Häromdagen passade jag på att göra en liten Adlibrisbeställning eftersom det är sån här ni vet... bokrea. Ska vi ta en titt på vad jag beställde? Okej, let's do it!

Vet ni vad jag sa till min man efteråt? Jo, jag gick ut i biblioteket, tittade på mina bokhyllor och sa "Jag gjorde en reabeställning på Adlibris ändå. Så jäkla skönt att slippa behöva få hem allt också". VEM ÄR JAG ENS???? För om ni inte noterade det själva vill jag bara påpeka det lilla "e-bok" eller "e-singel" som står innan varje ISBN-nummer.

Så vi kan konstatera två olika saker:
1. Jag köper hellre e-böcker än vanliga böcker numer.
2. Jag har börjat läsa noveller.

Vem vill gå in i en seriös analys av mina läsvanor? Ok, jag vill! Så jag gör det! Det finns nog flera anledningar till att det blivit såhär. Men när började jag egentligen föredra e-böcker framför fysiska? Jag är lite osäker själv, men jag började känna det litegrann redan i början när jag blev sjuk. Kanske för att själva föremålet "bok" är så laddat för mig? Men nu känner att ju mer jag läser på läsplatta, desto färre anledningar ser jag att läsa fysiska böcker. Det här är bara några av fördelarna: Jag behöver inte hålla i den när jag läser samtidigt som jag äter. Jag kan bära all världens böcker med mig. Det går att torka av den när en spiller på den (och hörni, jag spiller OFTA). Om jag börjar läsa en bok som jag inte riktigt gillar kan jag alltid byta till en annan utan att behöva bära med mig olika böcker. Jag behöver aldrig oroa mig för att papperskvaliteten är obehaglig, att typsnittet ska vara obekvämt, att boken ska vara för tung, sladdrig eller på annat sätt jobbig att hålla i. Den kommer aldrig bli ful i väskan. Jag behöver inte oroa mig för att bryta ryggen. Jag kan anteckna och markera i boken. Jag kan söka och slå upp ord direkt i plattan. Jag kan läsa i mörker. Och något som på senare tid blivit väldigt viktigt för mig: Jag behöver inte oroa mig för stök eller platsbrist. I min läsplatta kan jag sortera allt i olika listor och kategorier (OMG SO SATISFYING!!!!) och det är ORDNING.

Okej, här måste vi komma in på ett område som jag – tillsammans med många andra bokälskare har: Mina bokhyllor är fulla. Och stökiga. Böcker ligger på varandra. Något som fungerar dåligt för mig är att jag är väldigt känslig för stök, men tycker att det är väldigt trökigt att städa. Det här har gjort att jag över huvud taget knappt går in i rummet som är mitt bibliotek. Det har ju ofc blivit ännu värre nu när jag är utmattad, för städning har ju om vi säger så inte direkt varit prio 1. Det känns inte roligt för mig att vare sig välja en bok eller knöa in en färdigläst bok. Istället för att städa lägger jag böckerna i travar på golvet, pallar, systolen, fönsterbrädan... eller till och med skänker bort. Jag blir SÅ TRÖTT PÅ ALLA JÄKLA BÖCKER att jag slutar bry mig om dem. Och ärligt talat känns det som en rätt skön inställning att ba "fine, jag vill bara läsa, jag pallar inte bry mig om själva prylen bok". Det känns faktiskt rätt sunt ändå. Och betydligt mer miljövänligt.

Och angående novellerna: Jag har insett att jag behöver vara rätt petig med min sovrutin. Så istället för att pilla på mobilen när jag försöker landa i sängen är det skärmförbud (alltså som i allt förutom min läsplatta dårå obviously) efter kl 21 som gäller. Men det fungerar ju heller inte att läsa något fett spännande som jag inte vill sluta läsa, för då kan jag ju inte heller läsa. Därför: Varför inte läsa något som jag faktiskt inte KAN fortsätta läsa eftersom det tar slut? Kan nog vara mitt mest genialiska ever faktiskt. Så nu läser jag noveller. Plus för att det är rätt billigt också. Har inte riktigt gillat Novellixer tidigare för jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra av alla dessa småböcker som bara blir liggande överallt. De passar inte i någon bokhylla.

