Alltså, att få ta paus från enerverande och stressande uppsats-research... <3 Jag ska träffa min handledare imorgon vilket gör mig både pepp och stressad. Känns som att allt jag vill göra har absolut ingen (dvs väldigt lite teoretisk litteratur att använda) eller absolut alla (dvs min infallsvinkel redan täckt) gjort. Så svårt att balansera mellan.

Den här veckans tema är helt valfritt, vilket brukar vara min värsta typ av tema. Men det ordnade sig ganska snabbt, med anledning av att jag just nu läser något jag inte brukar läsa så ofta - nämligen noveller. Jag har äntligen tagit itu med att hugga in på novellsamlingen Slasher Girls & Monster Boys, och den får till och med en novell-oälskare som jag att bli frälst. Därför passar jag på att göra en lista på novellsamlingar (och en Novellix) som jag läst och gillat under de senaste åren!

1. Love Hurts - Kim W. Andersson
   Alltså dessa två seriealbum är helt enkelt genius. Korta berättelser på temat "love hurts", med all möjlig övernaturlig inblandning och en hel del skräckinslag. Gillar skarpt!
   
   
2. Stockholms Undergång - Fruktan
   Den här blir väl ännu mer intressant om en kan och hittar i Stockholm, men hallå - vem vill inte läsa om hur ens hemstad totalt faller i bitar? Seriöst.
   
   
3. Önska bort önska nytt - Ingrid Olsson
   Det här kan vara bland det snyggaste jag läst i livet. Ingrid Olsson återberättar hela livsöden i minimalt med ord. Det är den typen av bok som en vill ha stående i hyllan och läsa ett par sidor i lite då och då. Jag förstår verkligen inte hur den här boken (och dess syskon Blink blink med stjärnan) INTE kan vara helt sönderälskad av alla, pga SÅ. BRA.
   
   
4. Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist
   Vad vill ni att jag ska säga? John Ajvide Lindqvist liksom. Out of arguments.
   
   
5. Slasher Girls & Monster Boys - April Genevieve Tucholke
   Självklart måste jag tipsa om boken jag läser också, eftersom den hittills varit helt galet bra. Det är en antologi där varje novell är inspirerad av en klassisk film (eller bok? Har inte förstått till 100%, har inte kommit så långt), och innehåller hemska män och coola kvinnor. Jag blev sugen eftersom både Marie Lu och Carrie Ryan bidragit (vilka jag båda läst och gillat alltså), och även flera författare som jag inte läst men velat läsa ett tag (Leigh Bardugo, Stefan Bachmann, Danielle Paige). Tänkte att det ju är ett rätt bra sätt att bara prova på olika författare litegrann och kanske upptäcka någon ny jag inte läst innan!
   
   
6. Jiroekonomi - Nina Åkestam
   Det här är en av Novellix facknoveller som de lanserade förra hösten. Vet inte om det blev något mer av det, men åtminstone den här är väldigt bra. Jag blev dock väldigt sugen på att också beställa de andra nu när jag kollade på dem (men ska hia mig, det måste bli mer vetenskapliga artiklar för mig i framtiden och lite mindre... annat om jag ska ro i land två uppsatser och sen en doktorsavhandling). Men okej - Jiroekonomi. Väldigt tydligt och väldigt intressant om ett ekonomiskt system som skulle kunna vara ett alternativ till det icke-fungerande ekonomiska system vi har idag.

Eftersom jag känner mig som en extremt dålig bloggare när jag lägger bort recex utan någon som helst intention att någonsin läsa klart - speciellt när det handlar om egenutgivare eller mindre förlag (känns dock så mycket jobbigare att ogilla sådana böcker pga VILL VERKLIGEN gilla) - kommer här ett dubbelinlägg om två böcker jag gett upp på sistone.

Dags för ytterligare ett inlägg i A-Ö-boktaggen. Vi har kommit till G och H.

G - Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.

H - Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.

Jag tänkte vi skulle tillbringa det här fredagsinlägget med att kika på det snyggaste som hamnat i min TBR-lista på Goodreads den senaste tiden. Ofta när jag surfar runt på antingen bloggar eller på Goodreads är det omslagen som fångar mig. För det mesta läser jag inte ens vad boken handlar om. Nu är det ju i och för sig inte bara sådana, utan Slasher Girls and Monster Boys har jag redan hemma (pga Marie Lu!). Station Eleven och The Wicked and The Divine är sådant jag har fallit för i bokhandeln. The Rest of Us Just Live Here har nog främst hamnat på listan tack vare titeln. Och Vengeance Road är typ det snyggaste bokomslag mina ögon skådat sen... Om ni klickar på bilderna kommer ni till bokens Goodreads-sida!

