Hallå kommer ni ihåg den här? Det är tydligen TIO ÅR sedan den kom ut???? Eller inte just den här, den kom ut idag pga tioårsjubileum, men ni fattar. Originalet. Här i 4K och med uppdaterat slut! Alltså kommer ihåg att vi lyssnade på den här jämt när vi gick i nian! Fyfan vad gammal jag är alltså...
Heh, jag har ett mycket olyckligt meddelande idag: Jag har sträckt en muskel i armen och har fått som rekommendation att INTE SKRIVA PÅ DATORN. Så bye uppsatsskrivande (som jag ändå inte gör) och bye bloggande. Om det kan göra min arm bättre så att jag kan klara mig igenom en hel arbetsdag utan att droga mig på en liten cocktail av paracetamol + ibuprofen + diklofenak blir jag mycket glad, och därför tänker jag i alla fall pröva avhållsamhet. Gå i skrivcelibat. Eftersom jag ändå är en väldigt snäll person kommer här några texter ni kan läsa medan jag inte bloggar!
1. "Därför mår du bättre av att sluta spela Monopol"
Tyckte det här var en skitintressant text, och jag insåg varför jag alltid hatat Monopol. Det är något med Monopol som gör att det kryper under huden på mig. Och you know what: Monopol är inte designat för en angenäm spelupplevelse. Kolla texten för förklaring och historia!
2. "När alla andra är så himla bra och du känner dig värdelös och överflödig"
Det här kom verkligen som på beställning, med tanke på mitt inlägg förra veckan. Louise på lugnochfin skriver lika bra och träffsäkert som vanligt.
3. Isabelle McAllister + Plantagen
Ok, detta är inte så mycket att läsa, utan mer att titta på. Har pinnat prick varje bild i det här inlägget till min hem-mapp på Pinterest. Så. Jävla snyggt. Lite såhär ser det ut:
4. "10 mat-lifehacks du måste kunna"
Den här typiskt bra personen har skrivit ett typiskt bra inlägg.
För övrigt: Har ni sett det här? Och det här? Jag som en gång respekterade Rowling för att hon inte mjölkade Harry Potter-världen på dess sista magi får nu äta upp allt jag tänkt om henne. Snälla Rowling, sluta innan det är försent.
Puss och hej och hoppas mina muskler samarbetar med mig snart. Kan vara nice att kunna skjuta en kundvagn framför sig och öppna tunga dörrar och sånt snart :))))
En sak som jag har jävligt svårt för: författare som inte förstår när det är dags att sluta. En författare jag alltid respekterat för att hen haft vett att sluta i tid: J.K. Rowling.
*paus för sorgsna suckar*
Sen kom meddelandet om Fantastic Beasts. Sure babe, tänkte jag. Det kan jag absolut gå med på. Samma universum, inget att göra med Harry alls. Topp, det blir säkert skitbra. Sen kom The Cursed Child. Okej, jo, jag ställde mig skeptisk. Det gjorde jag. Men det hindrade mig inte från att förhandsboka, köpa måndagen efter den släpptes och sen läsa klart den i ett andetag. Och när det hela var slut var den enda klump jag hade i bröstet besvikelse (jag såg i grupper på Facebook att folk GRÄT när de läste slut den?!).
Inte på boken. Nej alltså, boken var allt jag förväntade mig att den skulle vara. Den var sämre än att inte veta. Inte hälften så angenäm som att spekulera och undra. Nej, jag är besviken på Rowling. För att hon helt plötsligt inte haft vett att sluta i tid, för att hon har blivit en av dem som pumpar mer substans ur saker som redan är färdiga. Som släpper förbi undermåliga verk i en serie som redan är komplett.
Så var The Cursed Child så dålig? Nä, det tycker jag inte. Men det här kan aldrig bli Harry Potter för mig. Jag vägrar erkänna The Cursed Child till min kanon – lika lite som jag anser fanfiction vara en riktig del av berättelsen. Och det är väl så jag ser det här. Som en spekulation i vad som kunde ha hänt 19 år senare. Inte någon sanning.
