I tisdags lämnade jag in min B-uppsats, och tanken var att jag under gårdagen skulle kunna plöja Narnia. Så blev det inte riktigt. Dels för att jag inte är frälst. Dels för att luften gick ur mig. Jag lämnade in uppsatsen och det kändes som att jag skulle kunna sova en vecka (och det känns så fortfarande).
Istället har jag varit och klämt på en dator som jag tänkte köpa till mig själv nu när jag ska skriva KANDIDATUPPSATS. Blir HP:s Chromebook, och har önskat mig pengabidrag i födelsedagspresent så att jag kan köpa den (fyller för övrigt tjugoett år på söndag. Känner mig gammal).
Men jag ville bara säga att det kanske blir lite tomt här, för den här orken som jag har hållit i under sluttampen av uppsatsen är liksom förbrukad, och jag måste återhämta mig lite. Så hej på en stund.
__________________________________________________________________________________
34.660 tecken senare är jag äntligen klar med den här jäkla uppsatsen. Inskickad och allt. Korka upp champagnen!
__________________________________________________________________________________
Ungefär så känns min hjärna just nu. Idag (!!!!!!!) ska jag lämna in min uppsats (!!!!!!!!!!!!). (Skriver om The Forest of Hands and Teeth om någon missat)
Saker jag kom på igår:
1. Jag behöver en bok som jag missat att jag behövde. Hon skriver skiiiiiiitbra om manliga vs kvinnliga egenskaper i barnlitteratur, och jag har totalt missat den här boken, men behöver den för att underbygga min analys. Ska idag gå till ett bibliotek som har den som referenslitteratur, så det fixar sig.
2. Jag har citerat en annan person än den jag trodde. Trodde det var Harry som sa en sak, men det visade sig vara Jed. Vilket stör min analys rätt så mycket, men inte mer än att jag får skriva om en eller ett par stycken.
3. JAG GILLAR MARY. Jag har gått från att tycka att boken är subversiv till att vara skitdålig jäkla genusslentriamsmörja till att kanske vara lite subversiv. För Mary får vara svag, kvinnlig, totalt icke-rationell, känslostyrd och beroende av andra MEN OCKSÅ aktiv och egocentrerad (eller alltså, tycker hon är jävligt störig också och hade inte velat vara kompis med henne).
Och nu ska jag dö lite och låta bli att ångest-spela Jelly Splash i sängen utan istället skriva klart (KLART!!!!) min B-uppsats. Någon gång senare i veckan tänker jag skriva lite mer djupgående om min analys av den här boken. Eller kanske nästa vecka. Måste bara få ihop det lite mer begripligt, och vill att det ska vara mer liksom bloggigt än akademiskt.
__________________________________________________________________________________
Bosse bor i en familj där han inte är önskad. En kväll när han hittar en flaska kommer det ut en ande ur flaskan och tar med honom till Landet i fjärran – där även Bosses pappa konungen bor. Landet i fjärran verkar vara rena paradiset, men snart får Bosse – eller Mio som är hans namn i Landet i fjärran – höra berättelserna om riddar Kato. Riddar Kato som är så ond att blommorna vissnar, fåglarna flyr och solen tappar glöd när en säger hans namn. Och det är Mio som alla har väntat på i tusen och tusen år. Det är Mio som måste slåss mot riddar Kato och befria Landet i fjärran för alltid.
Efter att ha läst (snart) 60 poäng litteraturvetenskap börjar det bli svårt att inte ständigt tolka och vara medveten om berättartekniker. Det är Bosse som inte är älskad i sin familj som får komma till Landet i fjärran. I Landet i fjärran får Bosse allt han någonsin drömt om. Även om han saknar vännen Benke, så konstaterar han att Jum-Jum till och med är en BÄTTRE kompis än Benke. Eftersom Mio inte är uppväxt i Landet i fjärran kan alla företeelser förklaras samtidigt som han får dessa förklarade för sig. Hemma i gamla familjen var han begränsad, nu är han fri. Dock måste han kämpa mot en en man vars blotta namn sätter skräck i alla personer som hör det. Alltså, känner ni igen det här? Redan i början tänkte jag att det här är EXAKT Harry Potter.
I övrigt måste jag säga att det är en sån himla fantastisk bok. Nu var det visserligen länge sedan jag såg filmen, men filmen är verkligen precis som boken. Fast boken är liksom BÄTTRE. Jag har alltid sett Lindgren som lite torr, men efter att ha läst både den här och Bröderna Lejonhjärta tycker jag inte alls det längre. Det här är bästa sortens mysfantasy, som både är spännande och läskig på sina ställen. Så alla ni som liksom jag fått intrycket av att Astrid Lindgren är lite torr borde verkligen läsa den här. Den senaste tiden har fått mig att inse en helt annan del av hennes författarskap än jag sett innan. Jag är frälst.
Mio, min Mio | Astrid Lindgren | 184 s. | Rabén&Sjögren | 2003
__________________________________________________________________________________
Något som jag tänker bli bättre på under 2014 är att posta alla bra citat jag stöter på. Alldeles för ofta händer det att jag stöter på något fantastiskt, sätter en post-it, stoppar tillbaka boken i bokhyllan och... tja. That's it. Sen aldrig gör något av det. Men det hade ju varit fint att dela med sig av alla bra citat istället för att bara låta de stå där i bokhyllan och se ledsna ut. Så här kommer 2014 års första citat-inlägg. Den bok som är först ut får bli Den andre Will Grayson.
 |
| s. 72 |
 |
| s. 72 |
 |
| s.78 |
 |
| s. 194 |
__________________________________________________________________________________
Jag satt och granskade Kaosutmaningen lite för att se om någon av de böcker jag läser just nu passar in på någon utav punkterna. Och jag kom bara till punkt tre innan jag slutade. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare. Jag vet inte varför jag KÄNNER så otroligt mycket för Kristian Gidlund. Jag kände inte honom. Han kan ju ha framställt sig på vilket sätt som helst i boken och sin blogg och i alla intervjuer. Men jag tror inte det. Det känns så äkta, och jag blev så himla ledsen av att just den här punkten passar in på den bok jag läser just nu.
