Nu är det äntligen dags för den sista delen i Carrie Ryans postapokalyptiska zombietrilogi! Den avslutande boken handlar alltså om Annah, tvillingsyster till Gabry/Abigail som var huvudperson i bok nummer två.

I tre år har Annah väntat i Den mörka staden på att Elias ska komma tillbaka från rekryterarna. Hon börjar inse att han kanske inte kommer komma tillbaka, så istället bestämmer hon sig för att ge sig av från staden. Precis när hon passerar portarna ut ser hon henne. Eller hon ser sig själv. Fast utan ärr. Och hon är på väg åt andra hållet - in i staden. Men det är redan försent. Hon får lugnt ställa sig i kön tillbaka in, och när hon väl tagit sig igenom portarna åt samma håll som sin syster ser hon henne ingenstans.

Efter att jag läst klart De vassa tändernas skog blev jag oerhört besviken över att vi inte skulle få följa Mary i ytterligare en bok. Nu när jag läst klart den sista boken uppskattar jag verkligen att ha fått läsa serien ur olika perspektiv. Jag tänker att det kanske helt enkelt inte fanns mer för Mary att berätta, och att det då är bättre att välja en annan person som får stå för berättandet.

Det här är knappast enbart en actionfylld bok om en värld som tagits över av zombier, utan även en bok om mindervärdeskomplex. Jag skulle nog vilja säga att den här är lite djupare än de andra böckerna i serien. Annah är en otroligt komplex karaktär, och också den som känner mest för och tycker att jag fått lära känna bäst av de tre huvudpersonerna. När hon väl funnit sin syster kan hon inte låta bli att ständigt jämför sig med henne - Gabry som haft en mamma och ett tryggt ställe att bo på. Gabry har aldrig behövt klara sig själv.

Jag vet däremot inte om jag tycker att det här är den bästa boken. Det är helt klart den som är minst överdriven och kanske mest trovärdig. De andra är så mycket stereotypa kärleksrelationer att jag kan bli lite trött när jag tänker på det. Visst känns väl en del av hela relationsproblematiken rätt uttjatad i den här också, men Annah som karaktär gör den en unik touch. Ändå så vet jag inte om jag vill ha trovärdigt. Jag vill minnas de två tidigare böckerna som mer storslagna, mer lidande och mer brinnande ungdomskärlek, och jag tänker att jag kanske vill ha det när jag läser.

Någon recension av De dödas strand blev det visst aldrig, men recensionen av De vassa tändernas skog kan ni läsa här (även länkad här ovanför!).

Jag har slumpat fram vinnaren i påsk-tävlingen! Well, Johanna, it's your lucky day! Du har nämligen vunnit det stora bokpaketet! Grattis!

Ni andra behöver inte vara ledsna, jag får så himla mycket böcker hela tiden, så det blir nog fler gånger!

Tänker bjuda på ett till litet citat från Northanger Abbey idag:

Som jag nämnde i recensionen av Pandemonium klarade jag inte av att vänta till del tre i serien om Lena kom ut på svenska, utan beställde den på engelska istället. När jag väl fick hem den lät jag den däremot ligga ett par dagar innan jag klarade av att öppna den - fullt medveten om att det var slutet som skulle komma. Efter Requiem finns inget mer (eller jo, Delirium Stories, som jag faktiskt fortfarande inte läst).

Jag vet inte om ni som jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att läsa sista delar av serier man gillar. Jag grät något ofantligt när Harry Potter tog slut (och tyckte det var så jobbigt att jag inte ens skulle vilja att det kom en till bok, eftersom det skulle betyda att jag skulle gå igenom det igen), och även om jag inte var superförtjust i Twilight kändes det vemodigt när jag läste sista boken.

Hur som helst. Jag vill meddela att HÄR börjar recensionen av Requiem, del tre i Delirium-trilogin, och ni som inte vill läsa SPOILERS om bok nummer två, Pandemonium, bör du inte läsa nedanför linjen.
________________________________________________________________________

Kampen mot de botade fortsätter. I Requiem får vi växelvis följa Lena - fortfarande ute i vildmarken, fortfarande på jakt efter sin mamma och en plats att slå sig ner på - och Hanah, botad, soon to be-borgmästarfru och inte riktigt säker på att hela den här botningsgrejen har fungerat fullt ut på henne.

Intressantast i den här boken tycker jag faktiskt att Hanah är. Visst Lena har vi fått följa i två böcker innan. Och ärligt talat händer det henne inte så himla mycket nytt. Hon slits mellan kärleken till två olika killar, kämpar för sin överlevnad, osv - ni fattar grejen.