Och sorry J.K, men något gick sönder i vår relation efter det här.
Ok. Ja, jag ska blogga bättre en annan dag. Jag ska samla mina tankar och skriva något vettigt. Jag ska jag ska jag ska. Men det här är min första spontana tanke efter att ha läst klart Harry Potter and the Cursed Child: Var det verkligen fucking värt det?
Alltså kan en få tillåtelse att vara Grinchen för Alla hjärtans dag? GREAT, DÅ KÖR VI. För veckans Top Ten Tuesday är all about love, och jag är ju inte mycket för gulliga saker! Så antingen kan ni slänga igång era bästa låtar om broken hearts (till exempel Nothing But A Heartache med Flirtations) eller era bästa kick ass-låtar om att en ändå inte behöver ha en partner (till exempel Needle In A Haystack med Velvettes) och sen tänka på alla heartaches i dessa böcker! Det här är med andra ord för er som INTE vill Online Girl. Om ni är Online Girl-typen, please stahp readin' right now!!!! I så fall kan ni lyssna på listan med cheesy kärlekslåtar jag håller på att bygga istället! Och ja, det finns anledningar till varför en vill göra en sån lista.
Listan är ish ordnad efter minst → mest heartbreak! Så om ni bara vill ha lite hjärtknip kan ni välja någon av de första, och om ni vill ha nu-går-jag-inte-upp-ur-sängen-på-minst-två-timmar-hjärtekross väljer ni förslagsvis en bok längre ner på listan!
1. Det handlar om dig – Sandra Beijer
2. Nattsagor för sömnlösa – Johanna Wester
Ok, Det handlar om dig cirkulerar kring en olycklig förälskelse och Nattsagor för hemlösa cirkulerar kring... en olycklig förälskelse. Äsch, ni hör ju.
3. Kanske är det allt du behöver veta – E. Lockhart
Alltså ni har säkert hört talas om den berömda twisten i slutet av den här boken. Det är väl så pass välkänt vid det här laget att det inte ens räknas som en spoiler längre? Bra.
4. Marie Lu
Som en av mina absoluta favoritförfattare får Marie Lu en punkt för... allt hon skrivit. Herregud, så mycket hjärtekross i både The Young Elites och Legendtrilogin.
5. Jag, En – David Levithan
Det här är ingen spoiler, för att ingen som läser den här kan någonsin tro att den kommer sluta bra. I så fall har ni läst för många Girl Online-böcker där allt mirakulöst ordnar i sig. I så fall har ni aldrig tidigare läst David Levithan. Och så kan det ju förstås vara, men då kan ni ju gå och ställa er i ett hörn och skämmas istället.
6. Bärnstenskikaren – Philip Pullman
7. Harry Potter och dödsrelikerna – J.K. Rowling
No comments, bc spoilersssss.
8. Just kids – Patti Smith
Ärligt talat får jag fortfarande tårar i ögonen när jag läser inledningen till den här boken. Det är så sorgligt och hemskt att jag... inte ens har ord. Äsch, vi uppehåller oss inget längre vid den här boken, för då blir jag fan ledsen.
9. Expeditionen – Bea Uusma
Ok, vi ska inte bli långvariga här heller, för det här är också så jävla sorgligt. På riktigt är alltid hemskast.