Är det någon ni är sugna på eller har läst och kan rekommendera?

Katja på Bokhuset postade igår ett inlägg om vad som är en bra bok, och om att recensera läsupplevelser snarare än själva böckerna. Jag tänkte mycket på just det igår redan innan jag läste hennes inlägg, eftersom jag just hade läst klart Som stjärnor i natten av Jennifer Niven. Jag gillade den jättemycket, men kan också se att den är problematisk på flera sätt.

Jag vill börja med att säga det här: Det är inte fel att gilla problematiska böcker. Det är inte fel att gilla Fifty Shades of Grey. Det är inte fel att gilla Twilight. Det är inte fel att gilla The Walking Dead. För att nämna några berättelser som både blivit omåttligt populära och även är helt galet problematiska. Alltså smak är ju som den är, och underhållningsvärdet behöver ju inte alltid påverkas av berättelsers politiska korrekthet (eller vad det nu är som gör det problematiskt).

I fallet Som stjärnor i natten gäller det framställningen av typ... eh... alla karaktärer, förutom de två huvudkaraktärerna. De är alla otroligt platta och ensidiga. Att Violets föräldrar är crap i den här berättelsen problematiseras inte nämnvärt - det till och med framställs som "the good guys" (speciellt med tanke på att SPOILER [det är Violet som överlever]). Så kommer jag på mig själv med att reflektera över alla brister boken har och alltså, faktiskt... skämmas lite över att jag ändå gillade den. Men saken är ju att den trycker på alla rätta knappar. Det känns verkligen som en typisk sådan bok som Frankfurt-skolan älskar att hata. Dvs en bok som kritiserar något i samhället (i det här fallet ungdomars psykiska ohälsa och vuxenvärldens icke-förmåga att hantera detta), men som en kan skaka av sig när en läst klart. Det här är ingen life changing läsupplevelse - men det gör den väl inte mindre värd i stunden? Eller för den delen till något jag behöver skämmas för att jag faktiskt blir underhållen av? Speciellt så länge som jag är medveten om problemen.

Det som jag frågar mig nu är följande: Är det här en Förr eller senare exploderar jag eller är det en Himlen börjar här? Det vill säga: Är det en bok jag kommer börja tycka är jättedålig efter ett tag, eller en bok som faktiskt fortfarande betyder något för mig?

Något som jag också tänker på: Egentligen är det ju inte fel att ändra uppfattning av en bok. Tydligen - enligt recensionen - gillade jag Förr eller senare exploderar jag jättemycket när jag läste den. Nu fattar jag inte alls vad det var jag gillade. Jag kommer bara ihåg allt det dåliga med karaktärerna. Men boken fyllde ju faktiskt sitt syfte vid den tidpunkt jag läste den, och det är ju det som egentligen spelar roll. Att det är en läsupplevelse som inte håller i det långa loppet - visst, det är ju synd. Men alltså, det är ju egentligen inget fult med tillfällig underhållning, även om jag tror att både jag och många andra har den bilden. Men är det inte som med allt som bara handlar om personlig njutning? Litteratur ska vara utvecklande, kulturens högre syfte och så vidare...

Vad tänker ni?

Tror jag måste ha slagit ett personligt rekord! Läste just ut årets hundrade bok, vilket betyder att jag redan, idag, den tionde SEPTEMBER completat min Goodreads challenge ("31 books ahead of schedule").

Dessutom: Läst ut Jennifer Nivens Som stjärnor i natten på tåget på vägen hem och den var helt sanslöst sorgligt. Alltså hatar när slut som en liksom förväntat sig sedan sida ett infaller och det ändå är som ett slag i magen och en ändå måste svälja svälja svälja för att inte storböla. Just nu känns det som att den här boken kan hamna på min hjärtlista, men jag ska avvakta litelite och låta den smälta lite.

I övrigt då? Jag var på pressfrukost på Rabén & Sjögren imorse och fick åtminstone med mig en bok jag gärna vill läsa. Men i vanlig ordning blev jag ju typ sugen på alla som jag inte var speciellt intresserad av innan... Det är det sämsta med att gå på grejer där författare berättar om sina böcker. Jag menar - det är svårt att inte bli tagen av det engagemang som författare känner för dem ämnen deras böcker handlar. Till exempel Annica Wennströms Bänkad. Jag är inte ett endast dugg intresserad av fotboll men hon kändes så engagerad i ämnet att jag faktiskt kunde uppbåda lite intresse.

Nåja, återgå till att plugga filosofi inför morgondagens tretimmarslektion. Heja!

