1. Victor och jag vände upp och ner på och städade hela lägenheten i helgen. Jag hittade en gammal cigarrlåda i plåt som jag har förvarat mina pins i sen jag var 12 år gammal. 

2. Att Hellacopters fått en revival i mitt liv. 

3. Backyard Babies släpper nytt och I'm on my way to save your rock 'n' roll är jävligt bra. 

Eller faktum är väl att dessa minnen legat nära sen i vintras, eftersom jag matat punkhjärtat mer än vanligt och dessutom lyssnat väldigt mycket på Foo Fighters och Queens of the Stone Age i år, vilka jag totalt spelade sönder när jag var yngre. 

Jag tänker på hösten typ ett och ett halvt år innan jag blev deprimerad på riktigt. När vi började sexan och fick egna skåp. Min bästis och jag delade skåp och det var tapetserat av Green Day, Sahara Hotnights, Grynet, Simple Plan och Dregen (herrejösses så kära vi var i Dregen. Vill minnas att vi hade den här bilden uppe någon gång under högstadiet, men hittar ingen tidigare källa än 2006 när jag googlar.). När vi cammade med okända killar och alla trodde vi var sexton (fast vi var elva-tretton) och vi nickade och sa att så var det. Och vi hängde på funplanet och snyggast och playahead (fast det var nog senare, i sjuan kanske). När vi kallade alla vi inte gillade för jävla kapitalist. "H har gett oss jättesvår läxa, jävla kapitalist alltså". När alla andra hade iPod nanos och jag hade en sketen mp3-spelare utan skärm som bara rymde 513 MB och jag raidade alla piratsidor efter allt jag hörde på Bandit. Och när jag injicerade Ebba Grön och Imperiet intravenöst, tillbad Thåström vid mitt altare.

Den här perioden är jävligt ovanlig i mitt liv, för jag kommer inte ihåg att jag läste ett enda jävla skit. Alla böcker jag minns är från när jag antingen var yngre eller äldre. Vilket ger ett jävligt stort antiklimax till det här inlägget, men om ni har orkat hela vägen hit vet ni allt om vad jag gillade och gjorde när jag var 11-12. 

På initiativ av.