Jag har en hel hög med orecenserade böcker, och om jag skulle skriva riktiga långa recensioner av alla dessa så skulle det ta... tja, enormt lång tid. Därför kommer här fem korta recensioner på temat serier!

Zelda 2: Kampen fortsätter - Lina Neidestam
I det här albumet fortsätter berättelsen om Zelda. Hon börjar på konstskola för att hitta sig själv, men upptäcker att det inte alls passar henne. Zelda är precis som vi lärt känna henne från det första albumet – en feminist fylld av dubbelmoral som är handlöst förälskad i Robert Pattinson. Det är välbekant och igenkänningshumorn är hög. Zelda känns otroligt mycket mer trovärdig än någon überfeminist som följer exakt alla "regler".

Juni - Julia Thorell
Albumet handlar om Juni som vuxit upp i en hippiefamilj. Som vuxen är hon inte alls lika glad över att hennes föräldrar var så orädda för sex och nakenhet, utan känner sig istället skadad och traumatiserad. Jag har lite svårt att se någon som helst mening med den här serien. Skittrist faktiskt. Obegripliga poänger och bara allmänt tråkig.

Hey Princess - Mats Jonsson
Hey Princess är ett självbiografiskt seriealbum som handlar om Jonssons liv under 90-talet. Han berättar om sunkiga studentlägenheter och drömmen om att bli populär och få massor av tjejer. Indiepoparen Mats kan jag verkligen identifiera mig med. Känslan av att vara övergiven och dissad är något som jag tampats med hela min tonår oavsett om jag blivit övergiven eller inte. Känslan är ändå densamma, och det tycker jag om med det här albumet. Jag gillar sånna här lite allvarligare seriealbum - för speciellt roligt som i humoristiskt är det knappast.

Ja till liv! - Liv Strömqvist
Ja till liv! är en ABC-bok där 29 olika ämnen behandlas. Ämnena kan vara allt från Kulturtanter till programledare i TV4 till hur moderaterna dog ut. Den är fylld med politisk satir och humor. Det här kan vara mitt favoritseriealbum typ... någonsin. Fantastiskt roligt och fullständigt klockrent hela tiden.

Mina vackra ögon - Nina Hemmingsson
Mitt första möte med Hemmingsson var genom Jag är din flickvän nu, och jag har älskat henne sedan dess. Hennes enrutingar, som är huvuddelen i den här boken, är fantastiska. På en ruta får hon in en hel berättelse. Den för mig nya bekantskapen Prinsessan och Gemålen är en antirojalistisk satirserie som är också otroligt rolig.

Karin flyttar efter sin mammas död till Frankrike för att jobba som au pair – tror hon. När hon kommer till familjen hon ska vara hos finns ingen liten pojke där, och familjen påstår att det aldrig var meningen att hon skulle ta hand om deras son. På nätterna hör hon dock ljud från den igenbommade övervåningen. Hon är övertygad om att de låst in det lilla barnet där.

När jag började läsa den här förväntade jag mig en under huden-läskig spökhistoria. Snarare är den en psykologisk thriller på temat ”är det jag eller världen som är galen?”. Det fungerar också för min del, även om det inte var riktigt vad jag väntat mig. Den är mer spännande än nervkittlande läskig. Dock var historien både en positiv överraskning och en besvikelse på samma gång. Tja, visst GILLAR jag psykologiska thrillers, men när jag satt och väntade på att skräcken skulle uppenbara sig så var det enormt irriterande att den aldrig gjorde det. Däremot är det en intressant berättelse, som jag nog hade uppskattat mer om jag hade ställt in mig på icke-skräck från början.

Så själva berättelsen gillade jag, men vad det gäller språket tyckte jag att det stundvis var lite för simpelt. Jag hade svårt att komma ifrån att hela alltet kändes väldigt amatörmässigt. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men det är liksom det hela intrycket jag får. Boken känns liksom inte färdig. Inte helt genomarbetat. Jag tycker att de gott kunde ha arbetat lite mer med språket innan den publicerades.