Hanah däremot slits mellan två helt olika saker. Hon har blivit botad och ihopparad - en matchning som först verkar bli perfekt, men som visar sig vara en katastrof. Mannen hon blivit matchad med är inte alls som hon trodde. Dessutom kan hon inte låta bli att känna skuldkänslor för att hon får leva ett bra liv som giltig, medan Lena måste leva ett liv i vildmarken. Samtidigt tycker hon att Lena får skylla sig själv som tog onödiga risker och lät sig smittas. Så hon slits mellan att skylla på sig själv och på Lena, och hon vet inte hur hon ska kunna hantera det, samtidigt som hon förväntas stötta sin blivande make i allt han säger.

Om jag ska vara ärlig tycker jag att den här boken är den tråkigaste av de tre. Visst är det snyggt hur Oliver ökar tempot i när det börjar bli farligt, och man märker i hela boken att det bygger upp mot Den Stora Sammandrabbningen. Men ändå. Ändå tycker jag att den är lite tråkig. Spänningen trappas inte upp mot det oundvikliga målet, utan helt plötsligt är det bara där. Alltså jag fattar ju att det ska komma, men det blir inte så värst spännande. Dessutom är den otroligt förutsägbar.

Jag har ju som sagt läst den på engelska istället för svenska - på vilket språk jag alltså läst tidigare böcker. Antingen skulle det kunna vara min bristande förmåga att läsa av stämningar på ett annat språk (jag är alltså inte speciellt van läsare av böcker på engelska), eller så kan det vara en jäkla bra översättare, eller så... faller Requiem bara lite plattare än de tidigare böckerna.

Jag måste ändå säga att jag sträckläste den. Språket var faktiskt oväntat lätt. Jag tycker det är svårt att avgöra huruvida det låter och ser fint ut på engelska i vanliga fall, men nog visst kan jag säga att jag tycker att det är ett fint språk i den här. Men ändå otroligt enkelt.

Idag är det sista chansen att vara med i tävlingen om det stora bokpaketet, så passa på!

Åh, vad jag älskar trivia löjligt mycket. Sådana där grejer som man inte har någon användning för egentligen, men som är så himla intressant ändå. Det är nästan det bästa med att läsa litteraturvetenskap, att lärarna kastar in lite smågrejer ibland som vi egentligen inte har någon större användning för. Och jag gillar det verkligen, för jag samlar på trivia! Visst ni till exempel att...

1. ...ordet hysteri kommer från det grekiska ordet för livmoder (hysteria)?
2. ...Jane Austens Sense and Sensibility först publicerades anonymt med enbart "by a lady" angivet som författare?
3. ...även Voltaires Candide gavs ut anonym, och att det enda Voltaire någonsin kommenterat om boken är att det är det bästa han någonsin läst?
4. ...hyrsystem av böcker utvecklades enbart för att de inte hann trycka Rousseaus Julie, ou La nouvelle Héloïse tillräckligt snabbt för att mätta efterfrågan?
5. ...i Frankrike var det under upplysningen vanligt att "gömma" filosofi i pornografi, eftersom man inte kunde bli åtalad för pornografi.

Det är lite av det jag lägger märke till på lektionerna!

Northanger Abbey handlar om Catherine som är 17 år gammal och har förläst sig på gotiska romaner. Som yngre var hon en riktig pojkflicka - tyckte varken om att sy eller jobba i trädgården, och definitivt inte att läsa historia. Till tiden då boken utspelar sig har hon dock hunnit bli en söt och charmerande ung dam.
Av några vänner till familjen blir hon erbjuden att följa med till Bath för att kolla in nöjeslivet (och givetvis även eventuellt träffa på en lämplig make), vilket hon snabbt tackar ja till. Där möter hon Henry Tilney som hon genast blir förälskad i. Dock möter de många hinder på sin väg, bland annat en annan ung man som blir svartsjuk och sprider elaka rykten.

Det överraskade mig faktiskt hur mycket jag uppskattade den här boken. Jag har ju aldrig läst en Jane Austen-bok som inte blivit strösslad med zombier, och jag vill minnas att den kanske var lite långsam. Förvisso tycker jag att den här är lite långsam också. Dock tror jag att jag har funnit en annan sorts ro i mitt läsande än jag hade tidigare. Det känns som att jag på senaste tiden lyckats ta mig igenom flera böcker som jag ändå upplevt som lite långsamma.
Eller så är det helt enkelt att den är himla bra, för även om den är långsam är den också väldigt rolig. På slutet tröttnade jag dock lite och hoppade över ett par sidor.

Det jag gillade mest med den här boken är att den är självreflekterande (oh, självreflekterande böcker, how I love you. Så meta att jag blir varm i hela kroppen). På flera ställen i boken skriver Austen in sina åsikter om romaner vs mer bildande litteratur. Hela boken skulle kanske i och för sig kunna ses som en hyllning till romaner. Personer som antas ogilla romaner (dvs män) gör det, och jag skulle nog säga att romaner har en ganska hög ställning i boken (vilket inte var fallet på riktigt alltså. Bara kvinnor läste sådant tjafs). Vilket väl kan ses som oerhört feministiskt om man ser till tiden då den är skriven (1798-99, dock inte utgiven förrän 1817).

