Amanda är en ganska vanlig tonåring. Hon är aktiv och tycker om att cykla. 5 kilometer om dagen, då får hon en ny cykel på födelsedagen. Det finns även en kille hon gillar. David. Han går i parallellklassen och är snyggast på hela skolan.

Problemet är bara att precis när det börjar hända saker med David börjar Amanda känna sig trött. Hon orkar inte lika mycket som förut. Efter en midsommardans är han nära, nära - så nära att hon inte kan andas, utan trillar ihop och måste åka ambulans till sjukhuset. Hur ska David kunna vara kär i en tjej som inte kan cykla och dansa och hoppa som alla andra - en tjej med för stort hjärta?

Jag gillade verkligen den här boken. Jag tycker att berättelsen känns unik. Hjärtfelet sätter en intressant twist på hela den vanliga tjej-kille-kärlekshistorian. Boken är rolig, fin, sorglig och tänkvärd. Jag tyckte också att den var väldigt lätt att ta till sig. Jag gillar faktiskt boken så pass mycket att jag inte tänjer gå in och tjata om heteronorm osv ens. Vad jag däremot tänker tjata om är följande:

"En del får lite problem med utseendet", sa [sjuksköterskan]. "Så det kan vara smart att träna på att sminka sig. Bland annat får en del flickor lite mer hår i ansiktet."

Ovanstående citat störde mig så fruktansvärt mycket att jag tycker att det drog ner hela helhetsintrycket av boken rejält hos mig. Jag gillade den här boken väldigt mycket, men jag tyckte just den repliken störde så mycket att läsningen inte blev densamma för mig efter det. Hade sköterskan uppmuntrat en kille att träna på att smink sig? Eller beklagat att han får mer hårväxt i ansiktet? Eller över huvud taget pratat om utseendet? Varför pratar de inte istället om ett nytt hjärtas funktion; kommer hon kunna springa, cykla, hoppa, dansa igen? Det klart att det ska informeras om alla sidor av en organtransplantation, men vi kan väl hoppa över könade antaganden, tack.

__________________________________________________________________________________