Igår trillade det ner ett litet brunt paket i min brevlåda - det lilla bruna paketet som brukar innebära Novellixer!
Migrän av Arne Dahl och Tiden av Maria Küchen var det i paketet. Läste ut dem idag och igår, så tänkte kommentera lite.

Migrän
Novellen handlar om kort och gott om ett migränanfall. Min allra första tanke var: "Det här är urexemplet på varför jag alltid hatat noveller". Som yngre avskydde jag noveller, för vi fick bara läsa noveller i skolan som jag intefattade (några av dessa har jag dock läst igen som äldre, och tycker nu är fantastiska. T ex Ett halvt ark papper, Strindberg och Kyssen, Söderberg). Jag var för stressad, för arg och för omogen för att läsa den här typen av noveller, och det var den enda novellform jag kände till. När det svävar på gränsen till poesi. Och tja, ett tag är den här novellen helt obegriplig, men ack så snygg. Jag älskar de tvära vändningarna. Om ni inte är prenumeranter redan tycker jag att ni ska köpa den här typ nu. Helst igår.
 
Tiden
Tiden är en berättelse på temat "Tiden läker alla sår", fast den inte gör det i det här fallet. En man pratar om något hemskt som hänt, och som han aldrig kommer ifrån. Älskar upplägget även på denna. Novellen är nämligen en enda lång replik - och jag älskar det. En hel novell av endast prat. Küchen håller en på sträckbänken länge, vilket gör att jag vill fortsätta läsa.

Båda dessa noveller är så fina praktexempel på hur mycket man kan göra med noveller. Ingen av dessa hade fungerat i bokform - men i det här korta formatet är de mästerverk. Nu är jag så himla glad att jag lärt mig uppskatta den här typen av lek med formen på en text. Den behöver inte vara helt klar och rakt upp och ner som i de flesta vanliga skönlitterära böcker. Det går att göra så mycket av text att jag nästan blir vimmelkantig av tanken.

Elva år gammal blev Taylor lämnad på ett 7-Eleven av sin mamma. Hannah blev som en ny mamma till Taylor, men efter att Taylor så småningom flyttade till Jellicoe internatskola gled de snart ifrån varandra.

Under tiden boken utspelar sig är Taylor 17 år. Ett stort territoriekrig rasar runt skolan. Jellisar, kadetter och de från skolan slåss sex veckor om året om området runtomkring.
Samma dag som Taylor bli utnämnd till ledare för skolan, försvinner Hannah. Den enda ledtråd som finns är ett brev, som inte talar om vart hon tagit vägen. När Taylor börjar nysta i försvinnandet dyker det upp en hel del om hennes egen bakgrund. Om hon kan lista ut vem hon själv är kommer hon också kunna hitta Hannah.

Nackdelen med att läsa superhypade böcker är att man (jag) så lätt bygger upp förväntningar. Det värsta med förväntningar är att det kanske inte alltid infrias. När jag började läsa Jellicoe Road var mina förväntningar höga, Det var nästa oundvikligt med tanke på hur mycket gott jag hört om den. I början blev jag så enormt besviken att jag inte visste om jag ville fortsätta läsa. Rörig, konstig och jag fattade ingenting. Kul, ska hela boken vara såhär? Undrade jag i mina tankar.

För att ni inte ska göra misstaget jag nästan gjorde tänker jag tala om att, nej, hela boken är inte så rörig. Lite tålamod är allt som behövs, så ordnar det sig efter ett tag. Förklaringarna kommer, men inte på en gång. När de väl kommer trillar alla bitar på plats.

Något som Marchetta har gjort otroligt snyggt är att hela berättelsen inte finns i boken, Taylor har ett förflutet som det bara berättas kort om i boken, men som ändå spelar roll och har stor påverkan på bokens berättelse. Dessutom är planteringarna ibland rentav genialiska.

