Vi fortsätter på veckans klassikertema! Idag blir det en tipslista. Som littvetare har jag såklart hunnit igenom mig beskärda del av klassiker, och även om det finns en hel hög jag inte gillat så har jag också hittat en hel del guldkorn! Därför får det här inlägget handla om mina favoritklassiker. Utöver Glaskupan och Den allvarsamma leken alltså, eftersom jag redan bloggat om dem den här veckan!

1. Det mest förbjudna, Kerstin Thorvall Modern klassiker om att växa upp med en frånvarande pappa och att göra revolt mot undertryckt sexualitet. 2. Lord of the Flies, William Goulding Det här måste ju typ vara den mest hatade boken bland elever på högstadiet/gymnasiet? Jag gillade den dock verkligen, så sjukt obehaglig! 3. Alice's Adventures in Wonderland, Lewis Carroll Älskar hur knäpp och samtidigt filosofisk den här är. Läses verkligen helst på engelska på grund av ordlekarna! 4. Godnatt Mister Tom, Michelle Magorian Har läst den här typ tusen gånger och jag gråter varje gång jag läser den.

5. Northanger Abbey, Jane Austen Det här är den enda hela bok jag läst av Austen, men gillade den mycket! Mycket humor och ironi samt drift med annan litteratur. Plus 1800-tal och sånt dårå. 6. 1984, George Orwell Jag försökte läsa den här tre gånger innan jag tog mig igenom den, men när jag väl lyckades tokälskade jag den! Vill verkligen läsa om den snart... 7. Dödssynden, Harper Lee Vet inte vad mer jag ska säga om den här förutom att den är så bra! 8. Mästaren och Margarita, Michail Bulgakov Alltså Mästaren och Margarita är så himla trippad och grym. Har sett den som pjäs två gånger på både Dramaten och Stadsteatern och alltså den är cool.

Vilka är era favoritklassiker?

Igår skrev jag ett litet inlägg om en sak som jag tycker är fascinerande med klassiker – nämligen att känslorna är desamma oavsett internet och charterresor och snabba bilar och kläder och mobiltelefoner och allt sånt. Och speciellt Den allvarsamma leken berörde mig väldigt starkt. Det handlar om Arvid och Lydia som stal några kyssar från varandra en sommar i sin ungdom. Arvid lovar att han ska fria så fort ekonomin tillåter honom att ha en familj. Men någon annan hinner först, och Arvid och Lydia går miste om varandra. Tio år senare möts de igen och inget har förändrats. Eller alltså jo, både är gifta på annat håll med barn och shitz. Men de är åtminstone precis lika kära.

Alltså den här boken gav mig så himla ont i magen. När en går miste om kärlek som kunde ha blivit och när en slutar älska varandra är ju mina värsta grejer, och den här innehåller både och. Vilket ju ger totalt hjärtsnörp. I alla fall hos mig. Fick typ nästan panik pga så himla himla sorglig.

Och som att inte själva berättelsen vore nog som anledning för er att läsa är språket dessutom så himla fint. Jag är ju som bekant väldigt dålig på att stryka under (önskar ibland att jag höll mig med sådant), men Sandra Beijer har i alla fall postat de allra finaste citaten. Den är betydligt mer lättläst än vad jag tänkte att den skulle vara. Givetvis är språket ålderdomligt, men jag tycker ändå att det flyter väldigt bra. De korta styckena gör också att den går väldigt snabbt att läsa. Bara att sätta upp på läslistan med andra ord!

     Den allvarsamma leken
     Hjalmar Söderberg
     221 s.
     Bonnier Pocket
     2011 (1912)
     Goodreads

Den här veckan kör jag lite klassikertema här på bloggen, if you don't mind. And if you do får du titta bort! Jag har ofta ett inneboende motstånd mot klassiker, somnar så fort ordet nämns typ. Men alltså – många klassiker är ju böcker som överlevt av en anledning! Jag har en tendens att glömma bort det. Visserligen har väl många värderingar och sånt som inte håller i dagens kontext, men det får en väl liksom ha överseende med.

En sak tänker jag på väldigt ofta när jag läser klassiker: Är det ändå inte extremt intressant att folk för nästan 100 år sedan kände typ precis samma saker som vi gör idag? Att oavsett mobiltelefoner, datorer, hur vi klär oss eller vad vi äter så var de i alla fall lika på insidan. Och dessutom beskrev dem det på sätt som gör att jag känner igen mig nu.

Det känns som en så otroligt banal tanke, grundläggande, men blir ändå en fascination hos mig. Att Karin Boye i Kris kunde beskriva min ångest. Eller att Hjalmar Söderberg i Den allvarsamma leken kan framkalla extremt hjärtsnörp hos mig. Att de kan sträcka sig ut från 1934 och 1912 för att sätta en kniv i hjärtat och vrida om. Eller att Sylvia Plath i Glaskupan kan berätta om mig. Eller för den delen att Flugornas herre fortfarande är spännande.