10. Som stjärnor i natten – Jennifer Niven
Det är nästan grymt att ens ha med den här på listan, men alltså när den här tar slut är det inte bara Violet som är totally heartbroken, utan även jag. Fyfan, tror den här innehåller ett av mina värre litterära uppbrott, och den får därmed också avsluta min lista.Shit, jag känner mig helt renad efter att ha skrivit den här listan?! Ibland är det nice att knipet i bröstet är någon annans och inte ens eget. Och jag inser att jag har droppat så mycket break up-hintar i det här inlägget, men jag kan meddela att Victor och jag are still going strong. No need to worry. Okänt också varför jag skrivit halva inlägget på engelska. Men sånt som händer ibland :)))))
Idaaaag ska jag jobba för första gången på en månad – SÅ PEPP! Alltså det är verkligen förjävla fint att kunna känna att jag längtar till jobbet. Det är typ det bästa som hänt den här veckan, för i övrigt har veckan varit motsatsen till förjävla fin. Jobbar söndag också, men imorgon ska jag ligga hemma i sängen hela dagen. Kanske till och med... läsa en bok! Börjar kännas som på tiden. Jaja, om ni har vägarna förbi Gamla Stan idag efter 13 eller på söndag får ni gärna vika in på SF-bokhandeln och säga hej.
MEN! Veckans jerka är av det lite klurigare slaget:
Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv).
Alltså det här upprepar jag ju då till döds: Day i Legendtrilogin. Tror att han fortfarande är min största litterära crush. Sen blev det väldigt mycket svårare tycker jag. Eller jo, jag vill fan vara kompis med Carrie i Carrie Diaries. Har inte läst böckerna, men serien är helt superbra.
Jag tror också att jag skulle bli bra kompis med Rut i Född fenomenal. Har fått höra av inte mindre än TVÅ personer att vi är lika, och jag kan fatta varför. Vi är intensiva på samma sätt, har samma humor och snöar in på saker på samma sätt. Antingen skulle vi komma väldigt bra överens eller så skulle vi avsky varandra. Den risken finns också.
Och hallå, varför har jag ens väntat såhär länge med att nämna henne – alltså Hermione?! Från Harry Potter alltså om ni inte har samma referensramar som jag har.
Och nu har jag fått ihop fyra stycken i alla fall och hinner inte mer. Har nämligen en buss att passa och en väska att packa och ett frukostbord att duka av innan bussen går. Men trevlig helg på er!
Och nu har jag fått ihop fyra stycken i alla fall och hinner inte mer. Har nämligen en buss att passa och en väska att packa och ett frukostbord att duka av innan bussen går. Men trevlig helg på er!
funderingar
Differences of habit and language are nothing at all if our aims are identical and our hearts are open
07:30
När jag nu håller på att läsa om Harry Potter för gång nummer 5758403553663 i ordningen funderar jag över en hel saker som jag inte funderat så jättemycket över tidigare. Turen har nu alltså kommit till Goblet of Fire, och alltså gudars – det är så sjukt spännande fastän jag vet vad som ska hända?! Men i alla fall, följande är sådana saker som jag funderar på medan jag läser den här gången:
1. Det verkar skitjobbigt att behöva hålla koll på sin trollstav. Alltså, seriously. Jag som inte ens kan hålla koll på min mobiltelefon. Istället för att säga "Var är min telefon?" var femte minut skulle det istället bli "Var är min trollstav?". Skitjobbigt.
2. Varför använder de inte ett sanningselixir i exakt alla rättegångar? Eller åtminstone ger det till Sirius så han kan tala om för dem att han är oskyldig.
3. Alltså, när de ska transferera sig mellan olika platser - hur undviker de att liksom... dyka upp inuti personer och väggar och föremål och sånt? Alltså jag menar, om de ska transferera sig till ett ställe de aldrig varit på, hur kan de då undgå att råka transferera sig in i något som redan finns där? Eller om det står en person på exakt den platsen dit jag hade tänkt ta mig... Transferensen borde ju inte ta hänsyn till om det är saker i vägen, för den borde ju inte känna av det. Så rent LOGISKT sett borde jag dyka upp inuti den personen. Och det låter som att det gör ont.
