Alltså omslaget till den här. HERREJÄVLA GUD. Det är ca det snyggaste jag sett i livet (OBS överdrift, jag har sett snyggare saker, just sayin'). Och teckningarna är genomgående lika snygga. Synd bara att själva berättelsen inte kunde hålla samma kvalitet...

I Snotgirl får vi möta modebloggaren Lottie. På internet är hon stor, men irl har hon egentligen inga riktiga vänner. Mest bara folk hon omger sig med för att det ser snyggt ut. Hennes snubbe har övergett henne för någon yngre och snyggare brud. Och hon är allergisk mot ca ALLT.

Mitt största problem med den här serien är egentligen själva karaktären Lottie. Jag har skrivit lite om det här, men tänker skriva lite mer om det. Det jag stör mig på med Lottie är att hon är precis så som vuxna tror att 90-talister är. När jag läste O'Malleys Seconds kände jag att den var så himla spot on, men med den här känner jag det som väldigt ofta gör att jag rageare på äldre personer: Det blir helt enkelt för mycket medelålders man som försöker skriva en ung tjej. Jag fattar inte – är det här ironi? Ett skämt? Är det att föraktfullt driva med 90-talister? Jag förstår inte riktigt grejen. Jag kan bli så trött när äldre personer (oftast män) ska försöka beskriva vår generation men verkligen bara skrapar på ytan hela tiden. Tröttsamt.

Mitt andra problem med den här serien är att den vill vara för mycket. Samtidigt som den försöker vara någon sorts... contemporary YA coming of age eller vadfan ni kallar det, försöker den vara någon slags thriller – utan att göra något av det riktigt bra. Allt blir liksom halvdant. MEN ÄNDÅ ser jag utvecklingspotential. Och är lite fundersam över vad som verkligen hänt med hennes kompis. Så jag kan nog tänka mig att läsa en volym till. EN. Om inte den är bra får det vara.

     Snotgirl vol 1: Green Hair Don't Care
     Brian Lee O'Malley, Leslie Hung & Mickey Quinn
     144 s.
     Image Comics
     2017
     Goodreads