Quentin har alltid varit kär i sin äventyrslystne granne Margo. Hon är charmig och har alltid en spännande (givetvis självupplevd) historia på lager. Ett natt knackar Margo på Quentions fönster, och han får under natten bli hennes chaufför mellan en rad galna upptåg.

Nästa morgon tror Quentin att allt har förändrats, att nu kan han och Margo vara kompisar på riktigt. Och han har rätt, allt är förändrat, men inte på det sätt han tror. Margo har nämligen försvunnit. Men hon har också lämnat efter sig ett spår av ledtrådar som Quentin är övertygad om att hon vill att han ska följa.

Det första jag tänker på i den här boken är att John Green har en förmåga att skapa karaktärer som jag vill vara kompis med. Bland Quentins kompisar är det nog inte en enda jag inte vill hänga med. Vilket också stämmer i både Förr eller senare exploderar jag och Var är Alaska?. Jag gillar komplexiteten hos alla karaktärer, att de inte är helt ensidiga. Alla har så himla breda omfång av egenskaper, och framför allt så är karaktärerna så oerhört varierade. Jag gillade också att berättelsen är så himla oförutsägbar. Jag vet liksom aldrig vad som ska hända sen.

En sida hos mig säger att jag ju inte KAN värdera den här boken högre än en fruktansvärt tragisk bok om tonåringar med cancer. Men jag måste nog säga att jag gillar den här ännu mer än jag gillade Förr eller senare exploderar jag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med den här boken som jag gillade så himla mycket. Mest handlar det nog bara om hela stämningen i boken. Den är precis lika påtaglig som i de andra böcker jag läst av Green, fast liksom ändå annorlunda.

Jag tycker att alla ska läsa den här. Förr eller senare exploderar jag har mer basic beröringspunkter - jag menar vem tycker INTE att cancer är hemskt - men jag tycker faktiskt den här är snäppet roligare och vassare. Och jag gillar det. Mycket. Väldigt mycket.

__________________________________________________________________________________

Den här veckans Top Ten Tuesday handlar om vilka världar en inte vill leva i. Som vanligt är det alldeles för många att komma upp i tio, men jag gör så gott jag kan.

1. En värld utan kärlek
Jag har nog sagt det här tidigare, men Delirium-världen är min värsta bokvärld. Kärlek är förbjudet. Har svårt att tänka mig något värre.

2. Oceanien
Anledningen till varför jag tycker att George Orwells Oceanien är bland de värre totalitära regimer jag läst om är nog för att de fuckar med mitt språk. De beskär språket för att folket inte ens ska KUNNA tänka fel saker. Förstår ni vad hemskt? Ni som inte läst 1984 borde för övrigt göra det på momangen. När en väl tagit sig igenom början är den hur bra som helst.

3. Nangijala / Törnrosdalen
Alltså, förstår ni så hemskt att komma till ett ställe som ska vara paradiset, och som visar sig inte vara det? Jag är inte jättesugen på att komma till Nangijala om jag måste stå öga mot öga med Tengil eller någon av hans soldater. Däremot går det utmärkt bra att läsa Bröderna Lejonhjärta och hålla sig på liksom läsardistans.

4. The Forest of Hands and Teeth
Den här världen vill jag ogärna leva i mer på grund av the Sisterhood än the Unconsecrated. Jag håller fortfarande på att försöka bearbeta min uppsats till ett blogginlägg, men mår illa av tristess bara av att öppna dokumentet. Men någon gång ska ni få läsa mer ingående om varför jag avskyr the Sisterhood så innerligt.

5. Sektliv
I februari förra året läste jag en bok som heter Bortom världen utanför, vilken jag aldrig skrev något om, men ändå gillade. Det här räknas förmodligen inte som en regelrätt värld, men när jag var liten drömde jag mardrömmar om att en sekt skulle komma och kidnappa mig. Sekter har alltid skrämt och fascinerat mig - men jag vill aldrig, aldrig, aldrig för mitt liv tillhöra en.

6. Panem
Panem, Panem, Panem. I think all of you can see why. Alltså över huvud taget totalitära regimer om det så gäller Hungerspelen eller Legend eller 1984 eller Delirium.

