Godmorgon! Min gårdagseftermiddag/kväll bestod av följande:
☺ Lite hemtenta-inlämnande (sista för terminen, woopwoop, nu är det bara uppsats och jobb som väntar i tre månader framöver <3)
☺ TVÅ promenader i shorts (märker dock att jag blir snuvig när jag är ute?! Har aldrig varit känslig för pollen, men antar att det måste vara det)
☺ Maratongoogling på hur en bäst gör rent ett par ljusgrå mockaskor (Victor har ett par som vore GULD till den marinblå kostym jag bestämt att han ska ha på bröllopet... MEN de har fläckar längst frampå)
☺ Bloggande
☺ Prat om hur vi vill ha vår vigsel (alltså fattar ni att jag ska gifta mig om mindre än två månader? Får gåshud på hela kroppen när jag tänker på det! Idag ska vi träffa vigselförrättare! Och blir seriöst helt varm i magen av att få heta samma efternamn som min bästa person)

Yay! Alltså är tillbaka i livet-är-bra-pepp-mode den här veckan! Går så mycket upp och ned för tillfället, så jag försökar carpa exakt alla stunder jag är pigg. I mitt huvud rabblar jag för övrigt det här i ca 180. MEEEEEN vi har en liten lista att ta itu med!

Temat för veckans Top Ten Tuesday är böcker som jag ändrat åsikt om. Jag gjorde en lista med vad jag nu tyckte om tidigare års favoriter för lite mer än ett halvår sedan. Det här blir ju lite på samma tema, men jag ska försöka ta andra böcker än jag tog då! Då gick jag ju igenom alla mina tio-i-topp-böcker och meddelade vilka jag tyckte var bra och dåliga fortfarande.

1. Twilight – Stephenie Meyer
Alltså, förstår inte att jag en gång i tiden faktiskt GILLADE den här serien? Obegripligt.

2. Odinsbarn – Siri Pettersen
Åååååh, trodde ni nu att jag skulle ba: "Jag ogillar den inte längre, jag tycker faktiskt att den såhär i efterhand var riktigt bra!!!!" No. Fucking. Way. Jag hatar den mer. Jag hatar den så jävla mycket för att folk faktiskt tycker att den är fantastiskt när den INTE. ÄR. FANTASTISK. Jag avskyr den här serien bara för att folk hypar den när den INTE ÄR SÅ BRA. Liksom COME ON, skärp er you fuckers. Jag kommer inte ens läsa sista delen. Av ren protest. TÄNKER INTE. Kanske när ni tar ert förnuft till fånga och börjar behandla detta som att den är på den nivån den faktiskt är. Tack för mig.

3. Nattsagor för sömnlösa – Johanna Wester
4. Det handlar om dig – Sandra Beijer
5. Vill ha dig så illa – Gunnar Ardelius
Är lite ledsen över Beijer här, men efter att ha läst M varken mer eller mindre blir jag mest provocerad av dessa innerstadskids med identitets- och kärleksproblem. Är orolig att Beijers nya bok kommer bli likadan, och samma med Flora Wiström som släpper en bok ungefär samtidigt som Beijers andra kommer. Det gör det bara värre att Ardelius bok är döpt efter en Dylan-låt – för alla jävla innerstadskids med identitetsproblem lyssnar på Dylan.

6. Locke & Key – Joe Hill & Gabriel Rodriguez
I motsats till alla andra tror jag att jag romantiserar dessa i efterhand. Alltså älskar dem.

7. Bonjour tristesse – Françoise Sagan
Citat från boktipset om den här boken: "Bonjour Tristesse är en himla liten och fin bok som jag verkligen gillade. Dock tycker jag att det är jättesvårt att skriva något om den. Alltså, språket är ju fint och sådär, men utöver det är jag osäker på exakt VAD det är jag tycker om så mycket med den här boken." Och alltså nä, i efterhand fattar jag inte heller vad jag gillade. Inte som att ogillar den nu, jag bara... kommer knappt ihåg den alls.

