__________________________________________________________________________________

I den här veckans Top Ten Tuesday fick en själv välja vilket av föregående teman en ville skriva om! Eftersom jag ändå inte gjort så många klickade jag på måfå och fick upp... De böcker som har stått olästa i min bokhylla längst! Det kändes rätt bra, eftersom jag bland mina 100+ olästa böcker måste finnas minst tio som stått där superduperlänge (alltså, jag överdriver inte. Jag HAR fler än 100 olästa böcker. På riktigt. INGET SKÄMT).

1. Sagan om ringen - J.R.R. Tolkien
   Det här är nog tveklöst den äldsta olästa boken jag har i min bokhylla. Jag fick den i födelsedagspresent någon gång innan jag fyllde 13. Jag började läsa den och kom kanske en tredjedel, men tyckte under hela den tredjedelen att den var så urbota tråkig. Så till slut gav jag upp. Jag har aldrig öppnat den igen efter det.
   
2. Sweeney Todd
   Den här köpte jag när jag var i Cambridge med min kör i nian. Jag hade plockat på mig 2 för £10-skivor på HMV (Blondie, Velvet Underground, the Killers, bland annat) och snappade åt mig den här precis i kassan. Eftersom jag älskade filmen och det var Johnny Depp på omslaget. Meeeen, den är alltså fortfarande oläst.
   
3. Pretty Vacant - Philip Strongman
   Den här boken är också köpt under ovanstående resa. Jag gick in på en bokhandel och tänkte att jag väl åtminstone måste ha med mig EN bok hem. Det blev den här.
   
4. Fallen - Joyce Carol Oates
   En gång i tiden brukade min farmor inleda varje skollov med att ta med oss till Drottninggatans Bok & Bild där vi fick välja ut en bok var som hon köpte åt oss. Precis efter att jag läst Foxfire i åttan eller nian valde jag ut den här. Jag läste långt, men orkade aldrig igenom den.
   
5. Det här är inte en bok - Linda Skugge
   Jag köpte den här second hand efter att ha läst Men mest av allt vill jag bara hångla med nån (även den köpt second hand). Minns inte exakt när jag köpte den, men jag har i alla fall inte läst den.
   
6. Självbiografin - Johnny Cash
   Ett tag prenumererade vi på en sån här pocketklubb när jag bodde hemma, och jag valde under min rockbiografi-period att få den här. Sen gick perioden över och boken blev oläst.
   
7. En god människa - Nick Hornby
   Alltså jag ÄLSKAR ju Hornby, men den här boken har så fult omslag att jag drar mig att läsa den bara för det.
   
8. The Dirt - Mötley Crüe & Neil Strauss
   Den här är också köpt under min rockbiografiperiod. 20 spänn på loppis i superfint skick. Sen kom min sambo och bröt ryggen på den. Ville strypa honom lite då.
   
9. Saker vi kunde berätta - Tony Parsons
   Den här har jag börjat läsa fleraflera gånger, men aldrig kommit längre än några kapitel. Den verkar ju ändå rätt bra, så förstår egentligen inte varför det inte går...
   
10. Två husvagnar - Marina Lewycka
    Tror jag köpte den här för att jag gillade omslaget. Och det är rätt fint. Och jag gillade Lewyckas bok En kort berättelse om traktorer på ukrainska. Men vet inte, det här har slutat vara min smak. Någonstans började jag rata vuxenböcker. Och någonstans tror jag att skräck och fantasy tog över mitt hjärta helt och fullständigt.

__________________________________________________________________________________

Tucker Crowe gick in på en toalett, kom ut och ställde sedan in alla sina kommande konserter. Sedan dess har han varit knäpptyst och mystiskt försvunnen. Mer än 20 år senare är Duncan fortfarande besatt av Crowe. På en hemsida på nätet diskuterar han innebörden av Crowes texter, konspirationsteorier och vad som egentligen hände inne på den där toaletten.

