Alltså jag är ju ett stort fan av Kim W. Anderssons serier, älskade Alena och Love Hurts är också prick sådant som jag gillar. Ju närmare jag kom släppet av Astrid blev jag dock avtänd, utan att riktigt veta varför. Men jag läste den i alla fall, och tyckte att den var... well, bra. Inte så mycket mer än så. Hans teckningar är ju alltid svinsnygga, men varför står tjejerna i så jävla konstiga framhäva-kurvorna-poser ibland. Det ser ju för fan ut som att de ska gå av. Jag tyckte att plotten var lite konstig också. Helt okej med andra ord. Läsvärd, men inte som att en inte FÅR missa.

Okej, volym 1 läste jag faktiskt förra året. Men volym 2 i år. Alltså kan inte säga det här nog, men ÄLSKAR DENNA SERIE. PERFEKT blandning av skräck, science fiction och gore. Märkbart mangainspirerad estetiskt sett, i alla fall på en tittar på monstren och alla äckligheter. Gudars alltså. Jag kände efter första volymen att den var intressant, men kanske inte skitbra. Efter andra volymen fullkomligt älskar jag den. Då kändes det verkligen som att berättelsen lyfte. Så ge den två volymer innan ni bestämmer er.

Det här blev ju också en ganska snabb favorit, har tidigare skrivit om volym 1 & 2 här. Det här är för övrigt en till fusk, volym 3 läste jag förra året. Men ja. Den tycker jag ärligt talat ni kan skippa om ni inte är helt utsvultna med Harrow County och vill ha mer mer mer (typ som jag). Den innehåller tre kortare berättelser med lite andra inbjudna tecknare (som inte är lika bra). Den tillför inte speciellt mycket tycker jag, och det refereras aldrig tillbaka till den i fjärde. Så skippa den och gå direkt på fyran, för den är bra! Det var himla nice att liksom komma tillbaka till berättelsen, och det är tillbaka på mer creepy och sånt. Jag gillar helt klart!

Gud, jag totalföll för det här omslaget, så jäääähähävla snyggt. Det som tilltalade mig var: Färgerna, skeletten, skoluniformen, stilen... Eh ja. Typ allt. Också nice berättelse, även om den inte riktigt var vad jag tänkte. Men hallå, en internatskola där de får lära sig att bli lönnmördare. Spännande ändå. Jag tänkte nog att den kanske skulle vara lite roligare och lite mer skola liksom, medan den snarare spårar ur i jävla LSD-tripp. Vilket ju förstås var rätt kul, bara inte vad jag hade tänkt mig. Jag gillade ändå denna skarpt, så jag tycker helt klart ni kan läsa den!

Pjuh! Sådär, det var några snabbomdömen om... sju serievolymer. Hoppas ni hittar något ni gillar! Nu är det helg hörni! 

Puss!