Trots att jag har min enda semestervecka nu har jag en jävla massa att göra den här veckan. Det är bordsplaceringar som ska stämma (damn you familjefejder och folk som bara känner en person. Snart blir det egna bord alternativt hela havet stormar), nattamatsbak, spellistebygge (alltså rimligt att min största musikinspiration på senaste tiden är How I Met Your Mother? Mycket rimligt), dryckesplanering osv som ska fixas. Alla har hela tiden frågat mig om jag är nervös och om jag är stressad för att det är mycket att göra. Jag har hela tiden svarat "Nej, det är inte så farligt. Känns som att alla har så mycket att göra inför sina bröllop, men jag fattar inte riktigt vad jag ska göra". TILL EXEMPEL hade vi ju kunnat göra en spellista liiiiite tidigare. Victor har i alla fall en slips (rosa!) och ett par skor (bruna!) nu, så då behöver jag inte vara stressad över det.
Sååå, ni vet en sån här typisk möhippe-/svensexe-grej när en ska svara på frågor om sin partner? Det fick jag givetvis göra i lördags, och Victor hade fått göra det på sin svensexa också. Min lättaste fråga att svara på (yep, lättare än hårfärg för han har helt obestämbar hårfärg) var: "Vilken är Victors favoritfilm?" Jag svarade "Fight Club" innan frågan ens var färdigställd (jag tänkte faktiskt kortare tid än vad Victor gjorde när jag skulle dubbelkolla det med honom efteråt. Och ja, det är fusk att kolla med varandra innan bröllopet). Sen fick jag ju förstås frågan om vilken min favoritfilm var för att de ska kunna kolla så att Victor svarat rätt. Jag svarade "Låt mig återkomma".
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio |
I fredags skickade jag med bokmärken med reklam till typ varannan person. "Du ser ut som att du vill lyssna på en bra podd!" "Har du läst Cirkeln? En av författarna har skrivit en sjuuuukt bra podd till P3!" "Om böckerna tar slut har jag ett superbra poddtips – helt gratis dessutom!"
Vad vann jag på det här? INTE ETT JÄVLA SKIT. P3 borde ärligt talat ge mig lite provision för alla bokmärken jag delat ut. MEN I ALLA FALL. Eftersom jag har en blogg med en jävla massa sidvisningar varje dag kan jag väl fortsätta missionen här dårå!
Sara Bergmark Elfgren har alltså skrivit en podd för P3. Alltså inte en diskussionspodd, utan en mockumentär (jag och Victor twistar om detta ord. Han menar att en mockumentär alltid driver med dokumentärer, medan jag menar att en mockumentär bara är en hittepå-dokumentär. Wikipedia håller med mig)(detta är alltså en icke-humoristisk hittepå-dokumentär) om en tjej som dött. Om en älskar P3 Dokumentär, I brottets spår och andra crime-poddar (a la undertecknad), men verkligen skulle älska dem lite mer om det var övernaturligheter inblandade kommer en förmodligen få instant sprutorgasm av denna serie (a la undertecknad). Det är helt enkelt 100% amazing och prick allt jag någonsin önskat mig av en podd. Så är det.
Ett avsnitt är ca 30 minuter långt. Om du lyssnar på ett avsnitt och tycker att det var bortslösad tid bjuder jag på cyber-kakor. Eller vänta, det gör jag ju ändå, hehe.
Det går att lyssna på internetzzz, i Podcasts-appen och i Sveriges Radio-appen (ni måste söka på P3 serie, inte De dödas röster). Iväg med er nu. Så så. Kom igen. SKA JAG BEHÖVA SÄGA ÅT ER PÅ SKARPEN? Nej, bra.
Hejhej alla! Jag hoppas tillbringa större delen av den här dagens tid i soffan för att återhämta mig efter min möhippa (har bland annat åkt till rymden i en mini-Death Star. Inte alla som har). Om ni kör på samma typ av lågaktivitet som jag kommer här ett gäng artiklar och sånt som jag tycker ni kan läsa!
1. "Är arbetarklassens drömmar de skrattar åt"
Det är ju knappast någon hemlighet vid det här laget att jag är ett stort Patrik Lundberg-fan. Han skriver som vanligt väldigt bra – den här gången om att vara klassresenär och att förakta arbetarklassens drömmar.
2. "Somliga feta kvinnor"
Personen bakom instagram-kontot somligafetakvinnor intervjuas om hur fatshamingen inom feminismen ser ut, hur förtrycket av tjocka syns i samhället och hur en kan vara en bra allierad till en tjock person. Så himla väldigt vettigt. Alla smala/normsmala personer borde läsa detta och ta till sig.
3. "What's It's Like to Have 'High-Functioning' Anxiety"
"It’s feeling unqualified to write this piece because I’m getting by. It’s when you’re social enough to get invited to things, but so often find yourself standing in a room where it feels like no one knows you. It’s being good at conversation and bad at making close friends because you only show up when you feel “well” enough. Only text back when you feel ready. Because you’re afraid they’d hate you if they really knew you. That the energy would overwhelm them, and you’d lose them."