Så: Vi kan ju konstatera att jag gillar ORDNING REDA och oändlig tillgång till böcker. Och att inte behöva känna sug efter att fortsätta läsa när jag måste sova. Därför älskar jag min läsplatta, och är mycket glad att jag faktiskt uppdaterat mig till en nyare variant. Åh, älskar dig lilla läsplatta, may we never part.

Okej, för jääääättelänge sedan fråga Elvira om inte jag kunde göra ett litet inlägg med skräcktips. Alltså jag vill nog framställa mig själv som mer bevandrad än jag är – och skulle nog gärna läsa mer skräck än vad jag gör... meeeen det gör jag inte.

Den här höstens skräcksug har inte riktigt vaknat för mig än, men My Best Friends Exorcism ligger här hemma och väntar på att jag ska ta itu med den. Har lite annat jag behöver läsa först... Har precis börjat med en fantasyfärsking från Gilla Böcker, och sen ska jag läsa en serie för att se om den är något att ta in i sortiment.

Jag har alltid älskat skräck – enda sen jag var liten. Jag hade en ganska massiv samling av böcker med spökhistorier, men har nog tyvärr bara kanske 4-5 stycken kvar. En av de främsta anledningar till varför jag gillar skräck så mycket är nog inte det här att bli skrämd – utan snarare själva estetiken eller vad jag ska säga. Saker som är typisk skräck. Därför räknar jag kanske inte enbart läskiga saker till skräck (vilket ju skulle vara helt värdelöst, eftersom det då skulle bli helt omöjligt att avgöra vad som är skräck och vad som inte är det. Har skrivit lite om det här).

Jag tänker att som med typ alla genrer så är ju skräck enormt spretigt, och en kan ju knappast gilla allt. På senare tid har jag mer snöat in på skräckserier. Annars är ju medelåldersskräck lite mer av min grej... Det allra bästa för mig är nog den krypande skräcken, den innan det händer – eller det vill säga terror om en vill använda sig av de "klassiska" begreppen. Motsatsen kallas för horror, som alltså är när det händer. Fattar ni skillnaden? Terror: När en är rädd för att något ska hända. Horror: När det händer.

I alla fall, här kommer några av mina skräckfavoriter – vissa har jag tipsat om tidigare, och vissa som jag har tipsat om tidigare har jag valt att strunta i nu. Tidigare inlägg finns länkade längst ner!

Böcker

Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist Ehm, alltså jag tror ju det är direkt olagligt att inte ha med Ajvide på en sådan här lista. Han är ju Sveriges egen skräckmästare. Med rätta, för han är fasen grym. Jag rekommenderar allt han skrivit. Eller förutom Himmelstrand, för den tog jag mig inte igenom. Min personliga favorit är Hanteringen av odöda, men Människohamn och Lilla stjärna är också mästerliga. Just "Speciella omständigheter" är en novell som är utgiven som en Novellix, och det kan ju vara nice om en vill prova på lite. Finurligt nog har Creepypodden alldeles nyligen gjort ett helt avsnitt när Jack Werner läser just denna också! Lyssna på den här.

Slasher Girls and Monster Boys Alltså jag har nog mer och mer börjat gilla skräck i novellformat tror jag? Detta är faktiskt en antologi, så det är en hel hög med noveller från olika författare. Skön variation och många riktigt bra – även om en liksom inte kan gilla alla. Bra för att kolla in lite mer vad en tycker om.

Kvinnan i svart – Susan Hill Ah, detta är ju en riktig klassiker i sammanhanget! Jag tycker om den här så mycket! Krypande obehag, med djup och tragedi! Inte lika attackläskig som filmatiseringen, så om en vill bli rejält skrämd rekommenderar jag den.

Creepypasta – Jack Werner Alternativt – om ni hellre vill se bok istället för att se film – plockar ni upp Jack Werners bok Creepypasta. I och för sig, om ni är lika slaviska Creepypodden-lyssnare som jag är har ni kanske hört det mesta redan. I och för sig å andra sidan så har ni missat hans utläggningar kring. Lite mervärde i att läsa boken ändå.

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children – Ransom Riggs What, är det här skräck? tänker ni kanske nu. Nä, nä inte direkt, men om ni vill läsa fantasy med inslag av terror och skräckestetik är Riggs grejen.

Carrie – Stephen King Ahahaha, så klyschigt att ha King på en sån här lista, men till mitt försvar: Elvira som önskade vill veta var hon skulle börja. Carrie är nog min personliga King-favorit. Jurtjyrkogården är läskigare, men den spelar inte lika mycket på mina strängar. Känner också att jag absolut 100 % måste läsa The Shining snart.