Följande minnen utlöstes av tre saker:

Ibland bara måste man är rätt mycket som en helt vanlig high school-kärleks-berättelse. Eller - skulle kunna vara. Fast om ni känner till David Levithan vet ni att inga av hans berättelser blir vara vanliga high school-kärleks-berättelser. Däremot - i en ideal värld - hade den här boken kunnat passera som en helt vanlig sådan.

När Paul ser Noah är det kärlek vid första ögonkastet. Fast det dröjer ju inte så jäkla lång tid innan han lyckas sabba allt med Noah genom att kyssa sitt ex. För att dra på en till växel tror alla att han OCKSÅ är involverad med sin bästa kompis Tony. Drama! Tony i sin tur har superkristna föräldrar som inte gillar att deras son är gay (men de är också de enda som är gay-motståndare i den här fantastiska rätt så ideala high school-bubblan som ungdomarna lever i, vilket ju är väldigt fint).

Men ja, okej, omdöme: Vad jag tycker om den här boken är uppdelat på två olika plan. Vi har dels själva berättelsen i sig, och dels dess och författarens intention. Grejen är att på det första planet är det en himla bra och underhållande high school-roman - men ärligt talat: Inte jättemycket mer. Det är ingen fantastisk berättelse. Levithan skriver inte den här smyga-runt-varandra-biten lika mästerligt som till exempel Rainbow Rowell. Den stora styrkan i den här boken ligger alltså snarare i koncept och intention än i själva berättelsen. Dock: Det faktum att det är en väldigt vanlig berättelse bidrar positivt till målet med den.

Alltså: att skapa en ideal värld, men beskriva den med vardagliga uttryck, eller att låta helt vardagliga händelser utspela sig i den bidrar till normaliserande av den världen. Att berättelsen kan upplevas som ordinär eller allmängiltig främjar syftet - vilket vi helt sonika får anta är att normalisera andra sexuella läggningar (och könstillhörigheter) än straight (eller cis-man/kvinna). Och bör den läsas, användas i skolundervisning, tipsas om på bibliotek, tryckas i händerna på varenda ungdom på grund av just detta? Ja, det borde den. Och borde exakt alla läsa den på grund av just detta? Ja, det borde den.

Dock: Okänd vadfan formgivaren av detta omslag tänkte.

Hörni. Idag är det TVÅ VECKOR kvar till Library of Souls släpps. TVÅ. VECKOR. Så olidligt. Hoppas veckorna går fort. Mvh OTÅLIG.

För första gången sen Victor flyttade hem fick jag ha ensamkväll igår!!!! Alltså, jag älskar Victor, men jag älskar också kvällar jag kan bara göra allt som jag vill. Saker jag gjorde: Åt kanelbulle bakad på ett RIKTIGT kafé (alltså ni vet sånna små kaféer som inte serverar en miljard sorters kaffedrinkar, men läsk i glasflaska och fortfarande bakar allting själv och inte har en endaste bake off-grej), badade Lush-bad och läste Fables och Scarlet. HUR BRA KVÄLL? Förlåt, det var inte alls det det här inlägget skulle handla om... Gå vidare.

Veckans Top Ten Tuesday-tema är avslutade serier som jag inte avslutat än. Och det blir inte i listform för att jag ska kunna svamla mer än vanligt, och för att jag är osäker på om jag kommer på speciellt många att svara. Några stycken kan jag ju rabbla upp. Som sagt har jag ju precis börja läsa Fables, och den sista och tjugoandra volymen kom ju för inte så länge sedan. Sandman har jag hunnit tre volymer in i och har därmed nio to go.

Ehm, kan ju prata om annat än comics också. Alltså Narnia. Känns för tillfället helt hopplöst och som att det kommer bli ett en-om-året-projekt. The Magician's Nephew och The Lion, the Witch and the Wardrobe har jag läst, men nu är jag inte ett dugg sugen på att läsa Narnia längre, trots att jag högt och tydligt deklarerade i juni att jag minsann inte behövde någon som drev på mig *skäms*. Och justja, när vi snackar klassiska sagoberättelser: Jag läste ju Howl's Moving Castle i somras, och i den serien finns det ju två till!

En annan serie som fortfarande står halvläst i bokhyllan är Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. När jag började samla dessa var de jättesvåra att få tag på, och jakten var roligare än vad böckerna var. Så ja, fem, sen tog det stopp. En till sån mellanåldersserie är Molly Moon, som jag inte förrän typ förra sommaren fattade att det faktiskt finns FEM STYCKEN av (på svenska, sex på engelska).

Eh, och hallå - Mistborn?! Glömde helt. Men nu har jag åtminstone del två hemma.