Igår blev det en hyllning till Glaskupan, imorgon kommer det handla om ytterligare en klassiker jag läst och gillat nyligen. På torsdag kommer en lista med mina favoriter. På fredag har jag inte riktigt bestämt vad som ska hända än, velar lite än så länge! Oavsett blir det nog nåt kul!

Vi ses imorgon!

Året är 1953. Esther vinner en tävling och får åka till New York en månad. Men allt känns egentligen ganska meningslöst – personerna hon möter, modevisningarna de går på. När hon kommer hem till Boston igen brakar hon samman totalt. Det känns till och med meningslöst att duscha – hon måste ju ändå göra om det imorgon. Det går så pass långt att Esther försöker ta livet av sig och hamnar på mentalsjukhus – ständigt rädd för att de ska upptäcka att hon är ett hopplöst fall som aldrig kommer bli botat.

Åh, jag tyckte så himla mycket om den här boken. Tempot är så lagom att vila i. Beskrivningar av eskapaderna i New York blandas med tillbakablickar till hennes första år på college. För några år sedan hade jag avskytt mållösheten i den här, men nu finner jag det snarare rogivande.


Jag känner igen mig så mycket i Esther också – hur en hela tiden försöker vara duktig. Ha höga betyg, vara omtyckt, vara bra på allt. Typisk duktig tjej liksom. Och så himla fint att det är en bok skriven för mer än 50 år sedan som fungerar på det här sättet för mig. Och den här konstanta rädslan att just JAG är ett hopplöst fall som aldrig kommer bli friskt.

Jag tycker alltid att det är skitsvårt att recensera klassiker – eller alltså vad är ens poängen, de är ju klassiker av en anledning liksom. Ännu svårare blir det med en bok som jag älskar så förbehållslöst som Glaskupan. Jag känner på mig att det här är en bok som jag kommer läsa många gånger om – som till slut kommer ha massor av understrykningar och hundöron. Det är liksom en bok som jag vill älska sönder, tills jag måste köpa ett nytt ex. Gillade liksom allt med den – att Esther inte är your typical bortskämd tjej, språket, beskrivningarna av ångest, tankar kring hur svårt att det är att vilja allt men inte orka någonting, klass- och genusreflektionerna... Alltså skulle kunna fortsätta i evigheter.

Gillade den i alla fall så mycket. Om ni inte förstått det.

     Glaskupan
     Sylvia Plath
     317 s.
     Bonnier Pocket
     2013 (1963)
     Goodreads

Kollade upp vad det var för Top Ten Tuesday-tema, och kände att det ju ändå är ganska nice att få välja ett gammalt tema istället för att vara bunden – nu när det är första efter semestern. Jag valde ett från januari 2014 – nämligen böcker jag "tvingats" läsa.

1. The Lord of the Flies – William Golding
Alla som INTE tvingats läsa den här räcker upp en hand. Näää, tänkte väl det ;) Nejmen, jag tror att jag är en av få som blivit tvingad att läsa den i skolan och som faktiskt GILLAT den. 'Cause I did.

2. Flyga drake – Khaled Hosseini
Om min engelsklärare Pernilla från första året i gymnasiet – ja, innan jag började på Rytmus, när jag fortfarande gick kvar på Globala – läser min blogg vill jag bara säga: Det blev ju mänska av mig mä. Trots att jag totalt missat uppgiften att läsa denna på engelska och brände igenom den på svenska på en eftermiddag för att kunna diskutera den dagen efter. Och så vill jag hälsa att jag läser ganska mycket böcker på engelska nuförti'n. Så inte behöver du vara orolig för mig inte. Jag pluggade till och med en termin engelska på högskola.

3. Ett öga rött – Jonas Hassen Khemiri
Förlåt farmor, men genom åren har du faktiskt tvingat mig att läsa en himla massa böcker jag inte fattat poängen med. Den här – bland andra. Jag vet att du också tvingade på mig Godnatt, mister Tom och Tordyveln flyger i skymningen – böcker som jag läst om och om och om igen och är väldigt tacksam för att du prackade på mig. Men det här var kanske inte ditt bästa boktips.

4. I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell
Det jag minns bäst från läsandet av den här boken var min frustration över att jag inte fattade hur jag skulle svara på analysfrågorna. Till den svenskläraren vill jag tala om att jag numer pluggar litteraturvetenskap.

5. Hon går genom tavlan ut ur bilden – Johanna Nilsson
Saker jag minns från den här boken: Nada. Eller jo, det fula omslaget. Men jag vet att jag har läst den.

6. 1984 – George Orwell
Det här var helt jag själv som tvingade mig. Eller ok, kanske lite peer pressure. Eller lite en-persons-tryck. För det var nog bara Victor som tjatade. Eller räknas ögonen på det äckliga omslaget jag har som personer? I så fall peer pressure. Det här äckliga har jag. 

7. En dag – David Nicholls
Denna "tvingades" jag läsa för att jag var på bokcirkel om den. Helt ok tvång, pga mycket bra bok.

