Den här veckans Top Ten Tuesday tycker jag är rätt ointressant. Temat är författare en skulle vilja träffa eller författare en inte kan tro att en faktiskt har träffat. Jag vet inte, jag är inte så intresserad av sånt. Tycker självklart det är askul när jag får chansen att intervjua författare till bloggen (jag skulle kanske vilja göra det här mer. Har tänkt på det. Men det hänger liksom på att vi kan få till irl-intervjuer i så fall. Mejl-intervjuer är jag inte så intresserad av).
Jag tänkte i alla fall istället använda den här tisdagen till att puffa lite för några intervjuer jag gjort tidigare! 2012 hängde jag en stund med Ransom Riggs i Norstedtshuset. Vi pratade om hur han började samla på fotografier och varifrån han får inspiration. 2014 träffade jag en snöig dag en lyrisk Marie Lu (eftersom hon i vanliga fall bor i Los Angeles och inte får chansen att se snö speciellt ofta). Vi pratade om klass och genus i Legendtrilogin. Och till sist: 2015 hade jag ett möte med Leigh Bardugo och diskuterade klassamhället, kärlekstrianglar och mat!
Jag tycker att det är kul att det märks att jag lärt mig mer och mer och att det också är så tydligt hur mycket säkrare jag är i intervjun med Bardugo. Alla tre var superkul att göra, men Bardugo-intervjun är ändå min personliga favorit.
Vilken författare skulle ni vilja intervjua?
Alltså kan en få tillåtelse att vara Grinchen för Alla hjärtans dag? GREAT, DÅ KÖR VI. För veckans Top Ten Tuesday är all about love, och jag är ju inte mycket för gulliga saker! Så antingen kan ni slänga igång era bästa låtar om broken hearts (till exempel Nothing But A Heartache med Flirtations) eller era bästa kick ass-låtar om att en ändå inte behöver ha en partner (till exempel Needle In A Haystack med Velvettes) och sen tänka på alla heartaches i dessa böcker! Det här är med andra ord för er som INTE vill Online Girl. Om ni är Online Girl-typen, please stahp readin' right now!!!! I så fall kan ni lyssna på listan med cheesy kärlekslåtar jag håller på att bygga istället! Och ja, det finns anledningar till varför en vill göra en sån lista.
Listan är ish ordnad efter minst → mest heartbreak! Så om ni bara vill ha lite hjärtknip kan ni välja någon av de första, och om ni vill ha nu-går-jag-inte-upp-ur-sängen-på-minst-två-timmar-hjärtekross väljer ni förslagsvis en bok längre ner på listan!
1. Det handlar om dig – Sandra Beijer
2. Nattsagor för sömnlösa – Johanna Wester
Ok, Det handlar om dig cirkulerar kring en olycklig förälskelse och Nattsagor för hemlösa cirkulerar kring... en olycklig förälskelse. Äsch, ni hör ju.
3. Kanske är det allt du behöver veta – E. Lockhart
Alltså ni har säkert hört talas om den berömda twisten i slutet av den här boken. Det är väl så pass välkänt vid det här laget att det inte ens räknas som en spoiler längre? Bra.
4. Marie Lu
Som en av mina absoluta favoritförfattare får Marie Lu en punkt för... allt hon skrivit. Herregud, så mycket hjärtekross i både The Young Elites och Legendtrilogin.
5. Jag, En – David Levithan
Det här är ingen spoiler, för att ingen som läser den här kan någonsin tro att den kommer sluta bra. I så fall har ni läst för många Girl Online-böcker där allt mirakulöst ordnar i sig. I så fall har ni aldrig tidigare läst David Levithan. Och så kan det ju förstås vara, men då kan ni ju gå och ställa er i ett hörn och skämmas istället.
6. Bärnstenskikaren – Philip Pullman
7. Harry Potter och dödsrelikerna – J.K. Rowling
No comments, bc spoilersssss.
8. Just kids – Patti Smith
Ärligt talat får jag fortfarande tårar i ögonen när jag läser inledningen till den här boken. Det är så sorgligt och hemskt att jag... inte ens har ord. Äsch, vi uppehåller oss inget längre vid den här boken, för då blir jag fan ledsen.
9. Expeditionen – Bea Uusma
Ok, vi ska inte bli långvariga här heller, för det här är också så jävla sorgligt. På riktigt är alltid hemskast.