8. Northanger Abbey – Jane Austen
Alltså all min Austen-kärlek baserar jag på den här boken. Jag tror fortfarande att jag gillar Austen trots att jag inte ens orkade mig igenom Emma... Men i mitt minne är Northanger Abbey fantastisk.

9. Processen – Franz Kafka
Den här läste jag en gång och fullständigt avskydde. Sen läste jag den en gång till efter att jag börjat littvet och tyckte faktiskt inte att den var så tokig. Skulle nog kunna tänka mig att läsa om den igen för att se om jag gillar den ännu mer nu.

10. Personliga pronomen – Daniel Sjölin
Den här boken läste jag inte klart, eftersom jag inte hade vett att uppskatta experimentellt språk när jag var 16, hehe. Nej, men vissa saker måste en ju lära sig uppskatta. Jag tror att jag skulle kunna tycka att den är mer intressant nu, med lite mer utbildning i bagaget.

Idag har jag fått ett tema av självaste initiativtagaren OArYA själv - nämligen detta: "hur kunde jag gilla den här egentligen?" prick citat copypastat från mejlet (eftersom det var ett så avancerat tema att jag behövde copypasta).

Saken är den att jag hade mycket bättre smak som barn än som tonåring, så det här blir nutidshistoria! Det här är från efter att jag börjat blogga, faktiskt. Men. Twilight. Grejen är att jag inte ens kan minnas att jag GILLADE Twilight ens när jag läste böckerna. Men när jag läste Så länge vi båda andas (del fyra för er som liksom jag tycker att de svenska utgåvorna har helt värdelösa titlar) GRÄT jag tydligen????? HOW? I DON'T... I... NO WORDS. FATTAR EJ. Alltså det är PINSAMT. Citat ur MIN recension av Ljudet av ditt hjärta (del tre):

Jag vet ju att det finns en till bok, så alltså måste dom båda överleva. Men det är svårt att komma ihåg sådär mitt i boken. Den här var i alla fall galet bra, jämfört med dom andra två böckerna!

 "Galet bra". GALET BRA. GALET BRA. GALET BRA.

Please, avgå.

(Kuriosa: Twilight är mitt kompistest. Jag: "Gillar du Twilight?". Blivande kompis: "Nej." Jag: "Bra, då kan vi vara kompisar". Kompis är inte längre blivande kompis utan just... kompis. Den sista prövningen liksom.)

Temat för veckans Top Ten Tuesday är alltså antingen saker en gillar eller ogillar angående romantik i böcker. Jag måste faktiskt erkänna att jag blir löjligt påverkad av romantiska scener och sällan i stunden tycker att något är dåligt eller cheesy (wah, mobba mig inte nu). Sen senare, när jag börjar få lite distans och perspektiv kan jag ändå lite lättare avfärda böcker. Ett exempel är Tahereh Mafis Juliette Chronicles som jag älskade när jag läste. Nu... well, not so much. Herregud, tycker det är pinsamt bara jag tänker på det.

Nåja, jag tänker därför istället fokusera på saker jag gillar lite extra. För det finns faktiskt saker som jag tilltalas extra mycket av - även om det blir en extreeeemt kort lista den här gången.

1. Icke-definierad sexualitetJag tror faktiskt att Engelsfors-trilogin är den första och fortfarande enda berättelse som jag sett det här fenomenet i. Alltså, det jag menar är detta: Exempel på hur det är i andra böcker: En tjej har gillat killar i hela sitt liv och blir kär i en tjej. Helt plötsligt definieras hon som homosexuell eller (vääääääääldigt sällan) som bisexuell. Huxflux. Hur det fungerar i Engelsfors-trilogin: Linnéa och Vanessa blir kära i PERSONER - inte kön. Det är så fint och skönt att få ha dessa två karaktärer, tycker jag.
   