Serier

Locke & Key – Joe Hill & Gabriel Rodríguez Det här är också rätt mycket fantasy och liksom med mer skräckinslag. Denna var min gateway till att börja läsa mer serier också. Supersnygg dessutom.

Through the Woods – Emily Carroll Här har vi skräcknoveller i serieformat. Sjukt snyggt och lite obehagligt. Gillar skarpt!

October Faction – Steve Niles & Damien Worm Tim Burton-familjen Addams-monsterjägare. Tim Burton när han var bra, that is.

Uzumaki – Junji Ito Japansk skräckmanga som är så jäkla flippad. Alltså det är så konstigt att det blir obehagligt på riktigt. Om en är förtjust i japansk skräckfilm tycker jag att en ska kolla in denna (gudars, vem älskar inte The Grudge och One Missed Call?).

Harrow County – Cullen Bunn & Tyler Crook Här har vi en serie om en tjej som upptäcker att hon är en återfödd häxa. Hon går också runt med skinnet av en pojke i väskan. Isn't the cover giving you the creeps? Så mycket nice:a (och med det menar jag tillfredsställande obehagligt) inslag i denna.

Hoppas ni hittar något fint! Vilka är era bästa skräcktips?

Du vill nog också läsa:
Mina rysligaste böcker
Top Ten Halloweenish Reads
Mitt första möte med skräck
Jag dras alltid till skräck

"Nä, jag har inte råd att köpa några fler seriealbum den här månaden, så det får räcka med det jag har" skrev jag. Sen köpte jag Through the Woods i alla fall. Heja. Jag hade inte läst något om det, inte bläddrat i det. Bara sett framsidan som var himlarns fin och som ju ändå skvallrar om att det är ett seriealbum fyllt av skräckberättelser. Har svårt att motstå sånt.

Så, den innehåller alltså fem skräckberättelser, inspirerade av gamla sagor fast liksom mycket mörkare. Det är till exempel en främling som lurar ut tre systrar - en åt gången och alla försvinner. Det är en ande efter en död fru som inte slutar hemsöka den nya frun förrän hon själv blir ihopsydd. För att ta två exempel.

Jag är ärligt talat inte skitsåld på själva berättelserna. Däremot bilderna. Alltså GUDARS. Så sjukt fint, och jag vill liksom sätta varje uppslag på väggen. En hel del påminner mig om Tove Janssons bilderböcker (alltså jämför bilden ovan med den här bilden till exempel). Mest är det väl kanske stämning och färgkombinationer som gör att jag tänker på Jansson. Plus kanske den här liksom... blocktekniken om ni förstår vad jag menar? Jag är ju ingen konstnär direkt, men jag tror jag menar det här linjefria, och att inte jobba med övertoningar, utan verkligen göra stora färgblock. Känner mig sämst på att förklara, men det är helt enkelt skitsnyggt.


Som ni ser på det två bilderna här ovanför är också texten integrerad i själva bilden, vilket också är mycket snyggt. Som ni ser är det ju också väldigt lite text på varje sida, vilket gör att bilderna får tala ganska mycket för sig själva.

Men okej, själva berättelserna är det väl bäst att jag kommenterar då: jag tycker nog att de blir lite för platta. Vissa slutar lite för abrupt med så pass öppna slut att de känns ofärdiga. Det känns som att det är meningen att öppenheten ska få håren att resa sig på armarna men... it just doesn't do it for me. Dock tycker jag att den är sjukt läsvärd bara för den fantastiska konsten. Den ÄR verkligen Through the Woods' största förtjänst. Hade för övrigt lätt velat se Carroll göra ett album där hon illustrerar klassiska Grimm-sagor (som hon ju ändå är inspirerad av) på det här sättet.

Through the Woods
Emily Carroll
208 s.
Faber & Faber
2015
Goodreads

Om du var på en husvisning för ett perfekt hus med alldeles för lågt utgångspris och mäklaren i slutet skulle samla alla intressenter med meddelandet att den förra ägaren säger att det bor något i källaren som kommer ut på natten - skulle du backa då? Jag var tvungen att diskutera saken med min sambo, och trots att jag var helt övertygad om att han (som inte tror på spöken eller övernaturligheter what. so. ever) skulle skratta bort frågan svarade han: "ja, jag hade backat". Och inte en chans att JAG (som också är skeptiker, men en väldans mörkrädd och mesig sådan) hade stannat kvar där en sekund till. Hade inte blivit något husköp för oss i alla fall, hur bra huset och utgångspriset än var.