10. Som stjärnor i natten – Jennifer Niven
Det är nästan grymt att ens ha med den här på listan, men alltså när den här tar slut är det inte bara Violet som är totally heartbroken, utan även jag. Fyfan, tror den här innehåller ett av mina värre litterära uppbrott, och den får därmed också avsluta min lista.Shit, jag känner mig helt renad efter att ha skrivit den här listan?! Ibland är det nice att knipet i bröstet är någon annans och inte ens eget. Och jag inser att jag har droppat så mycket break up-hintar i det här inlägget, men jag kan meddela att Victor och jag are still going strong. No need to worry. Okänt också varför jag skrivit halva inlägget på engelska. Men sånt som händer ibland :)))))
Hallå hallå alla, jag var så upptagen med att vara ledig, gå på IKEA, fixa med alla nya prylar här hemma, välja soffa, titta på Jane the Virgin (har sett klart på allt som finns på Netflix nu :( ) och shitz att jag helt glömde bort att jag ju skulle blogga för den här veckan också?! Det gör jag ju nu, men därför blev alltså inlägget lite sent idag.
I veckan ska jag försöka jobba på min uppsats, hoppas jag gör något sorts genombrott i materialletandet... Så det blir mycket läsning av ungdomsböcker och sekundärlitteratur i något slags desperat försök att rädda mitt uppsatsämne (ja, det är i farozonen, och om jag måste dumpa det vet jag inte vad jag gör </3).
MEN över till det jag skulle skriva om idag. Jag tror att alla fattat att Harry Potter bör läsas på originalspråk (eller okej, om en är uppvuxen med dem på svenska som ju ändå vi 90-talister är så är det ok att av nostalgiska skäl läsa på svenska), eftersom översättningen skapar en heeeelt annan stämning än originalvarianten. So far, so good. Visst att det klart att de flesta böcker helst ska läsas på originalspråk, men det är ju känsligare med en del böcker än andra. Här kommer ett gäng sådana böcker som helt enkelt borde läsas på engelska.
1. Legend - Marie Lu
DET HÄR KANSKE NI INTE TRODDE VA?! Jag anser mig faktiskt ha expertinsikt i frågan, eftersom jag skrivit en av två kandidatuppsatser på svenska som behandlar den här trilogin (och blir refererad till i den andra såg jag nu – HUR COOLT?!) och det betyder att jag även läst böckerna både på svenska och på engelska. Faktum är att skillnaden mellan Day och June etableras ännu mer i språket, vilket inte alls märks av i den svenska översättningen. Hans slang kommer inte fram, hennes stramhet och effektivitet kommer inte fram. Efter det här läser jag alltid Lu på engelska. Det är helt enkelt bara bättre så.
2. Miss Peregrine's Peculiar Children - Ransom Riggs
Ärligt talat har jag inte tittat på den svenska översättningen av den här, men ärligt talat tycker jag mig inte behöva det. 90% av alla jag har pratat med som läst första boken på svenska har ratat serien totalt, med 90% av alla jag har pratat med som läst böckerna på engelska är tvärälskat dem. Ja, statistiken är definitivt tillförlitligt – tror ni verkligen jag skulle fara med osanning?! Nä, men faktum är att herr Riggs språk är otroligt speciellt, och jag tror det är omöjligt att översätta det. Det skapar en extra dimension i boken som helt enkelt är amazing. Om en är en väldigt ovan läsare på engelska är det här dock kanske inte den bästa boken att börja med. Jag var rätt ny när jag läste första boken och uppfattade inte alls nyanserna.
3. The Maze Runner - James Dashner
Den här har jag passat på under folktomma dagar att bläddra lite i på jobbet, just för att den innehåller så otroligt mycket slangord som verkar vara svåröversatta. Och well, det är de obviouslt också. Alltså, förlåt, men "gläntingar", seriously (jämför med "gladers" på engelska)... *ryser*
4. The Sleeper and the Spindle - Neil Gaiman
Okej, det här har vi ju redan etablerat på min blogg – här läser vi inte längre Neil Gaiman på svenska. Jag kommenterade en blogg om det här senast idag, så det här inlägget som var relativt färdigskrivet innan fick sig nu en extra punkt. Detta skriver jag alltså enbart för att jag sett den här på svenska på skrämmande många ställen. Och varje varje gång någon försöker köpa Gaiman på svenska i bokhandeln försöker jag med ett "men du, han ÄR mycket bättre på engelska. Det är värt det om du inte är van. Börja med Coraline eller Graveyard Book eller The Sleeper and the Spindle om du är ovan och vill ha något mer lättläst, men läs inte Gaiman på svenska". Ärligt talat – nästan alla svarar: "På riktigt, är det så? Men då tar jag den på engelska istället". Om ni läser Gaiman på svenska av ren lathet: Sluta med det. Antingen läser ni honom på engelska eller så låter ni fan bli.
