Titel: Pappersväggar
Författare: John Ajvide Lindqvist
Antal sidor: 391
Läs också: Människohamn, Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda

Pappersväggar är en samling mystiska noveller, alla utan John Ajvide Lindqvist. En kvinna har ett sjätte sinne som talar om när folk ljuger, en man upptäcker att hans hus lutar, en paparazzo försöker få en bra bild, men får se något annat.

Ni som känner igen John Ajvide Lindqvist sen tidigare kan ju redan stilen, som han inte avviker från bara för att det råkar vara noveller, och för er som inte läst något utav honom tidigare kan dessa korta berättelser vara en bra början. Jag var lite skeptisk i början (ärligt talat hade jag inte fattat att det var en novellbok när jag köpte den), för jag är inte så förtjust i noveller. Jag ogillar när berättelser tar slut, när de inte fortsätter i alla oändlighet, och därför har jag svårt för noveller. De är ofta för korta för att man ska hinna komma in i dem, och när man gjort det så tar de slut direkt.

Ajvide Lindqvists noveller är precis lagom långa. När man kommit in i dem känns det som att berättelsen alltid har varit, och när det tar slut känns allting klart och avslutat. Man känner sig inte otillfredsställd, trots det korta formatet.

Ni som läst Ajvide Lindqvist tidigare känner också igen att det inte handlar om ren skräck, utan bara om ett krypande obehag som letar sig upp efter ryggraden. Det strålar ut i ryggen, upp över axlarna och sätter sig som en rastlöshet i nacken. Den perfekta skräckbokskänslan.

Nej, jag vill bara konstatera att han har gjort det igen. Ett ord: Fantastiskt.