Tisday equals Top Ten Tuesday. Veckotemat är författare en vill ska skriva böcker ihop. Ehm, helt ofantligt svårt tema eller?! Jag tänker att bara för att två författare är bra behöver inte det betyda att de är fantastiska ihop. Jag tror att jag är alldeles för fast i att författarna ska komplettera varandra på något sätt - vilket väl är vettigt men inte 100 % nödvändigt. Okej, men vi provar utan att detta över huvud taget blir en lista.

Till att börja med tänker jag på någon kombination av Jandy Nelson, David Levithan och Rainbow Rowell. Fast det är nästan FÖR lätt.

Jag provar den här kombinationen lite i huvudet: Brandon Sanderson och Rick Riordan. Alltså, tänk er att Riordan hade gått in och styrt upp Mistborn med lite action. Är ni med på hur jag tänker? För att alltså Mistborn + liiiite mer action hade ju kunnat bli så bra att jag velat lägga mig ner och inte läsa en enda till bok på resten av året. Kanske hade de kunnat anlita typ Marie Lu som konsult för att få rätsida på genusskeppet också (eftersom hon är typiskt bra på det här med genus och att inkludera mångfald överhuvudtaget).

För att ta en svensk dårå: Jenny Jägerfeld och Josephine Bornebusch. Som sagt - ingen garanti att det blir dubbelt så roligt bara för att det är två roliga författare. Jag testar också kombinationen Bornebusch + Lisa Bjärbo i mitt huvud. Det skulle nog inte heller bli helt tokigt. Nu var det ju länge sedan jag läste Allt jag säger är sant - men är inte Alicia lite av en Rut (Född fenomenal)?

Sen hade jag velat se Marie Lu (igen) styra upp Allegiant. Eh, det vill säga att hon skulle skriva en serie (eller alltså skriva om en serie: Divergent) ihop med Veronica Roth och den skulle hålla hela vägen igenom. Ok, vill att Marie Lu ska styra upp all världens böcker, bc Marie Lu = dope. Hon hade fått kunna göra något ihop Ransom Riggs också. Det skulle vara intressant, med tanke på att Miss P är så otroligt svartvit (fram till sista boken typ, där börjar det bli lite mer gråskalor av allt. Utan att spoila för mycket) och Marie Lu ändå verkar ha som sitt signum att aldrig någonsin vara helt svartvit.

Vad säger ni? Vad tänker ni? Tell me!