Det enkla språket, den spännande handlingen och det höga tempot gör att Jellicoe Road kvalar in bland de bästa ungdomsböcker jag någonsin läst. Den har alla ingredienser en YA-roman behöver ha: lite kärlek, lite vänskap, lite mystik och en hel del identitetskris. Sen har vi dessutom en internatskola på det som extra krydda (jag har ingen aning var min förkärlek för internetskolor kommer ifrån). Jag älskar att Taylor känns så på riktigt. Nu är hon ju inte på riktigt, men om hon hade varit det hade hon nog varit någon jag gärna haft som vän. Och jag måste nog avslöja att jag även har en liten crush på Jonah. En liten.

Jag måste säga att det känns himla skönt att gå på helg nu. Inte för att jag har GJORT så mycket i veckan, utan snarare för att jag varit så himla stressad. Igår klarade jag av körkortsteorin, och snart är det dags för uppkörning. På det tar jag studenten om en vecka och i sista sekunden strulade det med ett betyg.

I helgen ska jag åka till landet och - förutom att backa runt ca 1000 hörn - läsa, läsa, läsa. Eller ja, block och penna kommer också finnas med. Jag har nämligen kommit på att det för mig effektivaste sättet att skriva recensioner är faktiskt på det gamla hederliga sättet. Vid datorn lockar så mycket annat, och där blir det varken skrivet eller läst något.

Nåja, syftet med det här inlägget var att jag skulle berätta om min helgläsning. För ett par dagar sedan började jag läsa De dödas strand (Carrie Ryan). Johan Theorins nya, På stort alvar får nog även den följa med. Mycket lägligt damp även Språktidningen ner i min brevlåda, med en tillhörande klurbilaga. Det ska bli kul!

Vad läser ni i helgen?

Det här med att passa in. Kan verkligen någon av ni som läser det här säga att ni känner att ni passar in? Till hundra procent? Det är dels det som den här boken handlar om. Desperationen efter att passa in i den givna mallen.

Bokens huvudperson Marie har aldrig gjort det. Inte heller Emmy. Emmy som Marie träffar på en fest och faller pladask för. Helt plötsligt är hon mitt uppe i ett förhållande som aldrig står still. Emmy känner alla, festar ungefär hela tiden och växlar mellan olika humör i varje blinkning. Marie är trollbunden av hela Emmys existens, och går med på alla hennes nycker. Hon blir dock oroad när Emmy försvinner på kvällarna, inte går att nå och sedan låtsas som att ingenting har hänt. När hon får veta önskar hon istället att hon fortfarande vore lyckligt ovetande.

Tack och lov, säger jag bara, för en bok som inte har superstereotypa könsroller. Huvudpersonen blir kär i en tjej som beter sig som en kille. Det är spännande vad det gör med de förutfattade meningarna. Jag tycker nämligen att Emmy är superirriterande och vill ibland ge henne en smäll på käften. Stundvis var frustrationen så stark att jag ville sluta läsa – vilket jag såklart inte kunde, eftersom berättelsen i sig faktiskt var så pass bra. Om Emmy hade varit en kille är jag osäker på vad jag tyckt om henne (honom). Jag hade nog inte irriterat mig så mycket. Risken finns till och med att jag hade tyckt att killversionen av Emmy hade varit charmig.

Dock gillar jag att boken inte är så himla sliskigt romantisk. Istället är den ganska rå. Förhållandet är långt ifrån Twilight-perfektion och kärleken är inte helt gränslös. Emmy utmålas aldrig som någon fantastisk ängel – utan snarare tvärtom.

Så var det ju lite vampyrer också. Enligt mina kinkiga mått är det här faktiskt riktiga vampyrer. Inga töntiga vegetarianer här inte!

En annan fin grej är att hela berättelsen utspelar sig i staden jag kan bättre än alla andra städer – Stockholm. Det är alltid roligt att känna igen sig på platserna som nämns.

När fortsättningen kommer finns det i alla fall ingen tvekan – jag tänker absolut läsa den.

Juni månads läsutmaning är fantasy. En av mina favoritgenrer, så det blir egentligen ingen utmaning för min del. Hur jag ska kunna uppbåda någon som helst läsro just nu med både studenten, körkortsprov och hemifrånflytt mitt framför fötterna... ja, det blir nog min utmaning den här månaden. Därför tänker jag ta det lugnt och spela säkert. Jag vågar bara gissa på att det blir två stycken.