2. Att inte falla i genusfällan
   Den här skulle faktiskt kunna få några underpunkter, så blir det ändå lite mer likt en lista det här:
1. Tjejer som tar initiativ
   Tjejer som tar initiativ till dejter, till förhållanden, till sex, tja, whatever. Ni fattar vad jag menar.
2. Att inte fastna i normativa könsroller
   Jag har faktiskt ett speciellt exempel som jag tänker på här! När Lennie kommer med blommor till Joe i Himlen börjar här. Men alltså, när det inte är självklart vem som är omhändertagande, och vem som är försörjande osv. Det här gillar jag ju och är i allmänhet för (hur skulle jag inte kunna vara det som feminist, liksom), så är väl inte direkt någon överraskning att jag gillar när 
3. Att inte fastna i idén om normativt penetrationssex
   Åh, gud, bara ordet är så himla awkward, men det här tycker jag är viktigt! Jag tänker att det är ett viktigt led i att göra homosex mer accepterat är att se sex som mer än bara själva penetrationsmomentet. Vilket görs väldigt fint i Som om jag vore fantastisk, till exempel.
4. Killar som är beroende
   Alltså, den här rubriken säger ju faktiskt allt. Men det är ju faktiskt (minst) två i ett förhållande, och förhoppningsvis gillar alla parter varandra lika mycket. Därför borde alla parter också sakna och vilja vara med varandra och behöva varandra lika mycket, oavsett kön. Faktiskt.
   
3. Värme
   Alltså det här är kanske så fånigt att jag inte ens vågar skriva det. Kanske. Men varma personer. Herregud. Bara att beskriva en varm person gör mitt huvud dimmigt. Ni fattar varför jag aldrig kommer vara team Edward? Eller varför jag aldrig kommer ligga med en vampyr? Och dessutom personer som är mer varma än genomsnittet. Typ Jacob (även om jag aldrig kommer gilla Twilight så var Jacob ändå alltid min favorit). Typ Akiva i Mörk ängel.

I onsdags hade den fjärde filmen i Twilight-serien premiär. Eftersom jag inte är något jättestort fan av varken böckerna eller filmerna (tycker att de är bra, men inte värda hypen) så tänkte jag att det inte gjorde så himla mycket om jag inte såg den på bio. De andra har jag sett på bio, bara för att, men efter förra filmen fick jag nog av Kristen Stewarts konstanta lidande. Den har jag sett totalt två gånger, och tycker redan att den blivit uttjatad.

Dock frågade mina systrar om jag ville följa med och se den i torsdags, så då fick det bli så i alla fall. Den enda förhoppning jag hade var att den skulle vara bättre än film nummer tre. Och tja, sedär, det var den! Robert Pattinson var INTE ful (chocken. Jag tycker att han är så himla ful i de andra Twilight-filmerna, men lite snygg på riktigt), Kristen har tydligen övat på att skådespela (hennes ansikte växlar mellan mycket lidande och lite lidande nu, tidigare var det bara något mellanläge) och de har skippat de konstiga färgerna (eller var det i förra filmen? Första filmen var blå, den andra var gul. Eller hur det nu var).

Helt klart bättre, med andra ord. Så nu förväntar jag mig ännu mer av nästa film.

Robert Pattinson, AKA Edward var myyyyycket snyggare i den här filmen

Titel: Bree Tanners andra liv 
Förttare: Stephenie Meyer
Antal sidor: 166

Bree Tanner är den nyfödda vampyren vars liv Cullen-klanen vill skona från Volturis vrede i bok nummer 3, Ljudet av ditt hjärta. I den här boken (novellen?) får man se förberedelserna inför kriget ur hennes synvinkel. Hur Riley omöjligt kan ha kontroll över alla nyfödda, kärleken till den andra vampyren Diego och om att göra allt för att överleva.

Som jag tidigare skrivit om hela Twilight-serien var jag inte alltför imponerad. Såhär i efterhand känner jag till och med att jag kan ha gett böckerna för höga betyg. Jag förstår inte alls hypen kring Twilight. För mig är det bara ännu en helt okej serie. Alltså, helt okej. Inte exceptionell. Därför överraskades jag djupt av den här novellen (antar jag? Få karaktärer, utspelar sig under kortare tid, och inte så lång. Jag vill kalla det för en novell), eftersom den är bra. Fortfarande inte exceptionellt bra. Men en bok som jag verkligen gillar att läsa. Jag blir mer insatt i Bree på 166 sidor, än vad jag bli i Bella på nästan 2000 sidor.