4. Citatet som fick bli rubrik på den här posten är så sinnessjukt aktuellt.
Och en bikt: Jag grät i slutet av Goblet of Fire för att jag tänkte på vad som händer i slutet av Order of the Phoenix. Ni som läst vet vad jag menar.
4. Citatet som fick bli rubrik på den här posten är så sinnessjukt aktuellt.
Och en bikt: Jag grät i slutet av Goblet of Fire för att jag tänkte på vad som händer i slutet av Order of the Phoenix. Ni som läst vet vad jag menar.
Dags för K och L i A-Ö-boktaggen!
Jag blev taggad av Nelly att göra Time and Place Book Tag. Poängen är att välja fem böcker ur sin bokhylla och sen berätta en liten historia om dessa. Jag tänkte att det är väl egentligen det jag gör i Throwback Thursday? Men den här gången kommer det alltså bli lite kortare om fem olika böcker!
Harry Potter och de vises sten - J.K. Rowling
Kommer så väl ihåg när vi satt i bilen på skolparkeringen och dividerade om hur en uttalar Hermione. Jag var kanske sju(?) och hävdade bestämt att det givetvis skulle vara härrmiåne (det stod ju så i boken????). Min mamma sa att nej det är på engelska, det ska vara hörmion. Även om vi båda hade fel så måste jag ju erkänna att min mamma var närmast.Rut-Emma - Karin Stjernholm Ræder
Jag hade en samlingsvolym med alla böckerna i, vilken jag läste om och om och om igen. Det starkaste minnet är att jag sitter i vår stora cheva, Red Hot Chili Peppers i högtalarna (eftersom vi alltid lyssnade på Chili Peppers när vi åkte på roadtrips) och att vi var på väg till någon sorts gruva i Småland. Där åt vi sedan snusklubbor och vaskade guld.
Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
I slutet av 2011 hände att jag hängde på bok & bio som då anordnades av En bokcirkel för alla (som inte verkar finnas längre?). Efter ett biobesök fikade vi och någon sa "Cirkeln, den måste du som gillar ungdomsböcker läsa!". Min lillasyster hade fått den i födelsedagspresent några veckor tidigare, men ändå dröjde det flera månader innan jag lånade den. Av de böcker som jag har stående i bokhyllan av den här serien har jag bara läst den sista (pga första läste jag min systers, den andra läste jag som manus innan jag köpte en bok).
Undersökningen - Kristina Hultman
Facebook påminde mig för ett par dagar sedan om att jag för prick fyra år sedan mottog mitt första recensionsexemplar - nämligen denna bok. Minns att jag tyckte att det var SÅ COOLT, men att boken var helt värdelös och att jag aldrig läste klart den.
Röda dödens mask och andra spökhistorier - Måd Olsson- Wannefors
Det bästa med att gå på stan med farmor när jag var liten var att vi alltid fick en bok. Utan undantag. Vi fick aldrig köpa några sådana rosa böcker om typ Barbie eller liknande, utan vad hon tyckte var "riktiga" böcker. Böcker som kunde läsas om och om igen. Jag kommer så väl ihåg hur jag står med den här i handen och hon säger "men ska du verkligen ha den där, du kommer läsa den en gång och sen är det slut. Den här kommer du ju läsa om och om igen för att den är så bra" *pekar på Maria Gripe*. Men jag hade bestämt mig, och jag tror att det enda som räddade den här boken var att den var utgiven av En bok för alla, för det tyckte farmor var ett bra förlag. Och jag vill säga till farmor i efterhand: Vet du hur många gånger jag läst den här eller? Snacka om valuta för pengarna.
Sorry, jag hade helt enkelt för mycket att göra förra veckan, så lördagsinlägget fick stryka på foten. Men nu är det i alla fall dags för att kolla in ilska och jul!
