Library of Souls - Ransom Riggs
05:43
Library of Souls - tredje och avslutande delen i Miss Peregrine's Peculiar Children - var en av mina peppigaste böcker inför hösten. Väntan har varit lång och ibland nästan helt olidlig. Såhär efteråt känns det hela lite som ett antiklimax och som att jag förväntat mig lite för mycket av den här boken.
Jacob och Emma har lyckats bli skilda från sina vänner, the wights har samlat alla ymbrynes de behöver och allt känns allmänt hopplöst. Med hjälp av hunden Addison - som också är en peculiar - lyckas de spåra sina vänner till the wights' högkvarter. Beläget i en gammal sunkig fängelseloop och vaktat av en hollow verkar det helt ointagligt. Men så hittar de hjälp när de trodde att det aldrig skulle gå, och planeringen inför att storma högkvarteret (fast en ganska diskret anstormning) påbörjas.
Hollow City slutade med typ tidernas elakaste cliff hanger, och följdes av tidernas elakaste jättelånga mellanrum mellan två böcker i en serie. Faktiskt så långt att jag när jag började läsa hade glömt att Jacob och Emma ens var ett par, inte fattade vem någon var osv. Till skillnad från Hollow City fanns inte heller direkt någon catch up i början av boken heller, så hade lite problem med att minnas vilka alla var. Dessutom är min Hollow City på utlån till min lillasyster (sedan typ 1,5 år tillbaka...) så kunde inte direkt plocka fram den och kolla heller.
Tyvärr är det en del som skiljer Library of Souls från tidigare böcker i serien. Det är inte jättemycket, men definitivt märkbart. Det första är utvecklingstakten. Medan jag minns Hollow City som oerhört händelserik och actionsmackad känns det som att Library of Souls står stilla och stampar lite för mycket. Det är inte förrän på slutet som den verkligen tar sig, och då är det ju nästan slut. Det andra är bilderna. Alltså det var bilderna som ens gjorde att jag började läsa den här serien för tre år sedan. Tillsammans med Riggs originella språk är det liksom de som skapat den mysrysliga känslan i tidigare böcker i serien. Så kommer vi till sista boken och bilderna faller... eh, platt? Har ni sett omslagsbilden eller? Så. Himla. Grym. But that's as good as it gets. Den lovar för mycket. Det är väl kanske ett par, tre bilder till som verkligen tillför något. I övrigt känns de dock väldigt överflödiga. Vilket jag tycker är så himla tråkigt. Inte för att berättelsen inte klarar av att stå för sig själv (för det gör den ju faktiskt), utan för att de varit en så pass stor del av stämningen i tidigare böcker.
Men okej, nu slutar vi vara neggo, för det här är egentligen bra bok! Även om jag tycker att Library of Souls tveklöst är sämst i serien är den långt ifrån dålig. Det känns ändå som ett värdigt slut. Jag älskar att Jacob får vara rädd och svag och Emma stark och modig (även om det blir lite för uppenbart ibland att Riggs försöker göra en poäng här). Jag gillar verkligen hur berättelsen utvecklar sig, det känns spännande och oförutsägbart hela tiden. Gillar slutet SKARPT. Och det är ganska fantastiskt hur mycket sjukt konstiga saker han lyckas få till. Kärlekshistorien är oerhört mycket mer subtil än vad som är konventionellt inom YA vilket jag uppskattar. Den känns verkligen motiverad utan att ta alldeles för mycket plats eller ens bli ett huvudproblem. Den är liksom mer än bi-story som är en extra krydda. Vilket tråkigt nog känns väldigt... nytt.
Jag är väldigt spänd på att få se vad Ransom Riggs ska hitta på i framtiden nu när den här serien är avslutad. Jag hoppas innerligt att han fortsätter skriva böcker - skulle gärna se något lika gotiskt, vrickat och okonventionellt för mellanåldern! Är oavsett övertygad om att det blir bra.
Hollow City slutade med typ tidernas elakaste cliff hanger, och följdes av tidernas elakaste jättelånga mellanrum mellan två böcker i en serie. Faktiskt så långt att jag när jag började läsa hade glömt att Jacob och Emma ens var ett par, inte fattade vem någon var osv. Till skillnad från Hollow City fanns inte heller direkt någon catch up i början av boken heller, så hade lite problem med att minnas vilka alla var. Dessutom är min Hollow City på utlån till min lillasyster (sedan typ 1,5 år tillbaka...) så kunde inte direkt plocka fram den och kolla heller.
Tyvärr är det en del som skiljer Library of Souls från tidigare böcker i serien. Det är inte jättemycket, men definitivt märkbart. Det första är utvecklingstakten. Medan jag minns Hollow City som oerhört händelserik och actionsmackad känns det som att Library of Souls står stilla och stampar lite för mycket. Det är inte förrän på slutet som den verkligen tar sig, och då är det ju nästan slut. Det andra är bilderna. Alltså det var bilderna som ens gjorde att jag började läsa den här serien för tre år sedan. Tillsammans med Riggs originella språk är det liksom de som skapat den mysrysliga känslan i tidigare böcker i serien. Så kommer vi till sista boken och bilderna faller... eh, platt? Har ni sett omslagsbilden eller? Så. Himla. Grym. But that's as good as it gets. Den lovar för mycket. Det är väl kanske ett par, tre bilder till som verkligen tillför något. I övrigt känns de dock väldigt överflödiga. Vilket jag tycker är så himla tråkigt. Inte för att berättelsen inte klarar av att stå för sig själv (för det gör den ju faktiskt), utan för att de varit en så pass stor del av stämningen i tidigare böcker.
Men okej, nu slutar vi vara neggo, för det här är egentligen bra bok! Även om jag tycker att Library of Souls tveklöst är sämst i serien är den långt ifrån dålig. Det känns ändå som ett värdigt slut. Jag älskar att Jacob får vara rädd och svag och Emma stark och modig (även om det blir lite för uppenbart ibland att Riggs försöker göra en poäng här). Jag gillar verkligen hur berättelsen utvecklar sig, det känns spännande och oförutsägbart hela tiden. Gillar slutet SKARPT. Och det är ganska fantastiskt hur mycket sjukt konstiga saker han lyckas få till. Kärlekshistorien är oerhört mycket mer subtil än vad som är konventionellt inom YA vilket jag uppskattar. Den känns verkligen motiverad utan att ta alldeles för mycket plats eller ens bli ett huvudproblem. Den är liksom mer än bi-story som är en extra krydda. Vilket tråkigt nog känns väldigt... nytt.
Jag är väldigt spänd på att få se vad Ransom Riggs ska hitta på i framtiden nu när den här serien är avslutad. Jag hoppas innerligt att han fortsätter skriva böcker - skulle gärna se något lika gotiskt, vrickat och okonventionellt för mellanåldern! Är oavsett övertygad om att det blir bra.
Jaha, men okej, så nu är det bara den här långa väntan till mars dårå när Miss P-filmen har premiär (HOPPAS JAG???? Står 4 mars på IMDb, men det är väldigt lite info i övrigt). Alltså sörjer så att jag inte känner någon som peppar det här lika mycket som jag som jag kan se den med, menmen. Får väl peppa i min ensamhet och släpa med sambon.
Ransom Riggs
458 s.
2015
0 kommentarer