MATBEREDARE. Alltså använder matberedaren minst en gång i veckan, om inte mer. Älskar den innerligt. Eller ok, på senare tid har den nog rätt ofta blivit utbytt mot stavmixer i och för sig.
Vitlökspress. Eller ok, klart det går med rivjärn, men vitlökspress är mitt bästa. Min regel är såhär: Använd alltid en vitlöksklyfta mer än det står i receptet. Dvs: Står det 0 vitlöksklyftor tar du en. Om det står 1 tar du 2, osv.
Presso. Eller annat typ av kaffefixare. Dropp går också bra, eller mokabryggare. Eller espressomaskin. Eller kaffebryggare. Eller... äsch ni fattar.

Två köksredskap jag skulle vilja ha.
Alltså jag är gärna less is more i köket tror jag. Vill liksom ha det mest nödvändiga bara. Eller jo, kom på två saker: en julienneskärare och självslipande knivar. Och får jag säga en sak till? En dyr jävla guldklimp till espressomaskin. Och en ny shaker pga vår gick sönder.

Vad är det konstigaste man hittar i mitt kök.
Rökt salt. Låt oss bara säga följande: Jag tar min fredagstaco på allvar. Och fick leta runt halva Stockholm efter rökt salt. Eller okej, jag skickade min man till hipster-Hemköp (hipster-Hemköp heter just så hemma hos oss eftersom 1. Det ligger i Hornstull = hipsterland. 2. De har typ alla obskyra saker en kan tänkas vilja ha, fast bara i fina märken och svindyrt).

Fyra råvaror som är ett måste på min pizza.

Jag är en ganska enkel typ när det kommer till just pizza. Jag är en sån tråkig typ som faktiskt tycker att Vegetariana är THE SHIT. MEN: Det ska vara extra kronärtskocka på och utan lök. Ibland utan paprika. Ibland beställer jag en sån banan-curry-pizza fast med champinjoner istället för skinka, och ibland beställer jag en som heter Bella Special som är med aubergine och vitlök och persilja.

Favoritdessert.

Jag tycker det är sjukt kul att kunna experimentera med Oatlys PåMackan (för er icke-insatta: PåMackan är som en färskost gjord helt på havre = vegansk färskost!), så just nu lite olika former av mousser och cheesecakes. Några gånger har jag gjort en Tiramisu-mousse som är godare än vanlig Tiramisu (fast en italienare hade väl förstås vänt sig i graven). Det hade jag i alla fall tänkt laga till våra gäster idag!

Något jag skulle kunna äta varje dag.

Soppa. Med färskt bröd. Från Valhallabageriet.

Det lagar jag helst nu för tiden.
Mycket pasta har det blitt senaste tiden. Eller vet inte, har för tillfället ingen favoritmat. Har haft lite dålig aptit ett tag och typ bara velat äta olika sallader. Helst med typ quinoa. Har också tappat lite matglädje, så lagar helst helst helst saker som är skitenkla och där jag behöver göra minimalt. Men hoppas det blir bättre snart. Det är typ som en lässvacka fast i köket?

Något jag tycker om men inte lagar så ofta.
Rotmos. Passar på att köpa en stor kålrot (för 1:50!!!!!) i skördetid och gör en ordentlig sats. Ät med korv och obscena mängder senap. Resterna äter en på knäckemacka varje dag i resten av livet (I wish). Lagar det i alla fall typ två gånger om året – det vill säga vid skördetid och till jul (norsk tradition jag lånat av min morbrors fru).

En smakkombo jag älskar.
Sötpotatis och avokado. Gör såhär: Baka en sötpotatis i ugnen. Gör guacamole. Dra av skalet på sötpotatisen och mosa i ett tortillabröd. Ha på lite salt och lite spiskummin. Smacka på guaca. Lägg på några ruccolablad och droppa lite sriracha. Welcome to heaven.

Och visst, seriöst, what ever floats your boat. Vill du baka sockerfritt godis, be my guest. Men jag tycker detta borde stå någonstans i baksidestexten, för om jag hade vetat om det hade jag inte tittat två gånger åt boken ens. Jag är inte intresserad av den här typen av hälsoveganism, och är ganska trött på att det alltid är hälsoaspekten som tas upp när det kommer till att ge ut veganskt för den breda massan. Jag vill äta precis lika onyttigt som alla andra. Jag vill bara göra det utan animalier. Och ärligt talat tror jag att det skrämmer mer än vad det lockar, för det etablerar en bild av veganer som hälsofreaks – vilket är det sista någon skulle kalla mig (i och för sig är jag inte vegan heller, men jag äter 90% veganskt).

Några andra saker jag tänkte på: Det står på baksidan av den här att det är den första bakboken som fokuserar på vegansk bakning. Trots det är det INTE den första veganska bakboken – Karolina Tegelaar har redan gett ut ett gäng veganska bakböcker (om än inte uttalat veganska). Men ja, jag inser den lilla lilla formuleringsskillnaden. Ni vinner här Ordalaget. Jag tycker bara att det är vilseledande, det är allt. Men i alla fall. Mer än 3/4 av den här boken består av matbröd, marmelader och röror och sånt. Alltså – matbröd och marmelader är väl ändå sällan oveganska?! Vilket i princip betyder att den här boken mest är en ursäkt för att göra en glutenfri bakbok. SÅ VARFÖR STÅR INTE DET SOM HUVUDFOKUS NÄR DET UPPENBARLIGEN ÄR HUVUDFOKUS?! Jag tänker att genom att skriva att det är en vegansk bakbok riktar en sig till helt fel målgrupp. Jag tror att de skulle hitta en betydligt mer accurate målgrupp om de hade skrivit att den var hälsomedveten eller för glutenintoleranta. Allvarligt talat.