8. Northanger Abbey – Jane Austen
Alltså som littvetare tvingas en ju läsa en jäkla massa böcker. Sällan behöver vi i och för sig läsa hela böckerna, men den här är en sådan som jag läste hela av. Det är fortfarande den enda Austen-bok jag läst (Emma blev aldrig färdigläst i våras, och jag tycker nog inte att Stolthet och fördom och zombier riktigt räknas...), men jag minns den som riktigt bra!

9. Vinterviken – Mats Wahl
Ännu en littvetar-bok, men denna gillade jag INTE. Var dessutom besatt genom hela boken av att fundera på vilken jävla höjd med en skog som han gömde pistolen på. Bor nämligen själv i Tumba och har så många gånger kört mellan Tumba och Alby och funderat på just det här. Är det den närmast Ica Maxi? Eller den med el-ljusspåret? Eller den precis vid Hågelby? Eller den efter? Gissar att det är den precis vid Ica Maxi, eftersom det är på cykelavstånd från Alby även för en liten unge.

10. The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
Alltså en jobbig grej: Om ni skrivit kandidatuppsats i littvet är mitt största tips till allmänheten att plugga första terminen engelska. Ni kommer inte alls bli skitfrustrerade på alla som ba: "Ahmen han säger ju det här i boken" och jag ba: "Aaa, fast vi har ju PRECIS konstaterat att berättaren är opålitlig. Betyder det att vi kan lita på att det han säger i boken är sant?! NEJ!!!!!" :))))) (Ok, jag vet att jag är elitist, men det är skitjobbigt att plugga med folk som inte har någon universitetsvana när en själv har det. Kände mig som hela klassens mamma för att folk bara: "Till när ska vi ha gjort det här? Var får en tag på texter?" osv, och jag inte: "MEN LÄS INSTRUKTIONERNA", utan istället: "Det ska vi ha gjort till då och här hittar du alla texter". The curse of being me)

Jag tänkte att jag skulle försöka skriva ett par meningar om några böcker jag läst men inte recenserat, för att 1. Minnas för mig själv. 2. Ge någon sorts pekfinger hint om vad jag tyckte så att ni andra ska kunna avgöra om ni vill läsa. 3. Det ser så mycket snyggare ut i läst-listan när alla titlar är länkar. Så här kommer de första tre, så ska jag försöka beta av en hel hög! Därför tänkte jag ta fredagarna framöver till att kortrecensera böcker som ligger på hög här hemma. Jag tänkte försöka samla ihop på tema, men det är ju också jävligt svårt ibland. Vi kör på sommarläsning i det här inlägget i alla fall!

Undret - R.A. Palacio

Howl's Moving Castle - Diana Wynne Jones

Kris - Karin Boye

Den här veckans tema i Top Ten Tuesday är ens bästa klassiker eller klassiker som en vill läsa. Jag kommer köra en kombo av både också - helt enkelt fem av varje.

Jag är ju superdålig på att läsa klassiker, men jag tycker definitivt att det går att hitta helt fantastiska guldkorn. Sådana där böcker som bara stannar med en resten av livet (det finns ju en anledning till att de är klassiker, förstås). Dock tycker jag att det brukar behöva sållas lite.

Jag tänker börja med mina bästa klassikertips:

1. Läs inte klassiker för att de är ju klassiker. Det hjälper inte att du har läst den om du ändå inte uppskattade läsupplevelsen. 
2. Jag försöker hålla mig till ungefär samma genrer jag läser i vanliga fall, och det är faktiskt förvånansvärt lite som skiljer böckerna åt. Vissa saker är universella liksom (typ kärlek, same same) och fungerar jämt.
3. Ge inte upp. Om det är väldigt gamla böcker kan språket ibland vara lite svårt att komma in i. Men väldigt bra berättelser kan dölja sig bakom väldigt mossigt språk, så ge inte upp. Efter ett tag brukar en komma in i jargongen och då blir det lättare.
   

Favorite Classic Books

1. 1984 - George Orwell
   All these years - älskar fortfarande den här boken. Det tog tre försök innan jag ens tog mig igenom den, men det var så värt allt slit.
   
   
2. Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
   Den här boken läste jag i maj, och jag bara älskade den. Instantly. Love at first sight. Tror det tog 40 sidor innan jag var fast.
   
   
3. Dödssynden - Harper Lee
   Alltså, det finns inget jag kan kommentera på den här. Alla borde läsa den. ALLA.
   
   
4. Alice's Adventures in Wonderland - Lewis Carrol
   Alice, Alice. Alice hade en speciell plats i mitt hjärta redan innan jag läste boken på riktigt, och jag kan ju säga att jag inte älskar berättelsen mindre nu. Snarare mer. Helt fantastisk.
   
   
5. Lord of the Flies - William Golding
   Jag vet inte hur många gånger jag hört andra littvetare säga att de avskydde Flugornas herre, men jag gjorde faktiskt inte det. Trots att jag blev tvingad (nåja, jag fick välja mellan den, Animal farm och To Kill a Mockingbird på engelskan) att läsa den uppskattade jag den väldigt mycket. Och grät och grät till tårarna var slut förstås.

__________________________________________________________________________________