Ovanstående scenario är alltså premissen för den här novellen. Och huvudpersonen och hans sambo är uppenbarligen inte jag och min sambo. De är snarare tvärtom ganska nöjda, för det betyder att de blir av med sådana som mig och min sambo i budgivningen. Jättetrevligt fram till det blir natt.

Jag är inget stort fan av noveller, men den här var helt enkelt grym. Både som i bra och... hemsk. Ond. Låt oss bara säga att jag aldrig kommer köpa hus på landet (eller det tänkte jag ju inte innan heller, men ännu mindre nu). Hade sån jävla hjärtklappning att jag var tvungen att avbryta en stund och pussa på min sambo. Och då är jag i vanliga fall inte superlättskrämd när det kommer till skräck i bokformat.

Det som jag hatälskar med John Ajvide Lindqvist är den här grejen att han liksom inte GÖR stora utlösningar eller ordentligt avslutande slut. Det är ju förstås både bra och dåligt. Önskar innerligt att (spoiler) [han bara skulle öppna den jävla dörren och bli dödad någon gång så jag slapp tänka på mer vad som hade kunnat hända eller vad som fanns där inne]. Den är ett bevis på att terror (alltså skräcken innan något händer) är så jävla mycket värre än horror (skräcken när något händer).

Om ni vill bli rejält skrämda: Läs den.

Så, vilka är ni? Köpare eller backare?

Speciella omständigheter
John Ajvide Lindqvist
43 s.
Novellix
2014
Goodreads

Bild: Kevin Weir

Redan i beskrivningen låter Slasher Girls & Monster Boys helt mästerlig - YA-skräck med grymma tjejer och hemska män, inspirerat av gamla klassiska skräckberättelser (bland annat), bidrag skrivna av till exempel Marie Lu och Carrie Ryan. Herregud, KAN det ens gå fel? Det korta svaret: nä, faktiskt inte.

Alltså, att få ta paus från enerverande och stressande uppsats-research... <3 Jag ska träffa min handledare imorgon vilket gör mig både pepp och stressad. Känns som att allt jag vill göra har absolut ingen (dvs väldigt lite teoretisk litteratur att använda) eller absolut alla (dvs min infallsvinkel redan täckt) gjort. Så svårt att balansera mellan.

Den här veckans tema är helt valfritt, vilket brukar vara min värsta typ av tema. Men det ordnade sig ganska snabbt, med anledning av att jag just nu läser något jag inte brukar läsa så ofta - nämligen noveller. Jag har äntligen tagit itu med att hugga in på novellsamlingen Slasher Girls & Monster Boys, och den får till och med en novell-oälskare som jag att bli frälst. Därför passar jag på att göra en lista på novellsamlingar (och en Novellix) som jag läst och gillat under de senaste åren!

1. Love Hurts - Kim W. Andersson
   Alltså dessa två seriealbum är helt enkelt genius. Korta berättelser på temat "love hurts", med all möjlig övernaturlig inblandning och en hel del skräckinslag. Gillar skarpt!
   
   
2. Stockholms Undergång - Fruktan
   Den här blir väl ännu mer intressant om en kan och hittar i Stockholm, men hallå - vem vill inte läsa om hur ens hemstad totalt faller i bitar? Seriöst.
   
   
3. Önska bort önska nytt - Ingrid Olsson
   Det här kan vara bland det snyggaste jag läst i livet. Ingrid Olsson återberättar hela livsöden i minimalt med ord. Det är den typen av bok som en vill ha stående i hyllan och läsa ett par sidor i lite då och då. Jag förstår verkligen inte hur den här boken (och dess syskon Blink blink med stjärnan) INTE kan vara helt sönderälskad av alla, pga SÅ. BRA.
   
   
4. Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist
   Vad vill ni att jag ska säga? John Ajvide Lindqvist liksom. Out of arguments.
   
