Slasher Girls & Monster Boys - April Genevieve Tucholke
05:42 |
| Bild: Kevin Weir |
Slasher Girls & Monster Boys är alltså en antologi med skräcknoveller skrivna av flera stora YA-författare - varav många inte gett ut någon skräck tidigare. Utöver Marie Lu (Legendtrilogin) och Carrie Ryan (The Forest of Hands and Teeth) hittar vi bland annat Leigh Bardugo (The Grisha), Jay Kristoff (The Lotus War), Kendare Blake (Anna Dressed in Blood), Danielle Paige (Dorothy Must Die)... för att nämna några namn.
Temat bygger alltså på gamla skräckfilmer och tjejer som kickar mäns asses. Mycket bra tema tycker jag! Även om det är nischat är det ju också vääääldigt brett. Under det här ryms till exempel jävligt creepy seriemördare a la Psycho, en ond/inte ond kanin inspirerad av Alice Adventures in Wonderland och en delvis filosofisk berättelse som bygger på tanken att vem en är sitter i ens olika kroppsdelar (idé från Frankenstein). Ibland sker inspirationen i form av retellings, ibland till direkta referenser till filmerna, böckerna eller låtarna det handlar om.
Men är alla genombra dårå? Nä, det klart de inte är. Vissa är svagare än andra, av olika anledningar. Leigh Bardugos "Verse Chorus Verse" är i mitt tycke den absolut svagaste - mest för att det liksom inte händer så mycket. Jag är ju definitivt av åsikten att skräck inte behöver vara läskigt. Att det räcker med att det är lite obehagligt eller kanske till och med bara lite makabert, jävligt twisted och quirky eller gotiskt. Men alltså, "Verse Chorus Verse" har helt enkelt för subtil spänning, bygger upp dåligt för att sedan explodera i något... jättekonstigt. I "A Girl Who Dreamed of Snow" försöker McCormick Templeman bygga en helt ny värld i någon sorts fantasyskräck - vilket inte gör sig bra i novellformat. Det kanske inte spelar speciellt stor roll hur det hela fungerar, men det irriterar mig ändå och mest blir det hela rätt så obegripligt (och ointressant). Tyvärr tycker jag nog också att Marie Lus "The Girl Without a Face" tillhör de svagare. Den börjar bra och intressant, men jag tror faktiskt hon ska hålla sig till fantasy och science fiction i framtiden. Det blir nog bättre så.
Sen finns det ju några som står ut som bättre än de andra också. Carrie Ryans "In the Forest Dark and Deep" är överlägset bäst - den är också den enda i hela samlingen som blir RIKTIGT obehaglig. Dock jättekonstigt att Donnie Darko inte nämnts som inspiration för den här? Alltså tänk er Alice Adventures in Wonderland som möter Donnie Darko som möter mer blod och obehagligheter så är vi hemma. Rysligt jävla obehagligt och äckligt. Vill nog dra mig så långt som till att säga att det är bland det bättre jag läst i skräckväg.
Bland de bättre i boken hör också "Sleepless" av Jay Kristoff, där en fattar genom hela att något är väldigt fel med huvudpersonen (och twisted minds är ju alltid den bästa typen av skräck). "Hide-and-Seek" av Megan Shepherd känns ny och intressant, även om den är mer spännande än direkt obehaglig/läskig/skräckig. A. G. Howards "Stitches" bör också nämnas - vilken tillhör kategorin makaber-men-inte-så-obehaglig. Intressant koncept och hjärtekrossande slut.
Sammanfattningsvis en väldigt bra antologi. Även om vissa texter är mindre bra än andra är inte en endaste genomtrist. Jag är dessutom väldigt dålig på att läsa antologier (kanske för att jag sällan blir fångad av själva temat), men tänker nu att jag ska bli bättre på det. Det är ju faktiskt ett väldigt trevligt och roligt sätt att upptäcka nya författare på - även om det är väldigt annorlunda att skriva romaner jämfört med noveller.
Och åh, justja! Kolla in Kevin Weirs fantastiskt creepy gif:ar som är gjorda med inspiration av antologin.
April Genevieve Tucholke (edt)
385 s.
Dial Books
2015
Goodreads | Hemsida
0 kommentarer