Ingrid är 14 år gammal och tycker livet är rätt trist. Mamma har en jobbig pojkvän, och Ingrid känner inte direkt att hon har någon att dela sina tankar med. När de blir fotograferade i skolan visar det sig att fotografen gillar hårdrock lika mycket som Ingrid gör. De utvecklar en form av onaturlig vänskap, och en natt när Ingrids mamma sover borta åker hon helst själv hem till honom.

Jag gillade och tog till mig det här seriealbumet otroligt mycket, kanske mest för att jag kan se likheter mellan 12-åriga jag och 14-åriga Ingrid. Jag har länge varit skeptisk mot seriealbum. Hur ska man egentligen kunna kommunicera med så få ord? Jag tycker att Gustavsson får fram det så himla bra. Relationen mellan Ingrid och fotograf är egentligen bara vänskaplig, men ändå känns den lite obehaglig. Kanske bara det faktum att jag är så himla fäst vid någon sorts "pedofilnorm", det vill säga att äldre män inte kan umgås med yngre tjejer utan att ha sexuella baktankar.

Jag tyckte i varje fall om seriealbumet väldigt mycket. Det känns träffande, och jag älskar tecknarstilen!