Okej, eftersom jag ändå inte bloggat om något vettigt idag (är fortfarande sjuk) så meddelar jag väl detta: Mitt inlägg i bloggstafetten om Jag och Earl och tjejen som dör har inte ens kommit upp än (ni får vänta till på lördag), men på måndag inleder jag en annan stafett. Nämligen om Siri Pettersens Röta. Ni kanske minns att jag inte gillade Odinsbarn, men jag kan ju ge en heads up på att ingen behöver vara orolig över recensionen av Röta i alla fall!
Dock, i en stafett så ingår det ju liksom att en är flera stycken, annars blir det inte himla mycket till stafett. Såhär ser hela listan ut:
Måndag 2 november - Sagan om Sagorna, http://www.saganomsagorna.se
Tisdag 3 november - Västmanländskans bokblogg, http://vastmanbok.blogspot.se
Onsdag 4 november - Boktokig, http://boktokig.blogspot.com
Torsdag 5 november - Hellre barfota än boklös, http://hellrebarfotaanboklos.blogspot.se
Fredag 6 november - Fantastiska berättelser, http://fantastiskaberatterlser.blogspot.se/
Lördag 7 november - Old Adult Reads Young Adult, http://www.oarya.se
Söndag 8 november - Emm Läser, https://www.youtube.com/channel/UCnfwbaRwOoI-K-4bE18HIoA/feed?activity_view=3
För övrigt: Idag började jag min dag med att intervjua Leigh Bardugo (ja, det är därför jag har hetsläst The Grisha halva veckan). Det var ganska awesome. Väldigt annorlunda jämfört med både Marie Lu och Ransom Riggs, som båda två är mer försiktiga och tillbakadragna. Har lyckats transkribera 27 av 36 minuter, så förhoppningsvis dyker intervjun upp på onsdag! Peppigt va?
För övrigt 2: Ni ska laga denna soppa. Den står på min spis nu och väntar på att min kära sambo ska komma hem. Jag hade dock i lite mer citron och cayennepeppar och getost (200 g istället för 150 g, eftersom det var den minsta förpackningen som fanns i affären som inte var för liten). Men sjukt nice höstsoppa. Älskar sötpotatis och kryddigt och soppa på hösten. Gärna i kombination, men inte nödvändigtvis.
Tisday equals Top Ten Tuesday. Veckotemat är författare en vill ska skriva böcker ihop. Ehm, helt ofantligt svårt tema eller?! Jag tänker att bara för att två författare är bra behöver inte det betyda att de är fantastiska ihop. Jag tror att jag är alldeles för fast i att författarna ska komplettera varandra på något sätt - vilket väl är vettigt men inte 100 % nödvändigt. Okej, men vi provar utan att detta över huvud taget blir en lista.
Till att börja med tänker jag på någon kombination av Jandy Nelson, David Levithan och Rainbow Rowell. Fast det är nästan FÖR lätt.
Jag provar den här kombinationen lite i huvudet: Brandon Sanderson och Rick Riordan. Alltså, tänk er att Riordan hade gått in och styrt upp Mistborn med lite action. Är ni med på hur jag tänker? För att alltså Mistborn + liiiite mer action hade ju kunnat bli så bra att jag velat lägga mig ner och inte läsa en enda till bok på resten av året. Kanske hade de kunnat anlita typ Marie Lu som konsult för att få rätsida på genusskeppet också (eftersom hon är typiskt bra på det här med genus och att inkludera mångfald överhuvudtaget).
