationer som karaktärer i böcker ofta gör skulle vi ha precis lika svårt för att avgöra vad som är bäst i situationen. Plus att klara av att balansera mellan det en vill och det en borde göra. En karaktär utan några som helst anledningar till samvetskval är ju mest tråkigt. Och jag tycker: ju fler desto bättre (fast de får gärna ha samvetskval över det).

I övrigt är det här inte your typical sequel. I och med ett miljöbyte och en stor omställning i status för Alina så blir det nya saker som introduceras, samtidigt som hotet är... nytt men gammalt. Istället för att slåss mot samma gamla har Alina tagit sig till nästa level, där motståndet har steppat upp sitt game och fått en ny fräsch uppgradering. Det här har Bardugo dessutom gjort utan att göra karaktärerna helt maktfullkomliga - det finns fortfarande chans till utveckling i tredje boken.

Tja, så mycket mer finns det nog inte att säga. Jag gillar fortfarande den här världen och står fast vid det jag skrev efter I ljusets makt: "Bardugo får också den här ganska trista (alltså trist som i det-här-har-vi-ju-aldrig-hört-förut... *sarkastisk*), klyschiga och miljöbeskrivningstäta berättelsen att kännas... ny och spännande. Och inte bara det, Bardugo får det att verka ENKELT." Det är förstås de ryska inslagen som står för den extra kryddan. Så well, en riktigt bra uppföljare helt enkelt. Nu längtar jag efter Ur askan som kommer ut i mars, men funderar på om jag ska våga ge mig på Six of Crows innan dess... Hm.


Leigh Bardugo
304 s. 
2015

fantasy/sf

I ljusets makt - Leigh Bardugo

07:06


Så, äntligen har det blivit dags för mig att blogga om den här. Jag brände igenom både del ett och del två av den här serien på typ två dagar. Hoppas innerligt att jag kan hålla dem isär, men det tror jag nog går bra!

Alina är en rätt medioker soldat som i en pressad situation visar sig ha större magiska krafter än någon på tio miljarders generationer (alltså inte riktigt, men ni fattar grejen och jag kommer inte ihåg den exakta siffran). Hon blir tvingad att joina Grishan - en fruktad specialstyrka i Ravka. Självklart finns det också en snubbe (eller två) som distraherar henne, och självklart finns det en hel hög med folk som vill utnyttja henne för egen vinning. Så - som vanligt i YA - måste hon känna efter för att göra det som hon vill osv. Ni fattar grejen. Vanlig The Chosen One-berättelse.

Det dröjde innan jag läste den här eftersom jag 1. tyckte den lät ASTRÅKIG och KLYSCHIG och 2. hört att det skulle vara så mycket miljöbeskrivningar i att en somnar typ. Och alltså ja, den är det. MEN VÄNTA VÄNTA innan ni slutar läsa. Bardugo får också den här ganska trista (alltså trist som i det-här-har-vi-ju-aldrig-hört-förut... *sarkastisk*), klyschiga och miljöbeskrivningstäta berättelsen att kännas... ny och spännande. Och inte bara det, Bardugo får det att verka ENKELT.

Inspirationen till kulturen i Ravka kommer nämligen från Ryssland. Alltså how genius?! Vet inte hur era associationer ser ut, men såhär ser mina Rysslands-associationer ut: evig vinter, skitkallt, omöjligt att inta, svinhårt styre, ledare som är helt frånkopplade från folket oavsett om de är tsarer är kommunister eller vadfan de är, pepparkaksslott, makt och utnyttjande av den makten. Allt = perfekt för att göra till en fantasy-dystopi. Så varför har då ingen YA-författare gjort detta tidigare?

Och alltså faktiskt, det gör att jag ursäktar att Bardugo snöar in på obetydliga detaljer (mat till exempel - visst fyller det en funktion i att befästa klasskillnaderna, men är egentligen rätt onödigt. Vidder är ännu mindre nödvändigt och dessutom skittråkigt). Det gör att jag ursäktar det väldigt klyschiga narrativet. Det gör att jag ursäktar kärlekstrianglarna (ledsen Bardugo, men du kan inte argumentera dig ifrån att det är ett kärlekspar och en person kommer och stör relationen mellan dem = min definition av kärlekstriangel. Referens till min intervju med Bardugo). Det får mig att tänka: Herregud, hur jäkla svältfödd på unicitet i YA-fantasy ÄR JAG egentligen?

Men även om det är rätt klyschigt så är det faktiskt också väldigt spännande. Så jag tycker nog gott att ni kan ta och läsa denna.
Leigh Bardugo
304 s.
2015

intervju

Hej Leigh Bardugo!

06:13


I förra veckan fick jag chansen att träffa Leigh Bardugo för att prata om hennes böcker. På svenska kom nyligen Stormens öga – del två i Grisha-trilogin. Bardugo har tidigare jobbat som copywriter, make up-artist för specialeffekter samt med att skriva manus till trailers. Hon är född i Jerusalem, men uppvuxen i Los Angeles, är ensambarn och har alltid velat blir författare. Vi pratade om troper i YA, att jobba hela sitt liv på ett jobb där en inte får använda sin fulla potential och 1800-talets tsar-Ryssland.

Leigh Bardugo

Mer stafett

18:28

Okej, eftersom jag ändå inte bloggat om något vettigt idag (är fortfarande sjuk) så meddelar jag väl detta: Mitt inlägg i bloggstafetten om Jag och Earl och tjejen som dör har inte ens kommit upp än (ni får vänta till på lördag), men på måndag inleder jag en annan stafett. Nämligen om Siri Pettersens Röta. Ni kanske minns att jag inte gillade Odinsbarn, men jag kan ju ge en heads up på att ingen behöver vara orolig över recensionen av Röta i alla fall!

Dock, i en stafett så ingår det ju liksom att en är flera stycken, annars blir det inte himla mycket till stafett. Såhär ser hela listan ut:

Måndag 2 november - Sagan om Sagorna, http://www.saganomsagorna.se
Tisdag 3 november - Västmanländskans bokblogg, http://vastmanbok.blogspot.se
Onsdag 4 november - Boktokig, http://boktokig.blogspot.com
Torsdag 5 november - Hellre barfota än boklös, http://hellrebarfotaanboklos.blogspot.se
Fredag 6 november - Fantastiska berättelser, http://fantastiskaberatterlser.blogspot.se/
Lördag 7 november - Old Adult Reads Young Adult, http://www.oarya.se
Söndag 8 november - Emm Läser, https://www.youtube.com/channel/UCnfwbaRwOoI-K-4bE18HIoA/feed?activity_view=3


För övrigt: Idag började jag min dag med att intervjua Leigh Bardugo (ja, det är därför jag har hetsläst The Grisha halva veckan). Det var ganska awesome. Väldigt annorlunda jämfört med både Marie Lu och Ransom Riggs, som båda två är mer försiktiga och tillbakadragna. Har lyckats transkribera 27 av 36 minuter, så förhoppningsvis dyker intervjun upp på onsdag! Peppigt va? 

För övrigt 2: Ni ska laga denna soppa. Den står på min spis nu och väntar på att min kära sambo ska komma hem. Jag hade dock i lite mer citron och cayennepeppar och getost (200 g istället för 150 g, eftersom det var den minsta förpackningen som fanns i affären som inte var för liten). Men sjukt nice höstsoppa. Älskar sötpotatis och kryddigt och soppa på hösten. Gärna i kombination, men inte nödvändigtvis. 

Instagram

Populära inlägg