__________________________________________________________________________________

I torsdags pratade vår lärare i Teori & Metod (läser alltså kandidatkursen i littvet om någon missat) om något som jag tycker är himla intressant. I en av de texter vi läst hävdades det att distansen mellan läsaren och den implicita författaren inte får vara för stor för att läsaren ska tycka om boken. Ni som läst om nykritik och nyartistotelism känner säkert igen det här, men för er som inte gjort det ska jag gör en grov förenkling: Läsare har en tendens att ogilla böcker som innehåller idéer och värderingar som läsaren inte gillar.

Det fick mig att börja fundera kring mitt eget läsande. Det absolut första som jag kom att tänka på var Enders spel som jag läste i höstas. Här handlade det kanske mindre om idéerna i boken, och mer om författarens åsikter. Efter att jag fick veta mer om författaren förstördes alla mina intryck utav boken, och jag blev med ens väldigt ambivalent inställd till den.

Jag kan också känna igen att jag har svårt för att gilla böcker där värderingarna går emot mina grundprinciper. Till exempel har jag svårare för att gilla böcker där alla människor inte är lika mycket värda (så länge som det inte är en del av problematiken. Alltså att till exempel könsroller, klasskillnader eller rasism problematiseras, eller framställs som något dåligt (till exempel i form av att samhället som innehåller dessa värderingar framställs som dystopiskt). Däremot är det ju inte så i typ The Walking Dead eller Breaking Bad, och dessa serier gillar jag ändå. Men de är också så bra i övrigt att det går att bortse från könsrollerna, till exempel (tycker nog att rasifieringen är problematisk också, men det är inte glasögon jag ständigt har på mig. Kön analyserar jag nästan hela tiden helt omedvetet. Angående rasifiering är jag ju själv privilegierad, och det är alltid svårare att se att en har ett privilegium än att en är underställd)

Men i mångt och mycket så tror jag faktiskt att det är så. Visst kan jag ibland uppskatta själva hantverket, eller vad en ska säga, hur texten är formad och ser ut även om jag inte gillar idéerna i boken, men idéerna är helt klart viktiga för att jag ska gilla helheten.

Hur tänker ni? Svara gärna i en kommentar eller ett blogginlägg (och länka!) om ni vill skriva längre! Vill jättegärna läsa vad ni tänker om det här!
__________________________________________________________________________________

Snodde listan av Alekzandra.

Boken du läste ut:
Pappersstäder av John Green. Sååååsåsåsåså bra.

Boken du påbörjade:
Beautiful Creatures del 3. Tror att jag gillar den bättre än bok nummer två i alla fall.

Bokbeställningen:
Hollow city av Ransom Riggs, The Wizard of Oz av L Frank Baum och Panic av Lauren Oliver. Hollow city och The Wizard of Oz har redan kommit (i två olika paket?!), men Panic måste jag vänta på lite till. Längtar efter Panic så himla mycket! Tänkte läsa Hollow city när jag läst ut Beautiful creatures.

Jag tycker att det är jättejättesvårt att jämför böcker med varandra och värdera vilken som liksom faktiskt VAR BÄST. Jag läste dessutom en himla massa bra böcker under 2013. För att se min lista med de allra, allra bästaste böckerna kan ni kika in här. För att få veta vilken jag ändå föredrog framför alla andra kan ni fortsätta läsa.

Den allra, allraste bästaste bästa boken jag läste under 2013 var Den skarpa eggen. Jag önskar intensivt att jag hade den här boken oläst, men sånt går ju aldrig att ta tillbaka. Jag tycker förstås att hela serien är fullständigt fantastisk, men Den skarpa eggen är nog min favorit ändå.

Alltså, ni vet när en tittar upp från en bok och helt plötsligt fryser och måste kippa efter andan? En har kommit in i någon sorts speciell andning och andas någon speciell luft som bara finns i boken, och när en slutar måste en ställa om sig. Och tydligen är det kallt i rummet, men boken gör allt varmt, och därför fryser en inte förrän en lägger bort boken. Vet ni vad jag menar? Det ger den här boken mig.

