Elsa är en sjuårig besserwisser som älskar Harry Potter och inte låter sig tryckas ner av någon. I skolan är hon utanför. Lärarna och rektorn tycker att det är Elsa som har problem med att anpassa sig. Hemma är mamma gravid och pappa upptagen med en ny familj. Men hon har mormor. Mormor som alltid hittar på galna upptåg och berättar sagor. Bland annat berättar hon om Miamas - ett land som en kommer till när en sover. Ett land där sagor är valuta.

När mormor dör lämnar hon efter sig några brev. Dessa brev har två saker gemensamt: Alla innehåller ett förlåt, och alla ska överlämnas till personer som figurerat i mormors sagor. Elsa skickas ut på äventyret att dela ut alla breven.

När jag fick den här boken på posten tänkte jag bara: "Men gud, varför har jag fått den här boken? Är inte ett dugg intresserad av Backman". Men så sa min lillasyster: "Den låter ganska bra, om inte du vill läsa den så kanske jag vill", och DÅ, i sann syskonanda (allt som du vill ha vill jag ha), tänkte jag att jag skulle ge boken en chans. Och det är jag väldigt glad att jag gjorde.

Jag älskar tanken på en vuxenbok med ett barn i huvudrollen, och tycker att det fungerar otroligt bra. Det blir roligt och intressant. Jag älskar att få se allt ur Elsas synvinkel. Berättelsen måste liksom bli annorlunda när det berättas ur ett barns synvinkel och med ett barns förstånd. Jag har sett att Elsa beskrivits som störig av flera, men jag älskar henne. Hon känns som en barnversion av mig själv (men inte jag som barn. Jag var betydligt mesigare och betydligt mindre besserwissrig än vad jag är idag).

Backman blandar humor och allvar på ett så himla smidigt och snyggt sätt. Ibland hann jag gå från skratt till gråt fortare än jag hann bläddra till nästa sida. Humorn är tramsig, men fantastisk, och ibland var jag helt enkelt TVUNGEN att skratta högt för att det var så roligt. Trots att det är så rolig finns det även utrymme för allvarliga bitar.



__________________________________________________________________________________