Nåja, tänker åtminstone posta lite fantasyinspiration åt er som tänker kasta er över den här utmaningen!

Vad jag har läst

Okej, det är omöjligt att inte nämna Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren här. Hur ska jag kunna undvika det? Om du redan läst den kanske det är dags att passa på att ge sig på Eld? För er som totalt missat den här boken så kan jag berätta att det handlar om att ett gäng ungdomar får reda på att de är häxor och att de måste rädda världen från den stundande apokalypsen.

Om du klarar av att att bortse från omåttligt äckliga könsroller och gillar zombier tycker jag att du ska läsa De vassa tändernas av Carrie Ryan skog. Smittan har tagit världen. Det enda som finns kvar är den lilla byn som Mary bor i. Runt omkring finns bara skog och de oheliga. Eller är det verkligen så?
 
Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver är en bok som du kan läsa om du bara vill prova på litegrann av det här med fantasy. Det är nämligen snarare en ungdomsroman med ett endaste övernaturligt inslag: Bokens huvudperson Sam upplever samma dag om och om igen. Det tar inte slut förrän hon gör allting rätt - vilket inte är så himla enkelt när hon inte får några som helst ledtrådar om vad som faktiskt är rätt.

Vad jag har tänkt och tror är rimligt att jag hinner läsa

För mig ser det ut att bli zombierx2. Den ena boken jag satsar på är De dödas strand - fortsättningen på De vassa tändernas skog. Ska bli mycket spännande att läsa!
Sen tänkte jag äntligen ge mig in på Max Brooks Världskrig Z. Den har stått oläst i bokhyllan sedan i höstas, men nu måste jag nog ta itu med den.

Vad som också finns i min bokhylla

Alla själars natt av Deborah Harkness har stått i min bokhylla ungefär lika länge som Världskrig Z. Dock får den nog vänta tills jag är lite mindre uppspelt över framtiden. Jag har nog inte tillräckligt med läsro för en tegelsten.

Jahapp, så var även maj slut. Maj har varit den kortaste månaden hittills i år. Åtminstone känns det så. Kanske för att jag haft ca 1000 saker att göra inför studenten. Läsning har inte blivit prioriterat, och eftersom det sammanföll med en mindre lässvacka så har det inte alls blivit mycket läsning för min del (OBS! Det är alltså jämfört med tidigare månader detta år! Jämfört med samma tid förra året är det ofantligt mycket). Den bok som jag har spenderat mest tid med är nog ändå körkortsboken, eftersom jag ska köra upp/skriva teoriprov snart.

Om jag har läst lite så har jag recenserat mindre. Skojar inte. Blogg och recensioner har legat i princip längst ner på min prioriteringslista. Typ under vila. Nåja, i helgen ska jag vila, på måndag kommer jag ta upp mitt bloggande igen!

Tja, jag HAR faktiskt hunnit med några böcker.

1. Juni - Julia Thorell
2. Den sorgsna sjön (Syskonen Beaudelairs olycksaliga liv del 3) - Lemony Snicket
3. Patient 67 - Dennis Lehane
4. Barnflickan - Hanna von Corswant
5. De vassa tändernas skog - Carrie Ryan
6. Smittad - Johanna Strömqvist
7. Jag vill bara att du gillar mig - Ingrid Olsson
8. Delirium - Lauren Oliver
9. Det är så logiskt alla fattar utom du - Lisa Bjärbo
10. Berg har inga rötter - Manne Fagerlind

Som ni ser, endast en bok har fått recension. Tja, så kan det bli när man nästa drunknar i skolarbete. Tänkte göra ett litet uppsamlingsinlägg med kortrecensioner av böcker som jag läst tidigare månader. Kanske pröva mig på Twitterrecensioner också till och med (alltså recensioner på 140 tecken)? Blir nog knepigt, men kan gå!

Angående maj månads utmaning så har jag läst de två böcker som jag planerat, woho!