P.S. Ett nyårslöfte: Jag ska bli bättre på att korrläsa inlägg innan jag postar... Haha. D.S.
__________________________________________________________________________________
Första boken blev Kristian Gidlunds Vägsjäl som är ett recex från Forum. Läste för övrigt förordet bara för att testa lite. På sidan fem (alltså fem i e-boken) började jag gråta. Länge det höll då.
__________________________________________________________________________________
25 år efter händelsen försöker de två skapa sig normala liv. Amber jobbar som städare på ett nöjesfält, och Kirsty är journalist. Av en slump blir de ihopfösta när en ung tjej hittas mördad på nöjesfältet där Amber jobbar. Helt plötsligt är bådas tillvaro hotad. Ett normalt liv innebär nämligen att ingen någonsin kan få reda på deras delade hemlighet. För mycket uppmärksamhet kan lätt vända upp och ner på de liv de har lyckats skapa för sig.
Det visade sig att jag slarvläst baksidestexten på den här boken. Lagom sjuk som jag är trodde jag att jag skulle få läsa om två barn som mördar ett annat barn (vilket en i och för sig också får, men det är inte huvudberättelsen). Istället råkade det vara något deckaraktigt. Inte riktigt min smak, så jag var besviken redan när jag började läsa boken.
Även om jag inte fick precis vad jag hade tänkt mig fastnade jag ganska snart i boken. Jag tänkte "äsch, jag ger den en chans, så får vi se om jag gillar den eller inte" – vilket ganska snart förbyttes i "nej, nu ger jag upp. Men jag ska bara läsa några sidor till" och "bara några sidor till, några sidor till". Så jag tycker ändå att den var himla spännande och intressant. Framför allt var den perfekt kravlös jullovsläsning. Det krävs inte så himla mycket av läsaren. Jag till och med förstod vem som var mördaren första gången som hen dök upp i berättelsen (även om jag inte hade räknat ut alla detaljer kring det hela).
Om en vill ha en spännande deckare att slöläsa tycker jag att det här är en bra bok. Jag sträckläste hela boken på totalt typ två dygn. Om en vill vältra sig i en obehaglig berättelse om onda barn – tja, då är det inte rätt bok. Tänker också att jag inte vill göra en genusanalys av den här boken. Tycker att kvinnosynen genomgående känns rätt så kass.
Onda flickor | Alex Marwood | 396 s. | Pocketförlaget | 2013
__________________________________________________________________________________
- Den skarpa eggen
- Nyckeln
- Pandemonium
- Insurgent
- Rädda mig
inte - Stad av skuggor
- Den femte vågen
- Francesca
- Förr eller senare exploderar jag
- I kroppen min
December har varit fullproppat med uppsatsskrivande. Det har förstås varit väldigt roligt, men har tagit mycket tid från min lästid. Framför allt har det tagit av min läslust. När jag kunnat har jag hellre valt att lyssna på P3-dokumentär istället för att läsa (HJÄLP! Alla P3-dokumentärer jag vill lyssna på börjar ta slut! What to do?!). Men jullovet har i alla fall bjudit på både lästid och läsork!
Här är de böcker jag läste i december:
107. Onda flickor, Alex Marwood *106. Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren
105. Mio, min Mio, Astrid Lindgren
104. The Forest of Hands and Teeth, Carrie Ryan (omläsning)
103. Stad av aska, Cassandra Clare
102. Liten parlör för älskande, David Levithan
Totalt: 6 böcker.
Bästa bok: Mio, min Mio eller Bröderna Lejonhjärta! Läste aldrig dessa när jag var liten, och är faktiskt fruktansvärt positivt överraskad! Jag har alltid sett Astrid Lindgren som lite torr, men hon skulle absolut kunna bli en utav mina favoritförfattare.
Sämsta bok: The Forest of Hands and Teeth, bara för att jag närläst den, och den inte håller för en genusläsning..
Största överraskning: Ond flickor. Den var verkligen inte alls vad jag hade väntat mig. När jag började läsa och insåg det blev jag jättebesviken, men blev sen överraskad när den faktiskt visade sig vara rätt spännande ändå!
Största besvikelse: The Forest of Hands and Teeth, av ovan nämnda anledning. Mitt helhetsintryck av den här boken är förstört. Blir så arg. När jag har skrivit klart uppsatsen tänkte jag gå in mer på vad jag tycker om den här boken efter att ha skrivit en uppsats om den. Tills vidare får ni hålla till godo med den recension jag skrev när jag läste den första gången.
Så var det det här hyllvärmarprojektet. Mer om hur det ska gå till kan ni läsa här, där ni också kan se hur det går för mig.
Januaris hyllvärmare:
1. Sweeney Todd – den här har stått i min bokhylla sen en körresa när jag gick i nian. Vilket är så många år sedan att jag inte ens orkar räkna. Blev återigen pepp på att läsa den efter att ha sett musikalen på Stadsteatern.2. Agnes Cecilia – tv-serien tyckte jag var sjukt läskig när jag var liten, men jag har faktiskt aldrig läst boken. Tror att jag ägt den sedan 2010 eller 2011. Dags att läsa med andra ord.
3. Black Beauty – det här är en Penguin Threads-klassiker som jag fyndade på bokmässan 2012. Den har stått på min att läsa-hylla ett tag nu, så det kanske är dags att sätta igång?
__________________________________________________________________________________