Fastän jag genom hela boken vet den exakta utgången önskade jag flera gånger att jag skulle ha glömt, för nu när jag känner Bree gör det ont i mig.

Jag tycker att man både kan läsa den här som ett komplement till Ljudet av ditt hjärta eller, om man hellre vill det, som en fristående bok. I så fall har man inte hela berättelsen upplagd från början (när jag läser boken vet jag hur den kommer sluta, vem hon är, och vad som händer med Bree och Riley), men det löser sig i slutet.

Åh, den här dagen behöver jag inte ens tveka på. Den mest överskattade bokeen (eller ja, bokserien) är garanterat TWILIGHT!
Jag började läsa den första boken på engelska, och de andra tre på svenska. Jag förstår inte alls grejen med dessa böcker. Tja, visst, de är väl helt okej, men de är inte FANTASTISKA på något sätt...

Jag vet att jag gav de två sista böckerna 4:or i betyg, men såhär i efterhand förstår jag inte varför. De är absolut inte värda 4:or. De två första tycker jag dock att jag betygsatt rätt. Nä, vad är grejen med en glittrande vampyr egentligen?

Jag var ju och såg Eclipse i lördags med Victor! Blev väldigt besviken, då den inte alls var så bra som väntat. Jag tyckte att de två första böckerna var halvdåliga, men att tredje boken var jättebra. Så då förväntade jag mig att det skulle vara lika stor skillnad mellan filmerna också, vilket det inte var. De har inte alls lyckats fånga stämningen i boken, utan filmen känns bara kall och... elak? Nej, en stor besvikelse var den!

Ikväll ska jag och min älskling gå och se Eclipse! Jag har sett de andra två filmerna också, men tyckte inte direkt att de var jättebra. Ser dock fram emot den här filmen mer, eftersom jag tycker att det är den bästa boken! Om du inte kommer ihåg vad jag tyckte om böckerna kan du när som helst scrolla ner lite och klicka på etiketten "Twilight-serien" under rubriken Serier! Eller så kan du ju klicka här för att se allt jag skrivit om serien!

Jag ville ge ett helhetbetyg på serien också. Dom enskilda recensionerna får ni läsa i inläggen. Klicka på bilden för att gå till den bok du vil läsa om, eller på bilden med alla om du vill läsa alla recensionerna.

Helhetsbetyget på serien är ett genomsnitt av vad jag gett böckerna. Men jag tyckte att böckerna var väldigt ojämna, och dom två sista tycker jag är mer läsvärda än dom två första (men såklart är det svårt att läsa dom två sista böckerna i en serie...).

Titel: Så länge vi båda andas (Orginaltitel: Breaking Dawn)
Författare: Stephenie Meyer
Antal sidor: 554
Passar bäst för: Ungdomar och unga vuxna mellan 14-25 år

Handling: Bella har gått med på att gifta sig med Edward, trots att hon är totalt emot bröllop. Smekmånad får ett abrupt avslut när Bella upptäcker något som ingen i familjen Cullen trodde kunde hända. Bella är gravid med Edwards barn, och barnet växer i en makalös takt! Bella vägrar göra sig av med barnet, och får medhåll från Rosalie - ett beslut som får förödande konsekvenser för alla inblandade.

Egna tankar: Jag tycker att boken är väldigt ojämn. Början är faktiskt inte alls speciellt bra, kanske en trea. Inte förrän långt efter mitten på boken går den upp på en femma. Jag vet inte riktigt om jag tycker att den här är bättre eller lika bra som den tredje boken - Eclipse/Ljudet av ditt hjärta.

