Jag valde att köpa två stycken av Novellix senaste fyra, nämligen Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald och Nattsidan av Joyce Carol Oates.

Berättelsen om Benjamin Button känner ni säkert igen från filmen med (nästan) samma namn. En mamma föder ett barn som inte är ett barn utan en äldre man. Istället för att bli äldre blir han yngre.

Nattsidan handlar om två forskare som åker ut till olika medium för att undersöka om de faktiskt på riktigt kan göra det som de säger sig kunna.

Till att börja med gillade jag Benjamin Button bäst. Helt klart mycket saker som händer hela tiden, och en hinner aldrig tröttna på berättelsen. Den har liksom bra flyt och är så himla mysrolig. Jag har egentligen inte speciellt mycket att säga om den, förutom att den var bra. Jag kan känna att det kanske är lite synd att jag sett filmen och känner till berättelsen sen tidigare, för det gör ju egentligen att all som helst mystik försvinner.

Nattsidan är betydligt svårare att ta till sig. Åtminstone var den det för mig. Jag älskar älskar Joyce Carol Oates, men tyckte kanske inte att den här var typisk om jag jämför med det jag läst av henne tidigare. I och för sig så har jag heller aldrig läst några noveller av henne (det måste jag göra. Note to self). Men om Benjamin Button slutar på den lilla bokens sista sida, så gör Nattsidan inte det. Jag gick och funderade på den i flera dagar och började tycka mer och mer om den. Nu ser jag den definitivt som den bättre av de två. Först tyckte jag mest att den var trög och lite krånglig. Jag förstod inte alls vad den handlade om och tyckte till om med att den kändes lite meningslös. Men ju mer jag funderar över den, desto obehagligare, sorgligare och meningsfull tycker jag att den blir. Jag rekommenderar att inte döma direkt och att läsa, fundera, läsa och fundera. Och läsa ännu några fler gånger.

Jag hade tänkt hinna dra en vinnare i tävlingen i onsdags, men hade himla mycket att göra. Nu är jag på festival och kommer hem igen på söndag. Då drar jag en vinnare. Hej så länge!

För lite mer än ett år sedan läste jag Processen - och såg inte någon poäng med boken över huvud taget. Så här i efterhand känns det nästan lite pinsamt. Det där att jag sågade den så totalt.

"Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna säga att jag tyckte att den här boken var bra. Jag vill väldigt gärna gilla den, men det går inte att komma ifrån att den är en utav de mest långtråkiga böcker jag läst. [...] Jag förstår ju att den är starkt samhälls- och rättskritisk, men det gör den inte bra. Det är en intressant röst i en debatt, men det gör den fortfarande inte bra."

...skrev jag till exempel.

Det konstiga är att nu har jag kommit till den där punkten jag inte visste om jag skulle komma till. Den där punkten där jag kan säga att jag älskar Processen.

En annan sådan bok är Personliga pronomen, en av de första böcker jag skrev om i bloggen. Då tyckte jag att det var den sämsta skit jag någonsin läst, men nu kan jag tänka tillbaka på den som intressant. Jag har till och med funderat ett flertal gånger på om jag kanske inte ska ta och läsa om den.

Har ni några sådana böcker som ni avskydde när ni läste dem, men nu kan tänka tillbaka på som bra?

...att tävlingen håller på till klockan 10 imorgon!

Ingrid är 14 år gammal och tycker livet är rätt trist. Mamma har en jobbig pojkvän, och Ingrid känner inte direkt att hon har någon att dela sina tankar med. När de blir fotograferade i skolan visar det sig att fotografen gillar hårdrock lika mycket som Ingrid gör. De utvecklar en form av onaturlig vänskap, och en natt när Ingrids mamma sover borta åker hon helst själv hem till honom.

Jag gillade och tog till mig det här seriealbumet otroligt mycket, kanske mest för att jag kan se likheter mellan 12-åriga jag och 14-åriga Ingrid. Jag har länge varit skeptisk mot seriealbum. Hur ska man egentligen kunna kommunicera med så få ord? Jag tycker att Gustavsson får fram det så himla bra. Relationen mellan Ingrid och fotograf är egentligen bara vänskaplig, men ändå känns den lite obehaglig. Kanske bara det faktum att jag är så himla fäst vid någon sorts "pedofilnorm", det vill säga att äldre män inte kan umgås med yngre tjejer utan att ha sexuella baktankar.

Jag tyckte i varje fall om seriealbumet väldigt mycket. Det känns träffande, och jag älskar tecknarstilen!

Nu var det ett tag sen senast jag visade upp vilka böcker som flyttat in i min bokhylla. Jag kan ju säga att mitt köpstopp märks, för det är nästan en månad sen nu. Antalet böcker in är alltså sju, varav fyra obeställda och tre beställda innan jag införde stopp. Samtliga är däremot recensionsexemplar!

Gregor x2, Lust och Djävulen hjälpte mig är obeställda. Resten beställda. Inser att bilden är lite suddig, så tredje boken uppifrån är Joyce Carol Oates nya ungdomsbok Två eller tre saker jag glömde berätta för dig, och boken längst ner är Hanna Gustavssons seriealbum Nattbarn.

Än så länge har jag bara hunnit läsa Nattbarn (vilken jag dessutom läste innan jag fick recexet, eftersom jag såg den på biblioteket och helt enkelt inte klarade av att vänta), men jag hann börja lite smått på Stad av skuggor igår.