Men jag tänkte att vadfan, jag tänker ge det en chans ändå. Det ska jag verkligen. även om jag postar det här nu kommer jag ge recepten en chans (men jag tänker fan inte ställa mig och koka egen jävla sirap. För det är INTE min definition av "utan krångel" (sen nedan)). Men jag blir också så lack när det krävs fem jävla sorters mjöl för att baka ETT jävla bröd (förlåt, jag överdriver. Men typ två-tre sorter per bröd + xantangummi). Meningen "Baka veganskt utan krångel!" som de stoltserar med på baksidan av bok ter sig mer och mer som ett skämt ju mer jag bläddrar i boken. Jag bestämde mig ändå för att provbaka nyponfrallor. Eftersom jag inte är gjord av pengar och det stod att det gick att byta ut mjölet mot vilket fullkornsmjöl som helst tänkte jag att jag helt enkelt byter ut det till ett vanligt grahamsmjöl och skippar xantangummit (som jag antar är istället för gluten). Byter ut fröna mot sådana jag har hemma. Well, då skulle jag bara behöva köpa nyponpulver. Borde ju stå vid blåbärspulvret och alla andra hälsokostprylar tänkte jag. MEN NEJ. Googlade snabbt och det verkar vara supersvårt och dyrt att få tag på. Blev så sur att jag handlade för att baka mudcake ur boken istället, men med socker och vanligt jävla vitt mjöl. Sen lyssnade jag på Refused hela vägen hem. Sen åt jag en jävla glass MED SOCKER I på en parkbänk i solen och skrev det här.

Detta är alltså mitt FÖRSTA intryck av den här boken. Om jag gillar den sen får jag väl äta upp det här (det är ju åtminstone totalt osötat), men vadfan. Jag är jävligt skeptisk.

(Och jag hoppas ni tar detta med en nypa salt. Jag är nog mest besviken på/provocerad av att den här boken inte alls är något som jag hade varit intresserad av om beskrivningen faktiskt hade beskrivit hur boken var. Det är självklart inget fel med att vara vegan och att vilja utesluta socker och gluten)

Jag är dock notoriskt dålig på att följa recept, vilket jag tänkte på när jag lagade mitt första recept ur den här boken (tacopaj, s. 120). "Nä, det här vill inte jag ha i! Jag tar det istället" och "men jag vill göra utan ägg... *har i en hel havrefraiche och en hel PåMackan och en massa majsstärkelse*" och "Men VA?! Ofta det inte är någon vitlök i det här receptet?! *har i vitlök*". Och det är därför den här boken är så himla bra. För att det är recept som är så otroligt enkla att variera. Saknar du en eller en annan ingrediens är det så extremt enkelt att bara byta ut till en annan. Shit happens liksom.

Ett annat sätt varpå den här boken är helt fenomenal är allt som INTE är recept. Vilka grönsaker som är i säsong när. Vad en alltid bör ha hemma i sitt kylskåp/skafferi. Hur en bäst döljer grönsaker för någon som inte gillar. Hur en omvandlar rester till nya maträtter. Och förstås att den innehåller vardagsrecept. I onsdags lagade jag indisk kikärtscurry (s. 19). Det var inte en så jävla spännande rätt, men helt klart funktionell och ca lika spännande som färssås och spagetti. Betydligt mer spännande än korv och makaroner. Och det som tog tid var att koka riset typ. Hade dock i lite kokosmjölk i för att göra det liiiite mer spännande (tips!).

Allt är inte skitgott eller superinspirerande. Men mycket är det, och de recept som inte är jättegoda – tja, de hämtar en de element en gillar ifrån och applicerar på en helt egen rätt senare. Jag tycker att det är extra roligt att de tagit med kryddor och smaker som jag ser som så otroligt oinspirerande (dragon och linser till exempel) och faktiskt gjort något vettigt av det.

Det enda jag egentligen har att invända mot är dock just en sån sak: LINSER. Alltså. Linser, linser överallt. Visst de är bra. Mycket protein, smakar inte speciellt mycket, mest ÄR bara där. Jag vet inte varför linser är ett sånt hatobjekt för mig. Den här boken har dock fått mig att verkligen försöka integrera det mer i min improvisationsmatlagning, men det är svårt. Jag tycker att linser är skittrist, och SKRATTRETANDE många recept i den här boken innehåller linser. Något annat som jag är allergisk mot är tacokryddblandningar. Så när det står "1 påse tacokrydda" i receptet vill jag slå bakut. Tips: Det är mycket godare och roligare att krydda själv än att köpa tacokrydda på påse.

Och tja, i förhållande till Mera vego tycker jag verkligen att den är ännu bättre. De känns som att de ansträngt sig mer för att veganisera saker och komma med vegantips. Det är mer runt själva recepten som jag gillar. Det är fler ännu lättare recept med få ingredienser som lätt går att göra till standard i sin vardagsrepertoar. Och så är den ännu snyggare.

Alltså egentligen – what's not to like? Förutom linser.

Favoritrecept: Halloumi stroganoff (s. 35. Denna behövde dock lite extra kryddor), Burritos (s. 53), Laksa (s. 55). Väldigt oväntat är jag också ganska såld på Grönkålspannkakan (s. 20). Vi åt med rivna morötter, stekt fejkon och dansk, syrad rödkål (jag vet det låter skitkonstigt men var asgott). Dock undrar jag vad de tänkte när de satte pannkakor bland de snabba recepten...

Ännu mera vego
Sara Ask & Lisa Bjärbo
158 s.
Ordfront
2015
Läs också: Mera Vego