Huvudkaraktären Catherine är verkligen så älskvärd som baksidan av min bok talar om ("Läsaren besegrar hon redan i första kapitlet"), men jag kan irritera mig på att hon ibland är så urbota dum. Hon förstår inte saker som inte sägs rakt ut åt henne. Det fungerar inte att de andra karaktärerna bara hintar lite, hon har ingen som helst förmåga att läsa mellan raderna. Men jag gillar henne väldigt mycket, och känns ibland verkligen inte som min bild av den typiska 1800-talskvinnan.

Tänker även bjuda på ett litet citat! Det kommer alltså efter att det nämnts att Catherine och hennes bästa vän Isabella brukar läsa romaner för varandra:

"Ja, romaner, för jag tänker inte vara lika småaktig och oförståndig som många romanförfattare är när de föraktfullt dömer ut de litterära alster vars växande antal de själva bidrar till och förenar sig med romanens största fiender genom att verken de hätskaste epitet man kan tänka sig och nästan aldrig låter hjältinnorna att läsa sådan strunt, om de inte möjligen låter dem bläddra i boken av misstag och vända de intetsägande sidorna med motvilja. Ack, om hjältinnan i en roman inte beskyddar hjältinnan i en annan, vem skall hon då kunna vänta sig beskydd och medkänsla ifrån? Jag måste ogilla en sådan föraktfull inställning. (...) Vi romanförfattare får inte överge varandra."

Hej jerka, jag har saknat dig! Veckans fråga hos Annika är:

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

Jo, platsen bör helst vara ett tåg. Jag älskar tåg! Det är nog skönt och harmoniskt med rytmiska dunkandet. Helst tyst avdelning också, så att det är så knäpptyst det bara går. Med tågdunket i bakgrunden förstås (det är viktigt).

Om ingen tyst avdelning finns att tillgå så lyssnar jag gärna på musik när jag läser. Men det får inte vara ny musik som jag inte känner igen. Då koncentrerar jag mig nämligen mer på musiken än boken.

Om det ens inte finns något tåg att tillgå trivs jag bra i soffan eller sängen också.

En sak är i alla fall säker: Jag kan absolut inte läsa om jag är i ett stökigt eller smutsigt rum.

Jag älskar utmaningar, speciellt något kaosartade sådana. Därför blev jag glad när jag hittade kaosutmaningen. Hos How hollow heart and full hittade jag den. Jag tänker haka på! Även jag insåg att jag redan klarat halva utmaningen om jag räknar från hela året, så jag räknar också från 1 mars. Däremot tänker jag räkna även seriealbum.

Så reglerna: Det finns 35 punkter, utmaningen är att hinna med minst 20. En bok får bara finnas med en gång på listan.

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
KLAR! Berättelser från Engelsfors av Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Kim W Andersson, Lina Neidestam & Karl Johnson
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
KLAR! Requiem av Lauren Oliver
4. Läs en bok med två personer på omslaget.
5. Läs en bok som publiceras 2007.
6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.
KLAR! Farlig förmåga av Jessica Spotswood
8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
9. Läs en bok som har över 600 sidor.
KLAR! Genom dina ögon av Stephenie Meyer
10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).
13. Läs en bok med träd på omslaget.
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
KLAR! Fågelbarn av Christin Ljungqvist
17. Läs en bok som publicerades under 2013.
KLAR! Förr eller senare exploderar jag av John Green (på svenska)
18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
19. Läs en bok med ett av de fyra elementen på omslaget.
20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).
24. Läs en dystopi.
25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.
26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.
27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
29. Läs en debutroman.
KLAR! Döden i dina ögon av Rachel Ward
30. Läs en fristående bok.
KLAR! Personer du kanske känner av Jay Asher & Carolyn Mackler
31. Läs en bok utan människor på omslaget.
32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
33. Läs en bok som publicerades 2012.
34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
35. Läs en bok om änglar.

Den här utmaningen kommer även få en egen flik så att ni enkelt kan följa processen!

Igår var jag och skrev på kontrakt för ett nytt jobb och tyckte att jag efter det kunde få fira med en liten bokbeställning. Jag valde efter omslag den här gången. En som jag till och med redan läst och dessutom äger!

Valet föll på Bonjour Tristesse och Frukost på Tiffany's, två små tunna böcker. Men ack så fina! Jag har suktat efter dessa länge, men det har inte blivit av att jag köpt dem förrän nu. Frukost på Tiffany's har jag alltså redan läst, men jag tror nästan det bäddar för en omläsning när jag får hem denna! Jag har den alltså även sen tidigare, men med så gruvligt tråkigt omslag. Det här är så himla mycket finare!