Jag kommer hur som helst sakna den här världen. Det kändes så sorgligt när den var slut att jag faktiskt grät lite. Det här är den enda utav Twilight-böckerna som faktiskt har fått mig att börja gråta. I slutet grät jag av spänning, till råga på allt när jag satt på bussen... Nu gråter jag för att det är slut. Jag kommer sakna hela familjen Cullen som har blivit lite som mina vänner under Twilight-tiden. Under den tredje delen i boken - när Bella berättade - snurrade hela mitt liv kring boken, och alla händelser i verkliga livet kunde jag jämföra med Twilight.

Men ja, det känns väldigt sorgligt. Twilight no more.

Titel: Ljudet av ditt hjärta (orginaltitel: Eclipse)
Författare: Stephenie Meyer
Antal sidor: 527 (svenska)/628 (engelska)
Passar bäst för: Ungdomar och unga vuxna mellan 14-25 år
Handling: Det här är då tredje delen i Twilight-serien. I den här har Edward kommit tillbaka, och hela familjen Cullen bor hemma i sitt gamla hus igen. Victoria är tillbaka som vanligt, men också något annat. En annan vampyr har brutit sig in i Bellas hus, utan att skada hennes pappa Charlie, för att ta saker från Bellas rum.
Bella slits mellan Jacob, som har talat om för Bella att han är kär i henne, och Edward som gör allt för att Bella inte ska åka till Jacob i La Push.
Egna tankar: Jag har tidigare skrivit om både ettan och tvåan i serien, och jag måste såhär i efterhand säga att jag var ganska generös med betyget. Om jag hade satt betyg nu så hade jag satt tvåor på båda två. Nog pratat om dom andra böckerna!
Den här boken tycker inte jag är lika sötsliskigt romantiskt. Här studsar dom inte runt på små rosa moln där hela världen går ut på att Bella är en liten flicka som måste skyddas mot det hemska onda i världen av en stor och stark vampyr. Nej, här börjar det faktiskt knaka lite i fogarna, och det är i ärlighetens namn ungefär 20 gånger intressantare att läsa om. Dessutom så är slutet i den här med spännande och nervkittlande än någonsin. Jag vet ju att det finns en till bok, så alltså måste dom båda överleva. Men det är svårt att komma ihåg sådär mitt i boken. Den här var i alla fall galet bra, jämfört med dom andra två böckerna!

Titel: När jag hör din röst
Orginaltitel: New Moon
Författare: Stephenie Meyer
Antal sidor: 452
Passar bäst för: Ungdomar och unga vuxna mellan 14-25 år
Handling: Det här är den andra delen i Twilight-serien, där man får träffa Bella Swan som blir handlöst förälskad i Edward som är en vampyr. I den här boken har Edward och hans familj bestämt sig för att lämna den lilla staden Forks, dels för att sätta Bella i säkerhet, och dels för att det helt enkelt börjar bli dags för dom att röra på sig. Bella blir förkrossad, och går runt som i dvala i flera månader, innan hon börjar umgås med Jacob Black, hennes pappas bästa väns son som lever i ett indianreservat. Bella inser snart vilken monstermagnet hon är, då hon lyckas lista ut att Jacob inte heller är en vanlig människa, utan en varulv.
Egna tankar: Jag vet inte om ni kommer ihåg att jag inte tyckte så jättebra om Twilight, och jag kan tala om att det blir knappt bättre. När jag hör din röst är inte fullt lika seg som den första boken, men jag tycker fortfarande inte att den är fantastiskt bra. Jag tycker fortfarande att den känns något seg, och har därför bestämt mig för att ta en paus från serien för att läsa lite andra böcker. Till skillnad från mina systrar så tycker jag att det är ganska skönt att Edward försvinner ur boken ett tag, för berättelsen blir lite råare, och inte lika pluttinuttig. Det blir liksom lite ändring och lite nivåer, vilket gör serien i sig intressantare. Den här boken valde jag också att läsa på svenska, eftersom jag tänkte att även det kunde bidra till att boken kändes seg.

Titel: Twilight
Författare: Stephenie Meyer
Antal sidor: 434