Den här veckan har varit jävligt tuff rent måendemässigt, men jag märker att jag (precis som förra våren) återkommer till enkla saker som ger mig tröst. Så påminner mig om att saker egentligen kan vara väldigt enkla. Och det går att samla alla i en kategori: Naturen.

Hur solens strålar värmer mot huden. Igår när jag var på väg till Rabén & Sjögren njöt jag av att vinden slet i håret. Skapade vita gäss på vattnet. Jag planterar om mina blommor och sticker ner fingrarna i jordpåsen och kramar jorden länge. Klappar på elefantörats alla nya blad. Känner genuin lycka över att min gullranka och min paraplyaralia skjuter nya skott på flera ställen efter att ha blivit toppade för några veckor sedan. Lägger handen mot Katniss supermjuka sommarpäls så fort hon är inom räckhåll. Tänker att om zamiakallan helt plötsligt kan få nya stänglar efter år av att se halvskruttig ut kan jag också. Kör bil en halvtimme bort fastän jag är gråtfärdig av trötthet, får några sticklingar och tänker att det är värt det. Det är fucking värt det. Och vad som mer gör allt värt det: Att det är grönt ute.

Förra våren gick jag en skogspromenad om dagen bara för att ladda batterierna. Som om jag gick på klorofyll och skogslukt. Jag tror jag gör det. För det mesta.

Och så har jag en hel hög med saker jag vill blogga om. Men det får vänta till en annan vecka. Samma med läsningen. Har så mycket böcker jag vill läsa (en hel hög nya!), men en annan vecka. En bättre vecka. Då ska jag läsa!

Puss, ha en trevlig helg!