För att ta en svensk dårå: Jenny Jägerfeld och Josephine Bornebusch. Som sagt - ingen garanti att det blir dubbelt så roligt bara för att det är två roliga författare. Jag testar också kombinationen Bornebusch + Lisa Bjärbo i mitt huvud. Det skulle nog inte heller bli helt tokigt. Nu var det ju länge sedan jag läste Allt jag säger är sant - men är inte Alicia lite av en Rut (Född fenomenal)?
Sen hade jag velat se Marie Lu (igen) styra upp Allegiant. Eh, det vill säga att hon skulle skriva en serie (eller alltså skriva om en serie: Divergent) ihop med Veronica Roth och den skulle hålla hela vägen igenom. Ok, vill att Marie Lu ska styra upp all världens böcker, bc Marie Lu = dope. Hon hade fått kunna göra något ihop Ransom Riggs också. Det skulle vara intressant, med tanke på att Miss P är så otroligt svartvit (fram till sista boken typ, där börjar det bli lite mer gråskalor av allt. Utan att spoila för mycket) och Marie Lu ändå verkar ha som sitt signum att aldrig någonsin vara helt svartvit.
Vad säger ni? Vad tänker ni? Tell me!
Under förra året började jag räkna Marie Lu som en av mina favoritförfattare. Efter The Young Elites verkar det ju som att allt hon tar tag i blir bra (men kanske inte skräck, visade det sig). Med The Rose Society är det uppenbart att hon också är en mästare på att skriva tvåor.
Ni vet hur del två i serier alltid verkar vara superlånga och det händer ingenting? Att försöka hålla handlingen uppe mittemellan introduktion och upplösning verkar vara helt enormt svårt. Det här konceptet verkar dock helt ha gått Marie Lu förbi. The Rose Society är nämligen stundvis ännu mer späckad än The Young Elites
Adelina har tagit med sig sin syster Violetta och flytt från Estenzia. Hon är på jakt efter fler elites för att kunna sätta ihop sin egen grupp och själv ta makten över Kenettra. The Daggers försöker göra detsamma på sitt håll - vilket plötsligt gör hennes forna vänner till hennes fiender. Adelina börjar också få problem med sina illusioner. Hon tappar kontrollen - ibland dyker de upp utan att hon frammanat dem och till slut vet hon inte vad som är verklighet och vad som är illusion.
Alltså, egentligen måste jag ju erkänna att jag kanske blev lite besviken på den här boken. Visst är Adelina en villain, men är hon egentligen ond? Nej. Hon är sviken och missförstådd och hon börjar tappa både omdöme och och sans. Men ond? Nä. Men så funderar jag lite på HUR en överhuvudtaget skulle kunna skriva en sådan karaktär som är genomond utan att en som läsare skulle hata hen? Det här blir ju liksom en mer Maleficent-skurk som egentligen har ganska vettiga skäl till att hon är som hon är.
En sak som går igen från Legendtrilogin i även den här serien är att ingenting är svart vitt. Det går att vrida och vända på allt - ingen är 100% ond eller 100% god, vilket gör att jag som läsare varken behöver eller vill ta ställning. Det gör karaktärsgalleriet betydligt mer intressant, startar mer diskussioner och kräver kanske stundvis lite mer utav mig som läsare - vilket jag uppskattar som sjutton. Och jag uppskattar också att även om Adelina inte är genomond är hon en väldigt ovanlig kvinnlig karaktär.
Något annat som jag verkligen gillar med Marie Lu är att hon inte är rädd för att offra karaktärer en gillar. Det är ju inte direkt George R.R. Martin vi pratar om - utan det görs i vettiga proportioner. En blir inte avtrubbad, utan det är offer som för berättelsen framåt - trots att karaktären kanske hade haft mer att komma med. DET gillar jag, och det bryter så sjuuuuukt mycket konventioner inom YA där det känns som att det bara är de karaktärer som inte betyder så mycket som dör. Jag gillar offer - jag är ett stort fan av dem. Jag vill till och med dra det så långt som till att säga att ett genomlyckligt slut är ett dåligt slut.
