Det här slog mig i fredags när jag satt med vinden i håret på en motorbåt, påväg hem från klippbad och bokläsning: De senaste månaderna har jag skrivit mer än vad jag gjort på flera år. Nej, inte den typen av skrivande. Att den här bloggen stått tommare än vad den gjort på länge är också ett faktum. Utan det andra skrivandet. Det som kanske kanske någon gång skulle kunna bli en bok.

Hittills har det bara varit lösryckta scener – ganska ofta med händelser som jag själv upplevt. Alltså någon typ av dagboksskrivande, fast jag kan låtsas att huvudpersonen är någon annan. Och därmed också ändra lite på verkligheten. Men samtidigt som tanken om skrivandet slog mig fick jag också en idé om vem den här personen är. Bara en liten liten glimt, två karaktärsdrag som den här personen har. Inte ens ett namn. Inte ens hårfärg. Än så länge är den en ansiktslös person, men min hjärna gav mig en liten hint om vem hen är. Och nu kan jag inte ändra på det, inte tänka ut det ur det jag redan skrivit. Det är liksom uppenbart att hen varit den här personen redan från början. Att jag bara inte fattat det. Vilket betyder (skönt nog!) att personen tar ett steg från att vara jag till att vara någon annan.

Men, i alla fall. Jag har alltid tänkt att jag nog aldrig kommer skriva en hel bok. Att min grej är att skriva OM böcker. Inte att skriva BÖCKER. Men nu tänker jag att det kanske inte är omöjligt ändå. Alltså det är ju inte som att jag inte skrivit på det här sättet innan. Mina lärare i språk älskade mig redan på högstadiet och gymnasiet för att jag skrev skrev skrev (och för att skryta: Jag fick ganska mycket beröm också). Jag skrev ett tag en följetång på en sådan dikt/novell-uppladdningssida och när jag hade som mest följare var det väl runt en 200 eller så. Jag skrev i och för sig aldrig klart den. Men jag vet inte, det känns annorlunda nu. Och jag kan inte låta bli att tänka att det är för att bloggandet här inte sett likadant ut. Jag funderar på hur jag ska väga dessa typer av skrivande mot varandra. Förr brukade jag gå och formulera meningar till recensioner i huvudet, nu formulerar jag helt andra meningar. Jag formulerar karaktärer och händelser. Förlopp. Det är väl liksom ingen slump att inlägget om när jag såg Hollywood Vampires ser ut som det gör liksom. Jag hade börjat formulera situationen redan innan vi gick därifrån – skrev i realtid.

Såååå, grejen är att jag har flera sådana här inlägg liggande i utkastet. Inte alla från i år, i och för sig.
Vill ni läsa mer sånt? Tycker ni det är bra? Bara säg något – ok?????