   
5. Slasher Girls & Monster Boys - April Genevieve Tucholke
   Självklart måste jag tipsa om boken jag läser också, eftersom den hittills varit helt galet bra. Det är en antologi där varje novell är inspirerad av en klassisk film (eller bok? Har inte förstått till 100%, har inte kommit så långt), och innehåller hemska män och coola kvinnor. Jag blev sugen eftersom både Marie Lu och Carrie Ryan bidragit (vilka jag båda läst och gillat alltså), och även flera författare som jag inte läst men velat läsa ett tag (Leigh Bardugo, Stefan Bachmann, Danielle Paige). Tänkte att det ju är ett rätt bra sätt att bara prova på olika författare litegrann och kanske upptäcka någon ny jag inte läst innan!
   
   
6. Jiroekonomi - Nina Åkestam
   Det här är en av Novellix facknoveller som de lanserade förra hösten. Vet inte om det blev något mer av det, men åtminstone den här är väldigt bra. Jag blev dock väldigt sugen på att också beställa de andra nu när jag kollade på dem (men ska hia mig, det måste bli mer vetenskapliga artiklar för mig i framtiden och lite mindre... annat om jag ska ro i land två uppsatser och sen en doktorsavhandling). Men okej - Jiroekonomi. Väldigt tydligt och väldigt intressant om ett ekonomiskt system som skulle kunna vara ett alternativ till det icke-fungerande ekonomiska system vi har idag.

Jiro Ono driver en sushibar i Tokyo. Trots att verksamheten är rätt liten - endast plats för tio sittplatser, extremt lång väntetid och ingen serveringspersonal - har stället fått tre stjärnor i Michelinguiden. Hemligheten är att Jiro Ono helt enkelt valt att fokusera på kvalitet istället för kvantitet.

I Jiroekonomi utreder Åkestam vad som egentligen skulle hända med samhället och människorna om vi lärde oss lite mer av Jiro Ono. Om vi fokuserade lite mer på kvalitet än på kvantitet. Om vi snöade in på saker och fick ordentligt med tid för det vi gjorde istället för att göra 30 grejer samtidigt.

Det här är en av det Novellix kallar för facknoveller - ett nytt koncept som de lanserade nu i början av september. Ärligt talat förstår jag inte riktigt skillnad mellan vad en "facknovell" och en styckutgiven artikel skulle vara. Men jag antar att det handlar om själva styckutgivningen och att ordet "novell" ger en mysigare och mindre vetenskaplig klang än ordet "artikel".

Själva innehållet är det definitivt inget fel på i varje fall. Det Åkestam föreslår som en lösning på problemet med ekonomisk tillväxt är intressant och tankeväckande. Hon pekar i novellen (gud, här vill jag hemskt gärna skriven ARTIKELN pga tycker verkligen inte att det är en novell. Nåja, använder väl samma begrepp som Novellix även om jag tycker det är missvisande) på hur vi skulle kunna få ett bättre och mer hållbart samhälle om vi lärde oss lite mer av Jiro Onos sätt att driva sin verksamhet på.

Delvis så blir det en reflektion över hur vi måste revolutionera hela vårt samhällstänk. Vi måste bygga nytt från grunden. Samtidigt exemplifierar Åkestam det hon skriver på ett sätt som känns nära mig - som gör att jag kan relatera och förstå sammanhanget. Med andra ord blir det tillräckligt lättförståeligt för mig som inte kan något om det här ämnet annars. Eftersom jag inte är insatt i ämnet kan jag dock inte uttala mig om rimligheten i hennes påståenden. Men jag tycker helt klart att det är tankeväckande både på ett personligt och samhälleligt plan. Novellen får mig både att fundera på hur jag kan optimera mitt eget liv, samtidigt som jag funderar på hur vi ska lösa världsproblemen.

Om Novellix andra facknoveller också är lika lätta att ta till sig som Jiroekonomi är jag definitivt positivt inställd till konceptet. Jag tycker att det är intressant att jag kan skaffa mig punktkunskaper - att jag kan välja att fördjupa mig (eh, fast på ett ytligt plan förstås) i det här lilla ämnet utan att först behöva läsa en kandidat i företagsekonomi. Som ni kanske vet är jag något av en kunskapsnörd - jag älskar att lära mig saker och vill helst kunna ALLT. Själva lärandet är målet liksom. Att tillgodogöra sig kunskap. För det tror jag att dessa små facknoveller kommer vara perfekta. Plus att det tar ju inte så lång tid att läsa en sån här liten bok.