Annie vill gifta sig och skaffa barn, men har istället slösat 15 år på Duncan – som klart och tydligt hellre vill vara gift med Tucker Crowe. När Annie skriver en recension på en av Crowes skivor på hemsidan får hon kontakt med honom själv. Mysteriet Crowe nystas långsamt upp, samtidigt som Annie blir mer och mer förälskad.

Trots att Hornby har ett väldigt lättsamt och enkelt språk så blir själva berättelsen aldrig ytlig. Det som jag glömt bort att jag älskar med hans skrivsätt är att han är så brutalt ärlig hela tiden. Jag gillar när karaktärerna inte är så städade och censurerade som de kan vara i vissa böcker. Här döljs ingenting, utan allt kommer fram. Igenkänningen blir så total att det nästan är omöjligt att inte känna med karaktärerna.

Historien flyter på så himla enkelt. När Hornby väl satt tonen känns det som att berättelsen berättar sig själv. Den är självklar utan att vara förutsägbar, vardaglig utan att vara ointressant, trovärdig utan att vara för realistisk. Varför jag innan jag läste den här hade glömt bort att Hornby är genialisk är en gåta.

Länge har jag omtalat Joyce Carol Oates och Nick Hornby som två utav mina absoluta favoritförfattare. När jag fått frågan under våren har jag dock utelämnat dessa till förmån för till exempel John Ajvide Lindqvist. Minnet av deras storhet började helt enkelt försvinna, och i ärlighetens namn oroade det mig lite. Oroade på så sätt att jag började ifrågasätta min smak, och om de var så himla bra egentligen.

Det visade sig att allt jag behövde var en uppdatering. Under den här veckan har jag letat fram böcker av båda författarna som jag inte läst (många anser att man inte kan kalla en författare sin favorit om man inte läst all dess verk. Det anser inte jag). Och sträckläst. Tack, där fick jag bekräftat att jag har alldeles UTMÄRKT smak. Det var bara minnet som började bli dåligt. Nu undrar jag varför jag någonsin tvivlade. Nick Hornby och Joyce Carol Oates - ni är återigen välkomna bland mina favoritförfattare.

I övrigt var jag lite för snabb på att uppdatera om hyllsorteringen. Jag har nämligen ändrat om nu. Och kommer nog ändra om minst tio gånger till innan jag är nöjd. Varför kan man inte sortera på alla sätt samtidigt... eh?

Den här gången handlar tematrion om pappor. Eftersom Lyrans noblesser redan skrivit om Mig äger ingen (en bok som fick en tvåa när jag precis läst den, men som växt lite i efterhand) känner jag mig tvungen att utelämna den, trots att jag tänkte på den redan när jag såg rubriken! (Eller tja, nu har ju den fått sin uppmärksamhet utan att vara en av de tre)

1. Människohamn - John Ajvide Lindqvist
   Boken handlar om Anders som förlorat sin dotter Maja. Maja försvann spårlöst på ett ställe där ingen kunde försvinna. Snart inser han att Maja inte är borta för alltid, det går att få tillbaka henne, men han kan inte se henne.
2. Slam - Nick Hornby
   16-årige Sam är tillsammans med underbara Alicia, när an plötsligt gör henne gravid. Trots deras ålder bestämmer de sig ändå för att ha kvar barnet.
3. Jävla John - Eva Dozzi
   Det här är en påhittad historia om hur det kunde ha gått till när the Beatles kom till Sverige. Katja jobbar på ett hotell och blir tvungen att ta hand om en dyngrak John Lennon. De inleder ett passionerat förhållande, och Katja blir gravid.

Här kommer nu mina favoritböcker av mina favoritförfattare!