Jag vet att jag hade lovat att lösa problemet med spökhus-böckerna när jag började sätta igång med Throwback Thursday efter sommaren igen, men ni får vänta lite mer på det - okej? Först ska vi prata om när den fjärde Harry Potter-boken kom ut när jag var åtta år och gick i trean (ja, ni läste rätt, jag var åtta när jag gick i trean och it will all make sense very soon when I explain why!). Och det här är ett ganska plågsamt minne som dyker upp varje gång jag läser fjärde Harry Potter-boken.
När jag gick i sexårs började det hela med att jag tyckte att det var jävligt tradigt att sitta och skriva samma bokstav fjorton gånger på samma linje i våra ABC-böcker. På den fria leken läste jag högt för mina klasskamrater (jag har alltid varit ett mycket stillsamt barn). Efter att ha varit med på några svensklektioner i ettan under hösten tyckte både mina lärare och mina föräldrar att det helt sonika var bättre att jag började ettan efter jul istället för att gå tillbaka till sexårs.
Så det gjorde jag. I tvåan låg jag före i allt (utom engelska) nästan hela tiden - så pass att de andra i min klass trodde att jag fuskade och hoppade över uppgifter. En kan ju inte vara ett år YNGRE och ligga FÖRE. Går icke! Så jag plågade mig tyst igenom de andras knaggliga högläsning. Och jag vill bara säga det här till alla er som tror att det är enkelt att vara bäst: Det är det inte. Det är hemskt. Jag önskar att jag lärde mig läsa lika sent som alla andra. Ni fattar inte hur mycket jag hade givit för att få vara ett helt normalt barn. Det här är inte ett skämt, det är blodigt allvar. Jag vet att det här är ett lyxproblem, men det var verkligen jättejobbigt.
Nu när vi fått till bakgrunden går vi vidare till Harry Potter: När jag gick i tredje klass kom alltså den fjärde Harry Potter-boken ut (på svenska alltså). Jag läste klart de 752 sidorna på en vecka. Kan i efterhand tycka att det var helt sickt och fattar att mina klasskompisar inte trodde på mig - jag menar det betyder ju att jag snittade på över HUNDRA SIDOR OM DAGEN. En åttaåring. För när jag en vecka senare kom till skolan och hade läst ut boken före alla andra TRODDE DE INTE PÅ MIG. Då hade vi gått i samma klass i 1,5 år, och trots att de vid det laget fattat att min läshastighet var helt vrickad vägrade de tro att jag hade läst ut boken (men måste säga att jag ändå hade blivit mer accepterad i klassen i trean).
Så. Det är varför jag alltid identifierat mig med Hermione, varför hon känns som min själsfrände och varför jag inser att hon inte har det så jävla lätt hela tiden. Hermione är alla vi som var bra i skolans bästa vän. För det är fan skitjobbigt att ligga före alla andra.
barn
You will find that I will only truly have left this school when none here are loyal to me
05:42
Gick tillbaka till att läsa det jag skrev om Sorcerer's Stone nu, och halvvägs igenom även Prisoner of Azkaban måste jag säga att det känns som att Rowling börjar avveckla det direkta tilltalet i CoS, och har droppat det helt i PoA - vilket jag tycker är ganska intressant. Det tar ju en del udden av själva "sagoberättandet". Handlar det om att det passar en elvaåring bättre än en trettonåring, eller var det bara en berättarstil Rowling tröttnade på/utvecklades bort från? Är det ett medvetet val?
Hade också glömt hur jäkla vidrig Gilderoy Lockhart är. Jag skrev ju när jag skrev om SS att jag tar fasta och fokuserar på olika saker i olika omläsningsperioder. När det gäller den här tror jag aldrig att jag lagt så mycket fokus på Lockhart tidigare. Nu kunde jag knappt ens ta mig igenom styckena där han var med utan att hoppa över hans repliker alternativt kräkas inombords. Spännande.
Dessutom bjuder ju den här boken på det helt fantastiska citatet "When in doubt, go to the library" som jag mycket hellre hade haft på min underarm än det citat jag har.