__________________________________________________________________________________

Alltså, rätt länge har jag sett mig som en sucker för apokalyps och dystopier och det har varit min allra allra bästa genre. Men under våren hände något, för jag har inget tålamod med den typen av berättelser längre (för tillfället hoppas jag. För jag vill nog hitta tillbaka så småningom). Ändå så sitter det liksom kvar i ryggmärgen att "OMG apokalyps, vill läsa", och sen när jag väl läser är det inte riktigt så bra som jag tänkt.

Stockholms undergång var en sån bok som jag tackade ja till att läsa så fort jag fick mejlet. Utan att veka. Ordet "undergång" räckte för att få mig gå igång, och att det var just noveller tyckte jag kändes extra kul. Formatet känns fortfarande kul nu efteråt - ögonblicksbilder av apokalypsen istället för trilogier som det oftast handlar om. Dock kan jag störa mig lite på att det besvarar alldeles för få frågor från mitt håll. Jag nöjer mig inte med världen går under - jag vill veta varför. Och just den frågan besvaras inte i någon av novellerna, vilket gör mig frustrerad. Novellerna presenterar ögonblick, men ingen ger någon lösning eller ett ordentligt avslut. Det blir trailers för apokalypsen, och jag vill veta var resten tagit vägen.

Att novellerna håller väldigt olika kvalité är klart. Jag som bäst gillar berättelser där människorna är monstren (oavsett om det handlar om zombier, vampyrer eller bara... mänskliga monster av odefinierbar sort) har svårt för att fastna för till exempel Eira E. Akres "Regnbågen", även om just "Regnbågen" i övrigt är väldigt välskriven.

Jag gillar konceptet att undergången samlats kring Stockholm, eftersom igenkänningen gör det extra kusligt. Dock tycker jag också att det gör att det blir lite mycket same same. Efter Christian Enbergs "Öde land" börjar jag bli rätt mätt på tomma Stockholmsgator och protagonister som undrar var alla människor tagit vägen. Då tappar igenkänningen lite av sin magi. Dessutom känns det som att alla sjukdomsförlopp i boken är snarlika. Däremot tycker jag definitivt att det är tillräckligt bra för att jag ska vilja fortsätta läsa. Över lag och läst en i taget - alltså inte i sträck - är det bra berättelser, även om jag inte blir 100 % tillfredsställd.

Min favorit är helt klart - visserligen den enda som inte är skriven av någon av författarna i skrivarkollektivet Fruktan - Anders Fagers "Fem timmar". Det är den som känns mest ny, som något jag inte läst innan. För att få ihop till en topp tre så tyckte jag även mycket om Boel Bermanns "De vita" och Andreas Rosells "Allt vi byggt upp ska vi riva ner".

__________________________________________________________________________________

Precis som jag gjort de två senaste åren (2013, 2012) tänker jag även i år tipsa om lite böcker som ni kan passa på att läsa idag när det är kvinnodagen och allt!

Vår kamp är en novellsamling som Mix Förlag släppt inför kvinnodagen. Det är alltså ett gäng feministisk noveller skrivna av olika svenska författare. Ärligt talat har jag bara hunnit läsa Jaguar av Julia Svanberg än så länge, men jag tycker att initiativet är så himla bra att jag tipsar ändå! Det bästa av allt är att om en inte vill läsa så många noveller går de dessutom att köpa styckvis. Jag tycker att Jaguar var fullkomligt fantastisk, som om ni bara ska köpa en, köp den! Dessutom: Om ni ännu inte är övertygade feminister kan ni läsa författarnas svar på varför de är feminister här.

Under stjärnor av glas handlar om Cordelia och hennes väninna som jobbar som skådespelerskor i 1800-talets London. De inser dock att de blivit alldeles för gamla för skådespelandet och bestämmer sig för att starta ett eget företag. Det är ju givetvis otroligt kontroversiellt, men deras affärer går riktigt bra. Så bra att de till och med snart kan byta upp sig från sin lilla källarvåning till ett hus!

Min mormor hälsar och säger förlåt hoppas jag verkligen att ingen missat! Jag hypar den här inför typ alla jag träffar, för jag gillade den så himla mycket. Boken är inte klockren att ta upp på en sån här lista, men jag är så himla glad över att Backman har skapat den fina karaktären Elsa. Elsa är sju år, en besserwisser som gillar Harry Potter och som har rejält med skinn på näsan. Hon är kaxig och målmedveten och det är fullkomligt omöjligt att inte älska henne.