Joyce Carol Oates
Ända sen Vilda gröna ögon har hon legat mig varmt om hjärtat. Trots att det var ett tag sen jag läste något annat av henne än hennes dagbok måste hon nog ändå fortfarande ses som en av mina favoritförfattare.
Första bok jag läste av författaren: Vilda gröna ögon
Favoritböcker: Foxfire och Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg

Celia Rees
Första bok jag läste av författaren: Häxa
Favoritböcker: Pirater! och Blodssystrar

John Ajvide Lindqvist
Första bok jag läste av författaren: Låt den rätte komma in
Favoritböcker: Hanteringen av odöda och Människohamn

Nick Hornby
Första bok jag läste av författaren: Om en pojke 
Favoritböcker: Fallhöjd

I förra veckan svarade jag på en liknande fråga såhär:

15. Din favoritförfattare åker limo/skateboard/pulka förbi dig. Givetvis springer du efter. Vem är författaren och vad frågar du?
Jösses, jag vet inte ens vem som är min favoritförfattare. JK Rowling ligger väl högt på topp, eftersom hon skrivit mina favoritböcker, men jag har aldrig riktigt räknat henne som min favoritförfattare. John Ajvide Lindqvist skulle kunna vara ett alternativ, eller Celia Rees. Frågan hade nog oavsett varit "Var får du inspiration ifrån?"

Eftersom jag visste att detta inlägg skulle komma så småningom så tänkte jag att jag skulle utveckla det lite mer lite senare. Lite senare har kommit, och det här är min fördjupning i frågan. Eftersom jag aldrig skulle kunna bestämma mig för endast EN favoritförfattare tänkte jag göra en liten lista över mina favoriter. Mina bästa böcker av författarna kommer på söndag, i inlägget "Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare". Författarna presenteras utan inbördes ordning.

- Joyce Carol Oates
- Celia Rees
- John Ajvide Lindqvist
- Nick Hornby

Det finns dessutom författare som jag anser mig ha läst alldeles för lite av för att kalla dem för favoritförfattare, men då de böcker jag läst av dem har varit bland mina favorit så hoppas jag på att kunna kalla dem för det inom en snar framtid. Den här listan är nog något klyschig, men det finns ju en anledning till att dessa författare är så pass kända och älskade:
- George Orwell
- Jane Austen
- Haruki Murakami

Titel: Fallhöjd

Författare: Nick Hornby

Antal sidor: 285

Handling: På nyårsafton träffas 4 väldigt olika personer på ett tak. Alla är där av samma anledning, nämligen för att ta livet av sig. Den första personen som kommer dit är Martin, föredetta framgångsrik programledare i TV, men efter att ha legat med en 15-årig tjej hamnar han i fängelse, och hela hans karriär och privatliv rasar. Sen komemr Maureen, som levt nästan hela sitt vuxna liv utan att kunna göra någonting. Hon har aldrig haft något jobb, eller några vänner, eftersom hon har en son som är handikappad, och hela tiden måste tas om hand. Den tredje personen som anländer till platsen är Jess, ministerdottern vars syster och enda riktigt nära vän försvunnit. Sist, men inte minst kommer JJ. En gång i tiden skulle JJ bli rockstjärna, men det sket sig när bandet splittrades, och han blev istället pizzabud.
Dessa fyra personer bestämmer sig för att tillsammans klara av att leva, och börjar efter ett försöka uppfylla varandras önskningar, för att klara av 90 dagar.

Egna tankar: Jag tycker att den här boken är rolig, samtidigt som den är tragisk. Något som jag har lärt mig av att läsa Nick Hornby (tidigare har jag läst Om en pojke och börjat på High Fidelity. Nyligen köpte jag boken Slam) är att han bara skriver om människor som är totala loosers utan något som helst liv. Grejen är att han beskriver dom här personerna så att boken blir tragisk, samtidigt som han gör det humoristisk. Bara karaktärerna i böckerna är skrattretande miserabla. Jag gillar verkligen språket i boken. Det är lätt och enkelt, och det känns väldigt vardagligt.
Om själva storyn kan jag säga att jag tycker den är bra, men ibland kan det bli lite tjatigt, om det kommer inte vidare, utan det känns som att man bara står och stampar på samma ställe.
Den här boken passar nog bäst för ungdomar och vuxna i 16-30-årsåldern

Mer av författaren: Om en pojke! Jag ska snart börja läsa Slam och High Fidelity också, för det verkar som riktigt bra böcker det med!