Men okej, även om jag skrev att det här inte är the typical tvåa som mest är transportsträcka måste jag nog ändå säga att den känns något lång. Lite på mitten hade faktiskt kunnat kapas. Men jag inser ju att det är svårt, för det händer liksom grejer HELA TIDEN. Jag gillar också det här att båda böckerna har olika berättelser - vi följer samma karaktärer och The Rose Society är helt klart en naturlig fortsättning på The Young Elites. Men det är inte en förlängning av berättelsen. Något som jag också minns att jag reflekterade över efter den första boken var det faktum att Adelinas kraft redan verkade ha vuxit sig så stark att hon kunde göra typ vad som helst. Att göra någon sorts utveckling från där hon var i slutet av förra boken hade varit oändligt svårt. Jag gillar ändå Marie Lus lösning att göra Adelina så stark att hon faktiskt tappar kontrollen över sina egna illusioner. Alltså om inte krafterna går att utveckla mer -> gör så att krafterna blir starkare än personen som innehar dem.
Jag måste också kommentera omslaget. ÄR DET DET FULASTE NI SETT I ERA LIV ELLER? Om ni svarar ja på den frågan tycker vi likadant. Inte för att omslaget till bok ett var något himla mästerverk heller, men alltså. NEJ. Om bara vargen hade tagits bort från det här omslaget hade det höjts från typ minus till ett par plus i alla fall.
Sammanfattning: Konventionsbrytare = bra. Spännande och händelsespäckad = bra. Nyanseringar av karaktärer = bra. Offer = bra. Litelite seg på mitten = dålig. Omslaget = hemskt.
Btw, alla ni som väntar: Ni skulle ha köpt på SF-bokhandeln, för vi har redan börjat sälja den :)
Marie Lu
368 s.
Putnam
2015
Goodreads
 |
| Bild: Kevin Weir |
Tisdag, och dagens Top Ten Tuesday-tema är höst-TBR!
Alltså, att få ta paus från enerverande och stressande uppsats-research... <3 Jag ska träffa min handledare imorgon vilket gör mig både pepp och stressad. Känns som att allt jag vill göra har absolut ingen (dvs väldigt lite teoretisk litteratur att använda) eller absolut alla (dvs min infallsvinkel redan täckt) gjort. Så svårt att balansera mellan.
Den här veckans tema är helt valfritt, vilket brukar vara min värsta typ av tema. Men det ordnade sig ganska snabbt, med anledning av att jag just nu läser något jag inte brukar läsa så ofta - nämligen noveller. Jag har äntligen tagit itu med att hugga in på novellsamlingen Slasher Girls & Monster Boys, och den får till och med en novell-oälskare som jag att bli frälst. Därför passar jag på att göra en lista på novellsamlingar (och en Novellix) som jag läst och gillat under de senaste åren!
- Love Hurts - Kim W. Andersson
Alltså dessa två seriealbum är helt enkelt genius. Korta berättelser på temat "love hurts", med all möjlig övernaturlig inblandning och en hel del skräckinslag. Gillar skarpt! - Stockholms Undergång - Fruktan
Den här blir väl ännu mer intressant om en kan och hittar i Stockholm, men hallå - vem vill inte läsa om hur ens hemstad totalt faller i bitar? Seriöst. - Önska bort önska nytt - Ingrid Olsson
Det här kan vara bland det snyggaste jag läst i livet. Ingrid Olsson återberättar hela livsöden i minimalt med ord. Det är den typen av bok som en vill ha stående i hyllan och läsa ett par sidor i lite då och då. Jag förstår verkligen inte hur den här boken (och dess syskon Blink blink med stjärnan) INTE kan vara helt sönderälskad av alla, pga SÅ. BRA. - Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist
Vad vill ni att jag ska säga? John Ajvide Lindqvist liksom. Out of arguments. - Slasher Girls & Monster Boys - April Genevieve Tucholke
Självklart måste jag tipsa om boken jag läser också, eftersom den hittills varit helt galet bra. Det är en antologi där varje novell är inspirerad av en klassisk film (eller bok? Har inte förstått till 100%, har inte kommit så långt), och innehåller hemska män och coola kvinnor. Jag blev sugen eftersom både Marie Lu och Carrie Ryan bidragit (vilka jag båda läst och gillat alltså), och även flera författare som jag inte läst men velat läsa ett tag (Leigh Bardugo, Stefan Bachmann, Danielle Paige). Tänkte att det ju är ett rätt bra sätt att bara prova på olika författare litegrann och kanske upptäcka någon ny jag inte läst innan! - Jiroekonomi - Nina Åkestam
Det här är en av Novellix facknoveller som de lanserade förra hösten. Vet inte om det blev något mer av det, men åtminstone den här är väldigt bra. Jag blev dock väldigt sugen på att också beställa de andra nu när jag kollade på dem (men ska hia mig, det måste bli mer vetenskapliga artiklar för mig i framtiden och lite mindre... annat om jag ska ro i land två uppsatser och sen en doktorsavhandling). Men okej - Jiroekonomi. Väldigt tydligt och väldigt intressant om ett ekonomiskt system som skulle kunna vara ett alternativ till det icke-fungerande ekonomiska system vi har idag.
