Som bekant är jag inte alls kompis med Stephenie Meyer, så när jag började läsa den här väntade jag mig inte speciellt mycket. Eller, jag ska nog till och med erkänna att jag var negativt inställd redan från början - jag hade liksom bestämt mig för att den var dålig.

I boken har själarna tagit över jorden - en parasit som behöver en värdkropp för att kunna leva. Tidigare har de bland annat levt på planeter med björnar, spindlar, sjögräs och blommor. Nu är det människornas tur. Vandraren har bott på fler planeter än någon annan själ. Hon har ännu inte hittat någon hon trivts på och som kan få henne att vilja stanna. När hon blir placerad i sin mänskliga värdkropp varnas hon för att den kanske kommer göra motstånd - men hon förvarnas inte om alla de känslor som människorna hyser. Hennes värdkropp visar henne bilder av en familj som hon börjar älska med samma intensitet som värdkroppen själv. Därför ger hon sig ut på en mycket farlig resa för att hitta dem.

Min till början negativa inställning i kombination med att början faktiskt är väldigt seg gjorde att jag efter ungefär 100 sidor var på väg att lägga bort den. Min lillasyster samt några twittrare övertygade mig om att jag borde fortsätta, vilket jag gjorde. Efter 150 sidor tyckte jag fortfarande inte att den var superbra, men då märkte jag att jag inte gärna ville sluta läsa boken. För trots att den stundvis ÄR väldigt seg (även efter 200, 300, 400 sidor) så är den också väldigt spännande. Ärligt kunde det gå flera sidor där jag enbart läste dialogen och struntade i allt annat.

Men ja, att Stephenie Meyer är mormon visste vi ju sen tidigare, och det märks tydligt både i Twilight och i den här boken. Allt detta tal om hur männen ÄGER kvinnor (kanske mest om hur Jared äger Melanies kropp) gör mig illamående. Jag reflekterade även över att kvinnorna inte verkar ha något som helst att säga till om, utan männen bestämmer allt. När jag läste De vassa tändernas skog mådde jag också illa av könsrollerna, MEN där problematiseras det.

Så, är det en spännande bok? Japp, mycket. Otroligt spännande. Skulle jag rekommendera den till någon utan att högljutt klaga över bristande jämlikhet? NEJ.

Förresten, ni har väl inte missat att filmen har biopremiär nästa vecka?