Okej, så space opera för YA. Ni kanske tänker: Men är inte all YA mer eller mindre ganska såpig? Alltså det är ju ändå en del av hela ungdomen att problem som ses som triviala ur ett vuxenperspektiv blir livsavgörande superstora. Jo, så kanske det är. Men oftast händer inte alla dessa triviala problem på ett RYMDSKEPP. Som ägs av ett företag och flyr från ett krigsskepp som ägs av ett annat företag. Och som dessutom har en AI som blivit nuts. Do you hear me? So epic.



Såhär är det dårå: Företag står för kolonisering av planeter. Ett företag har koloniserat en planet och under icke lagliga förhållanden startat en gruva där. Ett annat företag blir fett lack, för SÅ FÅR MAN INTE GÖRA, så det andra företaget bestämmer sig för att bomba hela skiten med civilister och allt. Rimligt? Högst rimligt. Ett tredje företag (tror jag, om jag fattat det rätt) lyckas rädda en hög civila på sina rymdskepp, men är så pass skadade att de inte kan teleportera sig. Tydligen så har deras AI fått sig en törn eller tio, vilket helt enkelt gjort att den (vid namn AIDAN) tappat all SIN rimlighet = tycker att det är rimligt att bomba ett annat rymdskepp med smittade för att rädda hela flottan.

Men hallå, det kan ju inte vara YA utan en kärleksberättelse???! LUGN, DET KOMMER. Kady har gjort slut med Ezra, och han är förkrossad. Sen kommer liksom ett krig emellan det hela, och han kan inte acceptera att hon ba gör slut PRECIS INNAN ETT KRIG. Alltså jag menar, kom igen, en får ju planera lite. Grejen är också att de hamnat på olika rymdskepp och egentligen inte får kontakta varandra. Dock - Kady är h4XX0r och lyckas fixa den biten ändå.

Eh, det är typ EN LITEN DEL av handlingen i den här 600 sidor långa boken - vilken då i originalform är helt berättad genom olika dokument, chattloggar, transkriptioner av samtal osv. Jag trodde det skulle vara ett dödsjobbigt sätt att läsa på, men faktiskt blir det ganska intressant. Och alltså - som att det INTE redan vore ändå ganska originellt att skriva den typen av science fiction för ungdomar (thank god för att det hela inte stannat vid dystopierna, mvh älskar rymden) - så ska de också gå in och tweaka det lite till. Trots tegelstensformatet går det också ganska fort att läsa (om en inte är inne i världens jobbigaste lässvacka, det vill säga). Tack vare luftig text, layout och bilder/grafik blir det hela inte alls speciellt texttungt.

Att skriva en bok på det här sättet ger också rätt mycket möjlighet att få fylla i själv, samtidigt som verkligen INGET överflödigt berättas. Samtidigt tycker jag att det på ett sätt blir otroligt visuellt - det är lätt att skapa bilder i huvudet av det här. Det kanske mest är tack vare de textstycken där en okänd person rent av beskriver filmer från övervakningskameror ombord på de olika rymdskeppen. Alltså skulle så vilja se att det här blev en film/tv-serie. En nackdel är väl kanske att jag inte direkt får någon emotional attachment alls, men det är ändå roligt och spännande. Jag tänker att det inte är den typ av bok där det riktigt behövs heller.

Det är också sjukt nice att se en företagsam tjej som är bra på datorer. Ezra tänker jag dock på som rymdmotsvarigheten till en jock. Gillar inte riktigt honom som kärleksobjekt, men gillar att han ändå får vara en icke-stereotypt efterhängsen snubbe liksom. Kady får vara mer den känslokalla, men sen den som ger sig ut på räddningsuppdrag.

Ni har förmodligen redan gissat min slutsats, men: SÅ MYCKET HÄNDER I DEN HÄR BOKEN. 100% action hela tiden, en otroligt cheesy kärlekshistoria, helt extremt episkt... Visst är det lite grejer jag inte riktigt gillade - mest kring AIDAN, men ändå. Alltså det här är så läsvärt. Så jäkla läsvärt.


Illuminae (The Illuminae Files #1)
Amie Kaufman & Jay Kristoff
599 s.
Random House
2015
Goodreads