Idag kommer inlägget lite sent, men det gör nog inte så mycket. Har tre A4-sidor med städning som vi försummat de senaste månaderna (plus den vanliga veckostädningen liksom) som idag ska tas igen - så det står på mitt schema. Men först är det ju dags att skriva om E och F i A-Ö-boktaggen.
E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.
Två av de böcker som fått mig att fundera mest under de senaste månaderna är Äta djur och Vi är alla helt utom oss. Faktum är att vi planerade mat för kommande veckan precis innan jag satte mig för att skriva det här, och 6 av sju maträtter är helt veganska (den sjätte innehåller äggvita och är färdiga halvfabrikatsbiffar som vi redan har hemma i frysen. Så vi kommer med andra ord inte KÖPA några animalier idag, vilket ger mig ett lyckorus i kroppen. Min sambo sa vid frukosten imorse att han var så glad över att vi börjat köpa Carlshamns lättmargarin, eftersom det är så oväntat gott. Han har praktiserat starkt motstånd mot att käka helveganskt tidigare).
F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?
Tja, än en gång får jag chans att nämna Jag är ju så jävla easy going - eftersom det är ett utav problemen i Joannas liv. Sen har vi ju Day i Legend.
Så, jag är hemma från festival (som för övrigt sög rätt hårt. Trist stämning, störigt folk, dålig organisation... Nä, Wat Out West gör vi inte igen), Victor är hemma från Malmö, Katniss är hemma från kattvakten. Woop! Allt är ÄNTLIGEN som det ska vara här hemma. Och tisdag? Ja, då är det ju Top Ten Tuesday, och en sån blir det, så då är allt som det ska vara på den fronten också!
Veckans tema är författare vars böcker en köpet på automatik, och några sådana har jag ju! Dock blir ju den här listan både rätt lik listan från förra veckan + listan över mina favoritförfattare... Neil Gaiman och David Levithan tex är dock inte med på listan, men det kanske är så att jag massuppfittat temat. Alltså, de jag har listat är sådana som jag köper allt de skriver av. De två ovan nämnda skulle jag köpa vad som helst och tro att det var bra. Och vet inte vilket av det som är det som avses? Alltså skitsamma.
1. Rick Riordan
Alltså, trots att jag sagt att jag är dödligt trött på fantasy med nordiska inslag, så har jag lagt en förhandsbeställning på den OMÅTTLIGT fula The Sword of Summer (fast funderar ärligt på att beställa någon annanstans ifrån än jobbet bara för att få ett omslag jag inte får ont i ögonen av... Är i 99% av alla fall otroligt jobbpartisk (ok, kanske lite för att det inte lönar sig för mig att köpa böcker någon annanstans), men är petig med mina omslag). Hoppas jag gillar den mer än Kane Chronicles!
2. Lauren Oliver
Har läst alla Olivers böcker förutom hennes barnböcker - vilka jag i och för sig tror att jag skulle gilla - och förhandsbeställer alltid böckerna i förväg. Eftersom hon helt enkelt är jävligt bra.
3. Marie Lu
Jag måste faktiskt erkänna att jag inte var såld på The Young Elites innan den kom. Den här italiensk-renässans-assassins-robes-grejen som är så trendig nu (Scott Lynch, Sarah J Maas, Robin Hobb, Patrick Rothfuss (?) vill ni att jag ska fortsätta?) tilltalar inte mig alls. Whatsoever. Så när Jag hörde att Marie Lu skulle ge sig in på den grejen kände jag lite "men förihelvete snälla nej". Men efter att ha gjort till och med det intressant, ja, alltså. Vad fan skulle inte kunna tilltala mig i hennes händer?
4. Jandy Nelson
Kommer bli en sådan när hon SKRIVER FLER BÖCKER TACKSÅMYCKET.