Nu har jag äntligen tid att hoppa på Annikas Bokbloggsjerka igen. Veckans fråga lyder:

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoriserad i en viss genre?

Jag skulle nog säga att jag är väldigt genrebunden. Jag läser sällan utanför de genrer jag gillar (märkligt det här att jag en gång i tiden ansåg mig själv som allätare. Nu är jag väldigt strikt med vad jag gillar). Jag tänker också att genreindelning liksom är någon typ av vägledning i bokdjungeln. Om det står kriminalroman på, då vet jag att det med stor sannolikhet inte är något för mig. Och jag tycker att det är rätt bra att kunna veta vilka böcker man bör lägga energi på.

För att ta ett konkret exempel: Förra påsken läste jag Jenny Milewskis Skalpelldansen. Visst borde jag av omslag och titel kunnat räkna ut att det snarare skulle röra sig om splatter än om skräck, men det gjorde jag alltså inte. Och eftersom jag verkligen inte gillar splatter blev jag besviken när det visade sig vara en bok jag inte alls gillade. Och det finns liksom för mycket böcker för att jag ska läsa sådana som jag inte gillar.

Så jag tycker att det är väldigt viktigt att böcker är satta i rätt genre, för hur ska jag annars kunna orientera mig i den här rymden som kallas bokutgivning och som växer fortare än man når slutet?

Hallå, eftersom jag har lämnat in tentan nu och det officiellt är S-O-M-M-A-R-L-O-V (okej, ska inte överdriva, dags för sommarjobb och sommarkurser) så firar vi! Det känns som att vi alltid firar när jag lämnat in en tenta... Nåja, jag gillar att hitta bra anledningar till att fira!

Den här gången handlar det om tre stycken bokpaket fyllda av rolig sommarläsning (se bild + lista nedan!). Jag har läst fyra av böckerna, och de gillade jag väldigt mycket! Förtydligande: Det är alltså tre stycken likadana bokpaket.

Hemma kanske inte är en plats av Lin Hallberg, Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn, Blunda och hoppa av Sarah Dessen, Jag går dit du går av Nina LaCour, Vid din sida av Anne Cassidy och Farlig förmåga av Jessica Spotswood. Bilden är lånad av Rabén & Sjögren, som även sponsrar med paket!

Men så finns det lite regler också.

1. Kommentera det här inlägget och svara på frågan: Vad ser du fram emot att läsa i sommar? 
2. Kommentaren behöver vara skickad senast kl 10.00 på onsdag den 12 juni. 
3. Kommentarer inkomna senare räknas inte med.
4. För att få en extralott tipsar du om tävlingen på twitter eller på din blogg. Länken ska finnas med i kommentaren.
5. Glöm inte lämna någon form av kontaktuppgift, mejl eller blogg eller twitter, så jag kan nå dig!

Lycka till!

Hej kära bloggläsare och välkomna till min just nu skittråkiga blogg. För tillfället spenderar jag mina dagar såhär: skriver hemtenta samt prokrastinerar genom att dricka obscena mängder iste, äta stekt halloumi, spela yatzy i telefonen (sex tärningar, inte fem. Fem tar för kort tid), leka med min katt samt beställa saker på internet (INTE BÖCKER!). Och läser inte en enda rad i böcker, såvida de inte heter Svindlande höjder, Brott och straff, Mor Courage och hennes barn eller Litteraturens historia i världen. Saker jag hellre vill göra: läsa Stad av skuggor, ligga på en gräsmatta och dricka obscena mängder iste, gå på festival, blogga. 

Maj har inte sett riktigt lika bra ut som april i läsväg. Den största bidragande orsaken är att jag återigen har litteraturhistoria på schemat och att våra lärare inser det rimligt att vi ska läsa lite mer än tre romaner i veckan. Dessutom har jag varit på resande fot två helger på raken. Det är kanske mest tack vare dessa resor som jag hunnit läsa något alls, men det är också på grund av dessa resor som jag knappt hunnit recensera något alls.

Lästa böcker i maj:
48. Nattsidan, Joyce Carol Oates (Novellix)
47. Det sällsamma fallet Benjamin Button, F. Scott Fitzgerald (Novellix)
46. Stjäla the show, Emmy Abrahamson
45. Resan till tidens slut, Erika Vallin
44. Den femte vågen, Rick Yancey
43. Hemma kanske inte är en plats, Lin Hallberg
42. Vid din sida, Anne Cassidy
41. Rubinröd, Linzi Glass
40. Nattbarn, Hanna Gustavsson

 Nio stycken böcker, varav två stycken Novellixer. Jag har för övrigt funderat på det där med Novellixer. Räknar ni i dem i statistiken?

Ni kanske för övrigt tycker att det ser ut att vara himla lite romantik, realism och modernism i min läslista, men det är för att jag helt enkelt inte läser hela böckerna (för att jag inte hinner). De böcker som jag hunnit läsa ungefär hälften av är Svindlande höjder, Madame Bovary och Brott och straff, plus halva dramat Mor Courage, plus en hel del dikter av Tranströmer, Dickinson (Emily), T. S. Eliot och Wordsworth.

Bäst den här månaden var Den femte vågen. Den har tyvärr inte haft recensionsdatum än, men när den har det, då jäklar ska jag hype:a den som sjutton!

Nu ska jag återgå till min hemtenta. Eller förlåt, vem försöker jag lura? Det är ju fredagkväll! Nu ska jag återgå till mitt vinglas.