Nora och hennes fosterfamilj har precis flyttat till en ny lägenhet. När fosterpappan Anders börjar renovera lägenheten upptäcker han flera skåp som en tidigare ägare helt sonika tapetserat över - med saker och allt i. Efter att han rivit bort tapeten och öppnat upp skåpen börjar konstiga saker hända. Någon går i lägenheten när Nora är ensam hemma. Stegen stannar utanför hennes dörr, och hon känner att någon står där, men hon ser ingen.

En dag ringer en gammal tant och säger att Nora måste hämta något i Stockholm. Hon får inte veta vad, men när hon väl öppnar paketet hemma finner hon en docka. Nora förstår att det finns ett samband mellan stegen och dockan, och blir fast besluten om att hon måste ta reda på vad som hände i den här lägenheten innan hon och hennes familj flyttade dit.

 Jag har vissa minnesbilder av vad jag trodde var tv-serien Agnes Cecilia, men efter en googling inser jag att det nog måste ha varit en film. Jag minns att den skrämde livet ur mig och att jag inte vågade titta. Trots att anden/spöket/minnesbilden av det förflutna inte drivs av ondska tycker jag ändå att de scener när någon går i lägenheten är riktigt obehagliga. Så obehagliga att jag inte ens vågade läsa den när jag skulle sova (trots att jag hade både katt och sambo i sängen).

Maria Gripe är en utav de där författarna som jag underskattar när de gått för lång tid mellan att jag läst hennes böcker. Trots att jag som yngre läste Tordyveln flyger i skymningen säkert 4-5 gånger (kanske dags att läsa om snart igen? Då var det en av mina absoluta favoritböcker. De enda böcker jag läst fler gånger är Harry Potter) glömmer jag bort känslan hennes böcker ger mig. När jag nu läste Agnes Cecilia slås jag av tidlösheten. Det finns knappt någonting i boken som fungerar som tidsmarkörer. Den hade lika gärna kunnat utspela sig på 50-talet, 80-talet (som den faktiskt gör) eller 2010-talet. Och det är en av de grejer som gör den här boken så himla bra.

Som ni kanske redan förstått så tycker jag om den här boken så himla mycket. Den är spännande, läskig, och jag älskar historier där nu och dåtid får integrera med varandra. Nora försöker alltså räta ut en hemsk historia som utspelade sig många många år före hennes egen tid. Jag gillar hur det egentligen är två berättelser som berättas parallellt - både Noras och Cecilias.

Efter att ha läst Agnes Cecilia är jag verkligen jättesugen på att läsa mer av Gripe. Jag tycker så mycket om den här mystiska stämningen i böckerna, och tror att jag skulle kunna älska fler av hennes böcker.


__________________________________________________________________________________