Sen tror jag inte att jag har fler? Och det förstås: Om någon av dessa författare skulle gå och skriva en helt vanlig sketen deckare, då får det fan vara. Då jävlar gör jag slut med buller och bång.
Alltså som jag varit pepp på den här veckans Top Ten Tuesday! Har peppat i flera veckor, men helt glömt fundera på vilka böcker jag skulle ta upp... Så hamnade jag ändå där med att göra en lista på tio böcker KVÄLLEN innan postning. Och så glömde jag bort att det var det här inlägget jag skulle skriva och inte en recension av Eleanor & Park, dessutom, så då fick jag ännu mer tidsbrist. Önskar verkligen att jag hade lagt mer tid på den här listan... Men alltså nehepp.
Och alltså det är ju så intressant det här med mångfald och vad en själv noterar. Alltså jag som vit lägger ju aldrig märke till vilken hudfärg eller religion karaktärer har, medan jag desto oftare reflekterar över kön, sexuell läggning, funktion (alltså främst psykisk dårå, fysisk är jag ju dålig att notera) och klasstillhörighet - eftersom det ändå är kategorier där jag inte tillhör de som skriker högst. Så därför har jag på vissa sätt jävligt mycket ångest över att göra en lista med böcker som hyllar mångfald - eftersom jag vet på förhand att den här listan kommer ha hål på fronten etnisk mångfald. Därför infogar jag det som disclaimer redan nu, även om det aldrig kan ursäkta det faktum att det ÄR så. Och är det inte också jävligt fult att göra en lista med böcker som hyllar mångfald - när en bara gör en lista där mångfald hyllas när det gäller de marginaliserade grupper en själv tillhör? Okej, den där meningen kanske inte gjorde någon sense alls, men jag tror att ni kanske fattar vad jag menar? Och sen dessutom: En bok kan ju vara superbra på ett område, men helt fruktansvärd på ett annat.
Alltså, det är ju jävligt sorgligt att det är så svårt att få ihop den här listan för övrigt. Efter raid i min bokhylla kommer jag fram till FYRA stycken. Jag vet inte om jag är för kritisk i mina analyser, eller om det helt enkelt är såhär dåligt? För jag tänker ju också på följande faktum: Att en marginaliserad karaktär FINNS MED är inte en garanti för att det också hyllar mångfald. Jag kräver också att det är ett icke-stereotypt porträtt för att kunna säga att det finns mångfald inblandat. Och tja, det finns ju en del böcker som tar upp ETT av ovan nämnda problem, men kan det verkligen kallas för att "hylla mångfald" då? Det går ju självklart att ifrågasätta om de jag nämnt kan sägas hylla mångfald heller... Se beskrivningarna för det.
1. Engelsforstrilogin - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Alltså det här är en av mina bästa böcker när vi snackar diversity - även om den kanske inte är perfekt heller. Innehåller till exempel varken östasiatisk eller mörkhyad karaktär, men spansk/latinamerikansk och arabisk. Plus för HBTQ, psykisk funktionsnedsättning och klass.
2. Eleanor & Park - Rainbow Rowell
Halvasiatisk karaktär, vars problem rörande att vara asiat i ett vitt samhälle också tas upp. Vill dock inte uttala mig om hur stereotyp eller inte Park är, eftersom jag inte har tolkningsföreträde på området. Men Eleanor: Både psykisk funktionsnedsättning och låg socioekonomisk status.
3. Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld
Även här klass + psykisk funktionsnedsättning + HBTQ.
4. Legend - Marie Lu
I Legend har vi ju också klassproblematik och ett gaypar. Även: En hel massa olika mash ups av nationaliteter. Day beskrivs väl till exempel som mongolisk + blond (eller han kanske aldrig beskrivs som mongolisk? Vet att bilden Marie Lu fick idén från om Day som asiatisk + blond var på en mongolisk flicka, men om porträttet av honom blev så detaljerat minns jag inte) och Anden är en blandning av latinamerikansk och något mer.
Okej, det här inlägget blev myyyyycket längre än vad jag hade tänkt mig. Ni får ha in mind att jag är littvetare och att det liksom är sånt här jag skriver om och är intresserad av och tycker är viktigt. Och det kanske också gör mig extra kritisk och petig. Men som sagt, behöver öva upp mitt öga för etnisk mångfald.
