Stormens öga - Leigh Bardugo

07:06


Okej, nu börjar det bli alldeles för lång tid sen jag läste den här, så det är väl bäst att jag tar och skriver om den. Det är alltså del två i Grishatrilogin vi snackar om. Alina återvänder till Ravka och får ta över Grishaskolan. Men frågan är om inte makten stiger henne lite åt huvudet - blir det inte lite väl svårt att hålla sig ifrån den? Givetvis har vi en ny kärlekstriangel också. En prins kommer in och vill ha ett businessäktenskap med Alina, vilket Mal inte gillar. Och uppepå allt det andra har Skuggmästaren tagit sig levande ur skuggsänkan med ännu större krafter än tidigare och jagar dem.

Ni borde veta vid det här laget att jag gillar skurkar. Ni borde därför även förstå att jag är ganska såld på när till och med hjältarna får skurktendenser. Som Adelina i The Young Elites (eller hon var väl aldrig en hjälte från början i och för sig) eller som Alina här. Jag säger inte att hon blir OND. Jag bara säger att hon har lite problem med att avgöra vad som är ont och gott. Och jag köper det så himla mycket, för det ger en mer nyanserad bild av karaktären - samtidigt som det gör henne mer äkta. Alltså jag menar - om en vanlig person skulle ställas inför den typen av extremsituationer som karaktärer i böcker ofta gör skulle vi ha precis lika svårt för att avgöra vad som är bäst i situationen. Plus att klara av att balansera mellan det en vill och det en borde göra. En karaktär utan några som helst anledningar till samvetskval är ju mest tråkigt. Och jag tycker: ju fler desto bättre (fast de får gärna ha samvetskval över det).

I övrigt är det här inte your typical sequel. I och med ett miljöbyte och en stor omställning i status för Alina så blir det nya saker som introduceras, samtidigt som hotet är... nytt men gammalt. Istället för att slåss mot samma gamla har Alina tagit sig till nästa level, där motståndet har steppat upp sitt game och fått en ny fräsch uppgradering. Det här har Bardugo dessutom gjort utan att göra karaktärerna helt maktfullkomliga - det finns fortfarande chans till utveckling i tredje boken.

Tja, så mycket mer finns det nog inte att säga. Jag gillar fortfarande den här världen och står fast vid det jag skrev efter I ljusets makt: "Bardugo får också den här ganska trista (alltså trist som i det-här-har-vi-ju-aldrig-hört-förut... *sarkastisk*), klyschiga och miljöbeskrivningstäta berättelsen att kännas... ny och spännande. Och inte bara det, Bardugo får det att verka ENKELT." Det är förstås de ryska inslagen som står för den extra kryddan. Så well, en riktigt bra uppföljare helt enkelt. Nu längtar jag efter Ur askan som kommer ut i mars, men funderar på om jag ska våga ge mig på Six of Crows innan dess... Hm.


Leigh Bardugo
304 s. 
2015

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Instagram

Populära inlägg