Vad jag själv ska göra? Jag ska fortsätta varva Vår kamp med Prodigy innan jag ska bege mig in till stan för att äta tårta med F! för att fira att det är fler än jag som vill vara medlem i detta fantastiska parti. Efter det tänker jag vandra med alla andra tårtfirare till Mariatorget och demonstrera för makten över våra liv! Alltså, feminism ger mig en varm lyckoklump i magen och att vara feminist är som att hitta hem. Det är bland det finaste jag vet i livet.

Hur firar ni internationella kvinnodagen?
__________________________________________________________________________________

Samtidigt som den sista boken i Delirium-serien, Requiem, kom ut, släpptes även Delirium Stories samlade i en bok (tror att de först släpptes en och en). När så läst klart Requiem var jag ändå inte jättepepp på att sätta igång med Delirium Stories direkt, utan ville hålla lite på det. Suga på karamellen lite till. Men det visade sig att ju längre tiden gick, desto mer KRYMPTE mitt intresse. Så jag närmast tvingade mig själv att läsa den, bara för att den stått så länge på min att läsa-hylla.

Delirium Stories innehåller alltså tre stycken noveller av varierande längd - alla berättade av tre olika personer: Hana, Annabel och Raven. Totalt är boken ungefär 150 sidor lång (de sista 50 sidorna är ett utdrag ur Requiem och en intervju med Lauren Oliver). Alla tre utspelar sig dock under perioder där Lena inte varit speciellt närvarande i de här personernas liv. Hanas berättelse utspelar sig under perioden i första boken när hennes och Lenas relation är lite skakig. Annabels under tiden innan hon blev botad, varvat med tiden då hon satt i fängelse. Ravens innan hon träffade Lena.

När jag började läsa den här kändes det ändå så himla bekant och tryggt att komma tillbaka till en berättelse som jag visste att jag älskade (ni vet varje gång en läser Harry Potter och det känns så himla fint att få återvända till Hogwarts? Inte riktigt samma känsla, men ändå lika). Samtidigt var det också så himla svårt, för att jag liksom glömde bort att "jag" inte var Lena, vilket ledde till stor förvirring på vissa ställen.

Jag älskar med de här berättelserna att vi faktiskt får berättelser som har berättats ur ett annat perspektiv - Lenas. Jag tycker att det är så intressant när jag liksom får läsa om samma händelse, fast ur flera olika synvinklar. Jag känner att jag efter att ha läst den här boken förstår jag mycket mer av hur dessa personer handlat i Requiem - utan att den för den skull krävs för att en ska förstå Requiem.

Om du är sugen på att få ut lite mer av den här berättelsen, och är ledsen över att serien är slut rekommenderar jag verkligen den här boken! Det gäller bara att ni inte glömmer bort vem det egentligen är som berättar.

Jag valde att köpa två stycken av Novellix senaste fyra, nämligen Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald och Nattsidan av Joyce Carol Oates.

Berättelsen om Benjamin Button känner ni säkert igen från filmen med (nästan) samma namn. En mamma föder ett barn som inte är ett barn utan en äldre man. Istället för att bli äldre blir han yngre.

Nattsidan handlar om två forskare som åker ut till olika medium för att undersöka om de faktiskt på riktigt kan göra det som de säger sig kunna.

Till att börja med gillade jag Benjamin Button bäst. Helt klart mycket saker som händer hela tiden, och en hinner aldrig tröttna på berättelsen. Den har liksom bra flyt och är så himla mysrolig. Jag har egentligen inte speciellt mycket att säga om den, förutom att den var bra. Jag kan känna att det kanske är lite synd att jag sett filmen och känner till berättelsen sen tidigare, för det gör ju egentligen att all som helst mystik försvinner.

Nattsidan är betydligt svårare att ta till sig. Åtminstone var den det för mig. Jag älskar älskar Joyce Carol Oates, men tyckte kanske inte att den här var typisk om jag jämför med det jag läst av henne tidigare. I och för sig så har jag heller aldrig läst några noveller av henne (det måste jag göra. Note to self). Men om Benjamin Button slutar på den lilla bokens sista sida, så gör Nattsidan inte det. Jag gick och funderade på den i flera dagar och började tycka mer och mer om den. Nu ser jag den definitivt som den bättre av de två. Först tyckte jag mest att den var trög och lite krånglig. Jag förstod inte alls vad den handlade om och tyckte till om med att den kändes lite meningslös. Men ju mer jag funderar över den, desto obehagligare, sorgligare och meningsfull tycker jag att den blir. Jag rekommenderar att inte döma direkt och att läsa, fundera, läsa och fundera. Och läsa ännu några fler gånger.