Vilken var den bästa boken du läste under 2013?

__________________________________________________________________________________

Veckans jerka hos Annika lyder:

Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Lättbesvarad fråga! Jag har konto på Goodreads (svartlava). Tror att jag kanske reggat mig på Boktipset någon gång, men kommer inte ihåg namn eller något. Minns att jag tyckte Boktipset var rätt trist. Goodreads gillar jag mycket eftersom det går att samla på böcker och så. Gillar att kolla in vad alla andra läser och sådär. Som jag nämnde tidigare får ni jättegärna skicka en vänförfrågan till mig! Har än så länge 19 vänner, men ju fler vänner desto roligare!
__________________________________________________________________________________

Den 17:e juli 2011 skrev jag ett startinlägg om 30 dagar-utmaningen. Jag gjorde aldrig klart utmaningen då, utan hann till typ... 21 kanske? Såatteh. Nu tänker jag börja om och stoppa in på de dagar jag inte har något att skriva om. Första inlägget kommer på lördag!

Här är hela listan:
Dag 01 – Bästa boken du läste förra året
Dag 02 – En bok som du har läst mer än tre gånger
Dag 03 – Din favoritserie
Dag 04 – Favoritbok i din favoritserie
Dag 05 – En bok som gör dig glad
Dag 06 – En bok som gör dig ledsen
Dag 07 – Den mest underskattade boken
Dag 08 – Den mest överskattade boken
Dag 09 – En bok som du inte trodde att du skulle gilla men som du älskade
Dag 10 – Favoritklassiker
Dag 11 – En bok som du hatade
Dag 12 – En bok som du brukade älska
Dag 13 – Din favoritförfattare
Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare
Dag 15 – Favoritkaraktär: manlig
Dag 16 – Favoritkaraktär: kvinnlig
Dag 17 – Favritcitat från din favoritbok
Dag 18 – En bok som gjorde dig besviken
Dag 19 – En favoritbok som blev film
Dag 20 – Den bästa romantiska boken
Dag 21 – Favoritbok från din barndom
Dag 22 – Den bästa boken du äger
Dag 23 – En bok som du har velat läsa en längre tid
Dag 24 – En bok som du önskar att flera hade läst
Dag 25 – En karaktär som du kan relatera dig själv till
Dag 26 – En bok som ändrade din åsikt om något
Dag 27 – Det konstigaste/mest överraskande handlingen/slutet
Dag 28 – Favorittitel
Dag 29 – En bok som alla hatade men som du älskade
Dag 30 – Din favoritbok - always
__________________________________________________________________________________

Jag är verkligen jättedålig på att komma ihåg Top Ten Tuesday förrän samma dag som det är, och så har jag redan hunnit posta ett inlägg och så... Blir det en dag efteråt istället. Men nu har jag faktiskt varit förutseende och redan förberett nästa veckas! Heja mig!

Den här veckans Top Ten Tuesday handlar om vad en önskar mer av i böcker. Fick som vanligt inte ihop tio, utan bara åtta... Menmen, det här vill jag ha mer av:

1. HBTQ-huvudpersoner
Alltså, det här behövs så himla mycket. Jag vill inte behöva leta efter böcker med HBTQ-huvudpersoner. Jag vill att de bara ska finnas utan att jag behöver eftersöka det. Jag vill att de ska få rädda världen, vara starka, svaga, oklyschiga, men få spela viktiga roller. Jag vill att bokens problematik ska ligga i något annat än personens sexuella läggning. Det är något av det jag älskar mest med Engelsfors-trilogin. Deras sexualiteter DEFINIERAS aldrig, vilket jag gillar. Jag tror på att låta bli att stoppa i fack och därmed begränsa sig till att gilla ett kön.

2. Kvinnor som får ligga med vilka de vill
Ja. JA.

3. Män som inte är supermaskulina
Män som trånar, är efterhängsna, desperata, bekräftelsehoror. Jag älskar det.

4. Superhjältar
Jag vill ha fler superhjälteromaner. Inte bara i serieform. Jag har tänkt på det här jättemycket på senaste tiden. De flesta med övernaturliga krafter i böcker framställs inte direkt som superhjältar. Men det vore kul om de gjorde det.

