Direkt när jag hade läst ut Vattnet drar var jag inte helt såld på den, men under månaderna som gick mellan den och att den här släpptes ökade tydligen peppen en del. Trots lite ljumna recensioner av kollegor ville jag faktiskt veta hur sjutton det skulle gå med den här berättelsen. (och, hehe, det är ju alltid a delight att läsa såhär snygga böcker)

I den här boken trappas spänningen naturligtvis upp en del. I slutet av första boken tror Gunhild att de lyckats binda det som vaknat i skogen. Tyvärr visar det sig att det inte alls fungerat. Beata tar sig hem till Celia – som hon tror är borta för alltid – och finner hennes lägenhet övertagen av... någonting levande. Oklart vad. Men det blöder. Och det försöker hålla kvar henne i lägenheten. Tillsammans med Gunhild och Krister måste Beata återigen försöker binda de urgamla krafterna.

En grej som jag verkligen tycker är till den här bokens nackdel är att den är så jäkla abstrakt. I och för sig speglar väl det vissa av karaktärernas kunskaper, men det är himla frustrerande. Ändå djupnar ens kunskaper tillräckligt mycket i den här boken för att det ska bli intressant. Ärligt talat läste jag ut den här ganska fort, eftersom jag hade problem med att sluta läsa.

Ett annat problem är fortfarande det här att karaktärerna är så. Trista. De har varken djup eller personlighet. Jag kan inte förutse en karaktärs reaktioner och handlingar – och det är inte för att de är oförutsägbara för att de är irrationella, utan snarare för att jag inte har tillräckligt mycket av dem att basera mina gissningar på. Vilket är ett dåligt sätt att skapa oförutsägbarhet på.

Nu har jag ju mest nämnt negativa saker, men som sagt. Egentligen gillar jag berättelsen. Jag har bara lite problem med vissa berättartekniska aspekter. Något som jag GILLADE är att Bäck inte drar sig för att döda centrala karaktärer. Det är positivt även i bemärkelsen att det frambringar reaktioner hos de andra karaktärerna och ger dem... karaktär. Hehe. Vilket ju då är en bristvara i övrigt i boken.

Och återkoppling till det jag skrev om Vattnet drar: Jag kommenterade bland annat att jag ville ha tydligare nivåer och att jag hade svårt att hålla uppe intresset under hela boken. Jag tycker att Bäck har förbättrat sig på båda punkter! Det märks verkligen hur hon har utvecklats som författare tycker jag. Även om jag fortfarande önskar lite mer.

Så, sammanfattning: Lite platta karaktärer, väldigt abstrakt, men rätt så spännande!

     Jorden vaknar
     Madeleine Bäck
     359 s.
     Natur och Kultur
     2017
     Goodreads