I fel grav innehåller fem stycken berättelsen.

En om en ung poet som lämnade några synnerligen fantastiska dikter i sin flickväns grav och nu ångrar sig.
 En handlar om Onion som kan läsa andras tankar och som helst av allt vill tjäna hos trollkarlarna i Perfil.
Den tredje handlar om en tv-serie som aldrig går på bestämda tider, där en roll aldrig spelas av samma skådespelare två gånger och där tittarna själv måste ingripa.
Den fjärde handlar om en handväska som rymmer en hel värld. På en natt i handväskan går 20 år i den verkliga världen.
Den femte och sista berättelsen handlar om två tvillingar som tycker om att leka Död-leken.

I beskrivningarna tycker jag att alla fem noveller låter fantastiska. Dessvärre är de inte fullt så fantastiska. Sanningen att säga tycker jag att de är något poänglösa. Det börjar bra, med ynglingen som gräver upp sin flickväns grav. Den första novellen är fylld av en stämning som vore värdig Tim Burton (som är min favorit bland filmskapare – alla kategorier). Jag kan se natten, kyrkogården, graven, den döda flickan framför mig. Den är rolig, men inte ett dugg mystisk eller läskig.

Efter det går det utför. Trollkarlarna i Perfil är långtråkig, Trolleri för nybörjare rörig, Sagohandväskan och Specialistens hatt känns båda poänglösa. Det började ju så bra, men fortsatte så fruktansvärt trist. Idéerna är bra, men inte väl genomförda.

Dock är jag inte helt avskräckt än. Jag vill ändå läsa mer av Kelly Link innan jag bildar mig en uppfattning. Jag menar, hennes berättelser har ju helt klart potential, men jag tycker att de skulle kunna vara mer genomarbetade.

Titel: Pappersväggar
Författare: John Ajvide Lindqvist
Antal sidor: 391
Läs också: Människohamn, Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda

Pappersväggar är en samling mystiska noveller, alla utan John Ajvide Lindqvist. En kvinna har ett sjätte sinne som talar om när folk ljuger, en man upptäcker att hans hus lutar, en paparazzo försöker få en bra bild, men får se något annat.

Ni som känner igen John Ajvide Lindqvist sen tidigare kan ju redan stilen, som han inte avviker från bara för att det råkar vara noveller, och för er som inte läst något utav honom tidigare kan dessa korta berättelser vara en bra början. Jag var lite skeptisk i början (ärligt talat hade jag inte fattat att det var en novellbok när jag köpte den), för jag är inte så förtjust i noveller. Jag ogillar när berättelser tar slut, när de inte fortsätter i alla oändlighet, och därför har jag svårt för noveller. De är ofta för korta för att man ska hinna komma in i dem, och när man gjort det så tar de slut direkt.

Ajvide Lindqvists noveller är precis lagom långa. När man kommit in i dem känns det som att berättelsen alltid har varit, och när det tar slut känns allting klart och avslutat. Man känner sig inte otillfredsställd, trots det korta formatet.

Ni som läst Ajvide Lindqvist tidigare känner också igen att det inte handlar om ren skräck, utan bara om ett krypande obehag som letar sig upp efter ryggraden. Det strålar ut i ryggen, upp över axlarna och sätter sig som en rastlöshet i nacken. Den perfekta skräckbokskänslan.

Nej, jag vill bara konstatera att han har gjort det igen. Ett ord: Fantastiskt.

Titel: Frukost på Tiffany's
Författare: Truman Capote
Antal sidor:160

Som ni kanske vet (och ser på sidantalet) så är inte Frukost på Tiffany's egentligen en riktig roman, utan snarare en novell av det längre slaget. Just den här boken jag har läst innehåller dessutom tre kortare noveller som också är skrivna av Truman Capote.

Novellen Frukost på Tiffany's handlar om Holly Golightly. Berättelsen om Holly berättas av en författare som hade turen - eller oturen - att bo granne med Holly. Han berättar om Hollys alla tokiga påhitt. Som till exempel: Första gången de träffades var när hon knackade på för att hon ville hoppa in genom hans fönster.

Novellen är full av roliga upptåg, språket är jättefint, härligt och skönt att läsa! De andra novellerna i boken är också helst klart läsavärda!