5. Syskonkärlek
Jag vill se fler syskon som hänger med varandra typ hela tiden. Kanske gnabbas lite, men liksom mest gillar varandra och är bästisar.

6. Internatskoleskräck
Två grejer som jag älskar - internatskolor och skräck. Borde finnas fler sådana böcker.

7. Roadtrips
Har precis läst ut Pappersstäder, och ville ha en hel bok om deras roadtrip på slutet alltså.

8. Nöjesparkskräck
Jag har någon gång läst en Kitty-bok som utspelar sig på en nöjespark och någon skräckis som även den utspelar sig på en nöjespark. Hallå, bästa miljön ju! Mer sånt röstar jag för.

Har ni några tips på böcker som innehåller någon eller flera av komponenterna ovan får ni supergärna tipsa i en kommentar!

__________________________________________________________________________________

Igår läste jag klart Stjärnmärkt och idag Pappersstäder. Jag tror att det är flera bokbloggare som känner igen sig, men jag kan knappt bärga mig till recensionsdatum! Vissa böcker vill en bara berätta om nununuuuuu! Men måste alltså vänta till recdatum, som är 3/2 för Stjärnmärkt och 29/1 för Pappersstäder. Nu vet nu i alla fall vad ni har att vänta på det kommande veckorna!
__________________________________________________________________________________

Nora och hennes fosterfamilj har precis flyttat till en ny lägenhet. När fosterpappan Anders börjar renovera lägenheten upptäcker han flera skåp som en tidigare ägare helt sonika tapetserat över - med saker och allt i. Efter att han rivit bort tapeten och öppnat upp skåpen börjar konstiga saker hända. Någon går i lägenheten när Nora är ensam hemma. Stegen stannar utanför hennes dörr, och hon känner att någon står där, men hon ser ingen.

En dag ringer en gammal tant och säger att Nora måste hämta något i Stockholm. Hon får inte veta vad, men när hon väl öppnar paketet hemma finner hon en docka. Nora förstår att det finns ett samband mellan stegen och dockan, och blir fast besluten om att hon måste ta reda på vad som hände i den här lägenheten innan hon och hennes familj flyttade dit.

 Jag har vissa minnesbilder av vad jag trodde var tv-serien Agnes Cecilia, men efter en googling inser jag att det nog måste ha varit en film. Jag minns att den skrämde livet ur mig och att jag inte vågade titta. Trots att anden/spöket/minnesbilden av det förflutna inte drivs av ondska tycker jag ändå att de scener när någon går i lägenheten är riktigt obehagliga. Så obehagliga att jag inte ens vågade läsa den när jag skulle sova (trots att jag hade både katt och sambo i sängen).

Maria Gripe är en utav de där författarna som jag underskattar när de gått för lång tid mellan att jag läst hennes böcker. Trots att jag som yngre läste Tordyveln flyger i skymningen säkert 4-5 gånger (kanske dags att läsa om snart igen? Då var det en av mina absoluta favoritböcker. De enda böcker jag läst fler gånger är Harry Potter) glömmer jag bort känslan hennes böcker ger mig. När jag nu läste Agnes Cecilia slås jag av tidlösheten. Det finns knappt någonting i boken som fungerar som tidsmarkörer. Den hade lika gärna kunnat utspela sig på 50-talet, 80-talet (som den faktiskt gör) eller 2010-talet. Och det är en av de grejer som gör den här boken så himla bra.

Som ni kanske redan förstått så tycker jag om den här boken så himla mycket. Den är spännande, läskig, och jag älskar historier där nu och dåtid får integrera med varandra. Nora försöker alltså räta ut en hemsk historia som utspelade sig många många år före hennes egen tid. Jag gillar hur det egentligen är två berättelser som berättas parallellt - både Noras och Cecilias.

Efter att ha läst Agnes Cecilia är jag verkligen jättesugen på att läsa mer av Gripe. Jag tycker så mycket om den här mystiska stämningen i böckerna, och tror att jag skulle kunna älska fler av hennes böcker.


__________________________________________________________________________________